En stinker.
Rangers sämsta match för säsongen, i möjlig konkurrens med förra helgens rysare i Ottawa.
Så kan det gå och mer är det inte att orda om det.
Det gör vi inte heller.
Större delen av slutperioden sitter jag och Nyström istället och diskuterar böcker jag har i väskan efter Boston-resan.
Aravind Adigas ”The white tiger” verkar intressera den gode sörmlänningen.
Med all rätt. Det är en kanonbok.
* * *
Ja, Henke är fortfarande lika arg som professor Kalkyl efter första mötet med Laszlo Carreidas i ”Plan 714 till Sydney” när vi kommer in i det tysta omklädningsrummet.
Men det hindrar inte att han, faktiskt, kramar ur sig några visserligen korthuggna men likväl väldigt bra citat.
– Om man tror att jag ska sitta på bänken och vara nöjd och le när jag blivit utbytt känner man inte mig, lyder ett.
– Det spelar ingen roll (att jag inte fick någon hjälp av backarna). Jag vill ta puckarna och jag vill spela och jag vill vinna. Nu är jag grymt besviken, lyder ett annat.
Och när MSG-Fischler har nån utläggning om att hemmalaget alltid spelar dåligt i första matchen efter thanksgiving (Say what? Vad är det för clown-statistik?) svarar Lundqvist hårt:
– Jag är svensk och firar inte thanksgiving. Så jag har inte det att skylla på heller.
* * *
Nej, Samme, det är ingen Rangers-blogg.
Det är en blogg där jag i första hand skriver om de NHL-matcher jag går på. De utspelas av förklarliga skäl oftast på Garden, men inte alltid. Så sent som igår var jag till exempel i Boston och tittade på Red Wings och Bruins.
* * *
När fyllot bakom henne skriker ”Redden, go back to Ottawa” för 120:e gången ser det ut som att Varpu är på väg att göra en Voros.
* * *
Innan vi slussas in i korridorerna under läktaren tittar jag bort mot ändan av Rangers-bänken där andremålvakten sitter och jodå…den ser ut ungefär som Carreidas gjorde efter mötet med Kalkyl.
* * *
Smygare Nyström, som lyckades få iväg ett inlägg till sist – stora applåder! – är förstås mycket hemlighetsfull om var han tänker åka och rapportera under sin vecka i Nordamerika.
Men få se nu…det blir ju lätt Detroit-Anaheim i morgon. Sedan åker han till Washington och får se Florida på nytt på tisdag (grattis…) Förmodligen stannar han sedan till torsdagen för Islanders-matchen och sedan huggar han Canucks nånstans…
Ha, mig kan man inte finta hur som helst. Jag är ingen Redden…
* * *
Professor Kalkyl är, om någon undrar, en av mina största hjältar någonsin.
* * *
Under sms-kontakt med en svensk NHL-stjärna – vi kan kalla honom Daniel... – i några andra ärenden gör jag misstaget att berätta att jag just fått förlängt kontrakt som korre här borta.
Svaret lyder:
– Grattis. Fick du också 20 miljoner 🙂
Smack, bom – aj!
Å andra sidan, försöker jag lite lamt replikera,  var mitt kontrakt bara på ett år och då blir det ju inte fullt lika mycket…
* * *
Ville Peltonen var outstanding, tycker Florida-tränaren DeBoer enligt Varpu.
* * *
The Wall, det där har jag också tänkt på. Men vi ska nog inte påminna Lundqvist om den saken. Då blir den där Stig Salming-blicken ännu mörkare.
* * *
Att få en taxi utanför Penn station vid femtiden söndagen efter Thanksgiving i hällande regn, det är som att vinna på Lotto.
Och det får jag, för att jag råkar stå och svära i ett hörn där en snubbe precis ska hoppa av.
Så nu dansar Biffen lambada, trots den här pissmatchen.
Vi hörs inom kort.

Nån som vill byta jobb med mig och Nyström idag?
Det är vi som ska trampa in i Rangers omklädningsrum och försöka prata med den nu utbytte Henke efter nästa period.
Morsning korsning.
Såg ni blicken när han drämde sönder klubbhelvetet i båset?
Det skulle vara mer angenämt att gå fram till Robert Mugabe och be om en kommentar om hans syn på demokrati.
* * *
0-3.
Mot Florida.
Som sagt:
Jag hade kunnat promenera i Bostons hamn…
* * *
Nyström kanske ska ta och ställa några frågor om hur Henke ställer sig till VM-spel  i Schweiz i vår?
Det gick ju så bra förra gången, hi hi.
* * *
Noah cheinfeld får en ny chans, men är dessvärre lika seg på orgeltangenterna som Wade Redden är på skridskorna.
* * *
Jag vet att Lundqvist själv tycker att han ska ta även de puckar hans lagkamrater helt vänligt ger motståndarna, men fanimig – så urbota uruselt som Rangers backar spelar hade det inte hjälpt om Renney så gått ut och spikat för hela kassen med en plywood-skiva.
* * *
Nej, Sunny Jim. Du är inte felinformerad. Sather gav Rosie O’ Donnell ett drömkontrakt i somras.
Hoppas cigarren smakar bra, Glenn.
* * *
Jag tror Wade Redden missuppfattat det där med kid’s day.
Det betyder inte att man ska spela som en pojklagsspelare igen.
* * *
Stämningen?
Hånfull.
Rosie och Redden skulle avundas Mattias Thylander den i jämförelse milda behandling han fått av AIK-fansen genom åren…
* * *
Freja, man ska inte tala om nollor. Då jinxar man Henke.
* * *
Men nu ska vi vara positiva här.
Rangers har vänt underlägen förr – och Florida är ingen skräckinjagande motståndare.
Ja, jag hör själv hur falskt den optimismen skorrar, men man måste ju försöka.
Slutrapport följer nån gång under kvällen.

Tänka sig:
Det står 0-0 efter första.
Kunde man ju räkna ut med arslet, att det här skulle bli en riktig klang- och jubelföreställning.
Jag kunde ha promenerat i Bostons hamn istället…
* * *
Om det blir kort och halvdant här får ni skylla på Nyström.
Han sitter intill och försöker distrahera mig med befängda påstående om att Leksand inte kommer att gå upp i år heller.
* * *
Fast ska vi vara ärligare är det liiiiite bättre än siffrorna antyder.
Det har faktiskt gått lite fort emellanåt.
* * *
Själv lyckas Nyström överhuvudtaget inte komma ut på nätet, så nån battle är inte aktuell, tydligen.
Tänk att Otto inte kan förse medarbetarna med fungerande datorer.
* * *
Problemet är att Rangers inte precis är utrustad med Bostons effektivitet.
På de chanser Blåskjortorna haft idag hade gårdagens Bruins varit uppe i tvåsiffrigt.
* * *
Det är några i ena kurvan som försöker sig på en halvslapp ”Let’s go, Rangers”, men annars är det väldigt mycket söndag-klockan-ett-stämning här inne.
* * *
Fast Craig Anderson är vass i kassen också.
* * *
Om jag inte tar fel är Fast Freddy Shoestring bästa polare med Keith Ballard från Phoenix-tiden.
Riktigt varför det skulle vara intresse vet jag inte, men nu är det ändå skrivet.
* * *
Roligast under hela perioden är den unge showman som del av ”Kid’s days”  i en reklampaus gör zamboni-intervjuer åt Rangers och får Henke att stava sitt efternamn – dessbättre helt korrekt.
Josh, som han heter, är en ny Letterman.
* * *
Det verkar vara lita halvhängig stämning även i kommentatorsspåret.
Var håller ni hus?
* * *
Däremot gör 12-årige Noah Chenfeld ingen riktig succé som vikarie åt organisten uppe i taket.
Han håller på och lirar så länge att de nästan får dra ur sladden där uppe.
* * *
Säga vad man vill om Nyström, nu har han i alla fall gått och hämtat kaffe.
Det ska jag nu njuta av och så hörs vi igen i nästa paus.

Som Alle ryar i telefon från Hagalund i Borlänge:
Det här håller ju på att spåra ur.
Jag har semester och befinner mig i förtjusande Boston, men kliver ändå upp i svinottan för att hinna hem till New York och se en serielunksmatiné mellan Rangers och fullständigt meningslösa Florida Panthers.
Det är väl till människor som uppför sig så man brukar rikta uppmaningen ”Get a life!”.
Men jag tycker ju det är så kul…
* * *
Boston-tidningarna upprepar samma tema även efter Red Wings-matchen:
Bruins ÄR bra i år, på riktigt.
Lite fånigt, skulle jag säga – om det inte var för att jag själv drev samma linje i referatet jag lämnade från TD Banknorth…
* * *
Det är en som är misstänkt lik Scott Gomez på tåget ner till ”stan”.
Han kanske passat på att åka upp och se lite underhållande hockey han också. Det får han ju inte så mycket av till vardags.
* * *
På slutet har Rangers börjat uppföra sig anständigt i början av matcherna.
Men då har ett annat problem manifesterat sig istället:
De släpper ledningar i slutet istället.
Som min 104-åriga mormor brukade säga:
Hur man vänder sig har man arselet bak.
* * *
Det bästa med att komma direkt med tåget från Boston är att man kliver av på Penn Station och således kan knalla rakt in på Garden.
Det sämsta är att man har väskor med sig och klampar in i pressrummet som en packåsna.
Hatar det.
På idrottsevenemang kommer man med lätt packning eller inte alls.
* * *
Jo, min mormor – som gick ur tiden 2005 – blev verkligen 104 år. Trots att hon inte motionerade en dag i sitt liv och inte åt mat om någon av ingredienserna smör,grädde, socker och salt saknades.
Det är de generna jag hoppas på…
* * *
Men titta här nu då –  självaste Nyström, ni vet han från den andra tidningen, är här.
Med legendariske  Engström vid sin sida.
Då ska vi se om det inte kan bli lite klassisk Slakthusområdet vs. Marieberg-battle.
* * *
Florida är verkligen ett riktigt färglöst och intetsägande lag.
Den enda organisation som kan tävla i klassen nej-de-vetifan-om-jag-verkligen-orkar-gå-och-se-klassen är Carolina.
Som Eken, som klokt nog stannat hemma för att slötitta på fajten på tv med en stor kanna kaffe vid , skriver i ett sms:
”Carolina skulle kunna spela här i min lägenhet och jag skulle inte titta”…
* * *
Det är en smygare, Nyström. Han kom hit igår, men i sitt senaste blogginlägg låtsas han som att han fortfarande satt i Karlstad med Löfbergs-kaffe och mazarin.
* * *
Meddelar Lilja att jag nu lyckats skriva in hans nummer i adressboken.
Han svarar:
– Fan vad du är världsvan!
He he.
* * *
Men man får väl försökaintala sig att det är lite coolt att få se Ville Peltonen.
Det var ju ändå han som var ute med Ed Belfour och ställde till skandal den där Miami Beach-natten.
* * *
Jag delar Alfies åsikt:
Det är för tidigt att börja 13.00.
Jo, det är kul att det kan komma barn och så, men…det kan det väl om dom börjar 15.00 också?
* * *
Mitt självförtroende är lite stukat efter fiaskot igår, men jag tror bestämt att Näslund ser lite het ut på värmningen idag…
* * *
Ni får ursäkta ett lite kortare ”intro” än vanligt idag, men jag har ju knappt hunnit hit förrän det är dags för nedsläpp.
Visar mig här igen i första paus, ok?

Trötta?
Nej, ingen i Detroit skyller på back-to-back-faktorn.
– Jag tycker tvärtom vi hade rätt bra fart på benen, säger Lidas när han, i den snofsigaste kostym, kommer ut i korridoren med två signerade klubbor som nån ska ha.
Så varför blev det som det blev då?
– De var effektiva och gjorde mål . Samtidigt begick vi för många misstag i egen zon.
Så nu vet ni det.
* * *
De har rätt bra lag i baseboll, amerikansk fotboll och basket att hålla på i den här stan, så man får ju förstå om sportfansen i Boston  har svårt att slita av sig skjortorna i upphetsning över att det plötsligt går lite bra för ett hockeylag som varit på dekis i nära ett decennium.
Men under slutet är det verkligen kokande, öronbedövande lördagskvällstryck inne i The Garden.
De börjar kanske ändå ana nu…med 4-1 på Detroit är det väl verkligen bekräftat  att Bruins är en contender.
* * *
Herr Hahn, mannen som vanligtvis sköter media-hustlandet åt Red Wings, har av någon anledning blivit kvar hemma i Michigan, så det råder svår förvirring när journalisthopen efteråt väntar på intervjuer.
Ingen finns tillgänglig – och ingen har vi att skicka in i de inre environgerna efter önskade spelare heller.
Till slut går Varpu, som har åkt hit enkom för att prata med Filppula,  fram och beklagar sig för en liten farbror som står och hänger utanför omklädningsrummet.
Då blir det plötsligt snurr på saker och ting.
Det visar sig nämligen vara Illitch himself – laget ägare!
Varpu regerar. När det kniper ska man givetvis söka sig till högsta ort…
* * *
Lilja tycker det är skandalöst att jag tappat bort hans telefonnummer och följaktligen inte kunnat ringa honom för kommentar när han haft sin poängfest.
Och inte blir han särskilt lugnad när jag ånyo skriver upp numret i mitt block och lägger i dataväskan.
– Du kanske hört talas om att det finns en adressbok i mobilen? Där kan du skriva in det, dundrar han.
Hm.
* * *
Nej, Bruins har inte Jonathan Richman som segermusik heller.
Det är nån rap metal som dånar där inne fem minuter efter slutsignalen.
Tänk vad fint det hade varit med…tja, ”Roadrunner”.
* * *
Läppen står förstås som ett bogvisir på Pebben när han, av allt att döma snabbduschad, kommer jäktande genom korridoren för att hinna hälsa på några landsmän från Detroit.
Vi hälsar, men en dotter som sitter i matchtröja på armen tycker det är så lagom kul att det ska talas med nån trist journalistgubben
– C’mon, pappa, let’s go, hojtar hon på underbar svengelska.
* * *
Red Wings bodde vare sig på Four Seasons eller Ritz Carlton.
De bodde, upplyser Lidas om,  på Liberty – ett före detta fängelse.
Då borde de ju, kan tycka, ha kunnat spela lite mer fängslande…
* * *
Pebben har en före detta LHC-spelare med sig som vill träffa före detta lagkamraten The Mule.
Jag ber eventuella clubben-fans i läsekretsen om ursäkt, men jag känner inte igen honom och hinner aldrig fråga om nåt namn.
Ni kanske har några idéer?
* * *
Lilja hade också hoppats få fortsätta mata målskyttar med mördande passningar, men poängproduktionen tycks ha gått i stå.
– Det var kul så länge det varade, säger han och ser olycklig ut.
* * *
Mina Zäta-predictions hade ju så lagom mycket bäring.
En assist (på ett mål som till slut tillskrevs kalsong-Hudler, inte The Mule) är inte mycket att skryta med när man påstått att en spelare är het som Keith Richards inför en världspremiär.
För att nu spinna vidare på de usla Dylan-referenserna:
Something is happening here, but you don’t know what it is, do you, Mister Bjurman?
* * *
Det här är en tänkbar final i vår, är det inte?
Detroit-Boston?
Jodå.
San Jose och Montreal är andra tänkbara komponenter i en sådan ekvation, men just nu ser jag inga andra kandidater.
* * *
”Se nu bara till att knätackla Cam Neely på väg in i presshissen, så vi får lite schyssta rubriker”.
Mail-förslag från en viss Marco Polo-Persson – mannen som ägde den här hallen åt Bladet förra säsongen.
Jag gör mig givetvis beredd, stretchar lite,  men ser aldrig nån annan än den skadade Sturm och honom törs jag bara crosschecka lite i bröstkorgen.
* * *
Vi ses, tror Pebben, första nästa gång Bruins kommer ner till New York nästa gång.
Men det är inte att ge sig fan på.
Här är så rasande trevligt att gå på hockey att jag nog ska snika till mig ytterligare några resor.
* * *
Nu är det läggdags.
Ska med ett tidigt tåg i morrn – så jag hinner se matiné-matchen på det andra Garden.
Vi hörs därifrån.

Tre mål på tolv skott.
Ja, ett tag var det ju till och med tre mål på åtta skott.
Boston är milt uttryckt effektiva.
* * *
Vi hinner precis säga att ”den här powerplay-sekvensen är Red Wings sista chans, gör de inte mål nu är matchen är över”.
Och ögonblicket senare trycker The Mule in pucken.
Så…well, det blir fortfarande väldigt svårt, men chansen finns i alla fall.
* * *
13 december kanske man ska återvända hit.
Då, mot Atlanta, är det nämligen singelkväll på Garden.
* * *
Å andra sidan, precis innan Kobasew gör 3-0 säger vi att nästa mål blir avgörande för den här matchen…
* * *
Fast man kan ju fråga sig vad singelkväll på en hockeymatch innebär?
* * *
Zäta har i alla fall en assist nu.
Så kanske kan vi se the wheels on fire i tredje…usch, fy fan, den var så dålig att jag skäms.
* * *
Manny Fernandez har tydligen fått för sig att det är han som är Tim Thomas.
Hans känns helt omöjlig ett tag.
* * *
Nån här uppe säger att tjatet om att det är utmattande att spela back-to-back-matcher kan bli en självuppfyllande profetia.
Det är möjligt, vad vet jag? Jag har  inte spelat så många NHL-matcher.
* * *
Conklin drog förmodligen några grova finländska svordomar när han blev utbytt.
Enligt mina finländska källor fick han nämligen lära sig några såna av en viss Ruutu under sin tid i Pittsburgh.
* * *
Men The Mule show slutar aldrig.
* * *
Namnet Kobasew får mig att tänka på sushi.
* * *
Nu börjar de bli dragna här ute på läktarna. Det är ju gudbevars lördagskväll även i Boston.
* * *
Tro på fan, men nu ska jag ha en kaffe igen.
Jag återkommer efter matchen. Nån gång.

Det tar tolv minuter innan Boston får iväg sitt första skott på mål.
Men det gör inte så mycket eftersom det  första skottet – levererat av Blake Wheeler – går in.
Märkligt.
* * *
Nationalsången kan vara en av de segaste jag nånsin genomlevt.
Loa Falkman, kom tillbaka. Allt är förlåtet.
* * *
En egendomligperiod får man väl säga.
Det är bara Red Wings första halvan – utan att de skapar mycket till chanser.
Sen får hemmalaget alltså in sitt första skott – och tar den över
* * *
Datsyuk försöker se helt oberörd efter att ha åkt rakt in i Chrysler Building – ja, Chara – men den köper vi inte.
Det gjorde riktigt, riktigt ont, Pavel…
* * *
Cooooonklin, skriker den duktigt tankade Boston-publiken hånfullt under slutet av perioden.
Med viss rätt.
Det andra mål Kessel dunkar in ska han ta, varken mer eller mindre.
* * *
Det är lite obehagligt att tvättäkta Boston-poliser – i vita skjortor och svarta hattar – går omkring här på pressläktaren och blänger misstänksamt.
Man har sett för många av den sorten i filmer om korruption och pengar under bordet.
* * *
Nä, hittills har Zäta inte alls svarat upp mot mina värmningsobservationer.
Det enda Dylan-citat jag kan komma på som passar är från ”Infidels”:
– What’s a sweetheart like you doing in a dump like this?
* * *
Undrar vad för trevligheter The Mule och Pebben hade att säga varandra under kurret där på slutet.
* * *
Strålande uppgraderingstävling hålls i en reklampaus.
Två platser på de billigare sektionerna dras slumpvis – och de som sitter på dem får flytta ner till två nya platser vid isen.
Den skulle de börja med i FM Mattsson.
* * *
Nja, Fimpen, för det första är det Burke som hållit på och försökt locka Sudden till Anaheim.
För det andra var  det tydligen den inte helt sympatiska behandlingen han fick utstå av den gamla klubbledningen i våras som fått  stjärnan att tveka inför en fortsättning ”hemma”
* * *
Nej, just ja. Det finns inga bra platser i FM…
* * *
Det sitter en kille här nedanför, i Bruins-kepa, som ser ut precis som Fredrik Belfrage.
Så nu vet ni vad han gör nuförtiden.
* * *
Publiken här inne är som laget; det tar ett tag innan den kommer igång. Men efter första målet börjar ”Let’s go, Bruins”-ramsorna dåna så det faktiskt rister i vår lilla balkong.
* * *
Nu ska jag hinna med att titta lite på det alldeles enastående fika-bord de håller sig med på den här pressläktaren.
Nästa paus, okej?

Ah, Boston.
Det var inte alls nån dum idé att åka hit på lite semester.
Att ägna svarta fredan åt att promenera i Boston Common, shoppa lite skröfs på Newbury street och sen äta en bättre middag – verkligen bättre – på den löjligt vänliga franska krogen på Four Seasons…det är vad jag  kallar lisa för själen
Och då återstår ju ändå det bästa:
Pangmatch mellan Bruins och Red Wings på TD Banknorth Garden.
Jäklar vilken galaföreställning det kommer bli.
* * *
Med  Brian Burke som ny GM i Maple Leafs har chanserna att Sudden återvänder till Toronto ökat med sådär en…ja, 700 procent i alla fall.
Blir det nåt blir det i Ontario-metropolen, det är vad jag tror.
* * *
Kliver förstås upp i ottan för att gå på morning skate.
Men det har jag verkligen inte mycket för.
Eftersom de lirade igår är morgonvärmningen frivillig för Red Wings – och bara fem i hela truppen, ingen av dem svensk, har orkat masa sig till hallen. 
Resten ligger kvar hemma på Four Seasons – eller om det nu är Ritz-Carlton – och göttar sig i sina luxuösa hotellsängar.
Så där står jag och ser dum ut i alldeles i onödan.
Fast jag får se Hudler i bara kalsonger. Alltid nåt.
* * *
Själv har jag balkong och på den sitter jag under kvällen och röker och blänger på centrala Boston.
Ni som kan ert ”Boston Legal” vet vad man säger tyst för sig själv i ett sånt läge.
* * *
Nä, inte ens Lilja är ute på isen och skakar liv i sin gamla kropp.
Jag har sett Red Wings morgonvärma säkert 50 gånger och aldrig tidigare har han varit frånvarande.
Men det är klart, nu när han börjat producera tycker väl skåningen att han kan ta sig samma friheter som Zäta och Lidas…
* * *
Just det:
Danny Crane.
Danny Crane.
Danny Crane.
* * *
Mike Babcock håller en kort presskonferens och säger under den att San Jose och  Boston just nu är ligans klart bästa lag.
Sen säger han åt en PR-människa att han behöver en taxi.
En taxi? Var ska Mike? Det kommer jag fundera över hela kvällen.
* * *
Boston klappade till Long Islands eget Larsbo med 7-2 igår och idag skriver Rob Ryan i Boston Globe att läsarna nu får ta och fatta att den här upplaga av Bruins faktiskt är bra på riktigt.
Jag tror han har alldeles rätt i det.
* * *
Vet inte riktigt varför ämnet kommer upp, men Chris Chelios – en av fem som faktiskt tränar – berättar för de influgna Detroit-reportrarna att han aldrig använder internet.
– Det händer att jag spelar spel med mina barn på datorn. Men det är allt. Jag har aldrig varit ute på nätet, säger ”Cheli”.
Han låter som John McCain. Och när jag tänker på det, de tillhör ju praktiskt taget samma generation…
* * *
Det lossnade tydligen för Mike Ryder mot Islanders.
Inte bra nyheter för Chris Osgood.
* * *
Några av er brukar efterlysa bilder, så här kommer några amatör-Biffen tog under sin misslyckade förmiddag i TD Banknorth Garden.

TD Banknorth Garden – som aldrig kallas nåt annat än Garden i Boston – är en ful betongklump utifrån…

…men invärtes är det en av mina favoriter.

De gula och svarta stolarna ger en helt egen profil. Tycker jag.

Zäta sågs inte till på morgonvärmningen, men hans grejor låg på bänken. Och ingen har mer grejor än just Zäta.

Suddig zamboni.

Den glamorösa pressloungen.

* * *
Bägge de här lagen spelade alltså även igår, men Boston hade matiné-match medan Detroit spelade vanlig kvällstid och sedan slängde sig på Red Bird Two för nattflygning hit till Boston.
Enligt Babcock  får det betydelse.
– Trötthet kommer att vara en faktor, definitivt. Jag kommer använda alla spelare jag har och hoppas på det bästa,  säger han på sin härliga Homer Simpson-dialekt.
* * *
Det är inte bara yours truly som är här.
Varpu har rest upp också.
När de stora elefanterna dansar, då vill de coola katterna titta…
* * *
Red Wings-fansen ska nog passa på att njuta av The Mule show.
Enligt de Detroit-reportrar jag pratar med är det Franzén som kommer att försvinna när Ken Holland inte får ihop free agent- och lönetakspusslet efter den här säsongen.
– De vill behålla honom, men han kommer definitivt att få kontraktsförslag som de inte har en chans att matcha. Inte om de vill behålla Zäta, och det vill de, säger ”källorna”.
The Mule i Anaheim-tröja…visst skulle det kännas bra könstigt?
* * *
Milan Lucic slängde handskarna mot Brendan Witt igår och förklarar sig underbart korthugget för Globe:
–Fick tre crosscheckings jag inte gillade. Tog hand om situationen.
* * *
Apropå crosscheckings är det ju inte konstigare att Homer har problem med ryggen än att Larry Hagman fick ont i levern.
* * *
Det bor många rödhåriga damer i Boston och städer där det bor många rödhåriga damer är per definition väldigt bra städer.
* * *
Lidas står och sågar till nån klubba när jag ett par timmar  innan matchstart kommer smygande i korridoren utanför omklädningsrummen.
Han tittar upp, flinar och säger:
–Är du på väg till buffén nu?
Ha!
* * *
Inifrån Bruins omklädningsrum kommer fruktansvärt dålig musik. Taskig hårdrock och eurotechno.
Det är deprimerande. Härifrån kommer ju så mycket bra musik. Fick jag ta över stereon skulle de få ladda med Cars, J. Geils, tidiga Aerosmith, Pixies och Jonathan Richman hela tiden.
Satan vad bra det skulle bli.
* * *
Lidas som ska vara så snäll…
* * *
The Mule hävdar bestämt att han är överlägsen de andra, men jag tycker fortfarande att det ser ut som att Lilja är bäst när delar av Red Wings spelar fotboll i ett hörn under läktaren.
Hans tillslag känns…känsligast.
* * *
Det enda underhållande med Dallas ongoing kollaps är att Jennifer Floyd Engel på Fort Worth Telegram  – Sean Averys journalistiska tvillingsyster – bara blir mer och mer bitsk.
* * *
Som framgår av Rob Ryans Globe-kommentar har publiken i Boston – en av USA:s mest utpräglade sportstäder – haft svårt att våga tro att Bruins verkligen lämnat dödsskuggans dal, men förtroendet börjar växa och The Garden är utsåld så det skvätter om det ikväll.
Dessutom kan man redan nu, när uppvärmningen precis ska börja, ana att det blir tryck här inne ikväll.
* * *
Jag utgår från att det inte riktigt framgår av min sedvanligt kackiga mobil-bild från värmningen, men trots att vi sitter uppe i taket här också är känslan mer intim i Garden än i nästan alla andra NHL-arenor.

Ja, Boston är bäst!

* * *
Att också Bruins börjat laborera med ny tröja känns högst onödigt.
Har man ett så klassiskt klubbmärke ska man väl för fan inte plocka bort det från bröstet.
Vad händer härnäst? Ska Wings – med ligans mest stilrena tröjor – också börja krångla?
* * *
Det är Zäta, givetvis utan hjälm,  som regerar den här värmningen.
Jag har inte sett någon så het i den här hallen sedan Keith Richards innan Stones världspremiär 2002.
* * *
Jodå, man ser Pebbens prilla ända upp hit också.
* * *
Fast Zäta gillar ju Dylan snarare än Stones.
Så jag får försöka komma upp med några bra Bob-referenser istället.
* * *
Ryder ser het ut han också.
* * *
Så vad ska vi tro då?
Mja, det blir jämnt, men något säger mig att Bruins är aningen, aningen hungrigare och därför vinner med uddamålet.
Ny kontakt tas i första periodpaus, okej?

Tack för alla sympatiska förslag på resmål.
Tyvärr fick jag en massa jobb i början av semestern – korrens lott, kallas det – och nu när det är överstökat har jag blivit halvförkyld.
Så det blir inga utflykter förrän till helgen.
Då går ett tåg från Penn Station norrut och resten får ni gissa själva.
* * *
Ni missade väl inte det stora knäcket på Alfie från Ottawa i måndags?
Finns här.
Tokfan tar alltså flyglektioner och lovade flygrädda mig en plats på passagerarsätet nån gång i framtiden.
Jag ställer mig, har jag förklarat, hellre i mål när han skjuter sju tusen slagskott. Utan skydd.
* * *
Vad ska man tro om ikväll då?
Bra matcher är det.
Som Red Wings mot Habs och Sharks mot Blackhawks.
Jag tror på knappa hemmasegrar i bägge matcherna, vad tror ni?
* * *
För övrigt har jag hört att Fast Freddy Shoestring kommer att snurra upp Malik nere i Tampa…
* * *
Då hörs vi framåt helgen då. Från en stad där de kan sin Jonathan Richman.

Jaha, har man sett.
I sista börjar Rangers spela riktigt bra och vinner till sist med 4-1, helt rättvist.
* * *
Nattens snackis är förstås klassikern i Montreal.
Stackars Ryan O’Byrne lyckades fumla in pucken i egen, tom kasse – under en avvaktande utvisning.
Jag har alltid drömt om att få se ett sånt magplask och där har vi det, i all sin prakt.
* * *
Bloggen får nackmassage av Varpu under slutperioden.
Det ni.
* * *
En annan klassiker kunde bokföras uppe i St. Paul.
Nicklas Bäckström gjorde  mål på Niklas Bäckström.
MN Johan kanske kan ge oss en liten rapport ?
* * *
Under slutminuterna börjar några av Rangers-fansen upp på de billigare hyllorna yla som…ja, coyotes.
Onekligen originellt.
* * *
Det var till finfina Landmarc  i Time Warner-centret Fast Freddy tog Tellan igår.
– Jag fick bjuda honom på en liten köttbit. Det var han värd, berättar Shoestring.
* * *
Ser aldrig Tuffe Uffe.
Det är kvällens besvikelse.
* * *
Lite jobbigt för New Yorks Bjarne Solum som i dagens blad konstaterade att det verkade vettlöst att spela Näslund och Zherdev med Dubinsky.
Det var ju kvällens kedja, det
* * *
Men vad fan, har inte Lilja gått och producerat en assist igen.
Vi håller på att få en skånsk Gretzky…
* * *
Fast Freddy är för övrigt synnerligen nöjd när han får trampa över till de gamla kompisarna utanför Coyotes-rummet med en vinst i ryggen.
– Ja, ikväll struntade jag i hur det gick för min egen del. Det handlade bara om att vi skulle slå dem. Och det är otroligt skönt att det gick, säger han lättat.
* * *
Så det är på 405 du sitter, Styrman Tom?
Du får väl ge dig tillkänna nån gång.
* * *
Dags att dra för gardinen här.
Vi får se när jag återkommer.
Semester pågår, som sagt. Ni kanske har några förslag på var jag ska åka? Alla förslag ska övervägas, men utgå från att jag tänker hålla mig inom rimliga geografiska ramar.