Popdrottningen Carola är äntligen tillbaka! Efter en lång timeout har jag träffat Carola två gånger den här veckan… Hon är som vanligt. Superbronzad och superstylad. Fansen slåss om hennes uppmärksamhet.  – Det går bra nu, sa Carola till mig igår. 
Kunde inte ha sagt det bättre själv. 

/Helena 

Start för SVT:s novellfilmssatsning i går, med vinnarfilmen ”Höstmannen”.

Åtta filmer. Flera riktigt bra, några man kan ha och mista.

SVT:s och Svenska Filminstitutets satsning på att hitta nya talanger har funnits sedan 2001. Årets halvtimmeslånga filmer visas på tisdagskvällar i SVT under hela sommaren. Här är betyg på årets omgång:

++++

”Kaffe i Gdansk” (visas 29 juni). Ung sjöman (Ludwig Palmell, från ”Miss Kicki”) sexdebuterar i en polsk hamn 1968. Sedan lotsas han till båten av kvinnans bror, som råkar vara en ung Lech Walesa. Rörande historia som på ett snyggt sätt placerats mitt i verkliga politiska händelser. Per-Anders Rings film är min favorit!

”I rymden finns inga känslor” (13 juli). Bill Skarsgård är strålande som ung kille med Aspergers syndrom, som försöker hitta ny flickvän till sin bror. Roligt, gripande, överraskande.

”Good girl” (27 juli). Kvinnlig arbetsnarkoman överraskas av inbrottstjuv på jobbet och tvingas kämpa för sitt liv. Originell humor och action som visar att Marlene Högmark (huvudroll, manus, regi) är ett namn att hålla ögonen på.

+++

”Höstmannen”. Två män i de norra gränstrakterna mellan Sverige och Finland letar efter sina egna känslor och en kopp gott kaffe. Kärv humor i samma anda som en Kaurismäki-film.

”Att bli med barn” (22 juni). Dramakomedi där Lisa Henni (från ”Snabba cash”) är lysande som den unga kvinnan som kämpar för att få pojkvännens stökiga dotters kärlek.

”Meteoren” (6 juli). En kärlekshistoria med utomjordiska förhinder. En bagatell, men Marie Robertson lyser starkt i huvudrollen.

++

”Yoghurt” (15 juni). En yoghurt-tillverkare har samlat en fokusgrupp inför lanseringen av en ny produkt. Några kul poänger, men allra mest pratar folk förbi varandra på ett rätt tjatigt sätt.

”Fired” (20 juli). Bra skådespelare med Lotta Tejle i spetsen räddar bara delvis en föga intressant komisk intrig i bankmiljö.

Fult

”Fotbollsfruar i Afrika”, SVT. Tonen i serien om dessa brittiska WAG:s på besök i fattigdomens Sydafrika är onödigt taskig.

Snyggt

”Det kungliga slottet”, SVT. En snygg dokumentär om slottet – där man till sist slås av att byggnaden är rätt ful.

/Jan-Olov Andersson

Sveriges nationaldag har bara varit en helgdag i sex år.

Det märks. Det blev inte mycket till folkfest när SVT och TV 4 försökte piska upp lite nationaldagsyra.

Har man sprungit mellan raketer skjutna från fönstren i New Yorks Chinatown på USA:s nationaldag 4 juli. Eller skålat med ”Fleksnes” på franska rivieran under Norges nationaldag 17 maj. Då känns det lite tafatt, när vi svenskar nu har påtvingats 6 juni lite mer påtagligt än tidigare. Ledigt från jobbet. Städernas bussar förses med gulblå flaggor. Och… sedan är det väl inte så mycket mer.

Tv-firandet är därefter.

SVT:s var väldigt politiskt korrekt. Programledare, sidekick och gästande tv-kock med invandrarbakgrund. Fast det fanns en tanke om svenskt/utländskt med alltihop. Ett lagom ironiskt roligt välkomsttal till de nya svenskarna av Fredrik Lindström. Och vi fick faktiskt veta varför vi firar nationaldagen.

Så mycket till folkfest kändes det väl inte som, där i Slottsskogen i Göteborg. Fast det var en rätt skönt avspänd stämning. Popmusiken och Göteborgs symfoniker kompletterade varandra bra. Artisten Jason ”Timbuktu” Diakité tittade lite nervöst ofta i manuskorten, men var avspänd i samtalen och har en vinnande utstrålning.

TV 4 hade två superproffs – Martin Timell och Kattis Ahlström – som programledare. Inte oväntat hittade de precis lagom ickeofficiös ton, nu när det var kunglig tillställning och allt från Skansen.

Carola sjöng en känslosvallande kärleksballad till Victoria & Daniel, som såg väldigt belåtna ut. Kungen blev lite personlig när han kom in på det stundande bröllopet. Annars var hans tal oväntat mycket floskler om att det doftar hägg, syrén och liljekonvaljer och så en tam omvärldsanalys.

Så mycket folkfest, det var det ju inte. Helikopterbilder visade hur lite folk det var på plats, så det kändes som ett avslaget ”Allsång på Skansen”.

I kväll ser jag Maria Bonnevie i norska dramaserien ”Harry och Charles”, i SVT.

(Glädje)

”Jamies Amerika” i Kanal 5. Mycket underhållande att följa den punkige tv-kocken genom USA.

(Sorg)

En av alla tiders bästa producenter av sport-tv gick bort i går, 75 år gammal, R.I.P. Georgios Karageorgiou!

/Jan-Olov Andersson

Note to self:

Se aldrig ”Talang” igen.

Och håll det löftet denna gång, tack så mycket.

Jag lovade samma sak efter alla bedrövliga ”Talang”-finaler. Och jag har verkligen försökt undvika programmet i år.

”Talang” är helt enkelt ett talanglöst program: trollkarlar, sång, rockringar, violinister som alla tävlar mot varandra – det känns tyvärr helt ospännande. Spretigt, oseriöst, tramsigt.

Men – jag har råkat fastna några gånger trots allt.

I går kändes det dock som tjänstefel att inte titta.

Så vad var det då för finalister vi fick titta på?

Ja, det var en riktigt svajig uppställning.

Några halvtaffliga sångare med dåliga karaokeframträdanden. En liten pöjk som spelade fiol, sött och fint. En cirkusartist som kunde stå på händer och hjula. Några svaga amatöroperanummer. Förfärlig cirkusbuskis.

Sångerskan Jill Svensson, som till slut vann tittaromröstningen, kommer vi sannolikt aldrig få se i tv igen…

Juryn då?

Tja, de försökte väl bjuda på sig själva, nu när det var final och allt. Bert Karlsson vevade med armarna vid ett tillfälle.

Efter en akut operation var det in i det längsta osäkert om Bert kunde ställa upp.

Vi kan konstatera att det var tur att han orkade vara med.

För Charlotte Perrelli och Johan Pråmell – är det någon som förstår vad de gör i denna jury? Charlotte tycker allt är bra, och när hon inte tycker något är bra så är det bra ändå, på något sätt. Och vem är egentligen denne Pråmell? Han har alltid blivit presenterad som svensk agent åt Britt Ekland – vilket måste ha varit världens lättaste jobb (ingen ringer!). Han castar folk till dokusåpor, det vet jag. Han har jättefin tandrad. Han är Dolph Lundgrens okända bror.

Men vi, folket, har ingen relation till denne man. Han är och förblir ett felval som jurymedlem.

Bert är den enda av de tre som går att ta på allvar. Bert är den enda som har gjort läxan, den enda som kan vifta med armarna med trovärdighet. Det hade varit katastrof om han missat finalen.

Det finns en riktigt lyckad sak med ”Talang”: programledarduon Markoolio och Tobbe Trollkarl. De är kanon – för barnpubliken.

I dag missar jag inte ”Nyhetsmorgon” i TV4.

He!

Markoolio förresten – han tävlade mot sig själv och var med i både ”Så ska det låta” och ”Talang”.

”Så ska det låta”-Markoolio vann på knock.

Eh?

SVT:s långkörare ”Gokväll” är bra men borde göra en ”Plus” och renovera programmet ordentligt.

/Klas Lindberg

Han kallas för Arga snickaren.

Men Anders Öfvergård är framför allt en av de få normala människorna i hela Kanal 5:s utbud.

Det är bitterfittan, arg svart man, blånekaren och en jobbig djävul och B-kändisar som åker djävulsrally eller drattar i lervälling på en hinderbana och det är amatörer som driver bar i Thailand och ”vanligt folk” som dejtar i totalt mörker och ett outhärdligt morgon-tv-program som egentligen är ett radioprogram och så massor av komiker, i stort sett alla män, som sitter på Berns och som låtsas vara elaka mot varandra genom att kalla varandra för fittor.

Ja, och så är det Filip & Fredrik, förstås, men de är en programgenre i sig, vad de än gör.

Tro fan att Arga snickaren har hög igenkänningsfaktor bland tittarna.

För han är ju, egentligen, inte alls särskilt arg, utan handlar mest bara med ett slags sunt bondförnuft när han tar över hos folk som misslyckats med att få ordning i sina hem.

Att Anders Öfvergård ändå blev arg, eller åtminstone väldigt irriterad, på gårdagens par som bett om hjälp är inte särskilt konstigt.

De hade köpt ett hus på nästan 500 kvadratmeter. Påbörjat renoveringen överallt, men aldrig avslutat någonstans. Livsfarliga elsladdar hängde från tak och väggar. Och karl´n i familjen, han hade visserligen haft en svår sjukdom, men tycka synd om-känslorna försvann snabbt, för han satsade allt på sitt företag och var han händelsevis hemma någon gång, så prioriterade han tv-spel (!) framför fru och barn. En mansgris av sällan skådat slag!

– Ta barnet och bara dra, fick man lust att skrika till kvinnan rakt in i tv:n.

Arga snickarens tålamod prövades allt mer. Han blev till sist nästan lika mycket den förstående familjeterapeuten. Gav dem ultimatum, annars skulle de få bråka och renovera det där huset i ett 60-tal år.

Fascinerande tv. Inte konstigt att ”Arga snickaren” blivit Kanal 5:s populäraste svenska programserie.

•I kväll ser jag ”Rättskiparen” i SVT.

(Ja)

”Efterlyst”, TV 3. Grattis till 20-årsjubileet. Hasse Are & co gör ett program som är en svensk tv-klassiker. Och som hjälper till att lösa brott.

(Nej)

”Sandhamn”, TV 3. DJ Hångel & co lär knappast få någon ny säsong, om man säger så…

/Jan-Olov Andersson