Av Cecilia Gustavsson:

Efter beskedet om Mona Sahlins avgång ville jag helst häcka framför nyhetsprogrammen.
Men en person saknades i direktsändningarna – Sahlin själv.
Krisen för socialdemokratin var gårdagens stora händelse, och dominerade förstås nyheterna. Jag hade redan tidigare bespetsat mig på ”Agenda”, där just Mona Sahlin var planerad gäst. Men efter beslutet hade hon bokat av, tråkigt nog. Under kvällen fick tv-tittarna nöja sig med hennes tal under presskonferensen.
Så i både ”Rapport”, ”Aktuellt” och ”Agenda” vreds och vändes det friskt på henne avgång och vem som kan tänkas ta över. Men tyvärr utan den allra innersta kretsen. 
En hel del av resonemangen var intressanta, men för mycket enligt formulär 1 A.  Jag saknade mer analys på djupet: Vad var det egentligen som gjorde att så många tyckte illa om Mona Sahlin? Varför har s haft så förtvivlat svårt att bygga nya ledare?
Närmast där kom den sista panelen i ”Agenda”, med den politiske reportern Mats Knutsson, statsvetaren Jenny Madestam och min egen kollega Lena Mellin.
Från sökande efter partiledare till sökandet efter Den Rätte. I TV 3 fortsätter de ensamma mammorna att leta. Serien puttrar på i småtrevlig stil med glada killar – som blir kompisar – och kvinnor som får ångest inför att välja bort någon. 
Det som är så fascinerande märkligt med den här serien och till exempel ”Bonde söker fru” är att många av de tävlande snabbt verkar få uppriktiga känslor för huvudpersonerna. Där ser man vad tävlingsinstinkt kan göra.
Den här gången fick killarna möta Lindas, Emmas och Petras kompisar och familjer. De grillades en del, med rätta. Här behövs personer som inte bara är goa och glada, som en av väninnorna som ställde mer raka frågor.
”Ensam mamma söker” är inte kärnfysik precis, men som slapp söndagsunderhållning funkar det helt okej. Dessutom lockar säkert de somriga miljöerna i höstmörkret.
I kväll tittar jag på ”Våra vänners liv” i SVT 1, den bästa svenska dramaserien på länge.

Ja!: Helgjutet om Cornelis-filmen, med intervjuer, arkivbilder och musik i kulturmagasinet ”Sverige”. (SVT1)
Nej!: Formatet ”Parlamentet” är stendött, även med små förändringar, och även när deltagarna är roliga. (TV4)

Fredrik Virtanens tv-krönika i dagens tidning:

Hur gör man en partiledarutfrågning till sexig tv?

Det går inte. Och det är bra att SVT inte försöker.

Oppositionsledaren Mona Sahlin var först ut i SVT:s utfrågningar inför valet den 19 september.

Det handlade om ”möten mellan det rostiga stålet och de här fina vita hyllplanen”…

Oops, förlåt, jag zappade visst över till Ernst Kirchsteiger på TV4 där en stund. Det var inte meningen.

Men det blir lätt så.

Utfrågarna Anna Hedenmo och Mats Knutson inledde smart med att tala bensinpriser – ett ämne som inte lämnar någon oengagerad, bilburen eller inte. Därpå lät en spattig sidekick folket komma till tals via sociala medier på internet. En ensamstående fyrbarnsmamma undrade om hon skulle behöva skaffa sig en man för att få ihop det ekonomiskt. Mona Sahlin svarade skojsigt att hon hoppades att fyrbarnsmamman träffar en man av andra skäl, för att sedan ge ett seriöst svar på frågan.

”Det handlar om symmetri”… Oj, jag råkade visst trycka på 4 till sista avsnittet av ”Sommar med Ernst” igen – fasligt så fint den där industribyggnaden blev till sist, eller hur? – och det var ju inte meningen.

Men det blir lätt så.

Svenska partiledarutfrågningar blir lätt långtråkiga, det är per definition osexig tv (till skillnad från partiledardebatter som kan bli heta) hur viktiga frågorna än är och hur mycket än Hedenmo biter till – vilket hon gjorde mot Sahlin och partners skrift i vintras där man krävde att USA slopar alla militärbaser utomlands (man menade kärnvapenbaser, verkade det) – för det finns inga på riktigt glödheta frågor och partiledarna är hala som hålar och sympatiska som mellanstora hundar.

Det bästa man kan göra är raka, rejäla, pålästa tråkiga tv-puckar. Det gjorde SVT. Bara två zapp över till Ernst är ett gott betyg.

I kväll tittar jag på rock-tv i SVT1: ”Exile on Maine street”-dokumentären kl 21.00 om Rolling Stones, och nypremiären av ”Elvis Costello med gäster” (med The Edge från U2) kl 23.00.

JA

Komikern Henrik Dorsin gjorde en politisk kuplett i ”Val 2010: Utfrågningen”. Ja varför inte lite underhållning som öronvila…

NEJ

…men inte så här lågbudget. Inga scenkläder, oskarp sångtext och klantig klippning (plötsligt höll Dorsin i den mikrofon som halvsekunden innan satt fast).