Insåg just att Maskinen spelar på Berns i Stockholm den 6 november.

Gigget lanseras som deras enda Sverigespelning i höst, vilket bör innebära att rapparna Frej och Afasi kommer att vara minst lika taggade som i det här klippet:

Ola dricker te. Med två sockerbitar i.

Ibland har vi främmat på redaktionen. Och när man har främmat så försöker man förstås bjuda till.
– Kaffe eller te, kaffe eller te, kaffe eller te?
– Te, säger Ola, som precis startat eget skivbolag, släpper ny platta och försöker iklädda sig rollen som skivbolagsdirektör.
Sen ursäktar han sig lite.
–Fan, det kanske är mer pondus att dricka kaffe, men jag har inte lärt mig det än.

/Martin 

A.C. Newman, Todd Fancey och Neko Case i The New Pornographers.  Foto: AP

Livet är fullt av mysterier. Ett av de största kan tyckas vara att The New Pornographers spelar i Stockholm på tisdag – samtidigt som hela musiksverige undviker att slå på stora trumman. Och att de är förpassade till lilla löjliga konsertlokalen Strand ter sig ännu märkligare i mina öron.

Senaste skivan ”Together” som släpptes i våras är kanske inte deras starkaste kort i karriären, men har man gjort sådana mästerverk som ”Twin cinema” från 2005, och ”Electric version” från 2003, så är det lätt att säga förlåt.

Nu är det dock svårt att veta hur laguppställningen för Vancouvers stolthet ser ut från gång till gång. För bandets något motsägelsefulla svaghet är att de tre tongivande frontfigurerna A.C. Newman, Neko Case och Dan Bejar är hyfsat framgångsrika på varsitt håll. Bejar med sitt band Destroyer och Newman och Case solo, så om alla tre dyker upp i Hornstull blir jag mäkta förvånad. Newman som är själva kärnan i New Pornos är rätt självskriven, Case har inga sologig inbokade i september så det torde inte vara en omöjlighet, även om jag hört diverse orosfåglar viska att hon inte är med. Och vad Bejar beträffar är allt oftast oklart.

Jag såg ett fulltaligt The New Pornographers på festival i ödemarken utanför Seattle för ett par år sedan – och det var en smått fantastisk konsertupplevelse. I ärlighetens namn tror jag att lilla hipster-Strand får svårt att konkurrera med minnet av ”The bleeding heart show” och ”Sing me Spanish techno” i denna öde dal där mäktig storbandspop gör sig kanske allra bäst.

Men hur som helst. Det jag vill komma till är att alla som befinner sig på behörigt avstånd från Stockholm fortfarande har chansen ta sig till Strand på tisdag, för biljetter finnes fortfarande, och hur många i bandet som än står på scen så handlar det om storskaligt finfrämmande.

Några aptitretare i musikvideoform:

”Sing me Spanish techno”

”Use it”

”Letter from an occupant”

Söndagsjobb är väldigt speciellt. Den vardagliga hetsen är obefintlig och det ekar när jag knapprar på datorn. Men snart kommer nattgänget in, då blir det liv i luckan. Jag längtar! Det är ju hetsen, stressen och deadlinepressen som gör det här jobbet så förbannat kul 🙂

(Foto: AP)

”– Pälskuddar är egentligen svåra att sova på, berättar Kanye West för mig.
Det är förmiddag en mulen söndag i slutet av juli och West har bjudit hem mig till sin lägenhet på Manhattan.”

Med den scenen inleder reportern Jonah Weiner sitt reportage ”Kanye West has a goblet”.
Texten, som publicerats i magasinet Slate, är en 14 000 tecken lång berättelse om den hyllade rapparens väg mot sitt kommande och femte album, ”Dark twisted fantasy”.

Kanye West har bara gett ett fåtal intervjuer den senaste tiden. Och genom att följa honom i hans överdådiga hem, på privata jetplan och under blöta festkvällar observerar Jonah Weiner en man som konstant tycks slitas mellan ett sviktande självförtroende och ren narcissism. Storhetsvansinne och ödmjukhet.
Redan från första raden får man som läsare bilden av att Jonah Weiner kommit den 33-årige musikern oerhört nära.
Men här kommer haken.
Jonah Weiner aldrig har träffat Kanye West.
Hela reportaget är skrivet utifrån vad rapparen själv förmedlat till sina fans via sociala medier som twitter och twitpic, vilket Weiner självklart redovisar i texten.

Vad Kanye själv tycker om artikeln har jag ingen aning om.
Men i journalistvärlden har texten fått stor uppmärksamhet som ett nydanande grepp i en ny medievärld, och inte minst som en lysande blinkning till det nu 44 år gamla reportaget ”Frank Sinatra has a cold”, där reportern Gay Talese porträtterar Frank Sinatra utan att någonsin prata med honom.

Personligen misstänker jag att Jonah Weiner kommer Kanye West betydligt närmre än vad han hade gjort om han välsignats med en intervju.
Som Resumés Billy Andersson skriver i en krönika om reportaget:

”Troligtvis är Kanye Wests fåniga och distanslösa Twitter-feed mer verklighetsnära än de pr-styrda intervjuer på 15 minuter som vi kan förvänta oss i höst inför hans släpp av den nya skivan.”

Lär reportaget här.

/

Niklas Strömberg

”Det är utan varken tro eller tvivel något av det vackraste och mest utlämnade Hellström någonsin har skrivit”

Så skriver Nöjesbladets musikredaktör Joacim Persson om Håkan Hellströms nya singel ”River en vacker dröm”, i dagen tidning.

Här kan du höra vad Håkan Hellström själv har att säga om låten.

(Via Universal Music)

Tipsade om fem låtar i dagens tidning.
Ett axplock av det jag lyssnar på just nu.
Lite storhetsvansinne från Kanye West, lite politiska uppmaningar från Kartellen samt den kanske bästa Håkan Hellström-singeln än så länge.

Listan kan du se här under.

Har du har andra favoriter? Glöm inte att du kan få din egen lista publicerad i Aftonbladet. Mejla oss din ”Superfemma” med motiveringar till: superfemman@aftonbladet.se.

• Kanye West feat. Jay-Z och Swizz Beatz – ”Power remix”  

Har du inte läst magasinet Slates reportage ”Kanye West has a Goblet”? Gör det. Och lyssna på ”Power”-remixen samtidigt.

(Lyssna på låten här)

• Kartellen – ”Bort med Alliansen”
Beatet för tankarna till ett mörkt tidigt 90-tal. Budskapet till ett mörkt tidigt 10-tal.

(Lyssna på låten här)

• Håkan Hellström – ”River en Vacker Dröm”

Den här låten tilldelades +++++ i Aftonbladet i dag. Det betyget tangerar att vara en underdrift.

(Släpps i morgon, Lördag 11/9)

• Organismen & Alex Noreus – ”Mitt folk”

Första smakprovet från ett kommande samarbete som tycks ta fram det bästa ur en av Sveriges redan bästa rappare – Organismen.

(Lyssna på låten här)

• Oskar Linnros – ”Din Mamma”
Sönderkramad och hyllad, med all rätt. Nu väntar jag bara på att ”Din Mamma” blir Oskar Linnros nästa singel. ’

(Finns på Spotify)

Mindre kunskap, mera flams. That´s the recipe! Snart ser jag fram emot ett bokbål på bästa sändningstid i Femman.

Vi är förvisso utbildade journalister. Men vi är glamorösa också, här på universums största nöjesredaktion. Därför blandar vi våra Treo och Berocca i champagneglas. 

Because we´re worth it.

Kristin Rehnquist, journalist

Köpte den här konstiga boken igår. En slags polerad plundring av Kurt Cobains privatliv, där extremt närgångna bilder och utlämnande dagboksanteckningar varvas med bilder på hans favoritskor och magmediciner. Fascinerande för en gammal Nirvana-nostalgiker som jag, men behövde jag verkligen se alla de där sorgliga bilderna på Frances Bean?

Däremot står det klart att Kurt inte var den miserabla fucken som han ville framställa sig som. Han var glad för det mesta.

Kolla bara här. Han STRÅLADE av lycka.