Minnah sjunger klassikernas Rolls Royce. ”Always on my mind”. Såklart. Det ser ut på följande vis.
Nu tar vi en liten bloggpaus från Karlstad. Idolerna ska snart sjunga sin andra låt, men det känns lite poänglöst att blogga om dem då allt kommer att se likadant ut som ni ser nedan (och mitt tyck om deras dagsform ändå kommer ut på aftonbladet.se så fort alla sjungit klart för dagen). Men självklart uppdaterar jag om det händer något spännande.
Olle goes Bowie. Låten är ”Let’s dance”. Och i kulisserna står Weise och vrålar hans namn.
Olles alltså, inte Bowies.
Linnea goes show. Hallandsbönan får också hjälp av danserskorna och hennes Motown-nummer är det drag i. Låten? ”I can’t help myself” av The Four Tops.
Jay får hjälp med dansen. ”Fly me to the moon” förstärks med fyra dansande flickor. Jay ser lite lätt obekväm ut, men numret är ganska charmigt.
Weise startar showen. Blondinen ser ut att ha ny frisyr och öppnar med disco. Ser ut såhär.
Här är Willow Smiths original.
Vilket gör nytolkningen av Springsteen nedan roligare.
Karlstad calling. På plats i arenan gör torsdagens första Idol-rep. Malin Collin och Kristoffer Hindhammar är peppade.
Veckans ”Kris & Trus”-med koll på Idol finns här:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/idol/article8140942.ab?start=110
Linnea hotas på bloggen – kommentarer som ”skulle ge dem upp till 15 års fängelse”, berättar hon.
Och flickfavoriten Olle är frustrerad att han inte får ha tjejer på hotellrummet. ”Jag lever i celibat”.
/Helena Trus
Will Smiths dotter Willow har gjort den dansanta ”Whip my hair”.
Här är den i en mycket annorlunda version med en sorts Neil Young.
Som efter halva sången gästas av Springsteen modell 1975 . Tv-programmet heter Late night with Jimmy Fallon.
Springsteen är bra på att skoja med sig själv.
 |
| Alan Wilder. Ett ljudgeni. FOTO: PETER KJELLERÅS. |
Ibland måste man bara säga det. Alan Wilder. Det oskrivna geniet från Depeche Mode. Det räcker med en remix för att jag ska känna i hela kroppen vad jag saknat sedan han lämnade bandet 1995. Här sätter han sitt varma elektronsignum över Nitzer Ebbs ”I am undone”. En ganska slät låt, från början. Wilder gör den till ett dramatiskt majestätmonster. ”Is it songwriting or is it record production”, som man ständigt frågar sig i den utmärkta BBC-serien ”The record producers” (som man dessvärre inte längre kan lyssna på här).
Allt jag vet är att han behövs i ett DM som börjat slira allt mer på kvalitetskompassen.
Vi må vara en handfull som bryr oss. Men det låter såhär.