Nu går det bara utför.
Tidernas mest ovilliga tv-stjärna – Andreas Larsson från Älvsbyn – knäcktes av sina nerver och lämnade ”Idol”.

Fallet Andreas säger endel om extrem blyghet, norrländskt vemod och naturligtvis tv-producenters känsla för dramatik. Killen som inte tror på sig själv, som inte tror att han är en ”idol”, som är nära att svimma när han står framför en publik skulle i Hollywoodmanuset ha övervunnit sina rädslor och blommat ut till en popstjärne-svan. I verkligheten satte han sig på tåget hem till Älvsbyn.
Det gör mig både glad och ledsen. Andreas enorma motvilja mot att stå i centrum och hans lakoniska livsinställning känns uppfriskande i en miljö av hysterisk självhävdelse och enögda popstjärnedrömmar. Mer nedslående är det att se hans självklara kärlek till musiken förmörkas av en blyghet som troligtvis skulle behöva professionell behandling.
I sina bästa stunder är den soulröst han bär inom sig helt unik.

För varje program närmar sig ”Idol” en uppställning inför höstens fredagsfinaler. För varje program förlorar jag mer och mer av mitt intresse. De glimtar av originalitet och anarki som gör audition-fasen så fängslande ska nu formas i popstjärnemallar och upphöjd karaoke.
Nya jurymedlemmen Alexander Bard har haft som uttalat mål att hitta unika artister. Det är upp till bevis nu.
Mitt hopp står till udda fåglar som androgyna Linni Barresjö och mobbade Mikael Fogelberg – båda endast 16 år gamla.
Var rädda om dem, ”Idol”.

Samtidigt i en annan kanal vann Marit Bergman ”fin-Idol”. Hon fick 81 procent av orkesterns röster i ”Maestro”-finalen mot Ola Rapace.
En härligt obegriplig tv-epok är över.

Ikväll ger jag ”Vad hände med?” på TV 3 kl 21 en ny chans.

Hah!
”Portlandia” – en udda och smart komediserie som hade premiär på satsande kanalen TNT7. Youtuba ”dream of the 90s” för ett smakprov.

Gah!
”Svenska Hollywoodfruar, TV 3, må vara underhållande, men lämnar en bitter eftersmak av unken människosyn och barnuppfostran gränsande till psykisk misshandel. Enough.