Nöjesbloggen

Bakom kulisserna på Sveriges största nöjesredaktion

Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 44 av 47

Hångla i gen, Gene Simmons!

av Helena Trus

I veckans krogkrönika efterlyser jag A-kändisarna, och fler galna kändisbesök.

Läs mer: http://www.alltomstockholm.se/start/article993675.aos

Jag gör just nu gästspel på bröllopsredaktionen, det vill säga bevakar kungafamiljen. Gårdagskvällen tillbringade jag utanför Drottningholms slott och väntade på Calle, Silvia, Vickan och Danne… En rätt konstigt sysselsättning.
I morgon har vi fler avslöjanden, exempelvis fler artister som ska uppträda på bröllopet – glöm inte att kolla in det. 

/Helena 

19 dagar kvar

av Stefan Sköld

Det är mycket hårdrock just nu… ojojoj, det växer fram nitar ur huden bara man kastar en snabb blick på sidorna. Så därmed tycker jag att det passar sig med lite indiefägring här på bloggen.

CANADA_ARCADE_FIRE__RYR102.JPG
Win Butler i Arcade Fire 

Foto: AP

Jag vet att det är många med mig som räknar minuterna till Arcade Fires spelning på Dalhalla den 30 juni. Jag tror att kalkbrottet utanför Rättvik lades ner en gång i tiden endast för att kanadensarna skulle dyka upp där sommaren 2010. Även om de första låtarna från nya skivan som släpps i höst inte låter lika svulstiga som tidigare alster så lär det bli episkt.

Som försmak kommer här några nya låtar från en spelning i Quebec för några dagar sedan. I taskig youtube-kvalitet dock. Men live i en amfiteater i Dalarna låter det sannolikt bättre.

”Ready to start”

”Empty room”

”The suburbs” och ”Month of May” finns även att lyssna på i sin helhet på bandets hemsida.

För övrigt är det få spelningar som ger en tillfälle att boka en stuga vid Siljan. Mer sånt.

 

”Cougar Town” blir sommarens blandband

av Johan Edling, webbredaktör nöjesredaktionen

Fastnade framför ”Cougar Town” häromkvällen. Och blev kvar. Inte bara för att jag kände igen mig i hur Courteney Cox rollfigur Jules sörplade vin ur såna där överdimensionerade IKEA-vinglas fyllda till bredden. Ni vet, så kan man komma undan med ”jag drack bara tre glas vin” eftersom de glasen tar tre fjärdedels flaska.

Nej, mest för musiken. Inom loppet av tio minuter kom två favoritlåtar.

Först ”Don’t wanna know why” med Whiskeytown, sedan Miike Snows ”Animal”. Fantastiskt!


Så nästa gång du häller upp ett IKEA-glas rött, sätt på ”Cougar Town” och mys ner i brassestolen.

God hates us all

av Jon Forsling, reporter

Jocke ”Necrophiliac” Persson är som bekant och bevakar Sweden Rock Festival just nu, och han messade mig denna finfina bild i natt. Slayers Kerry King röjer loss under regntunga skyar, och muppar som borde dansa sig galna i mosh-piten står och stirrar under paraplyer som om de vore på en konsert med Idol-Erik. Vad är det med dagens rockfans? Har de missförstått alltihop?

kerry.jpg
Foto: Jocke Persson

 

Dagens tv-krönika: Sydafrikas mygel ger dålig smak

av Martin Söderström

invigning.jpg
Bröd och skådespel? John Legend och Angelique Kidjo vid den stora invigningskonserten. FOTO: REUTERS.

Kan fotboll hela ett land?

SVT hade kanske inte svaret.

Men frågan gav blixtrande intressant tv.

 

 Somliga säger att det ”bara” är fotboll. Idrott, liksom. Inget att ta på allvar. Det är naturligtvis inte sant. Allt har en baksida och även ett arrangemang som fotbolls-VM, som jag älskar så innerligt, mår bra av att granskas. Den mästerliga dokumentären ”Sydafrikas fotbollspengar” (SVT2) satte ett iskallt finger mellan revbenen på frågan om fotboll kan ena en nation. Huruvida ett världsmästerskap kan bli den skjuts framåt för ett land som alla vill och hoppas. Eller är det bara bröd och skådespel för att få massorna att tänka på andra saker än frihet, jämlikhet och broderskap? Även om man gärna vill hoppas på VM som en helande kyss var det svårt att inte få en taskig smak i munnen av bilden av den massiva förskingringen av offentliga medel och den idiotiska satsningen på nya arenor i mångmiljardklassen när mästerskapet arrangeras i ett land med mellan 25 och 40 procents arbetslöshet (beroende på vem du frågor och hur du räknar).

Det är inte okontroversiellt. Eller enkelt. Eller särskilt smart.

Får man tro filmens pessimistiska ton kommer VM inte att förändra ett dugg.

När gästerna åkt hem och tv-kamerorna slocknat kommer folket fortfarande bo i skjul och de nya skrytbyggena gapa tomma.

 

Samtidigt, någon knapptryckning bort i SVT24, pågick den stora invigningskonserten. Arrangemanget gjorde inget för att motbevisa bilden som dokumentären visade upp. Inte en krona hade sparats för att markera avstampet. Och absolut – explosiv tv var det. Som för att verkligen understryka att festen har börjat och verkligheten får, tja… vänta ett tag.

Dock: En eloge måste ges till SVT:s kommentator Jovan Radomir. Lugn, tydlig och samtidigt stillsamt entusiastisk.

 

Precis raka motsatsen till TV4:s enastående innehållslösa ”Bröllopsstudion”, alltså. Så fullständigt dränerat på innehåll och analys att det nästan blir imponerande. Att lyckas fylla alla dessa programminuter med en så förbluffande mängd tomhet får ändå betraktas som någon sorts bedrift.

 

I kväll kollar jag, så klart, matchen mellan Sydafrika och Mexiko.

 

 

Jodå

SVT-sportens Jacob Hård. Alltid lika varm, alltid lika kunnig.

 

Nja…

”Kniven mot strupen” (TV3). Gapig mat-tv med mörker i hjärtat.

Tell it like it is, Mick!

av Jon Forsling, reporter

Foto: mickwall.com

I dagens blaska har jag intervjuat den brittiska rockskribenten Mick Wall, som alla Guns N’ Roses-fans känner som en av de journalister Axl Rose hotar med spö i låten ”Get in the ring”.

Det var ett väldigt roligt samtal, och många av Walls anekdoter kom inte med. Till exempel den här sköna utläggningen om vad han har lärt sig genom att bevaka världens största rockstjärnor under 25 års tid:

”When I was younger I had a sign on the wall of my office, just to give me a reality-check. The sign said: THEY ARE ALL CUNTS. And that is the reality of every rock star I have ever worked with. There´s a reson they became rock stars; they all want it their way, they are all selfish, they are all egotistic, they all want their arses kissed and their hands held. It´s pathetic and despicable. They would all walk over you to get a hit record”.

Dagens tv-krönika av Karro

av Ylva Niklasson, nyhetschef Nöjesbladet

”Uppdrag granskning” är snart slut för säsongen.

Och det kanske är lika bra det. För om gårdagens program var något att döma av, så börjar redaktionen få slut på case.

Ja, gårdagens vestibulittema resulterade inte direkt i ett av vårens vassare ”Uppdrag granskning”-nedslag. Inte för att vestibulit inte är ett viktigt ämne, som förtjänar att uppmärksammas.

För det är det, och det gör det. Och man behöver knappast vara konspirationsteoretiskt lagd för att misstänka att om det hade rört sig om ett manligt sexuellt problem, så hade öronmärkta pengar rullat in till vården, och världens forskare kastat sig över frågan för länge sedan.

Men vad hjälper det när en redaktion inte lyckas skrapa ihop ett underlag som håller för 45 minuters programtid?

Vi fick ju höra mer eller mindre exakt samma saker upprepas gång på gång, bildmaterialet var – av förklarliga skäl med tanke på ämnet – hopplöst tunt, och vi fick mest se kjoltyg på stan, svampmedelsförpackningar, gynstolar och sjukvårdsskyltar. Och framför allt saknades det en bov.

Vilket ju ärligt talat ofta är vad som krävs för att hålla kvar de tittare som inte är personligt involverade i det ämne som tas upp.

Man vill ju gärna se snaran dras åt kring halsen på den eller de som har skitit i det blå skåpet, även om man själv inte har blivit förorättad eller illa behandlad.

Men i vestibulitreportaget saknades det helt någon att binda vid skampålen.

De kunde mest konstatera att vårdpersonal rent generellt vet för lite om sjukdomen, och att vad man får för behandling beror på var man bor och hur högt man kan gasta.

Men det fattade man ju liksom efter fem minuter (om man inte redan visste det) – och efter det trampades det mest vatten.

Och på tal om att trampa vatten – blir det egentligen någonting av vikt sagt i TV4:s ”Bröllopsstudion”?

Nog för att SVT:s hovbevakning är lismande, men TV4 är ju faktiskt rent patetiska i sina underdåniga försök att hänga på en happening som de inte ens är inbjudna till.

I kväll kollar jag på ”Kniven mot strupen” i TV3 och ”Fringe” i Kanal 5.

Ja!

”Fashion” (SVT) fyller verkligen ett hål i tv-tablån genom att ta mode på precis lagom stort allvar.

Nej!

Repriser av ”Bröllopsform”, ”Prinsar & prinsessor”, ”Kronprins Charles okända älskarinna” och ”Bröllopsbonanza”… TV4 Plus tablå är mer oinspirerad än någonsin.

 /Karolina Fjellborg

Sida 44 av 47