Aj, aj, aj. Frank har ont i sin vänstra skinkan. Han körde igenom koreografin endast två gånger. Trots det var han klart bäst och mest taggad under träningen. Och hade dagens snyggaste outfit; silvertajts och bandana. 

Spexar-Weise
Idol-Andreas kommer aldrig bli fri från spextiteln. Repet är klart men Weise tar plats på dansgolvet och lajjar. Hur hans dans gick? Det missade jag faktiskt helt. 

Blöder näsblod
Det går hårt till när Hannah Graaf och hennes danskille Calle Sterner dansar. Plötsligt börjar Calle blöda näsblod. Han fortsätter dansa med papper i näsan. Kanske för att matcha Hannahs vackra röda kjol?

Äntligen Rybak!
Som vi väntat på fiolgutten! Så kommer han in i helsvart. ”It’s hard to look like a man” säger han. Hans danspartner Malin dansar i en leopardmönstrad klänning, som hela tiden åker upp och nära på avslöjar lite för mycket. Årets första troschock på gång?

Danskungen
Figge Norling har tangorabatt. Bara det utnämner honom till Danskungen. Sen hade jag en crush på honom när han gjorde Svart Lucia för en sisådär 20 år sen. Så visar han också att han gillar att dansa. 

Livsfarliga Tina
Tina Thörner flyger fram. Hon lär bli livsfarlig i den här tävlingen. Men hon säger att hon är orolig för sina korta muskler. ”Man måste ju kunna sträcka ut”, säger hon. 

Lets Dance rep i full gång
Vi, Farlige Fille och jag är på Lets Dancerepet. Anders Bagge är i full gång. När de ansvariga ber honom värma upp fnyser han. ”Det är bara att köra” säger han. Han ser dessutom ut som om han varit ett halvår i Thailand. /Jenny Ågren

Jon Hamm som Don Draper.

Skilsmässor och förvirring.

Framgången förbytt till ovisshet.

Och ”Mad men” har aldrig varit bättre.

Egentligen skulle jag inte tittat alls. Det var ett löfte. Hade tummat på det, rent av. Dealen var att vad som än hände vänta tills dvd-boxen släpps (oklart när det sker, i och för sig) för att sedan plöja hela tjottaballongen i ett svep. Det gick åt skogen. Karaktären är svag och jag har ändå aldrig förmått mig att säga nej till någonting som helst. Så när fjärde säsongen av ”Mad men” (Kanal 9) vevade igång i svensk tv var det bara att ge efter. Det är ju trots allt världens bästa tv-serie sedan ”The shield” vi pratar om här. Exakt hur briljant berättelsen om reklammakarna på Madison Avenue är behöver jag knappast skriva. Hur välskriven, välspelad och visuellt fulländad den är har redan beskrivits i ord av varannan människa med ett tangentbord och en tv. Och med tanke på den explosiva brygd av ruin och tillförsikt som säsong tre slutade i fanns all anledning att längta lite extra. Jag gjorde rätt.

Där andra serier som nått sådan framgång hade kunnat unna sig att gå på tomgång någon säsong eller två gör ”Mad men” precis tvärtom. I stället för att stagnera kastar man spelplanen över bord, spränger det gamla och kastar sig huvudstupa ned i något kallt, svart och okänt.

Ett genidrag, om ni frågar mig.

Sterling Cooper har bytt namn, anställda och framgången är inte längre självklar. Don Draper (Jon Hamm är – som alltid – fantastisk) tappar allt mer fotfästet i ungkarlstillvaron och en redan laddad serie fick plötsligt helt ny luft under vingarna. Frågan är om ”Mad men” varit bättre, eller mer laddat, än just nu.

I kväll tittar jag på ”På spåret” (SVT1).

Hurra 1

”Sportspegeln 50 år” (SVT2). Tv-historia. På riktigt.

Hurra 2

”Alfredson och söner” (SVT1). Fascinerande. På riktigt.

God fortsättning är ett trevligt uttryck.

Det är en önskan om godhet utan slut. Det ska bara fortsätta och fortsätta.

Först var julen god och sedan kommer mera gott.

De här dagarna har årets snällaste hälsning.