Det var 6–0!
Det var Zlatan!
Och i en alldeles ny kanal!
Fast det var högst tre plus.

Vi är förvisso inte bortskämda med storsegrar men den där jublande euforin vill inte riktigt infinna sig när motståndarna i kvalet till Fotbolls-EM är lilla San Marino.
Samma med Zlatan – han behöver tuffare drabbningar att trolla i för att riktigt skina.
Men Ola Wenström och resten av gänget i sprillans nya sportkanalen TV10 tog ett djupt andetag och presenterade och refererade matchen som vore den ett betydligt viktigare evenemang.
Fast då kunde de väl kostat på sig att dra San Marinos laguppställning? Är man in i h-e överlägsen måste man vara snäll, typ.
Och den där pajiga westerngrafiken före avspark – vad var det?
Och så vill jag se repris på alla offsiderna.
Och så var det ett väldans tjat om kommande matcher och tävlingar.
Men annars – det rullade på.
Och som mer än hälsosamt sportintresserad är jag riktigt nyfiken på nya 10:an.

Nya miniserien ”Whitechapel” i TV4 var också en svettig historia men med betydligt mörkare anslag.
Gamle Jack the Ripper har dammats av igen och den unge stilige, nytillsatte karriärkommissarien måste lösa fallet för att kunna fortsätta raka vägen mot toppjobben. Men tänka sig – hans rutinerade och luggslitna kollegor gillar honom inte alls.
Ja, det är ju gamla invanda mordspår men det är snitsigt gjort och även om vi sett krimavdelningens alla karaktärer arton gånger förut så är det här klichéer med kvalité och visst djup.

I kväll kollar jag vidare på ”Whitechapel” i TV4. Tredje och sista avsnittet kommer i morgon. Gillar sådana här tajta, sammanhållna serier.

Que?
De kan inget om branschen och talar inte språket. Ändå har snart halva England startat franskt pang i ”Enkel biljett” (TV8). Men det går alltid bra till slut. Och blir rätt trevlig tv.

Va?
”Det här är jättesvårt att förstå. Det är obegripligt!” Anna Hedenmo fick spelet på Maud Olofssons slinger om Vattenfall och kolkraften i ”Utfrågningen” (SVT1). Uppriktigt och lite kul.

//Jon Hansson

”Dansfeber”.

Åh. Herre. Gud.

Var ska man börja?

Hur ska man ta sig an ”Dansfeber”? Först måste man liksom köpa att det här faktiskt är ett program som sänds på bästa sändningstid, på den stora tv-underhållningsdagen, i Sveriges största kanal.

Det är inte lätt. Om jag inte visste bättre hade jag gissat att programmet gick late night i Ukraina eller möjligtvis i skräp-tv:s stora föregångsland, Italien.

Det är så mycket som är fel här.

• Ett insamlingsprogram förklätt till roliga timmen. Ring och rösta på din favorit – och bli samtidigt fadder!

• Kattis Ahlström, som taggat upp sen premiären, är normalt ett superproffs men stakar sig igenom programmet och ser konstant obekväm ut. (Bonusfel: Bilden ur vinjetten när Kattis dansar någon slags showdans kommer förfölja mig i mina mardrömmar.)

• ”Uppträdanden” av personer vill gott, som lurats in i detta eftersom det är för en god sak, som kämpar och försöker göra så bra de kan, men som ändå skrattas ÅT när de på konferens-spex-manér ska genomföra pajiga kopior av kända musik- och dansnummer. Det är som att titta på ”Let’s dance” bestående av enbart Lasse Brandeby och Willy.

• En jury som inte vet vad de ska säga och som bedömer efter obegripliga parametrar.

Som Brasse så snyggt formulerade saken: FEL FEL FEL FEL FEL.

Ändå.

Det finns någon sorts barnslig charm i detta spektakel. Det drar ändå in miljoner till behövande barn i Pakistan. Och gårdagens program visade att filmrecensenten Ronny Svensson faktiskt är riktigt populär, mycket populärare än någon inklusive han själv trott.

I Ronny Svensson har TV4 funnit en klockren deltagare till ”Let’s dance”, den saken är i alla fall klar. Han kan nog mycket väl vinna en dubbel på TV4 det närmaste året.

I kväll missar jag inte utfrågningen av Lars Ohly i SVT.

He! 1

Premiärprogrammet av ”Här är ditt liv” recenseras utförligare på annan plats i tidningen, men jag måste ändå säga att Oldsberg kanske är något på spåret, så att säga.

He! 2

Enda riktiga behållningen med ”Dansfeber” är att få se Sven Melander i tv igen. Men han förtjänar ett bättre forum.

I tvåan satt satirikerna och klagade på att svenska politiker är så svåra att driva med.

Samtidigt i ettan satt beviset på motsatsen.

Det var säsongspremiär för ”Babel” i SVT2 – samma tid, 20.00, som statsminister Reinfeldt frågades ut i SVT1.

Det var en extra intressant krock eftersom ett av ämnena i litteraturprogrammet försökte besvara frågan hur den svenska politiska satiren mår egentligen.

Den alltid duktiga programledaren Daniel Sjölin hade samlat tre aktuella satiriker: författaren Lena Andersson, tecknaren Liv Strömquist och tv-mannen Peter Settman. Det blev ett trivsamt förvirrat samtal som mest gick ut på att det inte är lätt att vara satiriker i Sverige i dag då vi har så utslätade, medietränade, photoshopade valaffischpolitiker. Sedan Jan O. Karlsson försvann 2003 har det varit helt hopplöst att få de där riktiga grodorna serverade. Och karikatyrteckningarna dog med Palme, ingen sticker liksom ut längre utseendemässigt.

De tre satirikerna var alltså ytterst överens om att deras yrke var i det närmaste omöjligt.

Synd att de satt där i ”Babel”-studion och inte kollade på grannkanalen.

För då hade de fått en uppenbarelse av stora mått. Där satt nämligen vår statsminister i utfrågarstudion, så illa ljussatt att hans panna såg ut att vara en halvmeter lång. Pannan övergick aldrig i överhuvud, en illusorisk effekt trollade bort själva rundningen, pannan bara fortsatte uppåt uppåt.

Han såg ut som en Conehead, om ni minns. Och det såg nästan ut som att det var en konstgjord mask, att gummi tog vid strax ovanför ögonbrynen.

Det hela var verkligen olyckligt för Reinfeldt, man fick verkligen kämpa ordentligt för att tänka bort den där märkliga effekten och försöka uppfatta vad han faktiskt sa (han klarade sig ganska bra, tror jag).

Som politisk satiriker var det ju straffsparksläge, bara att trycka på knappen, tillverka grejorna och vässa pennorna.

Men de satt som sagt i den andra kanalen och drömde om svunna tider, kroknäsor och mer politiskt frodiga länder.

I bland ser man inte skogen för alla träd.

Eller nåt.

I kväll missar jag inte Zlatan Show i TV6.

He!

Det var för övrigt en urstark start för ”Babel”, som blir bättre och bättre för varje år som går.

Eh?

Mer ”Babel”: Det var skrämmande att höra hur vidriga Mats Gellerfelt och Jan Guillou var mot Louise Boije af Gennäs i radioklippet från mitten av 90-talet.

Torsdagens tv-krönika av Jon Hansson:

”Dr Åsa” tar emot igen i SVT2. Med energi och viss finess. Men inte är hon en auktoritet i klass med Bosse Bildoktorn.

För något år sedan var jag på vårdcentralen med en enveten ögoninfektion. Doktorn tog en snabb koll – och började sedan att googla! Det kändes inte bra…

Sedan visade det sig att han bara ville visa en bild på hur de där vaglarna brukade se ut. Min var lite originell.

Men man vill att de i vitt ska ta kommandot från start. Veta allt och peka med hela stetoskopet. Inte fråga ”vad tycker du att vi ska göra åt det här?” (Har också hänt.)

Det är lite av den auktoriteten jag saknar hos Åsa Vilbäck. Hon vet alldeles uppenbarligen vad hon snackar om men fungerar mer som reporter – och gör det bra – än expert.SVT kanske skulle låta henne ta ännu mer plats så att hon blir allas vår läkare precis som Bosse är mecken, Tina matlagaren, Ernst inredaren och Timell husbyggaren. Men med tanke på vad som sägs i proffskretsar om tv:s hemmafixare så kanske fru Vilbäck betackar sig för sällskapet.

Alltnog, intressant och lite läskigt reportage i går om Emil som däckade totalt i svininfluensan. (Någon som minns den?) Men sedan blev det alldeles för långt och informationsfilmigt om europeiska smittskyddssamarbetet.

Nä, lite rappare diagnoser nästa gång, tack. ”Specialister på fuskbygge”, den engelska varianten på Fyrans ”Fuskbyggarna” (med nämnde Timell) drog igång i TV4 Plus i går.

Bovjakten är mer dramatisk och britterna lyckades få till ett rätt kul gräl mellan programledaren Melinda Messenger och en byggbas men annars vinner den blågula serien klart. Snyggare, rappare, matnyttigare – mer välbyggd, helt enkelt.  I kväll borde man väl se när Mona Sahlin grillas i ”Utfrågningen” (SVT1) men jag kanske läser referatet i morgondagens Aftonbladet i stället.

 Bu: Slut på ”En annan del av verkligheten” som repriserats i SVT2. Varmhjärtade kulturkrockar när killarna från Söderhavet gästade England.

Hu: ”Extreme home makeover” (TV3) drar igång igen. Utmärkt att familjer i knipa får nya hem men jag tål inte programledaren och gaphalsen Ty Pennington.

Tv-krönika av Cecilia Gustavsson:

Är det rätt att hänga ut pedofiler på nätet?
I går startade ”Kära medborgare”, om folk som engagerar sig i kontroversiella frågor.

Att spegla människor som kämpar för att förändra samhället är en smart programidé för alla som gillar att tycka till. Seriestarten i SVT2 handlade om de som tycker att sexbrottslingar ska visas upp till allmänhetens beskådan.
Bland annat intervjuades Lars, som lägger ut namn och bild på förövare. Och balanserat nog också Elin, som blivit våldtagen men ändå inte tycker att gärningsmännens identitet ska valsa runt på internet.
Programledaren Jennie Dielemans var engagerad och ställde bra frågor. Och just när jag väntade på ett sammanhållande grepp om vad lagen säger så kom det, tackar.
Men snälla någon – man kan inte sända reportage med massor av snömiljöer mitt i sommaren. Även om ämnet är modernt så luktade det gammal repris, något som legat och skräpat i en låda. Har programserien skjutits upp?
För den som bryr sig det minsta om böcker så var ”Antikmagasinet” i samma kanal en liten pärla. Temat var nämligen barnböcker. Tittarna fick en fin lektion i barnbokens  historia. Som att den första helsvenska inte kom förrän i slutet av 1800-talet.
Det spännande var förstås hur berättelserna och stilen speglat synen på barn genom århundradena. På den tiden man såg barn som präktiga minivuxna gjordes böckerna därefter: De var tjocka, moraliska, pedagogiska och nästan helt utan bilder. Barnen skulle lära sig veta hut och få kunskap.
Tänk att människor som står vid ett bord och bläddrar i böcker kan förmedla både roliga aha-upplevelser och skön nostalgi (då menar jag inte från 1800-talet, utan 60- och 70-dito, som de också kom fram till).
Extra plus för klippet när Astrid Lindgren berättade om Pippi Långstrump i ”Hylands hörna”.
I kväll tittar jag på ”In treatment” i SVT2, som vanligt på vardagkvällarna.

Ja!: ”Korrespondenterna” handlade om så mycket mer än bilism, som livsstilar och människoöden. (SVT2)
Nej!: Barn som kommer till världen är rörande och fantastiskt i enstaka dokumentärer, men inte i en hel serie tyvärr. (Livet på BB, Kanal 5)