HOLLYWOOD. Det är lite samma vibbar här nu som det var i början av 1990-talet. Det var då Michael Jackson anklagades för att ha tafsat på småpojkar första gången och döptes till ”Wacko Jacko” – ett öknamn som hängde med honom fram till hans död. I dag, efter de bandade raseriutbrotten mot ex-flickvännen Oksana Grigorieva, står Mel Gibson i skottgluggen. De amerikanska rubrikmakarna har rena julafton med varianter om ”Mad Mel”.
FOTO: CAROLINA BYRMO.
LINKÖPING.
Hollywood hit. Thorskog Slott och London dit. Bäst att skaffa sig en dateline till bloggen innan man lämnar Linköping!
För det var ju turnépremiär för den store Winnerbäck här i går. Gillar karln, och det var en trevlig kväll i går. Inte magisk men en premiär som lovar mycket inför resten av turnén.
En tanke för lång att traggla i dagens papperstidning är det här med hans monumentala succé. Att Winnerbäck, tillsammans med Lundell, Gyllene Tider och några andra sommarinstitutioner, numera är en del av ”En svensk klassiker” är inte så märkligt sett till musiken. Sångarens medelklassmysiga musik är öppen för alla.
Det är däremot svårare att få ihop hans gigantiska vemod med bekymmerslösa melonpicknickar och de sprudlande glada vinfesterna i gräset, de där scenerna man möts av på Winnerbäck-gig som det i går. Det konsekventa mörker som vilar över både Lasse som person och hans texter är ju mer än en släng av det skandinaviska vemodet. Det som i de tillfällen Lasse faktiskt pratar om det offentligt skär djupt i hjärtat till och med hos de mest utpräglade dysterkvistarna. Ja, såna som jag. Men kanske är det lättare att höra någon annan sjunga om de där vardagssvarta känslorna än att tvingas känna dem själv.
Jo, jag vet allt det där med att man kan lyssna på deppig musik eller texter utan att vara deprimerad. Det har funkat för mig i 20 år. Men sen ser jag mig kanske också lite mer mollstämd än gemene Winnerbäck-fan.
Å andra sidan. Med spelningar som i går, med en uppenbart glad Lasse, blir mysteriet åtminstone mindre. Winnerbäcks ödmjukhet och värme från scenen är större än hela hans tunga ångestaura.
/Jocke
HOLLYWOOD.
Hm…
Från förhandsvisningen av ”The Expendables” på Pacific Design Center i West Hollywood i morse kommer skvallerrapporter. Av allt att döma har Dolph Lundgren fått stå tillbaka för Sylvester Stallone och Jason Statham.
”The Swede”, som uppgiftslämnaren kallar honom, ”medverkar bara i två eller tre scener”.
THORSKOG SLOTT.
I dag har jag träffat årets stjärnor på slottet.
Nä, inte lika hett som Tobbe Eks vardag i London som består av kändismöten med Elton John och Leonardo DiCaprio.
Men jag ska inte klaga.
När Marie Göranzon tillsammans med Ulf Brunnberg, Monica Dominique, Niklas Strömstedt och Dan Ekborg kommer ut från slottet och möter pressen utbrister hon:
– Vi är som Victoria och Daniel när vi går ut så här.
Hela stjärngänget skrattar. Jag skrattar. Resten av kvällen.
Vilket härligt och varmt gäng. Kanske lite för mysiga.
Jag vill se dem slita i varandras hår när programmet sänds på SVT i vinter.
Några picturas från kvällen på slottet.
 |
||||
|
Är Anna och Paul Anka tillsammans igen? Sprang i alla fall på dem på slottet i går. Linslusar de där ankorna.
Bilder med Iphone, vilken kvalité. /Hej från Trus.
|
Jag har träffat Leonardo DiCaprio idag.
Jag tänkte bara passa på att säga IN YOUR FACE till de pretonåriga småflickor som förstörde mina bioupplevelser av Romeo och Julia och Titanic för att de inte klarade av de sorgliga sluten och istället brast ut i hysteriskt fnitter.
Igår var det presskonferens för filmen Inception här i London. De flesta närvarande journalister hade av någon anledning frågor till regissören Christopher Nolan så förutom att kasta en känga på BP så satt Leonardo mest och skojade med Ellen Page som satt intill.
Till slut kunde Juno-stjärnan int ehålla sig längre utan började skratta så Leo var tvyngen att hyssja henne med fingret för munnen.
Idag var det dags för enskilda intervjuer, en så kallad junket.
Leo var förvånadsvärt trevlig när jag kom in som ungefär reporter nummer 18. Han sa att han gillade min tröja. Jag låtsas för mig själv att han inte har en komplimang till alla som ska intervjua honom.
Jag fick 4 minuter och 39 sekunder på mig att intervjua Leo. Så funkar det i den här världen. jag ska vara glad att jag fick någon tid över huvud taget. CNN fick också en tidsslot på 4-5 minuter.
//Tobbe Ek
Nej, jag ska inte tjata om Özil.
Kolla däremot in klippet ovan från en tysk version av ”Småstjärnorna”. De här två pojkarna har valt att sätta på sig svampmössor och se Chris Lowe-trumpna ut i en re-make av Pet Shop Boys ”Go West”. Bland det sötaste jag sett.
Sitter på ett X2000 på väg till ett spännande jobb någonstans i Sverige.
På samma tåg sitter Lasse Berghagen. Försökte knipa en bild, men var för trött för att smygfota i dag.
Senast jag träffade Lasse B var utanför skeppet Ostindiefararen Götheborg, där han uppträdde för hela kungafamiljen.
Han är en trevligt prick, den där Lasse.
/Helena Trus
Gary Lightbody från Snow Patrol och R.E.M-gitarristen Peter Buck har ett band ihop.
Nämen vad kul, säger ni. Kul och kul, säger jag.
Tired Pony gör ju ingen överdrivet upplyftande pop utan sån där lågmält finstämd som jag aldrig tycks få nog av. För det här är riktigt bra. Första bekantskapen skedde på landsväg genom ett ensligt Dalarna. Precis i skymningen. Ensam på väg mot Dalhalla. Med alla glada kollegor som var kvar i Borlänge i backspegeln. Och i går avslutade jag kvällen med att lyssna på plattans bästa låt ”Hold in the arms of your words” på repeat. I ett par timmar. Ensam i mörkret. För det är ju så skiten låter bäst.
Fullt normalt? Jag vill gärna tro det, men till och med jag inser ju när saker är fullständigt åt helvete.
Ni kan väl åtminstone ljuga och säga att ni brukar göra samma sak ibland …
Superpop. I Tired Pony medverkar förutom Lightbody och Buck också bland andra Iain Archer, Belle & Sebastian-trummisen Richard Colburn och Scott McCaughey. Dessutom gästar M Ward, Tom Smith och Zooey Deschanel.
Här har ni en bra teaser på albumet som släpps på måndag.
/Jocke
Läs veckans allsångskrönika.
Regnet föll och stämningen var religiös.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7429217.ab
Ha en fin dag i solen!
//Helena Trus
