Hela säsongen är hotad
För bara några veckor sedan var jag en glad optimist.
Jag levde fortfarande i föreställningen att de inblandade ändå har såpass mycket vett innanför hjälmar och blankpolerade direktörsflintar att de skulle hamra ihop en ny deal i tid – och om en lockout likafullt utbröt skulle den bli kort.
Den tillförsikten är nu long gone och ersatt med cynsim och svartsyn.
Jag tror att hela säsongen är hotad.
På allvar.
Parterna i den här miserabla konflikten står ju så långt ifrån varandra att de inte ens förhandlar om samma saker. De olika buden behandlar helt olika delar av det tänkta kollektivavtalet, varmed verkliga motbud aldrig formuleras.
Det är som att se new yorkers försöka ro i den där vattenpölen i Central Park – de drar årorna åt varsitt håll och åker bara runt runt.
Och nu blir det vara värre.
Bettman varnade i onsdags om att de förslag som läggs när en lockout väl utbrutit och ligan redan skadats ekonomiskt kommer att rymma ännu sämre villkor för spelarna – och i så fall indikerar pitbull-terriern Donald Fehr att han kan komma att häva upp hela lönetakssystemet på förhandlingsbordet igen.
Det vore att utlysa kärnvapenkrig och vi som bara vill se hockey kan cykla till Bahamas om vi vill, det är bara morsning och goodbye för oss.
Jag är ledsen att behöva komma med så bedrövliga prognoser och tro mig – jag delar varje uns av er vrede, besvikelse och uppgivenhet
Det är ynk det här.
Ynk.
* * *
Som Zach Parise sa borta vid Times Square i onsdags:
– Gary och hans lockouter…han älskar dem verkligen.
Ja, i sanning.
Ni vet ju vad ett Gordie Howe hat trick är – ett mål, en assist och ett slagsmål.
Nu kan vi föra in ”A Gary Bettman hat trick” på samma lista över odödliga begrepp.
Tre lockouter på arton år…
Men får verkligen gratulera till den fantastiska bedriften.
* * *
Personligen försöker jag ändå jobba upp lite upprymdhet över tanken på att få åka till helt okända hallar i Oklahoma, San Antonio, Albany och Portland för att kolla på OEL, Pääjärvi, Yayo, Youngblood Adam Larsson och Markström.
Och vem vet, det kanske kommer…
* * *
Ingen vet när nästa förhandlingsrunda kommer att äga rum, allt vi kan vara säkra på är att NHL någon av de närmaste dagarna meddelar att inledningen av camperna, plus första veckans träningsmatcher, har ställts in.
Framåt helgen följer resten av camperna och resten av träningsmatcherna.
Först därefter når vi den första av de så kallade ”pressure points” alla håller ögonen på, för då står de första grundseriematcherna – och med dem reda pengar, för bägge parter – på spel.
Fast så mycket pressure blir det ändå inte för spelarna. I början av oktober får de nämligen tillbaka åtta procent av det de betalade till escrow förra säsongen – i snitt 200 000 dollar per skalle
Inte förrän i slutet av oktober uteblir lönen helt – och inte förrän dess kan vi snacka pressure point på riktigt.
* * *
Här har vi sällan något gott att säga om Mora, men lite kittlande är det allt att Anze Kopitar tycks vara på g till MIK.
Bra jobbat på Siljans norra strand.
Nu väntar vi bara på att klubben på södra sidan av samma sjö agerar och ringer en pjäs av samma kaliber.
* * *
Att säga att ägarna här borta talar med kluven tunga är en underdrift; de framför, eller signalerar, så vitt skilda budskap beroende på vilka de vänder sig till att Johnny Sack i ”Sopranos” framstår som Guds eget sanningsvittne.
Sedan 1 juli har de dyngat ut kontrakt värda sammanlagt 11, 1 miljarder kronor – inklusive en hel drös de sista timmarna innan lockouten utbröt, så de kunde försäkra sig om de mest eftertraktade stjärnornas tjänster.
Därefter vänder de sig alltså om till resten av världen och påstår att de inte har råd att betala så höga löner.
Som om vi var helt pantade, som om vi inte såg vad de gör, som om vi inte skulle fatta att det argumentet bara är en luftpastej och att de egentligen inte alls lider ekonomiskt men ändå vill ha mer.
* * *
Först firade vi min storebrors 50-årskalas i dagarna tre, sedan blev det race mot ögonblicket då Garys hat trick fullbordades.
Så jag har fortfarande inte kunnat trösta mig med NHL 13, och kan inte heller komma med någon recension.
Ännu.
Men korsa fingrarna nu – såvida det inte händer något dramatiskt denna måndag promenerar jag direkt efter frukost till närmaste Best Buy och köper mitt hett efterlängtade exemplar.
Sen ska det jävlar spelas.
* * *
Damien Cox på Toronto Star kan det vara si och så med, men det här är en rätt intressant ”take” på hela den här soppan – om att relationen mellan NHL och NHLPA sedan länge är ohjälpligt förgiftad.
http://www.thestar.com/sports/hockey/nhl/article/1257428–nhl-nhlpa-relationship-50-shades-of-nasty-cox
* * *
Lite hopp kan den obotligt optimistiske kanske spinna kring Henke Lundqvist uttalande häromdagen.
– Jag undrar om ägarna verkligen är så eniga den här gången…
Ja, de the board of governors röstade visserligen unisont för Bettmans förhandlingsstrategi i veckan, men man får ändå känslan av att somliga – till exempel den egensinnige Dolan i New York – skruvar på sig inför tanken på sånt här onödigt trassel.
Ett tecken var att Dave Maloney, som är anställd av Dolans MSG, i lördags publicerade sina första tweets på flera månader – och sågade NHL i strimlor.
Hade han kunnat göra det utan bossens tysta – eller kanske inte ens så tysta – medgivande?
Jag tvivlar.
Och blir det en spricka i ägarleden, då får Gary stora problem.
* * *
Den som vill en spöklik bekräftelse på att lockout verkligen pågår kan ju kolla på nhl.com – eller lagens egna hemsidor.
Så länge lockout pågår får de inte använda aktiva spelare, eller deras bilder, för marknadsföring – så där är bara en massa nostalgi just nu.
* * *
Man ska dessutom ha klart för sig att just Rangers kan vara det lag som i sportslig mening har mest att förlora på en utdragen konflikt.
De är set for en riktig run mot Stanley Cup nu, för första gången på flera decennier – men tåget kan gå om säsongen förstörs.
Så låt oss hoppas Dolan verkligen får med sig några andra tveksamma – Leonsis i Washington och Illitch i Detroit, till exempel – och gör revolt.
Då kanske vi blir av med hat trick-mannen också…