Nöjesbloggen

Bakom kulisserna på Sveriges största nöjesredaktion

Arkiv för kategori spel

- Sida 1 av 1

Snart kommer drapan

av Tobbe, nyhetschef Nöjesbladet

Söndag eftermiddag i Globen City, vedervärdigt snöoväder utanför.

Men här inne i värmen sitter Sveriges tyngste spelredaktör och filar på en jävla drapa.

De senaste dagarnas rapportering kring spelande behöver nyanseras, låter han meddela.

Därför har han kommit in till jobbet för att leverera en krönika till Spela!-sajten.

Ni ser ju själva; den furiösa blicken.Högerhanden, som är på väg att knytas i vredesmod, bröstet som häver sig i hetsig andhämtning. Trestadsområdets skarpaste penna varvar upp.

Håll utkik under eftermiddagen.

peter.jpg
Kategorier allmänt, spel

Är det verkligen 3D vi vill ha?

av Peter Ottsjö, spelredaktör

Jag testade Sonys framtid idag och jag är bekymrad. I en artikel i Wired nyligen framgick det hur avgörande 3D kommer att bli för Sony framöver. De är fullt övertygade om att vi mycket snart ska sitta i tv-soffan med fula glasögon.

Jag spelade racingspelet ”Motorstorm: Pacific rift” i 3D på en Sony-skärm för 35000 spänn. Jag hade på mig ”aktiva” glasögon, enligt Sony mycket vassare än dem man exempelvis ser ”Avatar” med på biograferna. Och spel ska ju enligt Playstation-bossen Ray Maguire vara mycket bättre lämpat för 3D-upplevelser än vad film är.

Problemet är inte att det inte fungerar. Tvärtom, ”Motorstorm: Pacific rift” i 3D demonstrerade, enligt mina lekmannamässiga kunskaper, tekniken på ett utmärkt vis.

Problemet är att upplevelsen inte blir roligare, mer engagerande eller bättre med glasögonen på. ”Motorstorm: Pacific rift” är samma grej med eller utan 3D. Förutom att jag blev lite illamående, men det är nog en vanesak.

Dessutom har rätt få råd att köpa dessa tv-apparater för 35000 kronor, vilket kommer att vara ett problem för Sony i flera år. Men även om priset sjunker är jag inte så säker på att 3D blir det standardformat de hoppas på.

Kategorier film, spel, tv
Taggar 3d, playstation 3, sony

I kväll bär det av ut i rymden

av Martin Söderström
mario800.jpg
Ikväll åker hängselbrallorna på – då premiärspelar jag ”Super Mario galaxy 2”. FOTO: AP/NINTENDO.

Det känns inte som en överdrift att säga att världen har hållit andan.

Ändå och trots allt.

Vid det här laget har ju visserligen den italienska rörmokaren och hans hängselbyxor dykt upp i en miljard olika titlar och sammanhang så man hade ju kunnat tro att behovet var mättat. Inte alls, inte alls. Så fort Nintendo laddar kanonen med en ny, exklusiv, Mario-titel tappar en halv spelvärld fattningen och förvandlas till dreglande, lyckliga 10-åringar igen. Jag är en av dem. I kväll ska det nya spelet avtäckas, premiärspelas och utvärderas. Jag talar förstås om ”Super Mario galaxy 2”. Föregångaren var en briljant pånyttfödelse för det kulörta Mario-universat och förhandsrapporterna om spel nummer två har varit extatiska.

Aftonbladets Peter Ottsjö delade ut högsta betyg, fem illgula plus, i veckan och i andra svenska tidningar har ”Super Mario galaxy 2” också kammat hem toppbetyg. Det bådar ju ganska gott, onekligen.

Så, vad tror ni? Har jag en historisk stund framför mig när jag sätter skivan i Wii-konsolen efter jobbet ikväll?

Och ni som redan testat: Vad tycker ni? Är det så bra som alla säger? Är det lika bra som föregångaren? Bättre?

Eller, hemska tanke, sämre?

Logik i Nintendo-fabriken

av Peter Ottsjö, spelredaktör
super mario galaxy 2.jpg

Jaha. Här står Mario och försöker hålla balansen. På en gyllene cirkusboll. Med en stjärna i. På en träbit snart itusågad av sågklingor. I yttre rymden. Allt är förstås precis som det ska.

Det får mig att tänka på Aftonbladet där vi ofta talar om att ha färre avrapporteringsmöten och fler idémöten. Nintendos designfilosofi – och bankkonto – talar sitt tydliga språk: så här roligt skulle det kunna bli.

(Du måste förstås spela Super Mario galaxy 2. Det släpps på fredag.)

Kategorier spel

Just nu: Green Day rockar i Stockholm

av Peter Ottsjö, spelredaktör

Jo, vi har ju förstås team Grahn på plats på Ullevi ikväll. Team Larsson/Ottsjö, däremot, är lediga. Så vi passar på att jobba från vardagsrumssoffan – med ”Green Day: Rock band”.

Marky Mark har redan levererat en elegant version av ”Wake me up when september ends”.

– Det här är roligare än på Ullevi, hälsar Larsson.

”Green Day: Rock band” släpps nästa vecka. Då får ni dessutom en recension i ett Nöjesblad nära er.

gd1.jpg gd2.jpg gd3.jpg gd4.jpg

 

Kategorier spel

Spelvärldens vackraste plats

av Peter Ottsjö, spelredaktör

Det är ingen vacker bild av Amerika ”GTA”-skaparna Rockstar målar i det mästerliga västernspelet ”Red dead redemption”.

Världen de ritat upp är desto mer stämningsfull. Jag hittade ett fantastiskt Youtube-klipp gjord av någon med för mycket tid över. Scenerna är ackompanjerade av José González ”Far away”. Se på egen risk – när klippet är över kommer du att vilja köpa både konsol och spel.

Kategorier spel

González-intervjun: the lost tapes

av Alfred Holmgren

José González ger inte så många intervjuer, har jag fått höra. Men någon blyghet märktes inte när jag ville prata med honom om hans medverkan i ”Red dead redemption” (där han gör en akustisk version av ”Far away”). Bitar av intervjun finns i dagens Aftonblad – men bara här på Nöjesbloggen kan du läsa den i sin helhet.

Hur kommer det sig att din låt är med i ”Red dead redemption”?

– Rockstar frågade mig. Jag tyckte det lät som en rolig idé. Jag var hemma och hade precis skrivit färdigt Junip-skivan. Så jag valde en av låtarna därifrån som jag tyckte passade känslan i spelet, och så gjorde jag en akustisk soloversion och skickade över den. Jag fick se lite av spelet i förväg, man red på sin häst och det var lite tåg och så. Det var kul. Jag gav dem två minuter, de frågade efter en längre version eftersom de behövde fem minuter. Så jag fortsatte spela på, det blev en ganska monoton version.

Rockstar är hyllade för sin fingertoppskänsla när de väljer musik till sina spel. Är du medveten om det?

– Det är jag. Jag spelar inte mycket själv, men jag känner till dem. Det enda jag tänkte på är att det är ganska våldsamma spel, men samtidigt tycker jag att det är kul att få vara med! Det är så avancerade spel nuförtiden att det känns nästan precis som filmer, liksom. Det känns kul. Ja, lite smickrande var det. Jag visste att det var en BRA, seriös förfrågan.

Hur pass mycket spelar det roll för dig vilken sorts spel det är? Finns det spel där du inte skulle vilja ha med din musik?

– Det finns det säkert. Jag känner inte till så mycket. Jag vet bara att det finns extremt våldsamma spel, där det mer eller mindre är bara blod. Jag vet inte, då får jag ta ställning då. Det finns säkert något jag skulle tacka nej till.

Hur spelintresserad är du?

– Jag hade en period för sju år sedan när jag pluggade på universitet och spelade mycket. Jag fick inte så mycket gjort den terminen, haha… Då var det Playstation 2, det var en del bilspel. Jag vet inte varför, jag gillar inte bilar på riktigt.

Finns det något spel där du känner att du gärna skulle vilja ha med din musik?

– Jo, förresten, jag glömde säga att jag spelat ”Tony Hawk” väldigt mycket. Det har jag följt ända fram tills nyligen. Jag har hört talas om ”Skate”, men lite medvetet håller jag mig borta från dem. Det skulle vara kul att ha med sin musik i ”Tony Hawk”. Det är en blandning av låtar jag gillar. Punkband och sånt. Det vore kul med en soft låt där. Jag tittade mycket på skatefilmer i min ungdom, och då var musiken väldigt framträdande, en stor del av stilen. Det hörde till.

Finns det någon spelmusik du gillar?

– Nej. Jag har för dålig koll. Men det finns ju klassiker, typ ”Super Mario bros” (nynnar).

Har du sett scenen i ”Red dead redemption” själv? Många säger att det är årets finaste spelögonblick.

–  Jag fick ju den skickad till mig, fast det är ingen färdig scen, utan hänger på vad spelaren gör. Jag såg lite kommentarer på nätet, det var verkligen smickrande! Vissa har hoppat av hästen, och då stannade musiken, och då blev de sura. Andra har ridit långsamt och tittat på solnedgången för att hinna lyssna på musiken.

Jag såg en sajt med låttexter där det står att din version av ”Heartbeats” framförs av artisten ”Sony Bravia”. Hur känns det att bli förknippad med andras verk och produkter? Det är nog många som känner igen dig från Bravia-reklamen, ”OC” och nu ”Red Dead Redemption”.

– I det här fallet och Bravia så har det varit ganska positivt. Sony-reklamen var väldigt egensinnig för att vara reklam. Och det här spelet, med kommentarerna, som du säger, når ut till tonårskillar. Så på så sätt tycker jag det är grymt. Man når en begränsad publik genom att turnera på liknande festivaler och spelas i samma forum hela tiden. Jag tycker det här är ett kul sätt att nå ny publik. Jag väljer ganska noga, jag har managers som sållar åt mig, sedan skickar de vidare sånt jag kan vara intresserad av. Jag är inte superkräsen, men jag tackar säkert nej till hälften. Vad jag vet har jag inte fått erbjudanden om att vara med i spel tidigare.

Varför ville Rockstar ha just dig?

– De skrev att de känner till min musik sedan en bra bit tillbaka, och de tyckte känslan skulle passa spelet. De ville ha en ny låt – det är lite som med film, de vill ha ett soundtrack, och på det ska det vara exklusiva låtar. Då var det enklast att göra en cover.

Många band säger att de når nya fans genom spelen nu när de inte kan sälja skivor längre. Har den tanken slagit dig?

– Nej, inte direkt. Jag ser det som en chans att nå ut till nya, men jag har inget stort behov. Jag har en ganska stabil publik. Jag har inget stort behov av att ta över världen… som Lady Gaga.

Haha, det där tar jag med. Vet du att Kent har fått ett eget ”Singstar”-spel?

– Ja, jag har sett reklamen…

De har fått en del kritik för det, precis som när de gjorde reklam för Sony Ericsson. Hur ser du på den risken?

– Jaaa… Det beror från grej till grej. För min del så med Sony-reklamen så innebar det att jag nådde en väldigt stor publik under en väldigt kort period i Storbritannien. Det ledde till en del tråkiga spelningar där folk bara ville höra ”Heartbeats” – stora festivaler där andra låtar inte funkade. På så vis var det tråkigt personligen. Jag vet inte om det gäller Kent, men jag tror inte det.

Om vi säger så här då: hade du tackat ja om Sony ringt och velat göra ett ”Singstar José González”?

– Jag hade nog funderat på det…

Och vad tror du att du hade kommit fram till?

– I nuläget hade jag tackat nej. Kanske om 50 år, när man har tio album och inte turnerar.

När du är lika gammal som Kent?

– Haha… men när man bara vill betala sina räkningar och hänga på landet med barnen, och inte bryr sig om vad som är ”rätt”.

Magisk iPad

av Jens Peterson

 

Man kan vara glad om man bor i ett land där de säljer iPad.

Här är en man som får mycket ut av sin nya apparat.

Mycket mer än en läsplatta. Är Joe Labero informerad?

 

Kategorier allmänt, spel

Ancel fortsätter bortom gott och ont

av Peter Ottsjö, spelredaktör
bg.JPG

Spelvärlden är full av cynismer. Den talar ofta om varumärken, produkter och säljsiffror. Den samlar på alla möjliga vis in information om spelarens beteenden så att den vid nästa tillfälle kan erbjuda en ännu mer attraktiv produkt. Så håller det på.

Därför är det glädjande att Michel Ancel, rapporteras det idag, inte lämnat utvecklingen av omtalade spelet ”Beyond good & evil 2” som tidigare befarats.

Ancel är hjärnan bakom sju år gamla ”Beyond good & evil”, raka motsatsen till storbolagens ofta cyniska inställning till tv-spel. Visserligen står väldiga Ubisoft för utgivarskapet och möjligen var Michel Ancel tvungen att pitcha det som ett Zelda med en kvinnlig hjältinna.

Men resultatet var unikt. Fotojournalisten Jade tar hand om föräldralösa barn. Hon lever i förtryck. De styrande använder videokratin som smörjmedel för invånarnas tankar. När några av barnen kidnappas försöker Jade få klarhet i vad som hänt.

Fransmannen Ancel har i intervjuer berättat om frustrationen över att tidig information är svår att lita på, att sanningen inte sällan kommer ett halvår senare, möjligen för sent. Spelet kom ett par år efter elfte september och påminner tematiskt givetvis en del om det Berlusconi-styrda Italien.

Och han vågade vara politisk, han vågade ställa frågor, han vågade ta sig den konstnärliga rätten att berätta sin historia även om det innebar att han skulle stöta sig med någon. Detta är saker som fortfarande är tabu i spelvärlden, där de flesta utvecklare är PR-styrda robotar som staplar säljande floskler på varandra. Där allt är produkter och varumärken.

”Beyond good & evil” sålde inte bra men vi är många som tjatat i många år efter upprättelse, att Ancel ska få göra sin välförtjänta fortsättning på historien. En som förhoppningsvis uppmärksammas av långt fler.

Kategorier spel
Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB