Linnea Henriksson sjunger sin första låt, Simple Minds gamla ”Don’t you forget about me”. Mot slutet ger hon sig ut på en promenad i publiken. Eller ja, i bänkraderna då (arenan är ju tom förutom på journalister och tv-team, förstås).

Jay sjunger Phil. Collins, alltså. Det må se snarlikt ut på bild. Men musikaliskt är det såklart en annan femma. Och snart är det Linneas tur att repa sin första låt.

Jays kläder visas upp. Mellan numren hålls scenkläderna upp, kanske för att testa ljuset eller nåt. Kostym och rutig skjorta, vad det verkar.

Jay sjunger Gaga. Nu för andra gången. Volymen är intsälld någonstans mellan ashögt och maxläge, och i en tom arena köttar det på ganska bra, kan meddelas. Det hela ser ut såhär.

Han är först ut på repet och sjöng nyss igenom sin version av Lady Gagas ”Bad romance” för första gången. Här får han lite coachning av koreografen för att fila på sitt nummer. ”Jag virrade bort mig själv där”, suckade han efter första genomsjungningen.

Malmö, är du redo? Reporter-Martin och tv-Kristoffer redo att drabba Malmö Arena. Frågan är om världen klarar av dem?

Det är väl ingen som undgått de fantastiska klippen där dagsåpornas dagsåpa ”Days of our lives” visar prov på överdriven produktplacering. Scenerna är i all sin dumhet helt fantastiskt underhållande eftersom de inte verkar vilja maskera vad de håller på med över huvud taget.Här är ett smakprov:

… och med den ohämmade Cheerios-reklamen i bakhuvudet blir det därför ännu roligare när ”30 rock” driver med produktplaceringar i bland annat denna klassiska masterpiece:

I veckans ”Kris & Trus”- med koll på Idol berättar idolerna om sin fans. Galna fans. När de var i Karlstad i helgen spårade det ur – och idolerna gick fly fansen.

Sedan undersöker vi varför toaletten är Olles favoritrum.

Kolla här :

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/idol/article8172143.ab

/Helena Trus

Det här kan man kalla en rättelse. Ur dagens Svenska Dagbladet:

”I recensionen av Joyce Carol Oates roman Lilla himlafågel har artikelförfattaren gått vilse i intrigen. Enligt ett stort antal läsare som hört av sig ska det vara så här:

Den mördade heter Zoe Kruller (inte Zoe Diehl). Hon hittas av sin son Aaron och inte sin dotter (hon har ingen dotter). Hennes före detta man är Delray Kruller (inte Vietnamveteranen Eddy Diehl, som alltså inte är exmaken utan den tvåbarnspappa som haft ett förhållande med Zoe och av den anledningen blir misstänkt, men ej fälld för brottet). Det är Eddy Diehls dotter Krista som är berättare i första delen av berättelsen (inte Zoes dotter).

Mats Gellerfelt beklagar och hälsar att det tyvärr gick för långt mellan läsningen och skrivandet.”

Sidan 2 i Svenska Dagbladet 24 november.

Tommy Körberg och Claes Malmberg har kört sin Big Bang show på Kajskjul 8 i Göteborg i snart två månader. Den fick blandad kritik vid premiären, men nu sitter den fint. Mycket gott humör på scen och i publiken.

De inleder fyndigt med en försvenskning av Randy Newmans ”Short people”, som blivit Små gubbar. Självdistansen står genomgående som spön i backen, som i Malmbergs presentation av orkestern. Och Körbergs framförande av ”Drömmen om Elin”, med Malmberg i huckle.

Big Bang show kan mycket väl dyka upp i andra städer.

Fast nu är en stor del av inledningen en hyllning till Göteborg. Det kanske behöver lokalanpassas.

Nu sjunger Tommy Körberg Jaques Brels ”I Amsterdams hamn” med ny text, ”Göteborg”.

Den Brel-sång som i sin tur inspirerade Claes Eriksson i Galenskaparna till parodin ”Under en filt i Madrid”. 

En sorts retur på Göteborgshumor?