David Hellenius är sitt vanliga mysiga jag. Och ”Robinson” känns ungefär som väntat, hur mycket Paolo Roberto än slår på reklamtrumman för ”hårdaste säsongen någonsin”.

Det lär räcka för att TV 4 ska sno åt sig de största tittarskarorna på torsdagskvällarna.

Konkurrensen är ju överkomlig, även om det finns en trogen skara som skadeglatt gottar sig i att det finns folk som har det värre än de själva. Säsongsstarten av TV 3:s ”Lyxfällan” var ett ännu mer obehagligt närgånget snaskande i en familjs ekonomiska elände än vanligt. Nya programledarparet Magnus Hedberg/Patrik Grimlund har ännu inte föregångarnas pondus. Samtidigt… det ett program som vill gott, även om deltagarna får betala ett högt skämspris.

•Kanal 5:s nya ”SOS Västkust” blev snabbt tjatigt, med ambulansförare och andra som ivrigt pratade i kommunikationsradion och olycksoffer med bortblurrade ansikten. Tio avsnitt kanske kan fungera som politisk propaganda. Helt uppenbart behöver samhället dessa tappra hjältar.

•Mest nyfiken var man ju på ”Hellenius hörna”.

Trots sin ålder (36) är David Hellenius lite grann som en mysig farbror som ingen kan låta bli att tycka om. Lite smålurig och -rolig mest hela tiden. Känns som att han när som helst kan hålla igång ett samtal om vad som helst med vem som helst hur länge som helst utan att det blir tråkigt.

Problemet med hans pratshow är att den bara är knappt en halvtimme. Det blev ändå trivsamma samtal med både Maria Wetterstrand och Jonas Malmsjö/Henrik Dorsin. Kul frågor, oväntat privat med Wetterstrand, hela tiden god stämning, men stressat, för att man ville hinna med så mycket som möjligt på de få minuterna.

I övrigt: Snygg inledande hyllning till ”Hylands hörna”. Härligt elak drift med Sverigedemokraterna och Mads Mikkelsen-reklamen (som ironiskt nog visades strax efteråt…), men annars ojämna och lite för utdragna sketcher. Ibland behöver Hellenius bättre motspelare för att själv bli bra.

•I kväll ser jag ”Skavlan” i SVT.

(!)

”Superstars”. Finalen i TV 3:s idrottslek var spännande och förre brottaren Martin Lidberg en värdig vinnare.

(?)

”Robinson”. Ungefär som vanligt. Oväntat normala deltagare. Frågan är om Gurkan Gasis munläder i längden känns kul eller irriterande..?

/Jan-Olov Andersson

Nyfödda konspirationsthrillern ”The event” är porslin i tv-tablån.
En klumpig manöver, och hela projektet kan gå i kras.

Den är inte bara svenska älgar som lever farligt den här tiden på året.
Även höstens kull med nya amerikanska tv-serier befinner sig i skottlinjen under sina första veckor på stapplande ben – och för varje nykomling som överlever och ges en chans att växa sig stark, stryker minst ett vekare exemplar med.
I tisdags föll till exempel bilan över Fox nya kritikerrosade dramaserie ”Lone star” – som skulle ha sänts i TV4 framöver – efter bara två avsnitt.
Och i fredags satte ABC:s ”My generation” – som var baserad på TV4:s svenska ”Blomstertid”, och har kallats för ”svenskserien” i svensk media – sin sista potatis. Också efter bara två avsnitt.
Och fler förolyckade färskingar kan man kallt räkna med.

Jag fortsätter dock att hålla tummarna för SVT:s prestigeimport ”The event”, som efter gårdagens andra avsnitt fortfarande ser lovande ut – men samtidigt går en förbaskat svår balansgång mellan att fascinera och att irritera.
Än så länge känns det mest kul – om än en aning ängsligt – med de ideliga hoppen i tiden, de skumma figurerna och de många frågorna. Men en sådan här serie måste leverera mer eller mindre konstant för att behålla greppet om tittarna, och lär inte överleva särskilt många felsteg i dagsläget.
För många tittare blev ju antingen brända eller utbrända – eller både och – av den sex år långa labyrinten ”Lost”. Och många av dem lär tveka inför att investera så mycket tid och förtroendekapital i en serie igen.
Och tv-bolagen har just nu i regel ett tålamod i storlek XS med dyra serier som har svajiga tittarsiffror.
Men jag hoppas verkligen på att ”The event” överlever.
Det finns ju ett hål att fylla i mysteriefacket.

I kväll väljer och vrakar jag bland alla roliga program som trängs på måndagkvällarna. Som ”Sommarpratarna” (SVT), ”Top model 14” och ”Svenska New York-fruar” (TV3), ”Biggest loser Sverige”, ”The good wife” och ”Felix stör en ingenjör” (TV4) – och ”Ullared” och ”Lite sällskap” (Kanal 5).

Hihi!
Anders Jansson och Anna Blomberg gör roliga porträtt av klassiska figurer från kommunens korridorer i ”Starke man” (SVT1).

Hm…
Är det bara jag, eller är det numera svårt att se på ”Ensam mamma söker” (TV3) utan att sitta och gissa tokar?

Lasse Kronér, Fredrik Skavlan och Elvis Costello.

Tre medelålders män som gör att man aldrig behöver byta kanal under fredagskvällen.

Det vore förstås lätt att vara lite genuspolitiskt korrekt och klaga på att det är just tre ”gubbar” som dominerar i public service-tv:s största kanal på fredagskvällarna. Men här handlar det om tre män som blivit omtyckta tv-profiler (i Costellos fall i en mindre krets) för att de har förtjänat det.

Vad det handlar om är att han har en unik förmåga att skapa trivselstämning och att få artisterna att bjuda på sig själva. Och så ligger det förstås massor av förberedelser bakom varje program i valet av artister, frågor, musik och jakten på kul klipp ur SVT-arkivet, i går underbara scener med en 19-årig Maria Lundqvist och Roger Pontare med hår.

Populärkulturellt folkbildande är ”Doobidoo”, också. När Anders Johansson och Monica Dominique på ett komiskt sätt våldförde sig på (eller vad man nu ska kalla det…) Nina Simone-klassikern ”My baby just cares for me”, fick vi också höra den lite oväntade historien om hur låten blev ett sådant örhänge.

•Fredrik Skavlan fortsätter att skickligt bolla med många gäster, få dem att prata kring ett (rätt löst) tema och med varandra, för att sedan bjuda på artister vi inte visste att vi bör tycka om.

Även här finns en stark redaktion i bakgrunden. Annars hittar man inte en så inspirerande gäst som franska mattegeniet Cédric Villani.

•I ”Elvis Costello med gäster” lyser hans kunskap om och genuina nyfikenhet på andra artister alltid igenom. Fast i går var HAN gäst, med skådespelerskan Mary-Louise Parker som programledare.

•I kväll ser jag ”Här är ditt liv” och ”Robins”, i SVT.

(Humor)

Kikki Danielsson bjöd i ”Skavlan” skämtsamt in Cédric Villani till sin dubbelsäng. Han kontrade blixtsnabbt: ”Var är din hund, då?”.

(Allvar)

K-Specials ”Glömda platser” (SVT) med Jan Jörnmark, mer intressant än väntat om övergivna industrier och bostadslängor.

Jimmie Åkesson dominerar plötsligt i alla medier.

Själv blir jag minst lika mörkrädd över att Lars Beckung- och Calle Schulman-typer får härja fritt i tv-rutan.

I båda fallen handlar det om avarter. En partiledare för ett främlingsfientligt parti. En tv-chef och en tv-producent som är ansvariga för ett genomvidrigt tv-program.

Före riksdagsvalet blev Sverigedemokraterna inte bara ifrågasatta, utan media försökte också tysta ihjäl, bojkotta och förbjuda dem. Inget hjälpte. Över 300 000 svenskar ville ha dem i riksdagen.

Nu är det som att alla spärrar har släppts. Känns som att tv, radio och tidningar inte kan få nog av SD och Jimmie Åkesson.

Jag menar inte att man ska förminska och bagatellisera dem.

Men inte heller förstora dem.

•Ett program som Kanal 5:s dokusåpa ”Kungarna av Tylösand” skulle man väl, på sitt sätt, också helst tiga ihjäl. Tittarsiffrorna har efter tre veckor sjunkit till drygt 250 000. Fler än så vill inte se några aningslösa ungdomar supa, spy, ha lite sex i några svartvita tv-sekunder och skämma ut sig i största allmänhet.

I går debatterades programmet i SVT:s ”Debatt”.

Att deltagarna mest såg alltihop som ”lyxig semester” var kanske inte så oväntat.

Andra hade mer upprörda, kloka och moraliska tankar. En tänkbar arbetsgivare förklarade att deltagarna nog inte anade hur de hade ”solkat ned sina rykten”. Jackie Ferm från liknande TV 6-serien ”Paradise Hotel” berättade om de alkoholproblem hon fick efter att ha varit med i serien. Det pratades om könsroller och den skeva bild av alkohol serien förmedlar till målgruppen, unga tv-tittare.

Kanal 5-chefen Lars Beckung försvarade sig lamt, producenten Calle Schulman (som annars så glatt marknadsfört programmet) lyste med sin frånvaro.

•I kväll är det SVT 1 som gäller: ”Doobidoo”, ”Skavlan” och ”Elvis Costello med gäster”.

(Smart)

”Babel”, SVT. Daniel Sjölin & co gjorde public service-tv av högsta klass kring Afrika-temat på bokmässan i Göteborg. Informativt och underhållande.

(Klok)

Per Svensson, kulturskribent, som i SVT:s ”Debatt” tyckte att ”Kungarna av Tylösand” är en ”busgrogg av fri sprit och berömmelse som på ett farligt sätt förändrar normerna i samhället”.

Bra jobbat med valvakorna, SVT och TV4.
Nu har ni fyra år på er att lösa följande gåta:
Hur gör man politisk satir på svenska som faktiskt är rolig?
Börja gärna fundera redan nu.

Så här dagen efter tycker jag att man kan konstatera att både SVT och TV4 har lagt rejält med krut på sin valbevakning de senaste veckorna, och levererat bra och konsumentvänlig politisk journalistik.
TV4 har testat en del nya, djärva grepp i sina presentationer och debatter (jag tänker närmast på den där tavlan som Peter Jihde eventuellt hade lånat med sig från sporten), och har haft två duktiga utfrågare i Jenny Östergren och Malou von Sivers.
Och SVT avrundade en matnyttig, stabil bevakning med en snygg och genomarbetad valvaka, som innebar en mobilisering av många tunga profiler, och en strid ström av intressanta gäster.
Det man däremot kan klaga på från den här valbevakningen är de tafatta humorinslagen.
SVT:s ”Elfte timmen” byggde på en ambitiös tanke om att göra en svensk motsvarighet till amerikanska ”The daily show”, men brast kapitalt i sitt utförande.
Och TV4:s ”Parlamentets stora valdebatt” – som verkade tryckas in i tablån i sista sekund… Ja, den bjöd på det gamla vanliga ”Parlamentet”-tugget. Idisslat och klart – med komiker som levererar sina repliker skrikande så att ingen ska uppfatta bristen på poäng, och ett sedvanligt skämt om Leif Pagrotskys nätta kroppshydda.
Som vanligt var det hela betydligt roligare för de medverkande komikerna, än för oss som tittade på.
Men jag tror ju att både SVT och TV4 egentligen kan bättre – och hoppas på framsteg inom den politiska satiren till valet år 2014.
För som genre förtjänar den faktiskt en mer framträdande plats, skarpare vinklar, och betydligt större resurser.

I kväll är premiären för ”Svenska New York-fruar” i TV3 ett hett tips.
Nog för att tokiga tanter-genren har mättats en aning, men TV3 har faktiskt lyckats bra med sin casting.
Håll särskilt utkik efter scenerna med Gunilla Persson – som desperat försöker göra en barnstjärna av sin stackars dotter.
De gör nästan lite ont.

Ja!
”Rizzoli & Isles” är ingenting banbrytande direkt, men en ganska underhållande ny dussinkriminalare i Kanal 9.

Nej!
”Scrubs” – vars sista säsong drog igång i TV6 i går – är ingen höjdare i sin nya tappning.