Jag lider av en dold folksjukdom till- sammans med flera tusen svenskar. Den får mig att känna mig dum, lat
och obildad.
Den kallas läskramp.

En enkel googling på ”readers block”, läskramp, ger 59 300 000 resultat. Det svenska ordet är inte lika vanligt, men hundratals, eller 667, sidor avhandlar problemet.
Mängder av bloggar ger tips, det finns böcker som ger råd – och så klart diskussionsgrupper på Facebook. Tonen påminner om ett AA-möte.

En brittisk kvinna skriver: ”Jag skäms för att erkänna det men jag lider av läskramp”. Hon skyller på internet, efter- som Facebook och bloggar har förstört hennes förmåga att vara skärpt under längre stunder.
Det här stämmer på mig själv. Jag själv läser förmodligen fler antal tecken än någonsin. Det första jag gör när jag vaknar är att läsa mejlen och aftonbladet.se. Sedan ett tiotal andra nyhetssidor. Ögonen jagar efter spännande ord på bildskärmen. Allt snaskigt ögnas igenom, men inget sjunker in. Morgontidningen bläddrar jag igenom förstrött. Den kräver för mycket.

Jag ser mig själv som en bokmal: en person som slukar böcker. Till för ett par år sedan, i alla fall.
Nu går det månader mellan varje färdigläst bok. Jag har berg av böcker hemma som jag har köpt eller fått och som jag vet jag kommer att gilla. Som kanske till och med kommer att få mig att växa som person. Eller i alla fall kommer att vara kul avkoppling ett par dagar.

Kanske måste jag tänka ut strategier för att komma tillbaka till bokläsandet. Som att dra ur sladden till datorn eller börja läsa mer lättsmälta deckare av Läckberg, Larsson eller Mankell?
Men nu stannar jag vid resultatbörsen i Sportbladet (inne på dass).

Fredrik Palmqvist