Höstens första och största hurra är inte att Martin Scorseses tv-serie ”Boardwalk empire” har premiär på HBO i september. 

Inte heller att Dennis Lehanes nya roman ”Moonlight mile” handlar om paret Angela Gennaro och Patrick McKenzie, är döpt efter en av Rolling Stones finaste ballader och släpps i november. 

Det är Jonathan Franzen som förtjänar ett spontant glädjedopp i närmaste fontän. 

För nio år sen gav Franzen ut ”Tillrättalägganden”, en bred och storslagen familjekrönika som tål att jämföras med några av medelklassångestens allra största: Richard Yates, John Updike, Lorrie Moore och John Cheever. 

”Tillrättalägganden” fick Norman Mailer att utropa Franzen till USA:s bästa levande författare. Förutom Mailer själv, förstås. 

När resten av samtiden blir allt snabbare, när böckernas sidantal krymper till kritikernas reservationslösa jubel, när folk knappt orkar läsa färdigt ett Twitter-inlägg, gick Franzen mot strömmen. 

”Tillrättalägganden” var en överdådig och lång historia som påminde om 1800-talets episka romaner. Men den handlade om en amerikansk familj som levde här och nu. 

Och boken blev både en försäljningssuccé och kelgris bland de förnämsta kritikerna. 

Uppföljaren ”Freedom” utspelar sig i St Paul, presenterar huvudpersonerna Walter och Patty Berglund, beskrivs som en ”suburban tragedy” och är naturligtvis en tegelsten. 

Releasedatum: 31 augusti. 

Det är en röd dag i min almanacka. 

Då ska jag låsa dörren, slå av telefonen, rycka ut tv:n ur jacket, tända två ljus och fira en ensam julafton med ”Freedom” i knät. 

 

Ni kan läsa ett utdrag ur boken här.

 

/Markus Larsson