Frank Sinatra sjunger ”Do-be-do-be-doo” i Garden.
Då vet ni.
Dubinsky har gjort mål och Rangers leder med 2-1.
* * *
Mister Mustard, jag är uppväxt i Borlänge. Då vet man det, vi kan väl nöja oss med det.
* * *
Rangers får powerplay och en rolig Eken utbrister:
– Oj, det här ska bli kul att se.
Ironin har full täckning, de blå är knappt in i Coyotes zon på hela utvisningen.
* * *
Colton Orr meddelar i en reklampaus att han hans favoritband är Mötley Crüe.
Så det är ”Girls girls girls” han sitter och laddar till innan han går ut och slår folk på käften?
Sensationell information.
* * *
Roligt ska ju ingen komma och påstå att det var, men Rangers uppförde sig ändå okej i den här perioden. Och Gomez var snarare Mick Taylor nu, för att fullfölja Stones-liknelsen
Jag tror de vinner.
* * *
Don Maloney, Phoenix GM, sitter här på pressläktaren och ser ut att ha det gott.
Honom saknar jag, det var han som parerade Sathers dumheter och såg till att det blev bra här en gång.
* * *
Zydden, du vek ner dig för lätt mot Cee-Jay. Han förtjänar hårdare puckar.
* * *
Nu har jag inget mer att säga. Slutrapport följer vad det lider.

Oj, vad nu då?
Rangers för mål i inledningsperioden!
Jojo, naturligtvis har de dessförinnan spelat som ruttna ägg och givetvis hamnat i 0-1-underläge, men ändå.
Och det är Blair Betts, av alla, som fixar kvitteringen – med rena Kenta Nilsson-finterna.
Vi sitter fortfarande med öppna munnar på pressläktaren och undrar vad det var vi såg.
* * *
Plötsligt börjar det lukta gräs på läktaren.
Ja, marijuana alltså.
Vem fan går på hockey och röker på?
* * *
Ouch, Rosie O’ Donnell har en mardrömssituation på slutet, när han som siste man bara ger en coyote pucken framför Henke.
Vad är det som HÄNT med människan?
* * *
Fast det är klart, så tråkigt som Rangers spelat på slutet behöver väl fansen jazztobak för att överhuvudtaget stå ut här.
* * *
Fint av Duby att försöka stå upp, men han är rent rörande chanslös i sin fajt med Carcillo.
* * *
Om det nu inte är så att marijuana-doften kommer från omklädningsrummet.
Det skulle förklara Bålskjortornas sega öppningar i matcherna…
* * *
Tro på fan om inte Eken springer efter kaffe.
Nu vill han hamna i bra dager hos pappa igen, men då krävs en kaka också. Vi får se…
* * *
Dala56 har rätt…en returmatch mellan Orr och Fedoruk vore nåt.
Den förr Flyers-pugilisten kan inte gärna ha glömt knocken på Garden häromåret.
Eller också är det just det han kan…
* * *
Man kan lita på Drottningen.
I en reklampaus får valda Rangers-spelare uppge vem som är favoritkaraktären i ”Entourage” och Big Valley har rätt svaret:
Johnny Drama.
* * *
Hittills har Gomez varit lika mycket vitamininjektion som han som ersatte Bill Wyman under Stones turnéer.
* * *
Vi kan bara se ryggarna i båset från min plats, men Samuelsson ser tuff ut till och med i det perspektivet.
* * *
Jo, ha ha. Eken hade pressrumskaka med sig upp igen.
Tyvärr var den rätt äcklig, så helt ute ur the doghouse är han inte…
* * *
Showtime igen då.
Om vi inte blir helt sömniga av den här röken återkommer bloggen i nästa paus,

God afton och välkommen till Madison Square Garden.
Ikväll sänder vi matchen New York Rangers-Phoenix Coyotes i den här bloggen.
Dock:
Jag har semester.
Jovisst, serru. Biffen har helt oväntat tagit ut sin sista vecka här i slutet av månaden. Förhoppningen är att det taktikdraget ska få den jävligaste av månader att kännas lite kortare.
Givetvis kommer jag att gå på hockey ändå – här och annorstädes – men ni får ursäkta om jag, tillfälligt, tar mig friheten att författa lite
Jag måste få njuta lite av min vinterferie…
* * *
Hjärtat slår lite för Alex Steen ikväll.
Trejder hör till branschen, visst, men det kändes alltid som att Alex trivdes så väldigt bra i Toronto, både staden och hockeylaget.
Och St. Louis är inte precis ett enda stort tivoli…
* * *
När jag kom hit under sena eftermiddagen höll polisen på att brottas med en sjavig bandit på trottoaren utanför Gardens pressingång.
Det såg ut precis som i ”Kojak”.
Coolt.
* * *
Om Sudden skriver på för Tampa lovar jag att sluta dricka kaffe.
Fast det vore nästan värt det.
Det skulle bli många angenäma resor till Floridas förtjusande västkust om han hade Times Forum som hemmaplan.
* * *
Åker hiss med Voros ett par timmar innan nedsläpp.
Han har väldigt snygg kostym, men är – mycket otippat – smal som en tjeckisk fotomodell om midjan.
Han som ser så väldig ut på isen.
* * *
Eken har utlovat comeback ikväll.
Jag tror det när jag ser det.
* * *
Förra gången Gretzky och hans Coyotes var i stan, för elva månader sedan  gjorde Fast Freddy Shoestring mål.
Men för Coyotes. Han var ju prärievarg då – och ska nu, som Näslund i onsdags, möta sina forna lagkamrater för första gången.
– Lite speciellt blir det nog, men samtidigt har halva laget försvunnit sedan jag var där, sa han förra veckan.
En riktigt god vän är dock kvar:
Tellan.
Och igår åt de glada polarna middag ihop på Manhattan, kan bloggen exklusivt avslöja.
* * *
Plötsligt sår det mig här i pressrummet att Larry Brooks är rätt lik Borlänge Tidning-legenden Bjarne Solum.
Jag har dock svårt att tro att Brooks drar lika bra rövarhistorier som Big Bjarne.
* * *
Jamen, titta. Kors i både golv och tak – nu kom Eken verkligen insmygande genom entrén.
Med tanke på att han tillbringat större delen av hösten i Kalifornien och Florida borde pojken vara solbränd, men det är tvärtom. Om någon la en albyl på honom skulle folk tro att det var en leverfläck. Så blek är han.
* * *
New York-pressen gör som vanligt stor affär av att The Great One är back in town.
Själv tycker jag det är en bra mycket häftigare händelse att Tuffe Uffe återvänt.
* * *
Henke är tillbaka i kassen ikväll igen. Det är dessvärre Bryzgalov också, vilket betyder att Tellan får sitta och titta på. Om han ändå vetat det igår kväll ändå, då hade han ju kunnat klämma Fast Freddy på ytterligare några järn….
* * *
Det är inte bara jag som febrar över Fagersta-expressens återkomst till Garden.

* * *
Han har bara varit här i 20 minuter men redan hunnit backa på maten.
The Royal Oak är i sanning tillbaka.
* * *
Apropå Alfies påstående i Kanada att han alltid slog Ricard Persson i pingis kommer följande mail från Japan:
”Jag kommer ihåg att han vann ganska många kantbollar.
Men nu när vi spelar i Kina brukar jag träna med deras herrlandslag i pingis.
Min nya stil, pennfattningen är grym nu. Så han kan inte leva på sina kantbollar längre…”
* * *
Eken umgås med planer på att starta en egen blogg.
– Och hade jag en nu skulle jag upplysa läsarna att du är bakis ikväll, skrockar han.
Det där ska ni inte tro på. Biffen ägnar sig inte åt baksmällor.
* * *
Enligt mina källor i den blåvita mediavärlden är alla finska NHL-stjärnor suveräna att ha att göra med.
Utom en.
Han som blivit coyote i år och är här nu ikväll.
Jupp, Olli Jokinen.
Så Varpu hoppas troligen , sin patriotism till trots, att han är en non-factor ikväll.
Annars får hon jobbigt efteråt.
* * *
Gretzky talade lyriskt om Madison Square Garden efter träningen i morse.
– Jag älskar att komma tillbaka hit. Det är inte vilken arena som helst. Atmosfären är så speciell att man blir hög på den, menade han.
Där hör ni.
* * *
Zydden och Cee-Jay måste fortsätta sin battle om Grängesberg i kommentatorsspåret.
Du har bollen, Zydden.
* * *
Önskar jag hade några vassa uppvärmningsobservationer att komma med idag också, men tyvärr:
Det är fanimig ingen i Rangers som ser särskilt het ut.
Så det enda jag kan berätta är att det finns klar risk för ännu en insats värd att bua åt här….
Nästa rapport kommer, surprise surprise, i första paus.

Uj, vilken trevlig kväll.
Det är så här det ska vara.
Ett sjysst hotellrum, smaskig room service – och hockey på tv:n timme efter timme.
Jag är avundsjuk på mig själv.
* * *
Stackars Toronto, som spelade så bra och ledde med såväl 3-0 som 4-2 – och sen  lik förbannat fick stryk mot Ros-laget på övertid.
Men den där förföriskt ystra inställningen ungdomarna i Leafs ännu håller sig med kostar, tyvärr.
* * *
Efter att helt ofint ha förstört Roy-festen i Montreal leder Boston alltså östra konferensen.
Det hade man inte riktigt räknat med.
* * *
Ser ut som det var en festlig förstaperiod mellan Dallas och Anaheim.
Tre major fights, roughing och unsportsmanlikeconduct  och,  ja, Avery verkar ha varit inblandad mest hela tiden.,,,
* * *
Nästa lördag är det Bruins mot Red Wings i Banknorth Garden.
Det låter som en match bara dårar missar.
* * *
Men till slut blev det ny torsk för Dallas, trots ännu ett mål av Loui Loui.
Usch, doften av koskit i Texas börjar blandas med den av kris.
* * *
Och vilka grymma sändningar de skämmer bort sitt land med, CBC och TSN, fullspäckade finfin analys, highlights och tillbakablickar.
Som sagt, det är inte helt dum att befinna sig i ett land där hockey är kung.
* * *
Lilja håller på att bli rena jäkla poängkungen.
Två assist so far ikväll från Skånes egen Bobby Orr.
Kan vi få ett hat trick i målgivande passningar?
* * *
Caps tycks inte ha så jättekul mot ohyggliga San Jose…
* * *
Ring Sudden nu, Brett Hull. Ge honom allt han vill ha och allt han inte tänkt på att han vill ha.
* * *
Har Blues börjat röra sig på allvar nu?
* * *
Nä, nu tror jag vid bäddar ner bloggaren och ser sista perioden i Calgary från kudden
Det kanadensiska äventyret är över för den här gången. Tack alla som hängde med, det var skitkul.
Vi återkommer på måndag, när Fast Freddy Shoestring möter sina gamla ökenpolare på Garden.

Det är antagligen lite tidigt ännu.
Men snart, om nån halvtimme eller så, börjar nog stämningen stiga hemma hos Shean Donovan.
Det är nämligen i hans maffiga kåk i Kanata, rakt över gatan från familjen Alfredsson, Senators har lagfest ikväll.
Den var planerad sedan länge och hade antagligen blivit okej även efter en sjunde raka torsk,  men med seger som uppvärmningsgrogg har vi nog riktig ramalama att vänta oss ute i den vräkiga villaförorten.
– Ja, det är väldigt skönt att få vara med grabbarna efter en seger. Det ska bli riktigt skoj, säger Alfie.
Vi kan tro det, ja.
* * *
Jarkko Ruutu gör tv-intervjuer i en sällsam outfit.
Det ena byxbenet i hans underställ är långt – och det andra kort.
Jag förstår dock att tv-kanalerna är så ivriga över att få finländarens kommentarer att han inte hinner byta om.
Det var, på många sätt, hans show det här.
Som när han med några väl valda kommentarer fick dum-Colton att tappa koncepten på slutet.
Det stod ju redan 4-1 och inte mycket tydde på att Rangers skulle kunna åstadkomma en vändning, men ändå. Den sista glimten hopp dog när domaren kände sig nödgad att ge Orr fyra minuter i skamvrån – med fem minuter kvar.
Och Jarkko bara flinade…
* * *
Tv:n står på för Roy-ceremonin i Montreal medan vi ”fajlar”  i pressrummet och Höken, som behöver koncentrera sig på sina bilder, frågar försynt om det går att skruva ner volymen.
De kanadensiska kollegorna tittar mycket klentroget på honom.
Att be människor här att ”mjuta” (härligt ord, inte sant, Svarens Samuraj?)  när Roy hyllas är som det skulle varit att göra detsamma i Martin Luther Kings kyrka i Alabama när Obama hade vunnit och gick fram till mikrofonen.
* * *
Det där med mustascherna i Ottawa hade jag missuppfattat en smula.
Men det om får ni läsa mer om ni köper den fina papperstidningen i morgon.
* * *
Drottningen kan i alla fall glädja sig åt att bloggen tycker att det är en fin gubbkeps han har på huvudet när han knallar genom Scotiabank-korridorerna, mot spelarbussen.
* * *
Rangers kom igång hyggligt i tredje perioden – igen.
Men dessförinnan var det verkligen rena natta’.
Hur kan det komma sig?
De har ju talat sig blåa i fejjan om att de måste vara mer alerta i början, men fortsätter alltså spela skithockey i 40 minuter.
Snackar vi en ny typ av mental blockering här?
* * *
Redden är förstås snabbt ute ur omklädningsrummet och hälsar på alla han ser.
När någon berättar att det ska bli lagfest ser han nästan lite ledsen ut.
Han får försöka trösta sig med tanken på pappa Sathers miljoner under den korta nattflygningen ner över
* * *
Nu dansar Spezza på bordet hemma hos Donovan, det är vad jag tror.
* * *
Markus Näslund hymlar inte när han, i en riktigt skarp ytterrock,  vandrar golgata mot spelarbussen
– Vi förtjänade inte alls att vinna idag. Jag vet inte vad jag ska säga. När vi väl hamnat i underläge kör vi för fullt, men dessförinnan är vi för passiva. Vi vet vad som är felet men verkar inte kunna göra något åt det, suckar han och börjar sen pillra med sin I-phone för att, antar jag, försöka få tag i Alfie.
* * *
Här har vi några fina Höken-bilder från eftermiddagen i Scotiabank:
Karl-Alfred Näslund

Alfie i samspråk med Bruce Garrioch, hockeyorakel monumentale i Ottawa.

Exakt så här kallt var det idag…

Renney blir vindögd, så taskigt spelar hans gossar.

Man of the hour.
* * *
Nu är det verkligen Hockey night in Canada.
Toronto-Chicago och Montreal-Boston rullar på varsin kanal – och senare blir det Calgary-Detroit.
Ah, att vara i ett land där hockey verkligen betyder något.
Jag ska beställa upp lite room service och njuta av det, faktiskt.
Men det kan bli ytterligare någon liten kommentar vad det lider.

Hate to say I told you so, men visst:
Alfie sätter trean med ett karaktäristiskt, brakande slagskott.
Det är bara att hänga med bloggen på värmningarna så får ni veta hur det blir…
* * *
3-0 alltså – och det är fullständigt i sin ordning.
Rangers är katastrofalt bleka och sega och oinspirerade.
Nu börjar det nog snart bli dags att fundera på om det verkligen är Renney och Pearn som ska coacha det här laget.
* * *
Så fort han prickat in sitt missil till skott börjar det eka här inne:
”Alfie! Alfie ! Alfie”.
Han är gud i Ottawa, Alfredsson.
* * *
Från ett hotellrum i Umeå, där två klassiska leksingar ligger och ser Canal plus-sändningen, kommer följande meddelande:
Arto Blomsten dominerar kraftigt!
Det tvivlar jag inte på. ”Ärtan” har alltid varit en hjälte.
* * *
Jesse Winchester gör mål också.
Och det är klart, heter man så bör man väl ha krut i bössan…
* * *
Nånstans känns det signifikativt att det är reklam för Viagra vid Rangers bås…
* * *
Om jag förstår speakern rätt är det Fast Freddy som, av någon anledning, fått uppdraget att utse en sång Scotiabank-publiken ska sjunga allsång till.
Och han blåser dem galant genom att säga Neil Diamonds ”Sweet Caroline” – vilken fansen här inne glatt ger sig i kast med.
Det är ju Rangers segersång, det….
* * *
Vi har i alla fall fått se lite av The Ruutu show – och den är underhållande.
* * *
Jodå, Hård. Här i Kanada smakar kaffet fint.  Jag har visserligen utvecklat en viss fäbless också för det amerikanska blasket, men detta är ännu bättre.
* * *
Nä, Ejvery. Blev ingen slips. Jag var lite seg efter nattens barrunda för att orka hålla på med några slipsknutar. Och hittills har väl den här matchen inte förtjänat någon slips heller.
* * *
Det roligaste som händer under perioden – bortsett från Alfies balja – är några av scenerna när de kör sån hångelkamera på jumbotronen.
De som blir inzoomade ska, är det tänkt, kyssas lite – och några tar det uppdraget på sånt allvar att man anar att det föds nya Senators-fans om nio månader.
* * *
Slutakt då.
Rangers har,  får vi väl fortsätta tjata om, vänt underlägen förr, men idag finns det verkligen, verkligen inget som tyder på att det ska ske.
Mustascherna ryker, lita på det.
Slutrapport får ni vänta med ganska länge, men den kommer någon gång i natt.

Ja, visst var det träningsställ Sens bar under värmningen.
De riktiga specialtröjor de kommer ut med till matchen är nånting helt annat.
Klart värdiga en klassiker som ”Back in black” – på repeat här inne mest hela tiden idag.
* * *
Ja, Rangers har hållit hela föredrag om hur de måste börja matcherna bättre – och så gör de en sån här skitperiod.
1-0 står det alltså för den som till äventyrs inte vet, efter ett powerplay-mål av Spezza.
Och bortsett från några sekvenser precis här på slutet har det varit Senators för hela kanadensiska slanten.
* * *
Nån pre game-show blev det inte alls.
Det tackar vi för.
* * *
Ruutu drar visserligen på sig en utvisning här på slutet, men dessförinnan hinner han reta Mara så mycket att Rangers-backen inte kan hålla sig från att börja veva – och får en tvåa.
Det är till slikt man ska ha såna provokatörer.
* * *
16-6 i skott…
* * *
Man kan höra några spridda burop när Redden har pucken första gången, men när Senators, något originellt, förärar honom en hela jumbotron-hyllning i ett spelavbrott är jublet desto mer vildsint.
Trevligt. Så snälla är fansen hemma på Garden aldrig…
* * *
Intrycket från i torsdags bekräftas:
Senators-fansen är blyga – och stämningen därför lite avslagen.
Jag trodde det skulle bli riktigt ställ nu när det är lördag och allt.
* * *
Många stammisar lyser so far med sin frånvaro i kommentatorsspåret.
Är ni ute och krökar?
* * *
Bänkgrannarna är från Quebec och babblar intensivt på franska.
Jag vänjer mig aldrig med det där. Hockey och franska…det stämmer inte.
* * *
Jo, man kan nog förstå att spelarna blir lite, lite frustrerade över herr Lyndons nationalsånger.
Det är nåt alldeles otroligt vad han wailar på den sista stavelsen i ”O, Canada”.
* * *
Kaffet smakar alldeles utomordentligt idag också.
* * *
Pizza-kedjan blir varmare och varmare, tycker jag det ser ut som.
Och tipset kvarstår:
Alfie kommer att sätta en – om inte förr så i tom kasse sista femton sekunderna.
* * *
Rangers målvaktströnare, Benoit, går omkring här på pressläktaren och ser lite ängslig ut.
Men so far har väl Drottningen hållit fortet rätt bra?
* * *
Då åker vi igen då.
Ge oss bra hockey, tack.

Idag börjar vi, som liten uppvärmning, med en rolig Robin Williams-historia Alfie återgav igår.
Williams  berättade under ett  framträdande i Ottawa härom kvällen att han varit på U2-konsert och att Bono i ett mellansnack vid den stått längst fram på scenen och, långsamt, klappat sina händer ovanför huvudet.
Efter en lång stunds dramatisk tystnad meddelade irländaren sedan ödesmättat:
– För varje gång jag klappar dör ett barn i Afrika.
Då hördes en panikartad brittisk röst utifrån publikhavet:
– So for fuck’s sake, mate, stop clapping!
* * *
Spritfest vore väl att ta i, men jag satt i alla fall i hotellbaren och lät mig förnedras av av mobbarna från Rangers PR-avdelning nån timme igår kväll.
Den mest säregna synen där var Perry Pearn.
Han – som ansvarar för blåskjortornas powerplay – har ju verkligen skäl att fira…
* * *
Idag är Kanadas Kung Bore om möjligt på ännu strängare humör.
När vi nyss tog en så kallad närvaro-byline utanför Scotiabank fick han mig, med några riktigt brutala vindbyar, att börja gråta.
* * *
Det var ett par MSG-journalister som blev hyggligt bladiga i den där baren igår.
Så nu vet ni varför om Rangers-spelarna drar sig undan när reportrarna andas på dem i pausintervjuerna…
* * *
Just nu värmer Senators med fotboll i korridoren utanför det lilla presskyffet.
Precis som när han spelade med Penguins verkar Ruutu mest entusiastisk – och skicklig.
Fast så är ju inte Alfie med heller.
* * *
 Spelarna har hållit en låg profil på hotellet, men innan frukosten här på morgonen åkte jag i alla fall hiss med Chris Drury.
Han verkade ha varit i poolen.
Är inte det konstigt?
* * *
You bet, Ace. Jag tänker inte missa min första chans att se en Hockey night in Canada när jag nu är här. Så det blir definitivt att åka hem till hotellet och kolla tv efteråt.
* * *
Det är lite svettigt när jag ska kliva i bilen utanför hotellentrén.
Praktiskt taget hela Rangers sitter nämligen i sin buss intill och tittar på, och jag är övertygad om att jag ska göra bort mig på nåt vis.
Dessbättre är det ju automatväxel på bilarna här, så jag slipper få gubbstopp – och klarar att ta mig ut utan att köra in i blomrabatterna också.
1-0 till bloggen.
* * *
Wade Redden avlägger alltså sitt första besök i Scotiabank – hans hemmahall under 70 säsonger, eller vad det nu var – sen flytten till New York.
Han tror dock på ett hjärtligt välkomnande från fansen, säger han i Ottawa Sun.
– Jag har gjort mycket bra i den här stan, menar han.
Å andra sidan, skulle gamle Wade bli utbuad så är han ju van från sin nya hemmaplan…
* * *
Exklusiv information:
De ivrigaste Rangers-spelarna att komma in i spelarbussen är Drottningen, Colton och Blair Betts.
De står och väntar i hotellobbyn redan fem minuter innan chauffören behagar svänga upp framför entrén.
* * *
Som ni kan se i en liten stänkare här intill har Senators ägare alltså varit out west och försökt sjunga lite locksånger för Mats Sundin
Det vore nåt – Sudden och Alfie i samma lag.
Men kan Maple Leafs ansikte utåt de senaste decennierna verkligen spela i Ottawa? Eller, för den delen, i Montreal? Jag undrar verkligen det, jag.
* * *
Det står några fnittriga autografjägare utanför hotellet också. Unga tjejer. Det är förstås därför Colton är så ivrig…
* * *
Senators är alltså back in black idag.
De ska spela i nya, svarta matchställ mot Rangers
– Tröjorna har lite retro-look. De är rätt snygga, upplyser Alfie.
Ska bli kul att se, säger jag – även om man brukar både kunna ha och mista den typ av pre game-show som tydligen följer med tröjvisandet.
* * *
Morrow borta resten av säsongen…nu tror jag att det är dags att börja oroa sig för Dallas på allvar.
* * *
Det finns förhoppningar om att Ruutu ska ta revansch på Dubinsky för gurglet under straffarna i måndags.
– Men det blir nog inget. Det där är glömt, menar Alfie.
Men jag fortsätter hoppas. Det handlar ju ändå om Ruutu.
* * *
Stars borde definitivt ge sig in i ”Sudden”-jakten.
* * *
Spelarna gillar matcher som börjar 15.00.
– Ja, det är perfekt,  säger Alfie.
– Ett är för tidigt. Nu kan man gå upp i normal tid, ladda upp hemma under förmiddagen och sen är man ju hemma igen och får vara med familjen hela kvällen.
Bloggare är glada de också. De hinner ju hem och se, exempelvis, Calgary-Detroit.
* * *
Det är Drottningen som står idag, tydligen. Henke får fortsätta vila efter syndafloden mot Vancouver. Synd på Canal plus-publiken och allt…
* * *
Jag kommer inte ihåg namnet, men han som sjunger nationalsången här idag är tydligen bra.
Ändå har spelarna svårt för honom.
– Han tar för lång tid på sig. Särskilt den där sista stavelsen drar han ut på hur länge som helst. Då vill ju vi börja spela, flinar Alfie.
* * *
Det verkar dock som att vi får se Gomez ikväll. Han har fått akupunktur i sitt sura ben och är nu hyggligt fit for fight igen.
* * *
I den här bloggen har vi ju en särskild relation till japanske mästaren Ricard Persson och det värmer mitt gamla hjärta att se hans namn fortfarande finns på ett par små skyltar i Senators omklädningsrum. Han spelade ju här säsongerna 00-01 och 01-02.
Alfie minns tydligt.
– Ja, särskilt minns jag att vi spelade mycket pingis. Och jag vann varenda match. Det kan du hälsa om du pratar med honom, skrockar göteborgaren.
Kan vi få en respons på det påståendet från norra Japan, måhända?
* * *
Nu pågår värmningen. Det är inte precis samma drag som när Habs var här i torsdags, men det är i alla fall några Rangers-fans som står vid spelargången och viftar lite med nån liten vimpel.
Och Ottawa-tröjorna? Jo, svart är ju coolt. Men här uppifrån ser de ut som träningsställ. Och det kanske det är också, nu när jag tänker på det. De riktiga nyheterna tar de väl inte fram förrän det är showtime…
* * *
En kvinnlig fotograf i middagsloungen håller på att bryta ihop när hon hör att Henke inte ska stå.
– Är det sant? Faaaaan, jag hade verkligen velat se honom, stönar hon.
Hm.
* * *
Idag är det Alfie som ser het ut på värmningen.
Han gör mål på Big Valley, det törs jag nästan lova.
* * *
Brooks är här, liksom nye Obernauer från News, Zippy från Newsday och den trevlige Gross från The Record.
Men Zinser lyser med sin frånvaro. Varför då? Skiter Times i den här fina matchen? Skandal.
* * *
Den här bloggen har sammanlagt fått 11 580 kommentarer.
Den som blir nummer 12 000 får något riktigt fint av mig, personligen.
Det är bara att försöka hålla räkningen, hdw…
* * *
Tips?
Jag tror att Ottawa vinner med 3-1, faktiskt.
Om inte annat så för att de nog bra gärna vill raka av sig de där fula mustascherna nu.
Hoj voj, häng nu med ikväll.
Jag återkommer enligt traditionellt upplägg i första pausen.

Ingen ska komma och påstå att det är särskilt roligt att  titta på hockeyträning – ens när det är NHL-stjärnor på isen.
Man blir lika uttorkad i själen som av att följa soundchecks med noggranna rockband.
Likafullt sitter jag under den kanadensiska vargavinterns kallaste dag i Scotiabank Place och mår som en prins när Craig Hartsburg drilla sina senatorer.
Trots de sega övningarna ute på isen – den ena till synes mer meningslös än den andra; behöver de verkligen träna på att passa puckfan? –  känns det…häftigt. Det är nåt med doften av is och zamboni-avgaser, med det avslappnande i att sitta i ett av de bekväma (nåja) sätena bakom båset, nåt med ljudet som fortplantar sig ut från spelargången när en materialare står och slipar skridskor, nåt med den vänliga god morgon-hälsningen både kollegor och pr-människor och spelare möter med, nåt med känslan av att trampa på de våta gummimattorna på väg in mot omklädningsrummet.
Bloggen vill kort sagt ha fram att den känner sig privilegierad som får vara med om såna tråkigheter…
* * *
Heartbreak, lyder rubrikerna i lokalpressen idag.
Och visst var det.
Ottawa förtjänade att vinna matchen mot Habs.
Men det brukar underlätta om man gör mål på de chanser man får.
* * *
Att man inte ska trampa på klubbmärket på stora omklädningsrumsmattan är en regel i de flesta organisationer, men i Ottawa tar dom den på sånt allvar att PR-männen känner sig nödgade att påminna oss utbölingar.
– Ni vet va, säger de oroligt, att ni inte kan gå där va?
Bra attityd. Jo, jag menar det. Det ska fan inte komma nån och sätta en skitig skosula på klubbmärket.
* * *
It sure can get cold in Ottawa, för att travestera Tom T. Hall.
Det har inte varit klokt idag.
Kan det verkligen vara meningen att homo sapiens ska bo och verka i ett dylikt klimat?
* * *
 Veckans avslöjande:
Alfie har skaffat mustasch.
Det har hans lagkamrater också – allihop.
– Ja, det är en grej vi kör nu. Ingen får raka av den förrän vi brutit den här förlustsviten, berättar han och kliar sig lite i sin småglesa, rödlätta variant.
Ibland är man glad att man inte spelar i hockeylag.
* * *
Det var en plockning Price gjorde under straffarna igår som kändes som en Picasso-målning.
* * *
Apropå straffarna skickade Ottawa för andra gången i rad ut Ruutu för att slå en sådan.
Tjenare, liksom.
Som Henke sa i måndags när de frågade om han blev förvånad över att han fick se finländaren istället för Alfie vid mittpunkten.
– Förvånad, ja. Men inte ledsen…
Alfie menar dock att det finns skäl att använda provokatören från Helsingfors  i såna övningar.
– Han var en av Pittsburghs bästa på straffar och vi har varit usla. Jag satte den allra första straffen i NHL sedan straffmomentet infördes, i premiärmatchen mot Toronto året efter lockouten, men sen har det bara gått utför…
* * *
Laraque och hans lagkamrater har lämnat hotellet – och istället ersatts av New York Rangers.
Henke låter direkt ängslig när jag under ett telefonsamtal i ett helt annat ärende berättar vi delar Ottawa-adress för natten.
– Jahaja, säger han med en ton som antyder att han tror att jag ska hålla hela hotellet vaket till gryningen med det som på lokaltidningsspråk brukar kallas sprifest.
Och nu när jag tänker på det…
* * *
Senators-Rangers i morgon alltså.
21.00 er tid.
Då måste ni väl vara med?
Bloggen är det definitivt.

Jaha, straffvinst för Habs – sedan Carey gjort några sanslösa räddningar.
Mer till slutrapport blir det av olika skäl inte idag.
Men det står inte The end där uppe. Den här sagan fortsätter.