Nyfödda konspirationsthrillern ”The event” är porslin i tv-tablån.
En klumpig manöver, och hela projektet kan gå i kras.

Den är inte bara svenska älgar som lever farligt den här tiden på året.
Även höstens kull med nya amerikanska tv-serier befinner sig i skottlinjen under sina första veckor på stapplande ben – och för varje nykomling som överlever och ges en chans att växa sig stark, stryker minst ett vekare exemplar med.
I tisdags föll till exempel bilan över Fox nya kritikerrosade dramaserie ”Lone star” – som skulle ha sänts i TV4 framöver – efter bara två avsnitt.
Och i fredags satte ABC:s ”My generation” – som var baserad på TV4:s svenska ”Blomstertid”, och har kallats för ”svenskserien” i svensk media – sin sista potatis. Också efter bara två avsnitt.
Och fler förolyckade färskingar kan man kallt räkna med.

Jag fortsätter dock att hålla tummarna för SVT:s prestigeimport ”The event”, som efter gårdagens andra avsnitt fortfarande ser lovande ut – men samtidigt går en förbaskat svår balansgång mellan att fascinera och att irritera.
Än så länge känns det mest kul – om än en aning ängsligt – med de ideliga hoppen i tiden, de skumma figurerna och de många frågorna. Men en sådan här serie måste leverera mer eller mindre konstant för att behålla greppet om tittarna, och lär inte överleva särskilt många felsteg i dagsläget.
För många tittare blev ju antingen brända eller utbrända – eller både och – av den sex år långa labyrinten ”Lost”. Och många av dem lär tveka inför att investera så mycket tid och förtroendekapital i en serie igen.
Och tv-bolagen har just nu i regel ett tålamod i storlek XS med dyra serier som har svajiga tittarsiffror.
Men jag hoppas verkligen på att ”The event” överlever.
Det finns ju ett hål att fylla i mysteriefacket.

I kväll väljer och vrakar jag bland alla roliga program som trängs på måndagkvällarna. Som ”Sommarpratarna” (SVT), ”Top model 14” och ”Svenska New York-fruar” (TV3), ”Biggest loser Sverige”, ”The good wife” och ”Felix stör en ingenjör” (TV4) – och ”Ullared” och ”Lite sällskap” (Kanal 5).

Hihi!
Anders Jansson och Anna Blomberg gör roliga porträtt av klassiska figurer från kommunens korridorer i ”Starke man” (SVT1).

Hm…
Är det bara jag, eller är det numera svårt att se på ”Ensam mamma söker” (TV3) utan att sitta och gissa tokar?

Lasse Kronér, Fredrik Skavlan och Elvis Costello.

Tre medelålders män som gör att man aldrig behöver byta kanal under fredagskvällen.

Det vore förstås lätt att vara lite genuspolitiskt korrekt och klaga på att det är just tre ”gubbar” som dominerar i public service-tv:s största kanal på fredagskvällarna. Men här handlar det om tre män som blivit omtyckta tv-profiler (i Costellos fall i en mindre krets) för att de har förtjänat det.

Vad det handlar om är att han har en unik förmåga att skapa trivselstämning och att få artisterna att bjuda på sig själva. Och så ligger det förstås massor av förberedelser bakom varje program i valet av artister, frågor, musik och jakten på kul klipp ur SVT-arkivet, i går underbara scener med en 19-årig Maria Lundqvist och Roger Pontare med hår.

Populärkulturellt folkbildande är ”Doobidoo”, också. När Anders Johansson och Monica Dominique på ett komiskt sätt våldförde sig på (eller vad man nu ska kalla det…) Nina Simone-klassikern ”My baby just cares for me”, fick vi också höra den lite oväntade historien om hur låten blev ett sådant örhänge.

•Fredrik Skavlan fortsätter att skickligt bolla med många gäster, få dem att prata kring ett (rätt löst) tema och med varandra, för att sedan bjuda på artister vi inte visste att vi bör tycka om.

Även här finns en stark redaktion i bakgrunden. Annars hittar man inte en så inspirerande gäst som franska mattegeniet Cédric Villani.

•I ”Elvis Costello med gäster” lyser hans kunskap om och genuina nyfikenhet på andra artister alltid igenom. Fast i går var HAN gäst, med skådespelerskan Mary-Louise Parker som programledare.

•I kväll ser jag ”Här är ditt liv” och ”Robins”, i SVT.

(Humor)

Kikki Danielsson bjöd i ”Skavlan” skämtsamt in Cédric Villani till sin dubbelsäng. Han kontrade blixtsnabbt: ”Var är din hund, då?”.

(Allvar)

K-Specials ”Glömda platser” (SVT) med Jan Jörnmark, mer intressant än väntat om övergivna industrier och bostadslängor.

Jimmie Åkesson dominerar plötsligt i alla medier.

Själv blir jag minst lika mörkrädd över att Lars Beckung- och Calle Schulman-typer får härja fritt i tv-rutan.

I båda fallen handlar det om avarter. En partiledare för ett främlingsfientligt parti. En tv-chef och en tv-producent som är ansvariga för ett genomvidrigt tv-program.

Före riksdagsvalet blev Sverigedemokraterna inte bara ifrågasatta, utan media försökte också tysta ihjäl, bojkotta och förbjuda dem. Inget hjälpte. Över 300 000 svenskar ville ha dem i riksdagen.

Nu är det som att alla spärrar har släppts. Känns som att tv, radio och tidningar inte kan få nog av SD och Jimmie Åkesson.

Jag menar inte att man ska förminska och bagatellisera dem.

Men inte heller förstora dem.

•Ett program som Kanal 5:s dokusåpa ”Kungarna av Tylösand” skulle man väl, på sitt sätt, också helst tiga ihjäl. Tittarsiffrorna har efter tre veckor sjunkit till drygt 250 000. Fler än så vill inte se några aningslösa ungdomar supa, spy, ha lite sex i några svartvita tv-sekunder och skämma ut sig i största allmänhet.

I går debatterades programmet i SVT:s ”Debatt”.

Att deltagarna mest såg alltihop som ”lyxig semester” var kanske inte så oväntat.

Andra hade mer upprörda, kloka och moraliska tankar. En tänkbar arbetsgivare förklarade att deltagarna nog inte anade hur de hade ”solkat ned sina rykten”. Jackie Ferm från liknande TV 6-serien ”Paradise Hotel” berättade om de alkoholproblem hon fick efter att ha varit med i serien. Det pratades om könsroller och den skeva bild av alkohol serien förmedlar till målgruppen, unga tv-tittare.

Kanal 5-chefen Lars Beckung försvarade sig lamt, producenten Calle Schulman (som annars så glatt marknadsfört programmet) lyste med sin frånvaro.

•I kväll är det SVT 1 som gäller: ”Doobidoo”, ”Skavlan” och ”Elvis Costello med gäster”.

(Smart)

”Babel”, SVT. Daniel Sjölin & co gjorde public service-tv av högsta klass kring Afrika-temat på bokmässan i Göteborg. Informativt och underhållande.

(Klok)

Per Svensson, kulturskribent, som i SVT:s ”Debatt” tyckte att ”Kungarna av Tylösand” är en ”busgrogg av fri sprit och berömmelse som på ett farligt sätt förändrar normerna i samhället”.

Okej, det är valkaos och sånt. Man är lite förlamad av kylan som drar in över Sverige, den som inte har så mycket med hösten att göra. Finns inte så mycket tid att lägga på så kallad underhållning. 

Men ändå, eller kanske just därför, känner jag att jag måste slå ett slag för Kanal 5:s fantastiska men förbisedda ”Lite sällskap”. Mysdejtandet i Grums är inte bara något av det bästa som Filip & Fredrik vaskat fram ur tv-karriären, det är också det tveklöst varmaste man kan titta på den här tv-hösten.

I går lockade det tredje avsnittet blygsamma 240 000 tittare. Det är, utan att vara presschef på Kanal 5 (hej Dan), en alldeles för dålig siffra. Gå in och kolla ikapp på kanalens playsida. Om inte annat för avsnitt två:s så otroligt rörande scener där Hans-Göran Mellroth ”faller pladask” på sin första dejt på 35 år. Mer fint och äkta än så blir inte reality-tv. 

/Jocke

Bra jobbat med valvakorna, SVT och TV4.
Nu har ni fyra år på er att lösa följande gåta:
Hur gör man politisk satir på svenska som faktiskt är rolig?
Börja gärna fundera redan nu.

Så här dagen efter tycker jag att man kan konstatera att både SVT och TV4 har lagt rejält med krut på sin valbevakning de senaste veckorna, och levererat bra och konsumentvänlig politisk journalistik.
TV4 har testat en del nya, djärva grepp i sina presentationer och debatter (jag tänker närmast på den där tavlan som Peter Jihde eventuellt hade lånat med sig från sporten), och har haft två duktiga utfrågare i Jenny Östergren och Malou von Sivers.
Och SVT avrundade en matnyttig, stabil bevakning med en snygg och genomarbetad valvaka, som innebar en mobilisering av många tunga profiler, och en strid ström av intressanta gäster.
Det man däremot kan klaga på från den här valbevakningen är de tafatta humorinslagen.
SVT:s ”Elfte timmen” byggde på en ambitiös tanke om att göra en svensk motsvarighet till amerikanska ”The daily show”, men brast kapitalt i sitt utförande.
Och TV4:s ”Parlamentets stora valdebatt” – som verkade tryckas in i tablån i sista sekund… Ja, den bjöd på det gamla vanliga ”Parlamentet”-tugget. Idisslat och klart – med komiker som levererar sina repliker skrikande så att ingen ska uppfatta bristen på poäng, och ett sedvanligt skämt om Leif Pagrotskys nätta kroppshydda.
Som vanligt var det hela betydligt roligare för de medverkande komikerna, än för oss som tittade på.
Men jag tror ju att både SVT och TV4 egentligen kan bättre – och hoppas på framsteg inom den politiska satiren till valet år 2014.
För som genre förtjänar den faktiskt en mer framträdande plats, skarpare vinklar, och betydligt större resurser.

I kväll är premiären för ”Svenska New York-fruar” i TV3 ett hett tips.
Nog för att tokiga tanter-genren har mättats en aning, men TV3 har faktiskt lyckats bra med sin casting.
Håll särskilt utkik efter scenerna med Gunilla Persson – som desperat försöker göra en barnstjärna av sin stackars dotter.
De gör nästan lite ont.

Ja!
”Rizzoli & Isles” är ingenting banbrytande direkt, men en ganska underhållande ny dussinkriminalare i Kanal 9.

Nej!
”Scrubs” – vars sista säsong drog igång i TV6 i går – är ingen höjdare i sin nya tappning.

En naturserie som med största sannolikhet är bättre än någonting annat du hittills har sett i genren började i SVT i går.
Den heter ”Life”, och uträttar regelrätta mirakel på en stor och fet platt-tv.

BBC-serien ”Planet Earth”, som kom för ett par år sedan, var en storslagen naturdokumentär.
Men nya ”Life” – som också den kommer från BBC, och hade premiär i SVT i går – är faktiskt ännu bättre.
Den tio avsnitt långa serien, som skildrar de extrema beteenden och snillrika metoder som vackra varelser världen över har utvecklat för att kunna överleva och föröka sig, är helt enkelt ingenting mindre än fantastisk. Och även om SVT i min mening gjorde ett misstag då de ersatte den rutinerade britten sir David Attenboroughs entusiasmerande och förtroendeingivande berättarröst med en betydligt tamare lokal version, så är ”Life” även i den här försvenskade varianten något av det i särklass mest spektakulära du kommer att kunna se på tv den här hösten.
Missade du gårdagens avsnitt hittar du det på SVT Play, men ”Life” är annars en serie som du bör försöka se på en så stor skärm som möjligt.
För det är produktioner som den här som verkligen motiverar köpet av brakstora tv-apparater.
Varje extra tum och varje extra utlagd tusenlapp ger mervärde.

SVT:s misslyckade politiska satir ”Elfte timmen” däremot, som tack och lov tog slut i går, ses bäst på en så liten skärm som möjligt.
Gärna så liten att man inte kan urskilja några konturer över huvud taget, och med volymen helt av.
För medan tanken med att göra den här typen av program på svenska var ambitiös, så var resultatet det definitivt inte.
Peter Settman var inte rätt man för jobbet (Robin Paulsson är väl den som möjligtvis hade kunnat komma undan med att göra en så här uppenbar ”The daily show”-ripoff), och manusförfattarna var inte tillräckligt vassa – och förmodligen inte heller tillräckligt många.
Det var hafsigt, taffligt och slafsigt, och det är skönt att det är över.
Och PS: Sno med stil nästa gång, Settman och SVT.

I kväll tittar jag på ”Val 2010: Slutdebatten” i SVT1.

Ja!
Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson är två av Sveriges mest intressanta politiker, och bildade en dynamisk duellduo i ”Debatt” (SVT).

Nej!
”Välkommen hem” (TV3) menar väl, men är ute på en så utstuderad jakt på tårar att resultatet blir klumpigt.

Någon ny valstugeeffekt lär det knappast bli.

Men SVT:s ”Uppdrag granskning” om skolan BORDE få folk att ta sig en funderare kring hur illa politikernas löften om skolpolitiken stämmer överens med verkligheten.

När valrörelsen gått in i slutspurten utan att temperaturen riktigt har stigit, är det inte utan att man har suttit och längtat efter en ny skandal, typ valstugereportaget 2002.

Det sändes fyra dagar före riksdagsvalet. Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson avslöjade, med dold kamera, ett stort antal (främst) moderata politiker som rasister. Exakt hur det påverkade valet går förstås inte att veta, men moderaterna led ett historiskt valnederlag.

Den som folkpartifuriren Jan Björklund har gjort till sin specialfråga, enligt parollen ”bort med sossarnas flumskola”. Och om vilken Fredrik Reinfeldt, i ett tv-klipp från förra valrörelsen, sa:

– Är inte detta den viktigaste uppgift man kan tänka sig?

Men… hur blev det?

SVT:S reportrar Kristina Lagerström och Johan Winberg hade grävt fram massor av fakta om dagens svenska skolsystem. Vi fick veta hur klyftorna mellan barn från rika och fattiga familjer, svenskar och invandrare, bara ökar. Hur skolorna generellt sett får mindre pengar. Hur svenska elevers kunskaper, vid internationella jämförelser, blir sämre och sämre. Och hur de allt fler friskolorna i allt högre grad mest drivs för att skapa så stor vinst som möjligt. Man sockrar betygen, så man får fler elever, så vinsten ökar ännu mer. Nu avslöjades hur det svenska systemet med skolpeng (infört av en tidigare borgerlig regering) är så lockande att utländska riskkapitalbolag med säten i skatteparadis glatt satsar miljardbelopp på svenska skolor.

•I kväll ser jag partiledardebatten i TV 4.

(Ja)

Janne Andersson. Har som TV 4:s tittarombudsman fungerat som en välbehövlig spark i häcken på sin egen kanal. Synd att han slutar. Och inte verkar få någon ersättare.

(Nej)

SVT:s ”Elfte timmen”. Ännu sämre än väntat. Helt utan udd. Det är något fel med politisk satir där enda gången man dragit på munnen, var åt en kvick replik från Mona Sahlin i förrgår.

Det var 6–0!
Det var Zlatan!
Och i en alldeles ny kanal!
Fast det var högst tre plus.

Vi är förvisso inte bortskämda med storsegrar men den där jublande euforin vill inte riktigt infinna sig när motståndarna i kvalet till Fotbolls-EM är lilla San Marino.
Samma med Zlatan – han behöver tuffare drabbningar att trolla i för att riktigt skina.
Men Ola Wenström och resten av gänget i sprillans nya sportkanalen TV10 tog ett djupt andetag och presenterade och refererade matchen som vore den ett betydligt viktigare evenemang.
Fast då kunde de väl kostat på sig att dra San Marinos laguppställning? Är man in i h-e överlägsen måste man vara snäll, typ.
Och den där pajiga westerngrafiken före avspark – vad var det?
Och så vill jag se repris på alla offsiderna.
Och så var det ett väldans tjat om kommande matcher och tävlingar.
Men annars – det rullade på.
Och som mer än hälsosamt sportintresserad är jag riktigt nyfiken på nya 10:an.

Nya miniserien ”Whitechapel” i TV4 var också en svettig historia men med betydligt mörkare anslag.
Gamle Jack the Ripper har dammats av igen och den unge stilige, nytillsatte karriärkommissarien måste lösa fallet för att kunna fortsätta raka vägen mot toppjobben. Men tänka sig – hans rutinerade och luggslitna kollegor gillar honom inte alls.
Ja, det är ju gamla invanda mordspår men det är snitsigt gjort och även om vi sett krimavdelningens alla karaktärer arton gånger förut så är det här klichéer med kvalité och visst djup.

I kväll kollar jag vidare på ”Whitechapel” i TV4. Tredje och sista avsnittet kommer i morgon. Gillar sådana här tajta, sammanhållna serier.

Que?
De kan inget om branschen och talar inte språket. Ändå har snart halva England startat franskt pang i ”Enkel biljett” (TV8). Men det går alltid bra till slut. Och blir rätt trevlig tv.

Va?
”Det här är jättesvårt att förstå. Det är obegripligt!” Anna Hedenmo fick spelet på Maud Olofssons slinger om Vattenfall och kolkraften i ”Utfrågningen” (SVT1). Uppriktigt och lite kul.

//Jon Hansson

”Dansfeber”.

Åh. Herre. Gud.

Var ska man börja?

Hur ska man ta sig an ”Dansfeber”? Först måste man liksom köpa att det här faktiskt är ett program som sänds på bästa sändningstid, på den stora tv-underhållningsdagen, i Sveriges största kanal.

Det är inte lätt. Om jag inte visste bättre hade jag gissat att programmet gick late night i Ukraina eller möjligtvis i skräp-tv:s stora föregångsland, Italien.

Det är så mycket som är fel här.

• Ett insamlingsprogram förklätt till roliga timmen. Ring och rösta på din favorit – och bli samtidigt fadder!

• Kattis Ahlström, som taggat upp sen premiären, är normalt ett superproffs men stakar sig igenom programmet och ser konstant obekväm ut. (Bonusfel: Bilden ur vinjetten när Kattis dansar någon slags showdans kommer förfölja mig i mina mardrömmar.)

• ”Uppträdanden” av personer vill gott, som lurats in i detta eftersom det är för en god sak, som kämpar och försöker göra så bra de kan, men som ändå skrattas ÅT när de på konferens-spex-manér ska genomföra pajiga kopior av kända musik- och dansnummer. Det är som att titta på ”Let’s dance” bestående av enbart Lasse Brandeby och Willy.

• En jury som inte vet vad de ska säga och som bedömer efter obegripliga parametrar.

Som Brasse så snyggt formulerade saken: FEL FEL FEL FEL FEL.

Ändå.

Det finns någon sorts barnslig charm i detta spektakel. Det drar ändå in miljoner till behövande barn i Pakistan. Och gårdagens program visade att filmrecensenten Ronny Svensson faktiskt är riktigt populär, mycket populärare än någon inklusive han själv trott.

I Ronny Svensson har TV4 funnit en klockren deltagare till ”Let’s dance”, den saken är i alla fall klar. Han kan nog mycket väl vinna en dubbel på TV4 det närmaste året.

I kväll missar jag inte utfrågningen av Lars Ohly i SVT.

He! 1

Premiärprogrammet av ”Här är ditt liv” recenseras utförligare på annan plats i tidningen, men jag måste ändå säga att Oldsberg kanske är något på spåret, så att säga.

He! 2

Enda riktiga behållningen med ”Dansfeber” är att få se Sven Melander i tv igen. Men han förtjänar ett bättre forum.