Fredrik Virtanens tv-krönika i dagens tidning:

Hur gör man en partiledarutfrågning till sexig tv?

Det går inte. Och det är bra att SVT inte försöker.

Oppositionsledaren Mona Sahlin var först ut i SVT:s utfrågningar inför valet den 19 september.

Det handlade om ”möten mellan det rostiga stålet och de här fina vita hyllplanen”…

Oops, förlåt, jag zappade visst över till Ernst Kirchsteiger på TV4 där en stund. Det var inte meningen.

Men det blir lätt så.

Utfrågarna Anna Hedenmo och Mats Knutson inledde smart med att tala bensinpriser – ett ämne som inte lämnar någon oengagerad, bilburen eller inte. Därpå lät en spattig sidekick folket komma till tals via sociala medier på internet. En ensamstående fyrbarnsmamma undrade om hon skulle behöva skaffa sig en man för att få ihop det ekonomiskt. Mona Sahlin svarade skojsigt att hon hoppades att fyrbarnsmamman träffar en man av andra skäl, för att sedan ge ett seriöst svar på frågan.

”Det handlar om symmetri”… Oj, jag råkade visst trycka på 4 till sista avsnittet av ”Sommar med Ernst” igen – fasligt så fint den där industribyggnaden blev till sist, eller hur? – och det var ju inte meningen.

Men det blir lätt så.

Svenska partiledarutfrågningar blir lätt långtråkiga, det är per definition osexig tv (till skillnad från partiledardebatter som kan bli heta) hur viktiga frågorna än är och hur mycket än Hedenmo biter till – vilket hon gjorde mot Sahlin och partners skrift i vintras där man krävde att USA slopar alla militärbaser utomlands (man menade kärnvapenbaser, verkade det) – för det finns inga på riktigt glödheta frågor och partiledarna är hala som hålar och sympatiska som mellanstora hundar.

Det bästa man kan göra är raka, rejäla, pålästa tråkiga tv-puckar. Det gjorde SVT. Bara två zapp över till Ernst är ett gott betyg.

I kväll tittar jag på rock-tv i SVT1: ”Exile on Maine street”-dokumentären kl 21.00 om Rolling Stones, och nypremiären av ”Elvis Costello med gäster” (med The Edge från U2) kl 23.00.

JA

Komikern Henrik Dorsin gjorde en politisk kuplett i ”Val 2010: Utfrågningen”. Ja varför inte lite underhållning som öronvila…

NEJ

…men inte så här lågbudget. Inga scenkläder, oskarp sångtext och klantig klippning (plötsligt höll Dorsin i den mikrofon som halvsekunden innan satt fast).

Fredrik Virtanens tv-krönika:

Lite mat, lite inredning, lite musik, lite hemma-hos.
Svårare behöver tv inte vara. Speciellt inte när man besöker Sveriges mest förtjusande tant, Lill-Babs.

I den femte och sista delen på SVT i går besökte pysselexperten Isabelle McAllister, musikanten Tina Ahlin och kocken Fredric Andersson självaste Barbro ”Lill-Babs” Svensson i hennes beramade Järvsö i Hälsingland.
Det bjöds inte på lill-kebabs utan på grillade hamburgare men det var trivsamt ändå.
Ja, trivsammare kan det inte bli. Barbro Svensson är Sveriges mest förtjusande tant – vem skulle kunna konkurrera om den titeln? – och hennes hem påminde om ett vackert vykort från 80-talet med pool och alla tillbehör.
Den rara programledartrion, som tidigare under säsongen besökt inte lika superkända musikerna Timo Räisänen, Vanna Rosenberg, Kalle Moraeus och Caroline af Ugglas, har fler förtjänster men ingen av dem är att vara journalister eller att ställa frågor.
Rejälare frågemanus till nästa säsong, alltså, för alla är inte lika lättpratade och stjärnglansiga och charmerande som Lill-Babs, som mitt i allt det jättetrevliga även kläckte ur sig att hon är vansinnigt konflikträdd.
– Jag går om någon bråkar med mig, sa Barbro Svensson.
Inga följdfrågor på det, dessvärre. Det var kanske lite för allvarsamt och känsligt för sammanhanget. Eller så är det trots allt bättre att journalister leder tv-program, även de mysiga.
Det var ändå ett ljuvligt, ursvenskt tant-cribs som SVT avslutade säsongen med i går. Inte ens flädersaft saknades.
Hemma-hos-kändis-tv med mat, partytips och äkta musik låter en som en enkel idé och är enkelt – och ibland behöver det inte vara svårare.

I kväll ser jag ”Sommarkväll med Anne Lundberg”, SVT kl 20.00, brukar vara hyfsat.

JA
Tony Soprano – den mest älskvärda vidriga brottsling som tv-världen skådat. Magiska repriser på SVT2 kl 23.00 varje vardagskväll.

NEJ
Men Tonys syster Janice – jag tål henne inte!

Fredrik Virtanens tv-krönika:

”Jag skulle gärna gå och hålla och ha sönder hennes hand… Jag skulle ännu hellre göra nåt, ja göra någonting jag kan”.
Det var religiös extas med Jakob Hellman – och skandal att Anders Lundin snodde hans extranummer.

Jag säger inte att den ack-så efterlängtade Jakob Hellmans formidabla comebackframträdande i ”Allsång på Skansen” på SVT saknade brister.
Tvärtom, de fanns där.
Och tack gode gud för brister.
Alla begriper inte det. Det är samma personer som inte begriper Håkan Hellström eller Bob Dylan utan föredrar Kent och The Beatles.
Brister ger nerv.
Hela Sollidenscenen skakade av nerv när Jakob Hellman i fulbrun bowlingskjorta för första gången uppträdde för en stor tv-publik. Snillet har ju helt självvalt hållit sig underground sedan han släppte sin hittills enda skiva, ”…Och stora havet” 1989.
Det var extatiskt. Tammefan lika extatiskt som när han gjorde en cover på Madonnas ”Like a prayer” på visfestivalen i Västervik 1993.
”Hon har ett sätt” var ”Allsång på Skansens” höjdpunkt i år, aningen skakig men så nervig och poetiskt popperfekt, fortfarande, att säsongens övriga artister bleknade.
Det enda som saknades var att Hellman istället hade lett allsång till ”Fritiof och Carmencita”, som han ju gjort den definitiva versionen av på en Evert Taube-hyllningsskiva.

Sist av allt spelade Hellman sin största hit ”Vara vänner”, lika fint. (”Det är fortfarande allsång, vi är fortfarande på Skansen, det är fortfarande allsång”, sa han i ett break, som värsta Van Morrison).
Nej, stopp! Det gjorde han ju inte alls. Inte för andra än vi som kollade in websändningen efter programmet.
Det är en skandal att Anders Lundin fick den programtiden med en medioker egen sång under ordinarie sändning. Skandal.
Avgå, producent Gunilla Nilars. På riktigt: avgå. Omdömet sviktar fullkomligt.

I kväll ser jag ”Rapport”, SVT1 kl 19.30.

JA
Pernilla Wiberg, skidåkare (!) som oväntat ledde allsång i ”De bar’ å åk” som en övertänd Pernilla Wahlgren.

NEJ
Kära Anders Lundin, vi har talat om det här: Du skall aldrig, ALDRIG spela dina hemsnickrade barnvisepekoral. Du är programledare, inte Lasse Berghagen.

Fredrik Virtanen

Va? Jag har alltså blivit blåst i alla år.
Är inte Lasse Bengtsson en stor traventusiast?

Ni vet hur det kan vara. Man tänker inte så noga, man ser inte samband. Jag har alltid fått för mig att TV4:s fine profil Lasse Bengtsson är TOKIG i V75 och att det är därför han tippar varje lördag i ”Nyhetsmorgon”.
När i går vikarien Lena Sundström gjorde samma sak – och valde hästar efter nationalitet och namn – insåg jag: Det är ju sponsrat! Det hänger ihop med spelbolaget ATG och ”Vinnare V75” i samma kanal.
Dumstrut på mig. Naivt att tro att innehållet i en kommersiell tv-kanal står fri. Trisslottskrapningen i programmet bygger ju inte heller på programledarnas enorma vurm för dobbel.

TV-nykomlingen Sundström skötte sig i övrigt godkänt som Lassevikarie. Några amatörmissar (”Nu blir det nyheter”, just efter nyheterna och vädret, innan reklamen, och ”Vi är födda samma år” till den charmerande regissören Othman Karim, som dock var född 1968 mot Sundströms 1972) men i stort förde hon den mycket långsamma morgonskutan i hamn med gediget handlag. Bristen på varm utstrålning kompenserar Sundström med klyftiga repliker.
Samtalet med Karim, som gjort filmen ”Om kärleken” med svenska stjärnor och Danny Glover var förmiddagens höjdpunkt, och stressdoktorn Thomas Danielsson är ett ständigt återkommande relationslösningsfynd.
Vi fick ett trevligt hemma-hos-möte hos Marcus Vinnerborg som blir den förste europeiske domaren i NHL, meteorologen Ulrika Andersson hade dragit till Skurusund för att berätta att vädret blir ännu sämre och så slutade alltihopa med en bisarr ”Sjösättningsrap” med artisten Göran Samuelsson på instrumentet ritsch-ratsch-låda (nej, fråga inte).
Det var ett gediget sommartorkaprogram.
Att ”Nyhetsmorgon” ens sänds är värt en eloge till TV4. I övrigt är det ju mest repriser och gamla långfilmer om sommaren.
Men en fråga kvarstår: Hur är det med Lasse Bengtssons travintresse? Har han fejkat det i alla dessa år?

I kväll tittar jag på reprisen av ”Roslings värd” kl 20.00, SVT2.

JA
ICA-reklamen. ”Jag och en god vän ska rida nakna på Gotland”. ”Jag ska konfirmera mig, jag kuggade förra året igen”. Världsklass.

NEJ
Reklamen för dubbel-cd:n ”Ljuva danska sånger” ger ruggigt smetiga 90-talsrysningar.