Jag vet att jag är cirka 3000 år för sen med detta. Men Solsidan alltså. Kan det vara det bästa som gjorts i svensk humorväg sen… Spermaharen? Plöjde nysläppta dvd-boxen igår och jag knäcker mig. Henrik Dorsin är ett geni. Ove Sundberg-karaktären jag älskar dig. Mia Skäringer jag älskar dig. På måndag börjar den andra säsongen spelas in. Med Plura som guest artist bland andra. Skynda, skynda.
Det kom ett mejl till vår redaktion förut.
Nu är frågan?
Vad är detta?
Ett pressmeddelande?
Det närmar sig äntligen fredag den 27. Och varför är då detta en glädjens dag?
För att Peter Stormare fyller år? Icke.
För att det är 94 år sedan Rumänien förklarade krig mot Österrike-Ungern? Nope.
Nej, det är givetvis för att popmogulerna Belle and Sebastian spelar på Popaganda i Stockholm, och peppen är inget annat än monumental.
Det har gått fyra år sedan man hörde något från Glasgowbandet, men den 11 oktober släpper de nya skivan ”Belle and Sebastian write about love” samtidigt som de även jobbar med en egen tv-show. Denna visar de prov på i detta klipp där man även får höra några toner ur nya låten ”I want the world to stop”.
Var hemma hos Agneta Sjödin förra veckan, i hennes vackra stenhus strax utanför Stockholm (där hon har en etagelägenhet).
Den köpte hon av Niclas Wahlgren för några månader sedan och på tomten gömmer sig hemligheter, berättar Agneta.
Som den här:
 |
| En trasig fågelholk. |
Den här söta fågelholken var en gåva från Carola till Niclas när han hade fest.
En gåva som har förfallit och lossnat från grenen.
Nu får den trasiga holken vila mellan två grenar på Agnetas tomt.
/Helena Trus
Tv-krönika ur Aftonbladet tisdag 24/9:
Det är obotligt korkat av TV 4 att sända ”Fångarna på fortet” så sent på vardagkvällar.
Det är ju barnen som vill se det.
Kanalen har kritiserats för den märkliga tablåläggningen, och jag instämmer helt.
Jag skulle aldrig bänka mig ensam framför Agneta Sjödin, Gunde Svan och gänget – så kul är det inte. Däremot passar det perfekt som helgmys-tv med sexåringen och nioåringen. Nu fick de vara uppe och testkolla. Mycket riktigt tyckte särskilt den minste att det var hur spännande som helst.
Vissa tävlingar var nervkittlande, och programledarna var i sitt esse. I jämförelse med ”Let´s Dance” var ”Fångarna” direkt fängslande (ursäkta vitsen). Produktionen andades proffsighet, och miljön är spännande och vacker.
Men det hjälper inte: Klockan nio var barnen urtrötta, men ville givetvis se hur det gick.
Och jag gnisslade tänder över alla reklampauser. Jag tänker INTE berätta för dem att avsnitt två går i morgon. Vad kommer härnäst TV 4, ”Idol” klockan sex på söndagsmorgnarna?
I SVT 1 knackade Tom Alandh på i stugorna och hos myndighetspersoner och frågade om trygghet. Ett laddat ord som alltid kommer upp i valtider, som en självklarhet eller ett vallöfte.
Platsen var skånska Klippan, där en ung man från Elfenbenskusten knivhöggs till döds när han klev av bussen för fjorton år sedan.
En del tyckte att allt blivit mycket tryggare sedan dess, medan andra pekade på att det finns människor som lever i rädsla.
”Val 2010: Tom Alandh i Sverige” lyckades med små medel lyfta fram hur olika människor ser på trygghet, och hur misstänksamheten mot ”utlänningar” lurar under ytan i villakvarteren.
Bra frågor, avslappnad ton, en del fakta och lyckad dramaturgi – mer behövs inte för att skapa en intressant dokumentär som speglar ett litet svenskt samhälle. På blott en halvtimme. Snyggt jobbat.
I kväll tittar jag på det norska ”Bokprogrammet” (SVT2).
/ Cecilia Gustavsson
Jag var ute och tog en promenad med en polare i Hampstead i norra London i dag och gick förbi en fotobutik.
Plötsligt gick det upp för mig var jag sett den förut. I juni fylldes de brittiska tidningarna med bilder på just det här butikshörnet. George Michael hade varit ute och kört bil mitt i natten och spåren efter hans framfart ser ni fortfarande på de här bilderna.
Han ringde själv polisen och greps för att ha kört påverkad. Han hade också en mindre mängd narkotika på sig.
Men jag funderar mest över varför butiken inte har bytt ut rutorna än.
Att någon klottrat dit ”WHAM” mitt på väggen antyder kanske att det blivit något av en turistattraktion, även om jag var den enda som slet upp kameran i dag.
//Tobbe Ek
Lasse Kronér visade imponerande form i säsongspremiären.
Dags för SVT att ge honom ännu större förtroende.
Är han skadefri borde han vara en stark kandidat att ta över ”Allsång på Skansen”.
Säsongspremiärer av ”Doobidoo” får i regel betydligt mindre uppmärksamhet än andra program i samma publiknivå. Det brukar landa i några omslag på tv-bilagor och ett par tidningsintervjuer som oftast vinklas upp på Lasse Kronérs huvudskada och kampen för att tillbaka.
Och han har inte haft det lätt efter olyckan för ett dussin år sedan då han fick en gitarr i huvudet. Kronér har gjort sitt ”Dobidoo” men där emellan försvunnit, sjukskriven, utbränd och i smärtor. Men det får vi bara läsa om en gång per år, det syns aldrig i tv. Där ser han tvärtom bara fräschare och fräschare ut, han är pigg och energisk, rolig, kvick och charmig. År efter år.
Dessutom ser han ut att älska både tävlingsmomenten, de gamla klippen från arkivet, och – inte minst – musiken. Som han älskar musik. All musik. Schlager, pop, nytt och gammalt.
”Dobidoo” är ett gediget program av det gamla fina slaget. Publiken älskar det, det tittarslår alltid ”Idol”, det rullar på, men gör inte så stort väsen av sig, som sagt. Det är trevligt och oförargligt och, om man vill man vara riktigt snäll, lite folkbildande i och med de gamla SVT-arkivklippen.
Men man önskar ändå att Lasse kunde ta sig an några andra uppgifter. Om han är fit nog.
Häromdagen gjorde Anders Lundin förhoppningsvis sin sista insats i på Skansen.
Det fina formbeskedet i gårdagens ”Doobidoo” stärker min tro på att Lasse Kronér skulle vara en utmärkt efterträdare som allsångsledare. Han skulle återuppväcka musikglädjen på Sollidenscenen.
Övriga reflektioner efter gårdagens program:
Peter Apelgren som borde vara gäst i alla program, alltid. Han levererar alltid. Som när tv-licenskören överraskade med sin tack för att du betalar din tv-avgiftssång och Peter bara: ”Jag har inte betalt”.
Lisa Nilsson och en man med jätteljus röst och förfärliga glasögonsnören (Samuel Ljungblahd) som jag aldrig tidigare sett fick till en ganska bra duett (”Where is the love”) men var i övrigt platta och trista och förlorade välförtjänt.
I dag missar jag inte fotbollsmatcherna i Viasats Premier League-kanal.
He!
Claudia Galli var gullig i klippet som barn i ”Trazan och Banarne”…
Eh?
…men att hon inte kom på en enda låt av Beatles var skamligt.
Följande låg i mitt postfack på jobbet.
TV4 gör allt för att köpa oss journalister – ja, med choklad-pengar det vill säga.
 |
| ”Fångarna på fortet” är tillbaka i tv-rutan på måndag. TV4 skickade ut lite reklam till oss journalister. Choklad funkar alltid som muta för att vi ska skriva extra mycket på programmet. Lite snålt, eller? |
/Helena Trus
Så här flott anlände Mando Diao till Borlänge och Peace & Love i juli.
På flygplasten fanns även en väldigt upphetsad lokaltidningsfotograf som hela tiden snackade om när ”Brage kom med flyget”, det var ett himla rabalder om när Brage gjorde så och Brage gjorde det och Brage hit och dit.
Pliktskyldigt svarade jag: Mhm, jaha, ojdå, jaså?, precis.
Flera gånger var jag på väg att ställa frågan, men hindrade mig.
Efteråt, när jag och min fotograf Gustav satt i bilen på väg därifrån hävde jag i stället spydiskt ut mig:
– Och VEM är den där sensationella BRAGE som alla tror att man ska ha koll på här? Någon kändis eller?
Gustav tittade på mig och höjde på ögonbrynen.
– … det är ju deras fotbollslag.
Oj då, mumlade jag för mig själv.
Sedan ägnade jag 30 minuter åt att förbanna fram för allt min dumhet men också min kroniska förmåga att ”tappa” Sportbladet.
Sommarens bästa läsning är romanen ”One day” om en ung man och en ung kvinna som mötes på universitet i Edinburgh. Första kapitlet utspelas 15 juli 1988. Resten av boken beskriver den 15 juli varje år de kommande 20 åren.
Det händer mycket i deras liv, i förhållanden och i Storbritannien.
David Nicholls bok är redan en stor succé i England och USA.
Och den är på väg att bli film. Inspelningen har börjat.
Det verkar lovande. Lone Scherfig regisserar. Hon gjorde senast ”An education” och har bland annat gjort ”Italienska för nybörjare”.
Anne Hathaway spelar den kvinnliga huvudrollen och Jim Sturgess den manliga. Honom har man kunnat se i thrillern ”21” och Beatles-musikalen ”Across the universe”.
Fantastisk bok, bra skådespelare och regissör. Den hoppas vi på.