Det är inte ens midsommar och redan är vi inne i repristträsket.

Men vilken magisk repris ”Sopranos” är.

Svårt att tänka sig nu – det känns ju som förrförra sommaren – men det var i början av 1999 som ”Sopranos” först började sändas i USA. Och det känns ju som i går som rockgruppen Journeys klassiker ”Don’t stop believing” avslutade sagan medan gangsterfamiljen satte sig på en diner och det – plötsligt – blev helt svart i rutan i ett genialt öppet slut.

Men det var tre år sedan. En halv generation födda efter 1980 kan alltså ha missat världens genom tiderna främsta tv-drama. Vi som sett den förr, både på tv och på dvd, ser den gärna igen och kan reta oss på allt som faktiskt inte är perfekt (Tonys relation med doktor Melfi, den övertydliga dumheten hos Uncle Jr och Livia, Little Stevens svaga skådespeleri, bland annat), men samtidigt konstatera att nu när säsong två börjat sändas är det svårt att hitta brister.

Det är i stort sett perfekt.

Hatten av för SVT:s kloka beslut att köra repriser varje vardag i sommar.

Allt var inte repriser i går.

”Uppdrag granskning” säsongsavslutade kl 20.00 på SVT1 med den trio egenskaper som kännetecknar programmet: spänning, patos och gedigen journalistik. I går om Vellinges kovändning i frågan om att ta emot flyktingar.

Lite motsägelsefullt, kan tyckas, att göra en granskning av en kommun som plötsligt, efter 25 år, gör det rätta. Men där fanns ändå en fascinerande historia om maktspel, rasism och byfåneri – och den berättades utsökt.

Redaktionen kan utan tvekan få sommarvikariat på Aftonbladets grävavdelning.

I kväll tittar jag på ”Fringe”, kl 22.00 på Kanal 5, innan jag zappar till ”Sopranos” på SVT 2 kl 22.45 – sluten i ”Fringe” är ändå poänglösa.

NÄ: SVT Play har ett fint utbud i mobilen, även hyfsat med livesändningar. Men. Vore det inte ännu bättre om sändningarna (även bilden) också fungerade här på vischan, där många av oss befinner sig på sommaren? NEJ: TV4 Play har ett uselt mobil-tv-utbud, speciellt av livesändningar. Och sändningarna fungerar lika illa som SVT:s, rent av sämre. Både med operatörerna Telia och Telenor. Uselt.

/ Fredrik Virtanen

nån annan gång: nån annan eller ngt annat bakom rockbjörnen

Det är en kamp mellan svårsmält sljivovica och blaskig Foster’s.

En kamp mellan ”Svart katt, vit katt” och ”Crocodile Dundee”.

Kampen mellan en burk ajvar och en burk vegemite.

Och kampen mellan landet som har krigsförbrytartribunalen i Haag över axeln och landet som aldrig tillåts glömma att befolkningen härstammar från fångar i straffkolonierna.

Men framförallt är matchen mellan Serbien och Australien i kväll 20.30 en kamp mellan två av musikhistoriens mest grandiosa frisyrer. Milan Stankovics lugg eller John Farnhams bakåtkammade hockeyfrilla – välj din favorit så vet du vilket lag du hejar på framför tv:n.

I morgon: Kvinnan bakom rockbjörnen.

Sommar betyder inte bara sol, salta bad och lata dagar. Utan även en landsomfattande törst efter blod och brittiska snokar i rutan.
Och medan SVT inte släpper fram mysdeckarnas överstepräst kommissarie Barnaby än på ett par veckor – förser Kanal 9 oss redan nu med både Poirot, Marple, Kingdom, Morse och Murdoch.

Efterfrågan på mord i rutan är visserligen hög året om (tänk till exempel ”CSI”-imperiet, ”NCIS”-serierna, ”The mentalist”, ”Bones”, ”Medium”, ”Criminal minds”, och den vilt växande floran av inhemska deckare) – men sommaren är onekligen den säsong då vi svenskar förväntar oss den allra högsta dödssiffran.
Och då förstås helst i form av genuina mysdeckare (och då företrädesvis brittiska), där trivsamma, tedrickande typer i tweedkostymer utreder ond, bråd död i pittoresk miljö.
Och medan det fortfarande är ett par veckor kvar tills SVT kör igång genrens regerande flaggskeppsserie – ”Morden i Midsomer” – så ser Kanal 9 redan nu till att vi får vår blodtörst stillad.
I fredags började de ju visa en nygammal säsong av ”Kommissarie Morse”, på tisdagar kör de gamla Agatha Christie filmatiseringar med Poirot, Miss Marple och en trivselfaktor så hög att den slår i taket – och i går hade de säsongspremiär för den kanadensiska kostymdeckaren ”Murdoch mysteries”, som utspelar sig i slutet av 1800-talet och andas en kombo av Sherlock Holmes och ”CSI”.

I går hade Kanal 9 också premiär för brittiska ”Kingdom”, som visserligen är en advokatserie, och dessutom saknar någon större blodspillan – men som ändå har många gemensamma nämnare med den klassiska mysdeckaren.
Serien utspelar sig i en liten stad i Norfolk, och har Stephen Fry i huvudrollen som den godhjärtade advokaten Peter Kingdom, som driver en liten advokatbyrå där samvete och pliktkänsla alltid verkar gå före förtjänst.
Det är småskaligt, hemvirkat och mysigt värre – och det är inte otänkbart att ”Kingdom”, som började sändas i England 2007, var en stor inspirationskälla till svenska ”Livet i Fagervik”.

I kväll tittar jag på säsongspremiären av ”CSI NY” i Kanal 5.

Toppen…
… att SVT började reprisera sköna serien ”Cleo” i går.

Botten…
… att Kanal 5 drog igång unkna snyftserien ”One tree Hill” igen i går.

En helt ny tv-genre har utvecklats så här i kronprinsessbröllopstider.
Den har tydliga drag av mossa och gamla feodalvärderingar – och det är SVT som ligger i framkant.
Eller i bakkant, beroende på hur man ser det.

Om man inte redan hade varit utsatt för en så lång och aggressiv medial rojalistisk lobotomi som man har varit det senaste året, hade man förmodligen trott att man hade somnat och vaknat upp någon gång under medeltiden då man slog på SVT i går.
För underdånighetskulturen hade tagit över public service totalt.
Det talades om ”fint folk”, ”rangordning”, ”rangrullan” och kungligheternas allmänt högre människovärde på ett nästan helt ogenerat sätt, som förde tankarna till de fyra stånden – och hade man bara pryglat en simpel bonde nere på torget också, dragit fram längs stadens gator och krävt in extra skatt till kronan av de fattiga och utslagna, eller släppt upp en hovnarr i lustig mössa på Operans tak, så hade medeltidsveckan varit komplett.

Men – hur tramsigt det här jippot med odemokratiska förtecken än är, så får man ju ge en eloge till SVT för en funktionerande produktion, och till programledarna för ett proffsigt utfört uppdrag.
Särskilt Ebba von Sydow – som klev in som så grön i tv-sammanhang, och nästan direkt hittade en bekväm stil i rutan – har ju faktiskt gjort ett riktigt bra jobb.
Och den där nya stylisten som det talades om att Victoria har skaffat sig måste också ha gjort ett hästjobb.
För efter att i åratal ha kört det tråkiga tantstuket, ser Victoria nu verkligen helt strålande ut.
Hennes blivande make däremot, behöver nog jobba lite på att se avspänd och naturlig ut i det offentliga.
Nog för att man kan förstå att han har dresserats stenhårt i åratal av hovet – men karln såg ju mer eller mindre helt stelopererad ut under hela föreställningen i Konserthuset.
Och det var inte en bra look för honom.

I kväll sitter jag på min terrass med ett glas vin i handen, och luktar på plastblommorna.
Jag trivs bättre där, än framför det SM i trams för liten undersåte som ska avgöras mellan SVT och TV4.

Ja!
Jenny Östergren är en klippa i TV4:s ”Nyhetsmorgon”.

Nej!
”Surviving suburbia” (Kanal 5) är absolut sämst i sitcomklassen.

Vår lilla nöjesredaktion för just nu en undanskymd tillvaro här på Arenavägen 63. Ingen bryr sig om vår journalistik. Alla vill bara läsa om Daniel och Victoria.

Det spekuleras hejvilt om vilka artister som ska uppträda i kyrkan och på festen i morgon. Lisa Nilsson? Malena Ernman? Peter Jöback? Oavsett vem det blir kan vi vara ganska säkra på att artisten i fråga kommer att vara lika spännande som att få springmask i arslet. Och lika kontroversiell som en amöba.

Är det du, Peter?

LONDON. Nöjesbloggsdebut, vad härligt det känns! Jag hänger ju i London numera och här har det varit en hel del tunga nyheter med Carl-Henric Svanberg i fokus (inte bara Gossip Girl-intervjuer som vissa tycks tro), men idag fick jag en rejäl nöjeskick.

Har precis intervjuat Enrique Iglesias och jag önskar att alla stjärnor vore som honom. Avslappnad, bjöd på sig själv, skrattade och skämtade utan att för den skull ”slösa bort” intervjutid på dumheter.

Att intervjun var45 minuter försenad gör ju då inte så mycket, speciellt som han såg till så att mina inbokade 15 minuter (det kan anses vara en LÅNG intervju när det kommer till internationella storstjärnor) blev 21 innan vi var klara med varann.

På slutet kommer som vanligt frågan som gör mig lite generad.

– Skulle vi kunna ta en bild tillsammans?

Redigerarchefen Ulrika här på nöjet ikväll blir inte glad om jag inte har med mig en fin bild på att jag faktiskt träffat stjärnan.

Jag förklarar för Enrique att vi vill publicera en bild på oss tillsammans.

– Visst hörru, så säger du bara, du vill bara hänga den på väggen hemma, skrattar han.

Men lägger armen omkring mig och ställer självklart upp på bild.

– Oj, nej. Ta en till! säger han direkt till sin kompis som fick ställa upp som fotograf och genast tvingas göra om jobbet.

Jag tackar så mycket för hjälpen, men Enrique ger sig inte. Han tar min mobiltelefon och tittar på bilden.

– Hey, conjo! utbrister han med en spansk svordom som jag inte tänker översätta (stavningen är nog också fel).

– Så där kan vi ju inte se ut ju!

Så det blev till att ta ytterligare en bild. Den får ni se i morgondagens tidning, men här ovan är i alla fall bilderna Enrique ratade.

/Tobbe Ek

Eftersom jag fortfarande är utlånad till bröllopsredaktionen ser jag bara kungar och drottningar i min värld.

Läs om Maddes hemliga fest i går kväll:

http://www.aftonbladet.se/brollopet/article7310031.ab

Kommer ni att titta på bröllopet på lördag?
/Helena  

Tillhör du dem som avskyr Jackass-stjärnan Bam Margera, och de barnsliga busstreck han utsätter sina stackars föräldrar för i MTV-serien ”Viva la Bam”?

Läs då den här artikeln från Philadelphia Inquirer och njut:

Man ska inte gotta sig i andras olyckor, men…MOAHAHAHAHAHA!