Jag läste ”Räddaren i nöden” för första gången för ett par veckor sen och det är konstigt hur det kan bli. För när jag senare gick på Noah Baumbachs nya, ”Greenberg”, var det självfallet omöjligt att inte tänka på Salingers ikoniske yngling Holden Caulfield.

I Roger Greenberg bor, som de flesta filmkritiker redan noterat, samma narcissism. Hela världen är en fiende. Holden Caulfield tar sitt sammanbrott under romanens tvåhundra sidor, Greenberg har precis kommit ut från hispan när filmen börjar. Skillnaden är att Holden är tonåring, Greenberg fyrtionånting.

Ben Stillers (utmärkt uttolkare av deprimerad, ensam snubbe med vredesutbrott) karaktär hade inte fungerat när Salinger gjorde rabalder med ”Räddaren i nöden” på femtiotalet. I vuxen ålder skulle Holden Caulfield då möjligen promenerat ner i samma äktenskapliga återvändsgränd som Frank Wheeler i ”Revolutionary Road”.

Med Greenberg har Holden blivit gammal. En singel med ena benet i medelåldern som – och det är förstås en träffande tidsmarkör – vägrar inse att han inte är 20 längre. Rockstjärnedrömmen är sedan länge död, hans kreativa ådra ägnas åt bittra brev till Starbucks. Och hans räddare i nöden –  en ung kvinna spelad med nästan onaturlig naturlighet av Greta Gerwig – trampar han på.

Det märkliga med allt detta är att precis som många ungdomsgenerationer identifierat sig med Holden Caulfields utanförskap – så identifierar jag mig med Greenberg. Inte så att jag känner mig överdrivet elak eller självupptagen. Men nu när västerlänningen är helt privatiserad, när vi kan välja vad vi vill, så är ju risken överhängande att man inte väljer alls. Greenberg är så fri att han är alldeles ensam, han ringer gamla flickvänner och är noga med att påpeka att han minsann inte gör nånting överhuvudtaget.

Och jag kan känna igen rädslan för att skjuta upp viktiga beslut, för att slå vakt om en imaginär frihet. För att inte vårda relationen till sina vänner tillräckligt. För att bli passiv, snarare än att fånga den så kallade dagen. För att en dag vakna upp som Greenberg, fyrtionånting, och undra vad fan som hände. Den moderne mannens ynkedom.