Foto: SVT

Löftet om att Leif GW Persson ska ”analysera svenska sommarmord” summeras i huvudpersonens egen geniala logik:

– Det är verkligen en riktig stollepelle som varit i farten.

Okej. Vi letar alltså efter en stolle. Alltid en början.

Premiären av ”Sommarmord” i SVT 1 är en tröstande skål jordgubbar för oss som inte verkar kunna få nog av GW i rutan. Med glasögonen på nästippen åker han på roadtrip genom Sverige, rekonstruerar brottsplatser och går igenom gamla bevis.

I första programmet behandlas det brutala mordet på ett tältande, holländskt par i Appojaure i Lappland 1984.

Mordet som inspirerade Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”.

Någon har gått bärsärk och utdelat 100 knivhugg mot tältet. GW avfärdar Thomas Quick, som faktiskt dömts för morden, genom att hävda att ”han knappt har styrfart – han skulle ha trillat över en tältpinne, börjat gråta och fått tröstas av det holländska paret”.

Svidande kritik mot rättshärvan Quick inlindat i GW:s kärva, raka gubbcharm.

Det är ett lika enkelt som genialt programformat.”Skicka ut GW i landet. Där får han vara väldigt mycket GW, snacka med lite gamla original och stövla runt i skogen. Folk älskar mordmysterier på sommaren. Folk älskar alltid GW”.

Att han inte löser morden kan man ha överseende med.

Men varför inte låta honom nörda ned sig ännu mer? En halvtimmes GW känns lite tunt.

I övrigt kan man inte klaga på sportdramatiken just nu. Rysaren ”Sverige – USA” i fotbolls-VM på TV 4 och Tour de France på Eurosport.

De loja kommentatorerna på TV 4 borde titta och lära av radarparet Roberto Vacchi och Anders Adamsson på Eurosport. Med detaljkunskap, extremt engagemang och humor följer de tjommar som cyklar längs nån landsväg i fyra-fem timmar i sträck.

Bättre än så blir sällan sport.  

Hah! Tredje säsongen av ”In treatment” visas just nu på SVT 2. Psykoanalys som gastkramande drama, jag sitter klistrad.
Gah! ”Debatt” makes me wanna smoke crack.

Uppdatering: Till de som på allvar verkar tro att jag förespråkar crack (host* Patrik*host* Sjöberg *host* Debatt) kan jag påminna om Becks gamla slagdänga från 1993. Aningen smickrande referens ändå, trodde jag.

Allt fler SVT-program görs av utomstående produktionsbolag.
Priset tittarna får betala är bottennapp som ”Ung och bortskämd”, final i går.

Det finns risk för att villkoren för Sveriges Television KOMMER att förändras.
Kulturminister Lena Adelson Liljeroth (m) har typiskt moderata idéer som ska sätta stopp för SVT att konkurrera med reklam-tv på vissa områden. Hon tycker det är orättvist att SVT får tävla med hjälp av statligt stöd (tv-licensen).
Att SVT numera lägger ut allt fler programserier på produktionsbolag, den biten HAR redan förändrats.
Det har både för- och nackdelar.
Man sparar pengar och får tillgång till idéer och kunskap som kanske inte finns i SVT-huset. Men produktionsbolagen har ibland tveksamma anställningsvillkor, SVT tappar delvis kontrollen över innehållet och programmakarna är vana vid att främst tjäna mammon och saknar ibland helt känslan för vad public service är.
Det innebär också att programmen allt mer liknar de i reklamkanalerna. SVT ska absolut satsa på bredd, det är en förutsättning för hela verksamheten.
Men de behöver ju inte nödvändigtvis likna de SÄMSTA programmen i reklam-tv.
Som ”Ung och bortskämd”, omstridd dokusåpa med miljonpublik och säkert mycket trafik på nätet också.
Hela tiden har programserien omgetts av skriverier om fusk, missbruk, föräldrar (!) som bildat pakter och ovanpå det Hans Wiklunds berättarröst, som lite halvhjärtat försöker vara Helge Skoog i ”Halv åtta hos mig”. Mest av allt har det känts som att man hittat ett antal kändiskåta ungdomar (en var även med i TV 6:s ”Paradise Hotel”) och sedan försökt få dem att passa in i det (brittiska) tv-konceptet. Lite halvriggat, alltså.
I går fick de bortklemade deltagarna, som tidigare knappt kunnat städa en toalett eller vispa ihop en portion pulvermos, uppdraget att regissera varsin reklamfilm. En skrattretande fånig final.
•I kväll ser jag upplösningen på brittiska dramaserien ”Den förlorade dottern”, i SVT.

(Ja)
Alexandra Rapaport och Harriet Andersson. Räddar delvis TV 4:s pajiga tv-deckare ”Morden i Sandhamn”.
(Nej)
Anne Ramberg, advokatsamfundets generalsekreterare, kritiserar TV 4:s Kalla fakta för programmen om drottning Silvias pappas naziförflutna. Vill hon tillbaka till en tid när hovet står ovanför lagen?

Anders S Nilsson har gjort sin sista söndag som programledare.
Men stackars ”Parlamentet” fortsätter att förnekas dödshjälp, och tvingas leva vidare i sitt vegetativa tillstånd.
Det är på gränsen till omänskligt.

– Vad brukar hänga i fönstren till jul?
– Ensamma människor.
Ja, den vanligtvis inte speciellt roliga Marika Carlsson fick till det lite i ”Parlamentets” säsongsavslutning i går.
Vid ett tillfälle.
Men ett enda hyfsat skämt på närmare en halvtimmes programtid – och utslaget på fyra komiker, dessutom… Det är inte okej.
Det är rent provocerande uselt.
Fast det spelar egentligen ingen roll för någon av de inblandade. För till skillnad från andra tv-program, som måste leverera för att överleva, kan ”Parlamentet” tydligen vara precis hur dåligt som helst i hur långa perioder som helst – och idissla samma söndertorkade gamla skämt hur många gånger som helst – utan att bli dumpat av vare sig tittare eller TV4.
Det är både fascinerande och irriterande – och det ska bli intressant att se vem som tycker att det känns fräscht att ta över rollen som livsuppehållande maskin för det i praktiken stendöda konceptet nu när Anders S Nilsson viker ner sig.

Betydligt roligare än ännu en säsong med ”Parlamentet” ska det dock bli med den nyligen utlovade andra säsongen av SVT:s ”Starke man” – som också hade säsongsavslutning i går.
För näst efter briljanta ”Solsidan” har serien varit tv-årets absolut starkaste inhemska följetong – och det har varit en absolut fröjd att se Anders Jansson svettas som rödmosigt och hopplöst kommunalråd i en svensk tagning på obekväm anglosaxisk ”The office”-humor.
Så en säsong till kommer definitivt att sitta som en smäck.
Och i väntan på den kan vi dessutom roa oss med Jansson och hans parhäst Anders Wester i den nya säsongen av ”Hipp hipp”, som börjar sändas i SVT på nyårsdagen.

I kväll är mina tv-tips ”Ung & bortskämd” och ”Grotesco” i SVT1, samt första avsittet av ”Morden i Sandhamn” i TV4.

Ja!
”Vem kan slå Filip och Fredrik” (Kanal 5) är starkt i frågesportsmomenten, och det ska bli himla festligt att se duons tre dagar långa egobatalj mot Stefan Holm nu i veckan.

Nej!
Anders Johansson känns påtagligt malplacerad i ”Parlamentet” (TV4).

SVT:s ”Uppdrag granskning” får hylla sig själva en timme på bästa sändningstid.
Det är bara att tacka, buga och skriva: Det har ni förtjänat!

Svensk tv:s bästa samhällsmagasin firar 10-årsjubileum. Spontana tanken är ju ”har inte det alltid funnits?”, förmodligen för att det var en sammanslagning av tre redan befintliga program i genren. Och en ettrig Janne Josefsson… där känns det ju som att han bara måste ha funnits, på riktigt, sedan ungefär år 1 e. Kr. Han har den typen av skägg…
I går presenterade han och Karin Mattisson snuttar ur några av de klassiska reportagen under dessa tio år. De som alltid retar sig på Josefssons rätt höga svansföring, tycker säkert att just public service-tv inte ska ägna sig åt så självgod tv.
Men hela redaktionen har faktiskt all anledning att vara stolta. De har gjort reportage som varit omstridda i vissa läger. Men det beror förstås på att inslagen inte bara har visat på orättvisor i samhället och mot människor, utan också har påverkat och förändrat, kanske till och med avgjort en valrörelse (valstugereportaget).
Där fanns i gårdagens program även en smart pedogogik; reportrar med specialområden efterlyste tips från tittarna. Med uppåt en miljon människor i tv-sofforna, lär det nog rassla till i mejlboxen.
Där fanns även viss humor. Den som hade rotat fram klippen ur reportaget om svenska tonåringar som söp skallen av sig på grekiska ön Kos, måste ha jublat inombords när det visade sig att den bartender som uttalade sig var – en yngre ”Färjan”-Håkan!
•Om TV 4:s Maria Wern-serie är en sevärd bruksdeckare, varken mer eller mindre, så strålar ändå Eva Röse verkligen i titelrollen.
•”Det naturliga ljuset” (SVT) var ett fint porträtt av Jörgen Persson, en av alla tiders bästa svenska filmfotografer. Fast en pigg 74-åring som mot slutet glider iväg i en sportbil… varför åker han aldrig numera till en filminspelning?
•I kväll ser jag ”Debatt” i SVT, med (förhoppningsvis) högljutt kulturbråk.

(!)
I näst sista av 40 avsnitt hände det till sist något i förra detta skandalsåpan, numera tittarfiaskot, ”Paradise Hotel” (TV 6). En av deltagarna, Johannes, tog sig i skrevet, utanpå kalsongerna…
(?)
Är det bara jag som har en känsla av att TV 4:s bönder som söker fruar (fortfarande väldigt proffsigt gjort) kommer att vara väldigt mycket singlar även när tv-serien är slut?

/Jan-Olov Andersson

Det krävdes gott sittfläsk och tålamod.
SVT:s folk både bakom och framför kamerorna gjorde ändå den utdragna maratonsändningen från Nobelbanketten betydligt mer lättsam än väntat.

Det är en sak att, som i förrgår, ÄTA middag på krogen. Trevligt sällskap, som vanligt utsökt mat och service på PA & Co.
Det är en helt annan sak att, som i går, TITTA middag. Ett ”fint” sällskap, drygt 1 300 personer, som trängdes där i Stadshuset – och i min tv.
Det må vara ett hästjobb för tv-producenterna att blåsa liv i vad som i stort sett är en fem timmar lång middag. Det är inte helt lätt att skriva om tillställningen från tv-soffan heller. För i bild handlar det ju mest om folk som väntar på mat och dryck. Eller småpratar om något vi bara kan gissa. Eller bara sitter tysta och stirrar. Kanske är de kissnödiga.
På många sätt är Nobelbanketten en lång väntan på några ögonblick av oväntade detaljer eller historier. De var få, i direktsändning, i går. Kungen tog ett lite märkligt skutt efter middagen. Carl Bildt bar någon slags märklig mellanhundshalsduk. Mona Sahlin drog historien om hur hon en gång suttit bredvid en Nobelpristagare som inte sa ett enda ord på fyra timmar (matematikern John Forbes Nash, vinnare 1994, gestaltad av Russell Crowe i filmen ”A Beautiful mind”).
Den finkulturella underhållningen, iscensatt av Birgitta Egerbladh, var oväntat lite skitnödig. Till och med rätt underhållande.
Men framför allt var SVT:s ansvariga bakom kulisserna och programledarkvartetten John Chrispinsson, Victoria Dyring, Karin Hübinette och Kristofer Lundström på hugget. Så fort det blev lite händelsefattigt, bjöds det på intervjuer, analyser och reportage. Många av inslagen gjorda med glimten i ögat. Och man fick en klar bild av Nobelprisvinnarna, vilka de var, varför de vunnit.
Fast så mycket av glamour var det väl inte i år. De klänningar Ebba von Sydow valde ut som finast, doftade mer folkdräkt än Nobelbankett…
•I kväll ser jag ”Så mycket bättre” i TV 4.

(Bilder)
K-Special visade Stig Björkmans ljuvliga ”Bergmans lekstuga”, där han klippt ihop Ingmar Bergmans gamla privata bakom kulisserna-filmer.

(Ord)
Fysikpristagaren Andre Geim höll bästa talet; kort, roligt och vasst.

/Jan-Olov Andersson

Trettio år sedan John Lennon dog. Drygt ett halvår sedan Ship go Gaza.
Tre program om händelserna väckte högst blandade känslor. Både sorg och ilska.

The Beatles legendariska gitarrist, sångare och låtskrivare sköts ihjäl utanför sin bostad i New York 8 december 1980, blott 40 år gammal.
För mig som fortfarande ömt vårdar första Beatles-singeln (sju kronor på Skivcity i Linköping) och som växte upp när Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr formade en hel generations syn på popmusik, var nyheten om hans död ett sådant där ögonblick där man minns exakt var man var, vad man tänkte och kände.
Färska brittiska dokumentären ”Brännpunkt: John Lennon” (TV 4 Fakta) gav en hyfsad genomgång av Lennons liv, fast mer som människa, idol, förebild och lite grann politisk tänkare, än som musiker. Man fastnade lite väl länge i FBI:s och dess ledare J. Edgar Hoovers (1895-1972) förföljelse av Lennon och att organisationen på något sätt skulle ligga bakom att galningen Mark Chapman sköt honom. En film som mest väckte sorg.
SVT visade ”Jag dödade John Lennon”, som just i första hand handlade om Mark Chapman och hans grumliga motiv. Den historien kan väl också berättas, men inte nödvändigtvis på John Lennons jubileumsdag. En film som mest väckte ilska.
•Förbannad blev man förstås också på den israeliska attacken mot den fredliga Ship to Gaza-konvojen i våras. Nio personer dödades, många blev allvarligt skadade. Vad hände? Vem var ansvarig?
Trion Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin försökte så gott det går, och utan att ta ställning för den ena eller andra sidan, reda ut begreppen i SVT:s ”Uppdrag granskning”. Kort historik. Och så unika, och stundtals rätt otäcka, utsmugglade bilder från en av de attackerade båtarna.
En film som väckte både sorg och ilska. Det planeras för en ny Ship to Gaza-konvoj nästa år. Ingen blir väl förvånad om det slutar lika illa en gång till…
•I kväll ser jag ”Hellenius hörna” i TV 4.

(Spänning)
”Den förlorade dottern”, SVT. Bra start på brittiska dramaserien om en familj där allt inte tycks stå rätt till.
(Humor)
”Jamie upptäcker…”, Kanal 5. Kul repris när Jamie Oliver besökte Sverige och till och med blev entusiastisk inför surströmming.

/Jan-Olov Andersson

Alltid finns det något att reta sig på i TV 4:s morgonsändningar.
Just nu att man har skippat informationen på text-tv och så tramset med hemlig gäst under helgerna.

På vardagsmorgnar är morgonsofforna i SVT och TV 4 ett utmärkt bakgrundsskval. Många retar sig på reklamavbrotten, men de är en förutsättning för TV 4:s existens och just på morgnarna stör de mindre än normalt, då man ju ändå har mycket att fixa med och sällan sitter bänkad framför tv:n.
Har själv ingen kanal jag föredrar, utan brukar – eller brukade – gå på innehållet, som finns/fanns att läsa på text-tv hos både SVT (665) och TV 4 (643). TV 4 har nu plockat bort den informationen. Man får i stället prenumerera på ett nyhetsbrev via e-post.
Men herregud, kan man skicka ut e-post till hela befolkningen, kan de väl lägga upp samma information på text-tv också!
Under helgerna lämnar SVT walk over. Ett svagt och obegripligt beslut från public service-tv.
Fåniga regelbundna inslag har kommit och gått under TV 4:s helgmorgnar, men inget slår nog det som Jesper Börjesson och Tilde de Paula nu får dras med:
Den hemliga gästen.
Det serveras ledtrådar och det gissas och andra gäster och trisskrapare dras lätt generade in i spekulationerna. Om vi nu förutsätter att alltihop inte är en bluff… när den hemliga gästen till sist gör entré, ska programledaren helt oförberedd leda ett vettigt samtal på cirka tio minuter. Det brukar bli sådär…
Upplägget är oförskämt mot både tv-tittarna och den inbjudna gästen.
Jesper Börjesson hade inte mycket att fråga Regina Lund om i lördags, men hon ställde väl upp för att få göra pr för sin nya cd.
Tilde de Paula gjorde en utmärkt – just för att den var förberedd – lättsam djupintervju med Kristian Luuk i går. Men minns någon något av vad hon och hemliga gästen Laila Bagge pratade om?
Det enda som skulle lyfta hemliga gästen-inslaget, är om programledaren inte ens kände igen personen…
•I kväll ser jag ”Våra vänners liv” och ”Grotesco” i SVT.

(Humor)
Det roligaste med Kanal 5:s ”Vem kan slå Filip och Fredrik” är när Fredrik Wikingsson misslyckas och blir arg som en annan Kalle Anka.
(Allvar)
TV 4:s ”Kalla fakta” om drottning Silvias pappas nazistiska bakgrund. Spännande, intressant och Silvias kommentarer känns allt märkligare.

/Jan-Olov Andersson

Det kändes som, i bästa fall, ännu en kväll på jobbet.
Men så fick man Leif GW Persson, en rörig ”Debatt”-debatt och Ernst Billgrens spännande förflutna, med en morfar som var soldat i Adolf Hitlers armé.

Det känns verkligen som att det just nu är några veckor där tv-programmen liksom bara rullar på, i väntan på att åtminstone SVT och TV 4 under jul- och nyårshelgerna dukar upp med stor programfest för tv-tittarna.
Sverker Olofssons intervjuprogram, som ännu inte riktigt lyft. 346:e avsnittet av ”Halv åtta hos mig” och 8 459:e avsnittet av ”Äntligen hemma”. En tjattrande Anka böjd över någon som behöver gå ned i vikt. Inte ens ”Kobra” kändes särskilt lockande.
Men oj, vad man kan bedra sig.
Har aldrig ägnat särskilt många tankar åt konstnären Ernst Billgren. Har liksom inte fått det att riktigt gå ihop, hans vurm för rävar, tennisspel och kändisfester, och blev inte klokare när han sedan dök upp i en Carina Rydberg-roman.
Men hans grävande i det förflutna, som förde honom till Tyskland och händelser under andra världskriget, var dock så både ovanligt gripande och spännande att det gjorde det till ett av de bästa avsnitten av SVT:s släktforskningsserie ”Vem tror du att du är?”.
•Trots att jag själv var med som inbjuden gäst, har det inte varit helt lätt att förklara för folk vad förra veckans ”Debatt”-debatt om film egentligen gick ut på.
SVT-programmet är lite grann så. Ofta rätt underhållande pajkastning som inte alltid nödvändigtvis är så meningsfull. I går om Wikileaks-avslöjandena och näthat. Kloka tankar blandades med folk som pratade förbi varandra. Men det är imponerande hur Belinda Olsson håller ihop detta verbala kaos.
•Och även ”Kobra”, om vykort ur olika infallsvinklar, var klart sevärt, om än långt ifrån något av de bästa avsnitten av SVT:s kulturmagasin.
•I kväll ser jag Fredrik Skavlans intervju med Woody Allen. Och kollar in hur årets julkalender är, även den i SVT.

(Bäst)
Leif GW Persson. Med honom som informativ ciceron i SVT:s suveräna ”Veckans brott” är snart halva Sveriges befolkning kriminella och resten poliser.
(Sämst)
”Paradise Hotel”, TV 6. Avsnitt 30 bjöd på 22:32 erbarmligt händelselösa minuter. Inte underligt att antalet tittare sjunkit under 100 000…

/Jan-Olov Andersson

Först all uppståndelse kring boken om kungen. Och pr-mardrömmen bara fortsätter för hovet.
I går rotade TV 4:s ”Kalla fakta” i drottning Silvias pappas förflutna som nazist.

Att drottningens far Walter Sommerlath var medlem i det tyska nazistpartiet var känt sedan tidigare, efter ett avslöjande i tidningen Arbetaren 2002. När drottningen för första gången kommenterade saken i TV 4:s dokumentärserie ”Familjen Bernadotte” i våras, menade hon att hans medlemskap i nazistpartiet berodde på omständigheterna. Att ”det var ett maskineri”.
Nu hade reportrarna Mats Deland, Fredrik Quistbergh och Henrik Brandão Jönsson grävt vidare och hittat sådant som drottningen nog kanske inte själv visste om. Att Walter Sommerlath var betydligt mer aktiv som nazist, bland annat genom att ta över en fabrik från en judisk ägare och på så sätt tvinga bort judarna ur näringslivet.
Jag känner mig lite kluven inför programmet.
Å ena sidan ska inga barn behöva ställas till svars för vilka dumheter ens föräldrar har gjort. Särskilt inte om händelserna ägde rum innan de själva ens var födda. Så det är kanske inte så konstigt om drottning Silvias bror Ralf de Toledo Sommerlath ser ”Kalla fakta”-programmet som en del av en kampanj mot det svenska kungahuset, i fotspåren på Thomas Sjöbergs, Deanne Rauschers och Tove Meyers omstridda och framgångsrika bok om kungen, kaffeflickorna och Camilla Henemark.
Å andra sidan är det förstås högintressant vad vår drottning har för bakgrund.
Det känns ändå mer angeläget att granska kungafamiljens egna liv i dag. Det är ju trots allt vi skattebetalare som bekostar deras lyxiga tillvaro. Där är man ju rätt nyfiken på det samarbete som aldrig blev av mellan författarna till kungaboken och ”Uppdrag granskning”. SVT:s samhällsmagasin hade uppenbarligen själva något på gång.
Tänk att som tv-tittare få följa med när kungafamiljen får oväntat besök av Janne Josefsson med fotograf…
•I kväll ser jag ”Grotesco” i SVT.

(Ja)
Anders Janson. Bjuder på suveränt lågmält komiskt skådespeleri i SVT:s ”Starke man”.
(Nja)
Har inte kärlekskoppleriet i TV 3:s ”Ensam mamma söker” gjort sitt nu? Nog måste väl ensamma mammor kunna hittar karlar på ett lättare och mer framgångsrikt sätt…

/Jan-Olov Andersson

Start i går för TV 4-serien ”Maria Wern”, med Eva Röse i titelrollen.
En bruksdeckare som fyller en timmes sändningstid, varken mer eller mindre.

Det så kallade SVENSKA DECKARUNDRET fanns även innan Stieg Larsson (1954-2004) erövrade hela världen med Millennium-trilogin. En av dem som varit med om att sprida svensk spänningslitteratur är Anna Jansson, som sedan debuten år 2000 givit ut en deckare om året om kriminalinspektör Maria Wern, verksam på Gotland.
För två år sedan kom en tv-serie baserad på ”Främmande fågel”. Tyckte då att den var både välspelad och hyfsat spännande.
Sedan skojade man med den i samma kanals humorprogram ”Fredag hela veckan”. Och parodier KAN vara förödande. Där kläddes just den tv-deckaren av rätt så ordentligt. Då framstod de breda penseldrag med vilka man målade en paniksituation på Gotland, som rätt så löjeväckande.
Var därför lite orolig inför denna nya omgång. Gick det att tänka bort de roliga parodierna?
Det GICK. Efter ett tag. Fyra avsnitt baserade på Janssons två första böcker. Börjar med ett bestialiskt ritualmord. Någon av Maria Werns (Eva Röse) poliskollegor säger att det påminner om ett gammalt fall. Tycker själv det påminner om ett mord i en Mons Kallentoft-deckare. Kan dock ha totalt fel. Man läser så många böcker. Till sist blandar man ihop historierna i det svenska deckarundret.
Man kan smågnälla på att det i tv-serien inte görs så mycket varken av Maria Werns privatliv eller poliskollegornas småprat och käbbel. Eller att spänningen väl aldrig blir så där så att man sitter som fastnaglad i tv-soffan. Ändå tittar man gärna vidare. Deckarintrigerna fungerar, kul med Gotland som spelplats, det är välspelat, in till minsta biroll.
En fungerande bruksdeckare, helt enkelt.
•I kväll ser jag ”Hellenius hörna” i TV 4. Var på plats under inspelningen. David Hellenius gjorde en mycket bra personintervju med Fredrik Reinfeldt. Undrar vad som blir kvar när man klippt bort, typ, en kvart ur den…

(SVT)
Prostitution, dolda kameror, förhandlingslamade poliser och myndighetspersoner. Ali Fegans reportage var av klassiskt ”Uppdrag granskning”-snitt.
(TV 4)
”Kvällsöppet med Ekdal” tacklade knarkandet i ”Idol 2010”. Utan att säga det så sa producenten Magnus Karlsson Lamm att nolltoleransen innebär att man får knarka – bara man gör avbön efteråt…

/Jan-Olov Andersson