Nöjesbloggen

Bakom kulisserna på Sveriges största nöjesredaktion

Lika som bär?

av Björn Berglund, Nöjesbladet

Några dagar före VM-finalen såg jag alla avsnitt av fantastiska ”Laul Callings” VM-special.

Med en stigande känsla av deja vu.

Det är något med Robert Lauls sätt att prata och leda programmet som är så väldigt bekant.

Nu slog det mig – det är Per Fritzells karaktär Macholasse från Galenskaparna och After Shaves ”En himla många program”!

Lika som bär? Avgör själva!

laul.jpg
Robert Laul –
Kolla här!

Macholasse.jpg
Macholasse –
Kolla här!

Kärleksdödaren Darin

av Helena Trus

Min boss, Tobias Lindner, sitter och lyssnar på Darins nya singel ”Love killer” på repeat på redaktionen.
Det kommer att bli en dunderhit tror jag. Riktigt bra.
Har följt Darins karriär i princip sedan starten och det är något speciellt med den killen.

Jag tycker dock att han fick väl mycket specialbehandling av SVT på allsången i går.

Läs min Allsång på Skansen-krönika här:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7463378.ab

/Helena Trus 

Fredrik Virtanens tv-krönika

av Sandra Wejbro

Det borde vara bättre, vi är värda bättre.
”Allsång på Skansen” var en rejäl b-stärna- och föredettingsfestival.

Vi var ändå runt 1,5 miljoner svenskar som lämnade grillmiddagsborden för att underhållas av det största liveprogrammet som erbjuds om sommaren.
Vi borde suttit kvar under kvällshimmelen.
”Allsång på Skansen” var osedvanligt svagt, och då har allsången inte nått särskilt imponerande höjder tidigare. Produktionsmässigt fungerar programmet som en topptrimmad Rolex, så allt handlar om det redaktionella innehållet  – vilket egentligen bara består av artistbokning.
I går fick vi artister som inte skulle dra 1000 personer om de gjorde en gemensam show i Örebro.
Där fanns inget smakfullt alibi, ingen riktig artist i stil med förra veckans Mikael Wiehe, inga överraskningar (av typen en sjungande stjärna i publiken), ingen lök på laxen.
Ett dumskojigt funkband uppträdde, de heter Movitz och hör hemma en crazy onsdagskväll på Mosebacke tvärsöver vattnet. De stank av Anders Lundins källarteaterfaiblesse. Samma sak med Olivia Stevens, en Zarah Leander-imitatör med välsmort munläder men med besvärande brist på älskvärdhet. Och hon var ändå formidabel jämfört med babbelgubben Christopher O’Regan, som borde överväga att istället leda stadsvandringar i Gamla Stan.
Och så hade vi schlagergänget Timoteij som levererade obefintlig stämsång av ”Fjäril vingad”. Som en skolavslutning i sexan. Eller förlåt, nian kanske.
Darin skulle föreställa kvällens stjärna, men istället stod det klart att han aldrig kommer att växa ur sin allvarsamma stelhet. Den internationella karriär många av oss förutspådde för fem år sedan är avlägsen. Men söt var han och höjde värmen rejält med allsång till Lena PH:s ”Kärleken är evig” (text av Per Gessle, det hade man glömt).
Därpå, som om programmakarna insett att ”det här håller inte, vi måste hitta på en final”, så dök Kikki Danielsson upp och skakade av gamla ”Bra vibrationer”.  Plötsligt var tillställningen som en schlagerbögfest med 80-talstema.
I övrigt: Lundin är bra numer, att han numera slarvar gör honom levande. Och: Kjell Öhmans orkester är grymt tajta.
Det är ett fint program som är värt bättre gäster.

I kväll ser jag ”Fashion” på SVT.

JA
Eva Hamilton, SVT-vd, och Magnus Härenstam, artist, i publiken. Två människor med underbar sommarkarisma.

NEJ
Cotton Eye Joe show.  Föredettingband gjorde smälldålig dumbuskis av USA:s vackra musikarv.

Kategorier tv

Dagens tv-krönika: En serie att ge till en ovän

av Karolina Fjellborg

Är ”Ingen bor i skogen” en framtida svensk humorklassiker?

Behöver den bara lite tid att sjunka in?

Vem vet. Men rolig just nu – sommaren 2010 – är den i alla fall inte.

 

Det är alltid riskabelt att erkänna att man inte fattar poängen med vissa typer av humor.

Rör det sig om banal eller vulgär humor som man kan kategorisera som totalt osofistikerad är det förstås helt lugnt – men när det handlar om den typ av ”svåra” humor som Umeågruppen Klungan har ägnat sig åt under fem veckors tid i SVT… Då är det betydligt hårigare.

Eftersom man då själv riskerar att kategoriseras som totalt osofistikerad.

Men jag tänker ändå ge mig ut på djupt vatten och säga det; ”Ingen bor i skogen” – som avslutades i går – var helt enkelt en hopplös serie.

Och jag skulle tro att den fortfarande kommer att vara det om tio år.

För problemet var inte att det var för smal humor. Eller för svår humor. Eller humor som var före sin tid.

Utan att det var för dålig humor.

Visst glimrade det till i någon replik någon gång ibland, men trubbiga studentikosa pretentioner och ett klumpigt kopierat Roy Andersson-komplex låg som en våt filt över hela produktionen.

Det var mer ångestframkallande än roligt eller vasst – och om den här serien någonsin ges ut på dvd så ska jag ge den till någon som jag inte tycker om.

 

För övrigt kan man inte säga annat än att Lotta Engberg rattar allsången i TV4 som ett rent überproffs.

Jag tycker i och för sig personligen att det hela blir lite väl hurtigt mellan varven – men om man är lagd åt det klämkäcka och fröjdefulla hållet så förmodar jag att ”Lotta på Liseberg” verkligen gör jobbet.

Och Lotta känns åtminstone mer uppriktig i sin roll som trivseltomte än vad Anders Lundin gör på Skansen.

Synd bara att TV4 alltid måste ha med ett par moment där folk ska sms-svara på idiotfrågor i alla sina underhållningsprogram. Jag fattar att de vill ha in pengar, men det blir ju så förbaskat tjatigt och enfaldigt.

Vi är tv-tittare.

Inte får.

 

I kväll blir det mord och inga visor med säsongspremiären av ”Morden i Midsomer” i SVT.

 

 

Ja!

Mysfarbrorn Arne Hegerfors är en klockren sommarvikarie i TV4:s ”Nyhetsmorgon”.

 

Nej!

TV3:s smaklösa sensationsserie ”Generation fett” är för dålig för att ens reprisera en kväll i juli.

 

 

 

Kategorier recensioner, tv

Gunnar Jensen – Dolph i The Expendables

av Magnus Sundholm

Äh,

Nöjesbloggens tipsare måste ha sovit. Såg ”The Expendables” i Santa Monica i kväll och Dolph är med i en rad scener. Bland annat medverkar han i filmens stora biljakt, tillsammans med Sylvester Stallone och Jet Li.

Att redan nu slå fast att ”The Expendables” inte är någon Oscarskandidat borde vi i varje fall slippa äta upp…

Kategorier film, hollywood

Östen Warnerbring

av Martin Gustafsson

En dag som denna tänker vi lite extra på Östen Warnerbring, bara för att.
Här är hans fantastiska version av Gene Pitneys ”24 hours from Tulsa”:

 

/Martin

Dagens tv-krönika: Höjdarkonsert med Robert Broberg

av Jan-Olov Andersson

 

En högdramatisk bronsmatch i fotbolls-VM.
Men nästan lika upprymd blev man, lite oväntat, av Robert Broberg i SVT:s inspelning från Cirkus i Stockholm.
Det är lite med honom som med Sven-Ingvars. Är man pop- och rockkille i min generation, har det aldrig varit särskilt coolt att lyssna aktivt på dem. Spelar roll, låtarna har ju fastnat ändå. Allihop.
En väninna, som ogillar Broberg, tycker att han med sina ordvitsande sångtexter ”är en göteborgare förklädd till stockholmare”. Det ligger väl något i det, kanske.
Men jäklar vad många bra melodier han faktiskt HAR gjort. Med inte bara ordvitsar, utan smarta texter. Och lite cool är han ju… på 1960-talet var han stilbildande, när han och Lasse Hallström gjorde härligt galna tv-program ihop.
Konsertinspelningen från april i år var en riktig höjdare. Röst- eller energimässigt framstår Robert Broberg inte alls som en 70-åring. Suveräna mellansnack, bra låtval, ett kompband det verkligen svängde om.
•Nu lägger vi snart fotbolls-VM till handlingarna. Några saker man inte glömmer i första taget och andra spontana intryck:
Den bisarra straffdramatiken i kvartsfinalerna. Maradonas entusiasm och gråglänsande kostymer. Jong Tae-Ses tårar under Nordkoreas nationalsång. Landon Donovan som höll på att skjuta huvudet av målvakten vid målet mot Slovenien. Stjärnorna som floppade och de nya favoriterna från länder som Japan, Ghana och Nigeria. Domar- och målvaktstabbarna. Upplevde Italiens sorti i sportradion på E4:an och höll på att köra i diket av glädje.Vuvuzelorna som fick tv:n att låta som en bikupa. David Fjäll. Vet inte varför… man blev glad av att se David Fjäll på fältet. Stefan Åsberg, André Pops, Mats Nyström, Johanna Frändén, Ola Andersson. Ja, SVT vann matchen mot TV 4 hur stort som helst, men Patrick Ekwall och Olof Lundh har inget att skämmas för.
•I kväll ser jag VM-finalen i fotboll, härligt nog i SVT. Spanien vinner, 1-0, som vanligt mål av David Villa.
(Svart)
Tyskland tog välförtjänt brons. Laget spelade VM:s mest attraktiva fotboll.
(Blått)
Diego Forlán i Uruguay. VM:s bästa spelare. Har lyckats överallt utom i mitt Manchester United. Vad gick snett där?

/Jan-Olov Andersson

 

Kategorier recensioner, tv

Dagens tv-krönika: TV 4:s plaskprogram var outhärdligt

av Martin Gustafsson

Dagens tv-recension av Cecilia Gustavsson:

SVT1 – TV4: 1-0.
Det var ingen tvekan om vilket program som var bäst av kanalernas nya fredagssatsningar.
”Hemma hos”, i går med Caroline af Ugglas.
TV 4:s ”Postkodkampen” gick knappt att uthärda. I alla fall inte för den som gått ut högstadiet.
På papperet verkar inte idén så knasig: Lag från åtta olika svenska städer möts i tävlingar i vatten. Att skapa lokalkänsla hos tittarna brukar vara ett smart grepp, tänk bara på samma kanals succéprogram ”Körslaget”.
Först ut var Göteborg och Malmö, som stöttades av varsin kändis förstås: Kim Kärnfalk och Sandra Dahlberg. De fick prata ungefär två meningar i taget i denna hysteriska ”underhållning”.
Tävlingarna och de ackompanjerande skriken från publiken var helt enkelt enerverande. Ska det vara kul att se folk snubbla, plaska runt på fula plastbanor och bli dyngblöta? Till och med den annars så sympatiske och lugne programledaren Rickard Sjöberg var gapig.
Herregud, jag blev helt matt bara av att se eländet.
Då var ”Hemma hos” i mer lyckat. Mycket tack vare huvudpersonen i premiärprogrammet, sångerskan Caroline af Ugglas. Konceptet var faktiskt lite Ernst Kirchsteiger-artat, eftersom det ingick moment som fixande, matlagning och stilla mys med småprat.
Tanken var att ordna en fest hemma hos af Ugglas. Bjudna var hennes kör från ”Körslaget” (se där, TV 4 igen!). Isabelle Mc Allister var festfixare, Fredric Andersson kock och Tina Ahlin stod för musiken.
Behållningen i förberedelserna var samtalen med den egensinniga, sköna Caroline af Ugglas, som verkade trivas fint med ett tv-team i huset. Hon hade inte ens bäddat – så befriande i dessa tider av hemperfektionism. Det blev prat om musik, att våga, hästar, samarbetet med maken och mycket mer.
I den här serien kommer det utan tvekan att hänga på hur mycket kändisarna bjuder på sig själva. Framöver står bland andra Lill-Babs och Vanna Rosenberg på tur.
I kväll tittar jag på fotboll i TV 4 och lite ”Criminal minds” i Kanal 5.
Ja!: Rappa frågor av panelen till kd-ledaren Göran Hägglund i ”Almedalen direkt”. (TV4)
Nej!: Varför sänds ”In treatment” så sent som 22.35? Lätt att missa detta otroligt välspelade terapidrama. (SVT2)

Sida 60 av 82