”Dansfeber”.

Åh. Herre. Gud.

Var ska man börja?

Hur ska man ta sig an ”Dansfeber”? Först måste man liksom köpa att det här faktiskt är ett program som sänds på bästa sändningstid, på den stora tv-underhållningsdagen, i Sveriges största kanal.

Det är inte lätt. Om jag inte visste bättre hade jag gissat att programmet gick late night i Ukraina eller möjligtvis i skräp-tv:s stora föregångsland, Italien.

Det är så mycket som är fel här.

• Ett insamlingsprogram förklätt till roliga timmen. Ring och rösta på din favorit – och bli samtidigt fadder!

• Kattis Ahlström, som taggat upp sen premiären, är normalt ett superproffs men stakar sig igenom programmet och ser konstant obekväm ut. (Bonusfel: Bilden ur vinjetten när Kattis dansar någon slags showdans kommer förfölja mig i mina mardrömmar.)

• ”Uppträdanden” av personer vill gott, som lurats in i detta eftersom det är för en god sak, som kämpar och försöker göra så bra de kan, men som ändå skrattas ÅT när de på konferens-spex-manér ska genomföra pajiga kopior av kända musik- och dansnummer. Det är som att titta på ”Let’s dance” bestående av enbart Lasse Brandeby och Willy.

• En jury som inte vet vad de ska säga och som bedömer efter obegripliga parametrar.

Som Brasse så snyggt formulerade saken: FEL FEL FEL FEL FEL.

Ändå.

Det finns någon sorts barnslig charm i detta spektakel. Det drar ändå in miljoner till behövande barn i Pakistan. Och gårdagens program visade att filmrecensenten Ronny Svensson faktiskt är riktigt populär, mycket populärare än någon inklusive han själv trott.

I Ronny Svensson har TV4 funnit en klockren deltagare till ”Let’s dance”, den saken är i alla fall klar. Han kan nog mycket väl vinna en dubbel på TV4 det närmaste året.

I kväll missar jag inte utfrågningen av Lars Ohly i SVT.

He! 1

Premiärprogrammet av ”Här är ditt liv” recenseras utförligare på annan plats i tidningen, men jag måste ändå säga att Oldsberg kanske är något på spåret, så att säga.

He! 2

Enda riktiga behållningen med ”Dansfeber” är att få se Sven Melander i tv igen. Men han förtjänar ett bättre forum.

Mitt i bröllopsyran står det klart:

Vi har fått ett morgonpar i världsklass.

Jag har följt både ”Nyhetsmorgon” och ”Gomorron Sverige” hela veckan.

Och givetvis har det varit väldigt fokus på bröllopet. På gränsen-mycket fokus. Eftersom det är en låtsasvärld, ett fantasi-evenemang, kan rapporteringen bli lite märklig, särskilt när det annars ska vara så allvarligt och seriöst.

Som det här med den rutinerade Ann-Britt Ryd Pettersson (SVT), nu utskickad som bröllopsreporter. Hon försöker göra ett bra jobb, men det blir lite snett. Hon är bra och intresserad när det gäller säkerhet, sämre går det kring blomsterrapporteringen. Fullt förståeligt.

Men bortsett från bröllopshysterin och utomhussändningarna vid slottet så har vi under en tid fått uppleva något alldeles särskilt i svensk morgon-tv. Sakta men säkert har vi fått ett programledarpar i världsklass, ja, en svensk version av klassiska amerikanska morgonduon Regis och Kelly. Jenny Östergren och Steffo Törnquist är så samspelta, avslappnade, proffsiga, roliga, kvicka att det numera är en njutning att få vakna med dem. Det handlar om en unik kemi mellan programledarna, en kemi som vi inte är bortskämda med. Och det handlar om rutin – Regis och Kelly har kört i stort sett varje dag sedan 2001. Och Jenny och Steffo börjar nu få ihop bitarna ordentligt.

Där finns det interna och det skämtsamma, som när Jenny snoppar av och sätter Steffo på plats när det behövs (och det behövs rätt ofta).

Steffo är ju spjuvern, Jenny den ordningsamma – och de kompletterar varandra.

De har roligt ihop, men väjer aldrig för det allvarliga för den sakens skull. Och de är så hemmastadda i studion att de ibland somnar till i reklampausen, och skäms inte för att säga det till tittarna.

Jag har märkt att jag allt oftare blir besviken och lite snarstucken resten av dagen om det är några andra som säger ”godmorgon” i TV4. Jag behöver min dos Jenny och Steffo, jag behöver deras kemi, den smittar av sig och håller i sig under dagen.

De borde jobba varje vardag – precis som Regis och Kelly.

I dag missar jag inte, tja, ”Nyhetsmorgon” och VM-matcherna.

He!

BP bryr sig om mindre värda människor samt/eller småväxta. Att använda ”small people” var inte så smart av den allt pajigare Carl-Henric Svanberg.

Eh?

”Nu är det äntligen sommar…ELLER HUR?”-trailern inför Lotta på Liseberg är så irriterande att jag redan nu spyr på programmet.

/Klas