Rupert och Wendi.

TV-KRÖNIKA ONSDAG

Det är som om nyheterna smälter.

Mediemogulen Rupert Murdoch attackeras med raklödder-paj av självutnämnd komiker för att sekunden senare räddas av hustrun Wendis raka vänster mitt under  direktsänd parlamentsutfrågning.

Allt är helt enkelt FÖR konstigt.

Citatet ovan är den brittiske komikern Charlton Brookers kommentar till utfrågningen i går med anledning av avlyssningsskandalen på News of the world.

Verkligheten har plötsligt blivit märkligare än en apa i bastkjol.

Dramatiken kunde följas live på sajter över hela världen (inklusive Aftonbladets)  och kommenterades i realtid av kändistwittrare som George Michael, Piers Morgan och Alec Baldwin.

Där har vi dagens mediesamhälle i ett nötskal.

Och jag sitter klistrad framför datorn som en konstant hög nyhetspundare.

Skandalen har hittills bjudit på ett gäng unika tv-ögonblick. Plötsligt klev romcom-stammaren Hugh Grant fram som Hollywoodhjälte, wallraffade och lurade rep­ortrar att försäga sig med hemlig avlyssningsutrustning fastspänd på kroppen.

Han deltog även i det super­seriösa debattprogrammet ”Question time” på BBC och vann publikens sympatier med sin skärpa.

I utfrågningen av två polischefer, avgående News International-chefen Rebekah Brooks och mediemogulerna Rupert och James Murdoch fick man egentligen inga konkreta svar, endast beklaganden och bortförklaringar.

Men som skådespel var det fascinerande.

Far och son Murdoch påminde om hjärt­löse Mr Burns och hans knähund Smithers i ”The Simpson”s, särskilt när James försökte försvara sin lomhörde pappa.

Slutsats: Han ville inte oroa gubben med sanningen.

Fortsatte worldwideweb-spåret genom­ att se ”Allsång på Skansen” på SVT:s hem­sida. Där kompletteras direktsändningen med en bakom scenen-kamera där man får se nervösa artister halsa vatten.

Man kan även kommentera via Facebook och Twitter, se vilka som checkat in på Skansen och få exklusiva extranummer efteråt.

Ambitiöst och bra, SVT.

I kväll ser jag fine Kenneth Branagh som Kurt Wallander på TV 4 kl 21.

”Lotta på Liseberg” är stark tobak

Bombmattan av folklighet för Sverige tillbaka till en fartfylld, möjligtvis överförfriskad, mellansvensk campingplats -86.

Där ”Allsång på Skansen” tar pyttesteg mot det moderna Sverige går ”Lotta på Liseberg” i motsatt riktning. Folkligheten är så maxad att den blir bisarr.

Blommigt, pasteller, ”rajraj”-låtar, Cornelis, Curt-Eric Holmqvist från gamla 80-talsklassikern ”Gomorron’ Sverige” och som extrasötad grädde på moset – Lotta Engberg själv.

Som om inte det räckte – släng på en påse lösgodis i form av hyllningen av det svenska  VM-bronslaget i fotboll.

Om jag försöker kontrollera min yrsel kan jag konstatera några saker:

1. Lotta Engberg är en naturlig, varm och snabbkäftad programledare.

2. Brolle tycks ha bytt idol från Elvis till Billy Idol.

3. Jack Vreeswijks uppenbara rörelse över publikens hyllning är fin.

4. Tempot på programmet (hela 1,5 timmar!) är ofta segare än gammal dammig knäck.

När kameran zoomar in en vuxen människa iförd kaninöron går det inte längre.

Jag måste byta kanal.

Public service bjuder på en betydligt trevligare tidsresa med släktforskarserien  ”Vem tror du att du är” i SVT 1. Amerikanska kändisar söker sina rötter och blir rörande imponerade av vad de hittar.

Stora historiska skeenden speglas i privata öden.

Countrysångaren Tim McGraw letade sig igår tillbaka till sina tyska förfäder som lockades till USA av vilseledande propagandaskrifter. Där har vi det stora skeendet.

Det kittlande privata ödet är kanske att Elvis Presleys förfäder var med på samma båt. Eller att George Washington sov över hemma hos Tim McGraws förfäder.

Programmet är helt enkelt en perfekt mix av underhållning och mer eller mindre användbar bildning.

Ikväll ser jag andra avsnittet av ”FBI:s historia”, SVT 2 kl 20. 

Hah! För oss Project Runway-junkies visar TV 3 tredje säsongen i repris just nu. Den 28 juli börjar säsong nio i USA.
Gah! Mottagandet av det svenska VM-bronslaget bjöd på en otäck nyhet –  förbundskapten Thomas Dennerby hade rakat av sitt mysiga skägg.

Foto: SVT

Löftet om att Leif GW Persson ska ”analysera svenska sommarmord” summeras i huvudpersonens egen geniala logik:

– Det är verkligen en riktig stollepelle som varit i farten.

Okej. Vi letar alltså efter en stolle. Alltid en början.

Premiären av ”Sommarmord” i SVT 1 är en tröstande skål jordgubbar för oss som inte verkar kunna få nog av GW i rutan. Med glasögonen på nästippen åker han på roadtrip genom Sverige, rekonstruerar brottsplatser och går igenom gamla bevis.

I första programmet behandlas det brutala mordet på ett tältande, holländskt par i Appojaure i Lappland 1984.

Mordet som inspirerade Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”.

Någon har gått bärsärk och utdelat 100 knivhugg mot tältet. GW avfärdar Thomas Quick, som faktiskt dömts för morden, genom att hävda att ”han knappt har styrfart – han skulle ha trillat över en tältpinne, börjat gråta och fått tröstas av det holländska paret”.

Svidande kritik mot rättshärvan Quick inlindat i GW:s kärva, raka gubbcharm.

Det är ett lika enkelt som genialt programformat.”Skicka ut GW i landet. Där får han vara väldigt mycket GW, snacka med lite gamla original och stövla runt i skogen. Folk älskar mordmysterier på sommaren. Folk älskar alltid GW”.

Att han inte löser morden kan man ha överseende med.

Men varför inte låta honom nörda ned sig ännu mer? En halvtimmes GW känns lite tunt.

I övrigt kan man inte klaga på sportdramatiken just nu. Rysaren ”Sverige – USA” i fotbolls-VM på TV 4 och Tour de France på Eurosport.

De loja kommentatorerna på TV 4 borde titta och lära av radarparet Roberto Vacchi och Anders Adamsson på Eurosport. Med detaljkunskap, extremt engagemang och humor följer de tjommar som cyklar längs nån landsväg i fyra-fem timmar i sträck.

Bättre än så blir sällan sport.  

Hah! Tredje säsongen av ”In treatment” visas just nu på SVT 2. Psykoanalys som gastkramande drama, jag sitter klistrad.
Gah! ”Debatt” makes me wanna smoke crack.

Uppdatering: Till de som på allvar verkar tro att jag förespråkar crack (host* Patrik*host* Sjöberg *host* Debatt) kan jag påminna om Becks gamla slagdänga från 1993. Aningen smickrande referens ändå, trodde jag.

Den här fantastiska kvinnan har börjat twittra. Under senare år har Nancy Sinatra (oh ja, Franks dotter) haft en speciell relation till Morrissey, de har bott grannar i Los Angeles, blivit goda vänner och hon har spelat in hans låt ”Let me kiss you”.

När jag berättade att Nancy börjat följa mig på Twitter (hon har som strategi att följa typ alla som följer henne) utbrast min kollega och vän Martin ”jag slutade med Twitter redan 2007” Söderström: ”Det här är ju HUR STORT SOM HELST!!!”

Eftersom Martin är ett av världens största Morrissey-fans ville han att jag skulle fråga Nancy om hennes uttalande om att Moz är ”a great hugger”. Jag frågade alltså när hon senast kramat Morrissey. Några timmar senare kom svaret.

Nu sitter jag här med ett lyckligt stalker-leende på munnen.

Kan bara jämföra känslan med när jag fick ett Direct Message från Slash.

Den före detta flickidolen Christian Slater är tillbaka i rutan.

Den här gången kan det bli tredje gången gillt.

Hans nya serie ”Breaking in” får hyggliga lovord av recensenterna i USA.

De goda nyheterna är säkerligen efterlängtade.

2008 sprack comebackförsöket med ”My own worst enemy” och året därpå bet han i gräset med den Jerry Bruckheimer-producerade ”The forgotten”.

”Breaking in” kretsar kring Oz (Slater) som leder ett företag inom IT-säkerhet.

Precis vad världen behöver.

Mannen som gav oss ”Popozao” ska nu utöka världsbefolkningen med sitt femte barn.

Kevin Federlines flickvän, Victoria Prince, väntar parets första barn. 

Sedan tidigare har exdansaren och exrapparen två barn med Shar Jackson – Kori, 8 och Kaleb, 6.

Från det tvååriga äktenskapet med Britney Spears har han Sean, 5, och Jayden, 4.

Svarta ser mest på tv i USA. Varje dag bänkar sig svarta i genomnsitt sju timmar och tolv minuter framför teven. Det visar en undersökning genomförd bland tittare i åldrarna 18-49.  

Så här fördelar sig tittandet bland övriga grupper i USA:

VIta: 5 timmar och 2 minuter.

Spansktalande: 4 timmar och 35 minuter.

Asiater: 3 timmar och 14 minuter.

Dansarna gnabbas
Under battlet så retas och kör dansarna med varandra hela tiden. Frank vänder upp och ner på Tobbe. Det märks att de har kul. Blir ett snyggt nummer för både publik och jury.

Battle på g
Jodå, de ska inte bara tävla. De ska battla också mot varandra. Viskande coachen är med och styr men viskar för en gångs skull inte. Men det sker på engelska. Oerhört internationellt. Jessica sitter bredvid och filmar.
Kolla också in vår fotograf Ulf Höjers bilder från repet. Så kan nise hur det ser ut på riktigt. Battlar gör det till Lady Gagas Telephone.

Franks flirt
När Frank kommer in för att glänsa, så flirt-hejar han på mig och Elina(reporter på tidningen). Han verkar må bra och gilla det här med dansen och strålkastarljuset. Så dansar de rumba till Orup. Som vanligt lyfter han Charlotte som om hon vore en fjäder.