Kan man födas ond?
Och var har jag sett den där karln förut?
Ja, det var lite att fundera över i tv-soffan.

Nu är det säsongsavslutningarnas tid. Det gäller att bänka sig framför tv:n innan vi dränks av repriser. Ett av programmen som vinkade hej då inför sommaren var litteraturmagasinet ”Babel”.

Det började alldeles lysande, med en intervju med etikforskaren och författaren Ann Heberlein. Hon har skrivit ”En liten bok om ondska”, och frågan var bland annat varför vi allt mer har börjat se ondska som något medfött hos individen i stället för något som växer fram av grymma omständigheter.
Det var en ren njutning att se en kunnig programledare – Daniel Sjölin – prata med en person med så skarp hjärna och utmärkt förmåga att uttrycka sig.  Och att det fick ske en stund utan avbrott och rädsla för att tittarna skulle gäspa och byta kanal.
Resten av programmet tuffade på i sin vanliga trivsamma stil. Förutom när poeten Bob Hansson skulle deklamera den vinnande kärleksdikten från tittarna för Victoria och Daniel. Han stod i en båt, råkade glida in lite på kungens vatten – och greps. Bisarrt.

Och så en seriestart, dramakomedin ”Parenthood” i TV 3. Nämen hej! tänkte jag genast när huvudpersonen dök upp. Det var nämligen Peter Krause från suveräna ”Six Feet Under”.
Här spelar han pappan Adam, ett av syskonen i familjen Braverman, som har en hel del att kämpa med för att uppnå harmoni. Här fanns en knepig skilsmässa, barnlängtan och en dominant pappa. Bland annat. Inte helt udda ingredienser, men de kan bli en lyckad soppa om de mixas rätt.
Som vanligt när man möter ett nytt persongalleri började det en smula trevande. Jag förstod först inte vart seriemakarna ville komma: Skulle det vara svart? Roligt? Varmt? Jo, lite av varje helt enkelt. ”Parenthood” höll helt klart för en titt även nästa vecka, speciellt eftersom det kom en riktig cliffhanger.
I kväll bestämmer nog barnen att vi måste se finalen av ”Talang” i TV 4.

Ja: Gomorron Sveriges Johar Bendjelloul gjorde en intressant intervju med Svenska Filminstitutets vd Cissi Elwin Frenkel. (SVT1)
Nej: Sverker Olofsson slutar som programledare för ”Plus”. Lite trist – han har ett extremt patos. (SVT 1)

/Cecilia Gustavsson

Slut i rutan för SVT:s ”Babel” för den här säsongen.

Trist, även om man förstås unnar Daniel Sjölin & co lite semester. Programmet har verkligen funnit sin form under våren, som pratshow med en huvudgäst, ytterligare några gäster till och så ett eller flera korta reportage.

Daniel Sjölin är fullkomligt suverän som programledare.

Det blev ett intressant samtal om ondska med etikforskaren Ann Heberlein. Man blev nyfiken på hennes nya bok ”En liten bok om ondska”. Och glad och lite lättad över att hon såg ut att må bra, det har ju varit lite si och så med det, något hon skildrade på ett mycket starkt sätt i förra boken ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”, om hur det är att leva med en bipolär sjukdom.

Bra inslag även i övrigt, med deckarförfattarna Mons Kallentoft och Johan Theorin, som helt av en slump haft författarkarriärer med vissa likheter.

Till och med Bob Hansson-inslaget var, för en gångs skull, åtminstone halvkul.

Men visst borde väl SVT ha något slags litteraturprogram även under sommaren?

Det är ju då vi har tid att verkligen läsa böcker…

Han kallas för Arga snickaren.

Men Anders Öfvergård är framför allt en av de få normala människorna i hela Kanal 5:s utbud.

Det är bitterfittan, arg svart man, blånekaren och en jobbig djävul och B-kändisar som åker djävulsrally eller drattar i lervälling på en hinderbana och det är amatörer som driver bar i Thailand och ”vanligt folk” som dejtar i totalt mörker och ett outhärdligt morgon-tv-program som egentligen är ett radioprogram och så massor av komiker, i stort sett alla män, som sitter på Berns och som låtsas vara elaka mot varandra genom att kalla varandra för fittor.

Ja, och så är det Filip & Fredrik, förstås, men de är en programgenre i sig, vad de än gör.

Tro fan att Arga snickaren har hög igenkänningsfaktor bland tittarna.

För han är ju, egentligen, inte alls särskilt arg, utan handlar mest bara med ett slags sunt bondförnuft när han tar över hos folk som misslyckats med att få ordning i sina hem.

Att Anders Öfvergård ändå blev arg, eller åtminstone väldigt irriterad, på gårdagens par som bett om hjälp är inte särskilt konstigt.

De hade köpt ett hus på nästan 500 kvadratmeter. Påbörjat renoveringen överallt, men aldrig avslutat någonstans. Livsfarliga elsladdar hängde från tak och väggar. Och karl´n i familjen, han hade visserligen haft en svår sjukdom, men tycka synd om-känslorna försvann snabbt, för han satsade allt på sitt företag och var han händelsevis hemma någon gång, så prioriterade han tv-spel (!) framför fru och barn. En mansgris av sällan skådat slag!

– Ta barnet och bara dra, fick man lust att skrika till kvinnan rakt in i tv:n.

Arga snickarens tålamod prövades allt mer. Han blev till sist nästan lika mycket den förstående familjeterapeuten. Gav dem ultimatum, annars skulle de få bråka och renovera det där huset i ett 60-tal år.

Fascinerande tv. Inte konstigt att ”Arga snickaren” blivit Kanal 5:s populäraste svenska programserie.

•I kväll ser jag ”Rättskiparen” i SVT.

(Ja)

”Efterlyst”, TV 3. Grattis till 20-årsjubileet. Hasse Are & co gör ett program som är en svensk tv-klassiker. Och som hjälper till att lösa brott.

(Nej)

”Sandhamn”, TV 3. DJ Hångel & co lär knappast få någon ny säsong, om man säger så…

/Jan-Olov Andersson

Sugen på den där ”Let’s dance”-känslan hemma i tv-rummet?

Jag pratar inte om fylle-cha cha cha, utan riktigt rejäla grejer.

En butik där jag bor säljer ut kristallkronorna som hängde i studion från förra säsongen. Budstart 12 500 respektive 20 000 spänn. Men lappen har hängt där ett tag nu, så släng in ett skambud kanske du kan hänga i en kristallkrona till midsommarfesten. Själv väntar jag på Willy Björkmans sparkdräkt innan jag lägger ett bud.

Okej, dags att skriva sitt livs första blogginlägg då. Mötte just vår kära webredaktör tillika samordnare Johan i korridoren. Han kände sig lite sjuk. Han behöver kanske vård?

Ännu en anledning att referera till en av Sveriges mest träffsäkra röster,  Mauro Scocco.

Hans skarpsynthet angående dialogen i svensk film kan inte nog hyllas.

1 694 00.

Så många – eller få, om du vill – såg finalen av Eurovision Song Contest på SVT i lördags.

En halvering jämfört med förra årets 3,2 miljoner tittare.

Snacka om att Annas fiasko i semfinalen slog sönder SVT:s drömtablå i lördags kväll.

Men en ljusglimt:

Eric Saade gjorde succé som uppläsare av de svenska rösterna.

Björkman: Nästa år MÅSTE vi vara i final. Snälla.