”Ozzy-tshirt, hundra kronor!”

”Hundra kronor, sista chansen nu … jag har bara tusen kvar …”

Man får ge fulmerch-killarna utanför Globen att de har humor.

/Jocke

Fantastisk osynk i sången. 70-tal i dess ädlaste form. Magiska bildeffekter. Det dricks mustig öl. Till och med skogen är underbar. 

Och givetvis, en av mina absoluta favoritlåtar av Sabbath. Lyssnad på oräkneliga gånger sedan barnsben, skulle jag säga.

Tänkte att vi tar tre minuter och friskar upp minnet med en Ozzy i högform, inför kvällens gig i Globen. 

För detta är ju sann hårdrockseufori. 

/Jocke

Denna vecka har Oliver Beckamn, 16, från Motala bidragit med sina fem bästa låtar just nu. Har du andra favoriter? Mejla oss din ”Superfemma” med motiveringar till: superfemman@aftonbladet.se.

1 ”If it means a lot to you” (A Day To Remember)

Den sista minuten på låten finns det ingen annan låt som kan mäta sig med.

2 ”Free fallin’” (John Mayer)

Cover på en gammal Tom Petty-låt som med John Mayers gitarrsolon och röst blir tre tusen gånger bättre. 

3 ”Gotta be somebody” (Nickelback)

Världens bästa sångare Chad Kroeger lyckas återigen. Övriga i bandet är inte dåliga heller.

4 ”Sun goes down” (David jordan)

Mycket bra sångröst och en himla massa instrument runt omkring som är väldigt medryckande.

5 ”In my arms” (Dead By April)

En stark metalballad som skiljer sig från de flesta andra låtar från bandet.

Här kan du lyssna på Olivers lista.

Ett moln av myter omger den anglofila amerikanen som blev ofrivillig popstjärna i The Walker Brothers. Bakom solglasögon och halsduk har han hemlighållit det mesta. I stället har han låtit barytonrösten tala.

NÄR: 1967.

VAR: London.

VARFÖR: ”Han hade keps på sig så jag kunde bara se hans mun. Först efter trettiofem minuter fick vi ögonkontakt”. Jarvis Cocker berättar om sitt första möte med ikonen i dokumentären ”30 Century Man”. Ett strålande porträtt av Scott Walker, bortsett från när Stings kala hjässa dyker upp i bild och svamlar om existentialism. 

De tre senaste decennierna har Scott ägnat åt att vart tionde år ge ut tålamodsprövande men fascinerande album. Han har bland annat roat sig med att läxa upp en bit rått kött i studion. Men det är fortfarande hans första soloalbum ”Scott”, ”Scott 2”, ”Scott 3” och ”Scott 4” som förblir den sorgligaste och vackraste musik han spelat in. Enligt den rockjournalistiska regelboken är ”Scott 4” hans otvivelaktiga mästerverk. Personligen är jag väldigt svag för ”Scott”.

Per Magnusson

Live Nation meddelar just att skotska Biffy Clyro kommer till Sverige igen. Det blir alltså tredje gången i år. Först spelade bandet på Banditgalan, dit alla knappast kunde ta sig. Sen spelade trion på Peace & Love, samtidigt som ALLA var och kollade Robyns Sverigepremiär. Jag tar för givet att fler tar chansen att se dessa grymt vassa livegossar den här gången. Jag kommer i alla fall inte missa skiten.

16.10 Göteborg, Brewhouse

21.10 Stockholm, Debaser Medis

/Jocke

Ni kanske missade Hurts på Popaganda i helgen?

Ni gjorde bort er fullständigt och lyckades schabbla bort  Band Of Horses både i Göteborg eller Malmö nu i våras/somras?

Uselt. Men jag vet tyvärr hur det känns.

För oss förlorare kom det i dag två glädjande pressmeddelanden. Band Of Horses gör ett nytt gig i Stockholm den 21 februari nästa år och Hurts kommer tillbaka till Stockholm redan den 16 oktober. Halvtrista Annexet på BOH och Debaser Medis för Hurts. 

/Jocke

Bo Kaspers åkte till New Orleans för att spela in sitt kommande album, skriver skivbolaget i ett pressmeddelande. Titeln blir, ta da, ”New Orleans”.

Här kan ni lyssna och få veta mer.

Här är datumen för kommande turnén:

11-nov Uppsala Konsert & Kongress
12-nov Örebro Konserthus 
15-nov Helsingfors Finlandia
18-nov Bergen Rökeriet
19-nov Oslo Sentrum Scene
20-nov Göteborg Lisebergshallen   
26-nov Köpenhamn Vega
28-nov Cirkus Stockholm
30-nov Cirkus Stockholm
02-dec Luleå Kulturens hus
03-dec Umeå Aula Nordica
04-dec Gävle Konserthus
05-dec Västerås Konserthuset
16-dec Jönköping Konserthuset

Skrev ihop en Superfemma förra vecka med låtar för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. Lite halvmuntert, så där. Glöm för allt i världen inte att skicka in era egna favoritlåtar just nu, med kort motivering på varje till: superfemman@aftonbladet.se. Eller kommentera här i bloggen. Vi publicerar era, eller våra, listor i Nöjesbladet varje fredag. 

”Compliments” (Band Of Horses)

”I’m fixing a drink in the morning with the way things are.”

”Lonelier than this” (Steve Earle)

”I believe my heart’ll break. Tonight I prayed I’d die before I wake”. 

”Haligh, haligh, a lie, haligh” (Bright Eyes)

”Now we speak with ruined tongues and the words we say arent meant for anyone.”

”Brännö serenad” (Håkan Hellström)

”Vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon.”

”Songbird” (Fleetwood Mac)

”I wish you all the love in the world. But most of all I wish it from myself.”

Lyssna på dessa dysterglimtar här. 

/Jocke

Det här kan man se på några gånger.

Från nattens Emmy.

Här är fredagens återblick i bloggform. Kolla för övrigt upp hans (Sun Kil Moons) senaste album som är bland det bästa han har gjort efter Red House Painters, om ni frågar mig. Och det gjorde ni ju inte.

De fick fyra år tillsammans och hon har präglat hela karriären. 

Först som mytomspunnet ex. Sen som kärleken som dog i cancer. 

Mark Kozelek har inte släppt Katy i sitt låtskrivande. 

När: Framför allt mitten av 90-talet. 

Var: San Francisco, Kalifornien. 

Varför: Nämn Red House Painters till valfri svårmodig singer/songwriter och ert nästa samtalsämne är ”Katy song”. Det drygt åtta minuter långa reverbeposet är inte bara Mark Kozeleks största stund under Red House Painters flagg. Det blev också låten som formade myten om bandet, bilden av en sångare riden av mörker och myten om den där kärleken som försvann men aldrig falnade. Det var till Katy han skrev sånger som ”Summer dress” och ”San Geronimo”, det var henne han tillägnade albumet ”Songs for a blue guitar”. 

Bara 35 år gammal och tio år efter ”Katy song” dog Katy i cancer. Sorgen bearbetar Kozelek fortfarande, nu senast på Sun Kil Moons ”Admiral fell promises”. 

Till tidningen Uncut sa han i somras att varje gatuhörn i San Francisco är fyllda av minnen av Katy. 

Och att han fortfarande tänker på henne. Varje dag. 

Joacim Persson

Sorry för uselt klipp. Märkligt få Red House-klipp där ute.