Tv-krönika av Cecilia Gustavsson:

Hjälp, vilken kuslig början.
Jag vågade knappt se vidare på den nya deckaren ”Nattsystern” som bygger på Unni Lindells bok.
Men den norska kriminalserien i Kanal 9 frossade inte i blod och andra äckligheter. Tack för det. Däremot spelade den på spänning, och det gjorde den med besked. Stämningen var – med stor hjälp av musiken – nästan hela tiden krypande läskig.
Det lades friskt ut ledtrådar, så att man till slut trodde ont om alla.
Själva gåtan var en tonårstjej som försvunnit spårlöst. När hennes mormor sköts till döds en tid senare anade kriminalkommissarie Cato Isaksen, återhållet och bra spelad av Reidar Sørensen, ett samband.
Vad som hänt lär vi få reda på i del två. Unni Lindell (som också skriver barnböcker ihop med Fredrik Skavlan) brukar vara bra på att få till det i sina deckare, så jag hoppas att det inte blir en förutsägbar upplösning.
Den som är sugen på att höra berömmet flöda rekommenderas att titta på modemagasinet ”Fashion” i SVT 2. Alla är så entusiastiska efter varje visning att det är skrattretande. Som den svensk-franske designern Marcel Marongiu uttryckte det: Efteråt säger alla att det var bra, det gäller att märka om någon är ärlig.
Intervjun med honom var bäst igår, han fick faktiskt vara med flera minuter. Och hann till exempel berätta hur konstigt det kan te sig att jobba hårt i ett halvår för åtta minuters visning.
Annars är programmet otroligt hoppigt, ja, sönderklippt. Det verkar finnas en stark rädsla för att tittarna ska tröttna. Eller ska formen föreställa estetisk? Så fort någon intervjuas mer än 30 sekunder kommer förhoppningen att det kan nå under det ytliga – men så är kameran i väg igen.
Det mesta är snabba citat och lösryckta inslag från visningar. Mode är betydligt mer intressant än så här. Synd på så rara ärter.
I morgon tittar jag på ”Bokprogrammet” i SVT 2, det har jag missat.

Nja: Jag ville se lantliv och lugn. Men ”Hundra procent bonde” är för mycket av det goda. I alla fall för alla som inte är bönder själva. (SVT1)
Ja: ”Rapport” lyckades få till en halvtimme med så många nyheter att det inte märktes att det är mitt i semestern. Snyggt jobbat. (SVT1)

Jon Hanssons tv-krönika från fredagens tidning:

Ett par tusen vinkorkar. En skokartong full med franska sockerbitar.

Jag har lite svårt att langa grejor.

Men det är en västanfläkt jämfört med de två olyckliga i ”Samlandet förstör mitt liv” i Kanal 5.

De båda amerikanerna Laurie och Chris samlade på precis allt och grunkorna låg inte precis i prydliga lådor eller välsorterade album. Nej, här rådde fullknökat kaos.

Laurie som trålat bland grovsopor och på loppisar i många år hade skrämt bort både barn och barnbarn medan hennes man teg och led.

Shoppingfantasten Chris blev dumpad av sin flickvän när han efter många om och men släppte in henne i sitt överhopade hem.

Programmet skildrade de här stackarna väldigt rakt, kanske en smula närgånget men utan att det blev snaskigt.

En sevärd och ovanligt lågmäld freakdokumentär. Dessutom är det ju lättare att känna igen sig i två prylsamlare än i folk som väger 450 kilo eller har abnorm skäggväxt över hela kroppen.

De båda hamstrarna började i terapi när omgivningen satte ner foten på allvar. Laurie rensade hela matsalen och Chris kunde frilägga spisen.

Jag är inte hundra på att de kommer att lyckas fullt ut och inte heller på att jag kommer att fortsätta kolla på den här serien.

Det är kanske lite för mycket igenkänning…

Ståupparen Soran Ismail har gett begreppet luftlandsatt ett ansikte. I TV 4:s ”Studio: Fotbolls-VM” dyker han upp i ständigt nya hörn av planeten, jetlaggad och totalt offside.

Kan tänka mig att redaktionen skrattade gott sig när idén kläcktes – och Peter Jihde fnissar fortfarande. Vi andra tänker mer på fånerier och bortkastat flygbränsle.

Och vad i h-e hade jag tänkt göra med alla korkarna?

Ska elda upp dem i kakelugnen. Det blir en härligt vindoftande brasa. Snart. Jag lovar.

I kväll tittar jag på Fotbolls-VM, förstås – och någon enstaka liten groda.

TV4, hallå?

Min iPhone kan ungefär samma konster som Jihdes pekskärm i ”Studio: Fotbolls-VM”. Vad är det för fel på osynliga bildproducenter? Sälj mojängen på Blocket.

SVT, vadå?

Allan Svensson och Kjell Bergqvist är utmärkta skådisar men jag ger blanka den i vad de tycker om matcherna. In med någon i ”VM-magasinet” som kan rita och snacka om ytor i stället. Mer analys!

Bordell – en sorts sjukhus för män som ”måste” ha sex när andan faller på.
Så tyckte bordellchefen i en alldeles lysande dokumentär.

”Som en Pascha” i SVT 2 var 55 minuter suverän och ilskeframkallande tv. Temat prostitution har det vänts och vridits på hur många gånger som helst, men här lyckades journalisten Svante Tidholm göra något utöver det vanliga. Han hade ägnat tre år åt att dokumentera Europas största bordell, ett höghus utanför Köln.

Redan anslaget gav en vink om att programmet skulle bli ovanligt lyckat, eftersom filmaren själv berättade om varför han blev intresserad av ämnet, och vad han ville med jobbet. (Det är dessutom omöjligt att inte bli uppåt av en man som frankt kallar sig feminist).
Dokumentären var inte så faktaspäckad, utan mer psykologiskt utforskande:
Vad är det torskarna vill ha? Varför säljer kvinnor sina kroppar? Det var nästan humor att se bordellchefen vrida sig åt frågor om sex och kärlek.

Tidholm lyckades ha ett kritiskt öga när han lät både kvinnor och män komma till tals, men utan att skriva tittarna på näsan. De medverkande fick tala för sig själva, och resultatet var intressant om än deprimerande. Synen var att när män behöver sex, tja, då måste de kunna köpa det. Att ha en annan syn sågs som väldigt udda.

Mer dokumentär i SVT 2: ”Vit som blod” handlade om 32-åriga Hanli Prinsloo, en vit sydafrikanska som gjorde en djupdykning i sina rötter. Flera i släkten, bland annat hennes farfar, var aktiva apartheidmän och rasister. Hanli, som bott sju år i Sverige, kände starka skuldkänslor över sitt ursprung och vad de vita gjort med landet.
Famlande början och lite segt tempo, men ämnet var intressant. Och vid mötena med svarta personer från hennes barndom, som hembiträdet, kom känslorna riktigt upp till yta, och Hanlis frågeställningar blev berörande.

I kväll tittar jag på den nya svenska humorserien ”Ingen bor i skogen” av gruppen ”Klungan”. (SVT2)

Ja!: Sevärd mix i ”Sverige!”. Bland annat intervjuer med Magnus Krepper, Maj Sjöwall och en litterär agent. (SVT1)

Nej!: Hur spännande är det med mäklare som gissar vad hus sålts för? Svar: Inte alls. ”Såld på hus” är I-lands-tv när det är som tråkigast (TV 4) .

Av: Cecilia Gustavsson