Har odlat mitt röda hår hela sommaren. Fortfarande varken bortrövad eller skjuten på M.I.A:s konsert. WTF! 

Ebbot (ja, det är han) och Göteborgs symfoniorkester. Alltid fint med lite Soundtrack of our Lives”.

Nina och liten Pagrotsky i bakgrunden. Två MYCKET rutinerade festivalbesökare i en bild.

Alex Skarsgård blir seriefigur när omåttligt populära vampyrserien True Blood satsar på nya kanaler. Den här blaskan damp ner på redaktionen idag. Rekommenderas inte, innehåller mest reklam och en ful plansch. Men är du hardcore-fan kanske du har behållning av några serierutor om hur Sookie, Eric, Sam, Tara, Jason och LaFayette tvingas avslöja sina mörkaste hemligheter för en ond ande… 

The opposite of Hallelujah mashat med Gimme just a little more time. Jens Lekman på Flamingo-scenen just nu. Det låter bra och är ungefär så eftermiddagsmysigt som man pallar just nu. Han spelar nya låtar som skrivits hemma i Melbourne där han bor nuförtiden. Lite otippat tycks han ha upptäckt samban där.

Kära musikälskare.

Ni har väl inte missat vår nya satsning på interaktiva, direktsända konserter på nätet?

Live-löpet är ett världsunikt projekt, där ett gäng av Sveriges hetaste artister bjuder på exklusiva, akustiska spelningar. Alla artister kommer att giga live, och ni som kollar kan ta bilder, applådera, håva fram cigaretttändaren – allt som man gör på en ”riktig” live-konsert.

Riktigt fränt.

Och ännu ett bevis på hur mycket Aftonbladet, Nöjesbladet och Rockbjörnen brinner för livemusiken.

Biljetterna är gratis, men antalet är begränsat.

I morgon, lördag, kl 12.00 släpps biljetterna på sajten. Häng på låset!

Fixa biljetten HÄR.

Här är veckans ”superfemma”. Varje fredag låter vi ju en läsare (och ibland någon från redaktionen) plocka sina fem favoritlåtar just nu. Denna vecka är det Andreas Persson i Linköping som står för listan. Jag tror inte att det är bossen Tobbe ”Det-är-supergött-med-dur” Lindner som har valt klädseln, men jag kan ha fel.

Here goes:

Andreas Persson, 27, Linköping

1. ”Bad Company”

(Five Finger Death Punch) 

En grym cover på en från början bra Bad Company-låt!

2. ”Hallowed be thy name”

(Iron Maiden) 

Den var bra på högstadiet, och den är fortfarande asbra. 

3. ”The sound of truth”

(As I Lay Dying) 

Grymt bra låt!

4. ”Nomad” 

(Prodigy)

Inte min musik egentligen, men förvånansvärt bra.

5. ”Pigs”

(Warrior Souls) 

För att lyssna in mig inför Sonisphere fastande jag för den här låten.

Har ni andra favoriter? Mejla gärna er lista till superfemman@aftonbladet.se så publicerar vi i tidningen. Det vi behöver är fem låtar, en kort motivering på varje, ålder, namn, hemort och en bild på er. Eller kör loss i kommentarsfältet!

/Jocke

Sherlock (Benedict Cumberbatch) och Watson (Martin Freeman).

Som Al Pacino sa om maffian i ”Gudfadern”: När man tror man tagit sig ur den så drar de en in igen…

Anglofilin är som en sjukdom. På stranden i Ecuador läste jag en bok om engelska excentriker. Nu är jag på väg till Way Out West i Göteborg, men allt jag kan tänka på är sommarens succéserie på BBC – ”Sherlock”.

Steven Moffatt och Mark Gatiss, som även ligger bakom ”Doctor Who”, har lyckats placera detektiven och läkaren i dagens Storbritannien. Sherlock i Benedict Cumberbatchs gestalt är en i hans egna ord ”välfungerande sociopat” medan ”The Office”-Martin Freemans Watson är krigsveteran från Afghanistan. Båda är magiskt träffsäkra i sina rolltolkningar.

Själva mysterierna som ska lösas är ömsom spännande, ömsom lite väl far out. Men dialogen! Rappheten! Intelligensen! Munhuggandet mellan Sherlock och Watson! Godis!

BBC har redan sagt ja till en ny säsong. Och jag skulle bli mycket förvånad om den inte dyker upp i svensk tv inom en snar framtid.

Längst in i mitt postfack låg en inbjudan till Rockbjörnen på Biskopsudden 1 september. Jag har förvisso inte så många minnen av tidigare Rockbjörnsfester. Men man har sagt mig att de ska vara väldigt roliga.

Markus, Yeti-mannen och Karro, 2007.