Lördagshumorn – hur mår den?
Och nu talar vi inte om scenen i ”Så mycket bättre” där de folkkära artisterna Mikael Wiehe och Tomas Ledin idkar vikingasporten rövkrok.

Jo tack, det går faktiskt riktigt bra att ha roligt en lördagskväll i tv-soffan. Men det börjar inte lovande.
I ”Helt magiskt” på SVT utför tre illusionister och deras kändismedhjälpare ett antal sömniga nummer och sedan röstar publiken fram  vilka som ska få ett straff (i det här fallet gå på glödande kol). Orsaken till att de straffas är högst oklar. För att de är mest populära? För att de är sämst? För att folk vill se dem plågas? Jag vill straffa alla för den timme av tristess jag genomlidit.
”Extra extra” på TV 3 är ett klassiskt panel-program – fyra komiker, två gäster och en skojfrisk programledare. Chockerande nog är det riktigt bra. Tidigare P3-mannen Jesper Rönndahl (”Pang Prego”, ”Hej Domstol”) är en självklar, rolig och aningen förvirrad programledare. Nördhumorn när André Wickström går in i kaklet i sina försök att härma Super Mario, Chewbacca och Kalle Anka som drar en lina är ganska lysande.

Närmare midnatt bjuder SVT och Kanal 9 på två av kvällens höjdpunkter – ”Jonathan Ross Show” och ”Saturday Night Live”. Det ena extremt brittisk, det andra klassiskt amerikansk.
Jonathan Ross är ö-rikets mest populära pratshow-värd som skapar krigsrubriker när han byter kanal och hamnar i kontroverser när han öppnar munnen (minns när han och Russell Brand busringde till Manuel i ”Pang i bygget” och fick sparken). Ross är extravagant och tar mycket plats, men det är i mötet med gästerna han blir riktigt bra – den här veckan bland annat Helen Mirren.
Gästvärd för SNL var Jason Segel som tog med sig Kermit och Miss Piggy från den nya ”Mupparna”-filmen. Nivån på skämten var som vanligt ganska ojämn. Men all respekt till Segel för hans helhjärtade deltagande i den hittills äckligaste i serien av ”The Kissing Family”-sketcher där temat är en familj som står obehagligt nära varandra.
Och all respekt till Kanal 9 som förhandsvisar avsnitten i sin play-tjänst redan två dagar efter sändning i USA.

Ikväll ser jag ”En idiot på resa” SVT 1 kl 21.30.

Hah!
Viasat försöker vinna tillbaka publik till TV 3 genom att locka med Premier league-fotboll. Jag är inte särskilt svårflirtad.

Gah!
Jag älskade första säsongen av ”Downton Abbey”. Men nu ser jag tendenser till tomgång, upprepningar och manustorka. Sjukt deppigt.

Nöjesbladets nyhetschef Tobbe Lindner blir härmed tv-stjärna i Norge. Kommer ses av över 600 000 norrmän på fredag. Spännande…

Fick just detta pressmeddelande. Dagens roligaste. New York-fruarna skulle komma hit och göra press imorgon, men de missade planet. Kommer förhoppningsvis till Sverige nästa vecka 😉

Allt var emot henne.

Framför allt hon själv.

Men Aschberg räddade Anne Lundbergs kväll.

Det började inte bra.

Allt tycktes vara emot Anne Lundbergs ”Sommarkväll”.

Vädret gjorde sitt bästa för att störa. Spöregn och stormvindar fick Lundberg att höja rösten – ett tonläge som gjort för att stå som konferencier på ett större köpcenter, men inte i en intim tv-studio.

Publiken såg ut att huttra, satt i stora regnkåpor och var osedvanligt loj.

In kom en dansk regissör, fullständigt inaktuell och pratade konstigt. Bille August gjorde dock sitt bästa för att leverera – men han fick kämpa.

För det som var mest emot ”Sommarkväll” var Anne Lundbergs intervju-form. Den var inte på topp, om man säger så. De första tio minuterna ställde hon inte en enda fråga. Jag hann räkna till nio raka påståenden innan hon faktiskt ställde en rak fråga, ”Vad gav han (Bergman) dig för råd?”.

Det var en studie i hårresande usel intervjuteknik.

Sen kom ännu en obegriplig gäst in och förvirrade tittarna ytterligare. För varför Elin Klinga var där är en gåta. Jag tror att det var för att hon liksom Bille August hade en relation till Ingmar Bergman, det är inte säkert, men det var gästernas gemensamma nämnare i alla fall.

Att Lundberg dessutom har den irriterande ovanan att upprepa den sista meningen efter varje svar gjorde mig stundtals så frustrerad att jag inte visste om jag skulle palla att titta klart.

Men programmet tog sig plötsligt. Och detta i samma stund som Robert Aschberg gjorde entré. Han skulle representera fulkultur, en bjärt kontrast till fina Bille och Dramaten-Klinga. Med sig tog han en riktigt frisk fläkt – och välbehövlig energi. Till och med vädret tycktes bli bättre, publiken började ta av sig regnkläderna, vaknade till. Och när Aschberg sedan fick sällskap av Kvarteret Skatan-komikerna Anna Blomberg och Anders Jansson blev studion till och med levande, samtalet kul och underhållande. Anne Lundberg slappnade av, hennes påstående-frågor kändes inte lika smärtsamma och hon kunde till och med följa upp med snitsiga följdfrågor.

Nästa vecka har Lundberg bättre gäster. Hoppas hon har slipat på formen till dess.

I kväll missar jag inte ”Friidrotts-EM”

He!

Han är alltid stilig men var inte Martin Stenmarck hunkigare än någonsin i ”Sommarkrysset”?

Eh?

Gay-bondens och Anki Baggers låt var en riktigt vidrig sak.

/Klas Lindberg