Startsida / Inlägg

The Mowgli & Baloo Roadtrip 2018

av Per Bjurman

On the road again
Goin’ places that I’ve never been
Seein’ things that I may never see again
I can’t wait to get on the road again

Med den frasen från Willie Nelsons största klassiker – ”On The Road Again” – har jag ett vagt minne av att vi inledde Mowglis & Baloos roadtrip i NHL-land även för ett år sedan, men det finns ju få andra låtar som bättre fångar den febriga känslan inför en lång odyssé längs Amerikas highways, så den får tjänstgöra som preludium en gång till.
För here we go again.
Mowgli, också ändå som Jonathan Ekeliw, och Baloo, också känd som Lajen, are gonna hit that road igen.
Den här resan blir inte riktigt lika lång som den ifjol – och framförallt inte lika lång som den vi ursprungligen planerade; den var tänkt som en crosscountry-macka från Vegas till Tampa, via Phoenix, Dallas, Denver och Nashville – för det fanns inte riktigt tid till det.
Men roligt kommer vi – och ni! – ha ändå.
Vi inleder med några dygn i Detroit – den sprakande turistdestination, host host – och ser matcher Red Wings matcher mot Flyers respektive Capitals. Sedan kör vi den klassiska finalsträckan från Motown till Pittsburgh (jävlar vad anekdoter från finalerna 08 och 09 ni lär få höra då…) och drar sedan till New York för ytterligare en vecka av matcher på Manhattan, i Brooklyn och i Newark.
Ni åker väl med?
Det blir något för historiearkiven, gissar jag.
• • •
Innan vi går vidare med mer lättsamma saker måste jag bara helt kort kommentera det hjärtskärande beskedet från Ottawa idag.
Jag har med åren kommit att tycka oerhört mycket om Erik Karlsson – han är en lika fantastisk person som han är hockeyspelare – och blir alldeles förtvivlad över att det här ska behöva hända honom och hans Melinda.
Han var så glad och stolt över att han skulle bli pappa och så inträffar den här tragedin…så fruktansvärt heartbreaking.
Vi är alla med dig i den här förfärliga stund, Erik.
• • •
Det första Mowgli gjorde när han klev in på rummet på 60:e våningen i Renaiassance-skrapan i downtown Detroit igår kväll – efter en försenad flight från Amsterdam, så farsan Baloo fick sitta här och vänta alldeles ensam! – var att öppna väskan och ge mig den här.
ROADTRIP:MUST
Prisa gud – eller i alla fall Jögga Källström.
Det visade sig vara han – mytomspunnen Liverpool-fanatiker till redaktör på Sportbladet i Stockholm – som skickat med den fantastiska presenten.
Han har i över tio års tid replikerat ”Jag smackar ut!” – varje, eviga gång! – när jag mailat och bett redaktionen puffa för mina live-bloggar, så den magiska musten ackompanjerades av den här löpsedeln, specialritad av ingen mindre än Jarkko.
ROADTRIP:Löp
• • •
Detroit är nog den NHL-stad utanför New York, och möjligen Washington, jag besökt allra flest gånger sedan jag började med det här säsongen 2005-2006.
När Wings var både bäst och det ultimata svensklaget, och ikonernas ikon Nick Lidstrom ledde de rödvita styrkorna, kändes det som jag var här precis hela tiden.
Det här är dock allra första gången det känns som…ja, som det gör just nu.
Wings har ju förlorat tio raka och är på väg rakt ner i källaren.
Om någon sagt det de första tio åren bloggen låg på rull hit…nä, det var ett fullständigt otänkbart scenario.
Tyvärr märks det att solen gått ner också.
Det är deppigt i Hockeytown.
Uppgivet.
Sorgset.
Men i det moderna NHL vet vi ju att det måste bli mörkt innan det kan bli ljust igen.
Därom kan exempelvis Pittsburgh, Chicago, Washington, Boston och, inte minst, Colorado vittna.
Nu är dessutom bloggen här – för första gången sedan försäsongen i september – så nu vänder det.
• • •
Bortkommen är kanske ett onödigt starkt ord, men min unge vän från Örby…ja, hur ska vi säga….han lyckas ställa till det för sig själv precis hela tiden.
Den här resan hinner till exempel inte mer än börja förrän han glömmer dataväskan på Little Caesars-läktaren efter morning skate och får i panik hasta tillbaka in och försöka leta på den.
Som Jarkko skriver i ett sms från Stockholm.
”Ja, det finns några mysterium i universum.
1. Vad fanns före Big Bang?
2. Hur uppkom livet och vad sker efter döden?
3. Ger Butterfly-effekten upphov till ett oändligt antal parallellvärldar?
4. Hur klarar sig Jonathan Ekeliw i livet?”
• • •
Något kvar att spela för, sett till tabellplacering, har Wings inte längre. Slutspelschansen är helt borta.
Men det hindrar inte att de, i princip, är beredda att ge en njure för att bryta sin förlustsvit – klubbens längsta på 36 år! – mot Flyers ikväll.
– Motivationen består i att man blir förbannad. Det är ju direkt pinsamt, det här. Vi måste sluta förlora, det bara är så, säger Big E Ericsson när vi träffar honom i hemmalagets luxuösa spa-anläggning till omklädningsrum.
Sedan råkar han slänga sitt pungskydd på bloggen.
– Oj, det var inte meningen, ler han förläget.
För all del, det kändes nästan lite spännande…
• • •
Det där Jarkko skrev om butterfly-effekten och ”ett oändligt antal parallellvärldar”….kan det vara så?
I så fall är det ju inte omöjligt ens att Buffalo Sabres är Stanley Cup-mästaren nånstans!
• • •
Ingen tacklas mer än Robert Hägg.
Det kan jag inte låta bli att ta upp när vi nu äntligen ses för första gången.
– Well, flinar han, nåt ska man vara bra på.
Ha, det är ju inte sant.
Vi har sett mål som motiverar smeknamn som ”Uppsalas Erik Karlsson” också.
– Ja, det ska väl inte behöva vara så svårt, säger han och flinar ännu mer.
– Nä, jag vet inte hur jag gjorde de där två målen, det bara blev så.
Nå, vi kommer överens om att det ska bli så ikväll igen, så jag har något att skriva hem om.
• • •
Tack och lov har Wings i alla fall inget klubbmärke insytt i heltäckningsmattan. De har, precis som Predators, placerat det i taket istället.
Så Ondskan kan i alla fall inte göra bort sig på det beprövade gamla sättet.
• • •
Den här bilden kan ni studera närmare om ni vill veta varför kvällens tillställning i pizzabygget är en liten happening.
ROADTRIP:Mraz
Visst, Petr Mrazeks träffar de gamla kompisarna i Detroit för första gången sedan han trejdades till Philly – med mediafeber som följd.
Frågan är den gamla ägget-eller-kycklingen-varianten:
Har han störst fördel mot sina gamla lagkamrater för att han vet hur de skjuter – eller är det vice versa?
– Ja, jag vet inte. Kanske får jag fyra av ett slagskott. Det har han aldrig sett mig göra förut, skrockar Lille Skutt Nyquist.
Kul där, Gus!
Sedan berättar han – apropå något helt annat, han fortsätter inte bara på Mrazek-spåret på det viset… – att han tillbringar sina somrar i Båstad.
Såklart.

Det är ju för att han vistas i dylika överklassmiljöer ryktet om fäblessen för hästpolo uppstått.
– Meh, överklassen finns inte i Båstad. Den håller till i Mölle, försöker han.
Snickesnack.
Jag har varit där nere, i Båstad och Torekov och de där plejsen…hästpolo all the way.
• • •
Istället lyckas Ekan ställa till med en liten scen inne hos Flyers efter morning skate.
Han står i vägen för självaste Gudas när han ska försöka ta sig till sin plats, varpå den råbarkade backbjässen muttrar:
– Please, gimme some space here…
Gudas skymning…om det är någon en liten Mowgli från Örby inte ska mucka med…
• • •
Den här hallen…man. Jag var ju här på försäsongen, men har hunnit glömma hur satans mäktig och flashig och cool den är, med sina alpväggsbranta läktarsektioner och sin lyxloge till pressläktare.
Wings måste bli bra igen, så vi får vara här jämnt!
• • •
Bloggen får äran att träffa Oskar Lindblom för första gången också.
Han är glad han också.
– Ja, det tog ett tag att bli uppkallad, men nu när jag väl blivit det är det verkligen hur roligt som helst. Jag tycker det gått bra också. Men så har jag fått spela med väldigt skickliga spelare också, säger han.
Det är inte hela sanningen.
Fjolårets SHL-kung har redan från första bytet varit så förträfflig att det var ett smärre under att han inte spräckte nollan förrän i senaste matchen.
• • •
Under eftermiddagen hittar jag Ekans plånbok på badrumsgolvet på hotellet.
– Du, ropar jag utåt rummet, var har du plånboken?
– Öh, ja, den har jag i jackan.
Det blir en spännande tripp.
• • •
Imorrn är det meningen att vi ska göra en hemlig grej med Zäta och Hästpolo och Zäta är på, men han från herrgårdarna på Bjärehalvön tvekar.
Av någon anledning…
– Men jag ska se till han ställer upp, lovar Zäta efter att ha hälsat på Örby-sonen som jag presenterar som ”min Larkin”.
Ni där hemma ska hoppas innerligt att det går till, för då jävlar…
• • •
Men Little Caesars påkostade prakt i all ära – mitt hjärta slår fortfarande för Joe Louis Arena och det gör ont att åka förbi och se att den klassiska gamla ladan står och flagnar och förfaller i solen. Fan, där har jag och bloggen upplevt några av de allra mest oförglömliga ögonblicken…
Men jag får i alla fall en bild på Ondskan i sägenomspunnen miljö!
ROADTRIP:The Joe
• • •
Personligen har jag börjat se Flyers som en liten dark horse inför den stundande playoff-valsen.
Som jag säger till Häggen:
– När ni spelar bra känns det verkligen som att ni kan slå vem som helst.
Han nickar instämmande, ler igen och svarar:
– Ja, men när vi inte gör det känns det verkligen som att vi kan förlora mot vem som helst också.
Ha!
• • •
Kronwall är den ende Red Wings-svensk vi inte hittar efter morgonvärmningen.
Han har gått till gymmet, gissar vi…
• • •
Hägg har varit ensam svensk i Flyers omklädningsrum sedan säsongsstarten och är lätt extatisk över att äntligen fått sällskap av landsmännen Lindblom och Oduya (som är sjundeback och får bagskejta efter ordinarie förmiddagspass…det smärtar att se).
– Ja, det är för jäkla gott att kunna tjata lite på svenska igen. Samtidigt har det varit bra att få klara sig själv och komma in det på riktigt. Framförallt språkmässigt. Jag var sämst på engelska i min klass i skolan, skrattar han.
Precis, jag har fortfarande alldeles för många svenskar omkring mig i vardagen. Det är därför uttalen i podden aldrig blir bättre…
• • •
Det blir lite roligt när jag presenterar Ekeliw för Big E.
– Jonathan, det här är Jonathan. Jonathan, det här är Jonathan.
Jo, lite roligt.
En smula.
Eller?
• • •
Senare ikväll spränger Wild Bill Karlsson 40-barriären.
Om jag vore gambler – det är jag i och för sig, men bara i Vegas – skulle jag sätta en tusing på det.
• • •
Om målet mot Caps i söndags, som såg så iskallt ut, säger Oskar:
– Jag såg direkt att det fanns en lucka högt upp till vänster. Så jag siktade där och…den satt. Otroligt skönt.
Som Hägg sa tidigare: Det behöver inte vara så svårt…
• • •
Det är lite gåshud att se att Lidas fortfarande har ett eget, tomt bås i Wings omklädningsrum som ingen får röra.
Det har fem av de sex övriga legender som fått sina tröjnummer pensionerade också: Gordie Howe, Terry Sawchuk, Ted Lindsay, Alex Delvecchio och Sid Abel.
Men inte Steve Yzerman.

Det går ju förstås inte när han är general manager åt ett lag som är här och slår Wings hela tiden…
Men han kan trösta sig med att han fortfarande har en gatstump utanför The Joe uppkallad efter sig.
ROADTRIP:Stevie
• • •
Ekan blir nästan rädd när han kliver ut i pressläktargondolen som i praktiken hänger högst upp i taket – rakt ovanför isen – i Little Caesar.
– Tänk om jag ramlar ut här, flämtar han.
Ja, det skulle ju inte förvåna…
• • •
Hästpolo vägrar svara på VM-frågan.
– Det där tar vi när säsongen är över och då pratar jag med landslagsledningen, inte med dig, säger han helt fräckt.
När jag påpekar att det ändå är lite häftigt med Köpenhamn nickar han ivrigt.
– Ja, där ska det bli jäkligt kul att spela…ja, öh, om jag nu ska göra det alltså.
Det är ju ett erkännande, varken mer eller mindre.
Så nu vet ni.
Hästpolo till VM!
• • •
OK, det är dags att – som Jögga skulle sagt – smacka ut.
Nu börjar The Mowgli & Baloo NHL Roadtrip på riktigt.

Nu byter vi kommentarsystem!

Vi bryr oss om våra användares datasäkerhet och byter därför nu kommentarssystem. Det betyder att du behöver skapa ett konto och logga in. Du kan enkelt göra det via knappen nedan. Aftonbladet är en del av Schibsted och du loggar in på Aftonbladet med ditt Schibsted-konto. Läs mer här.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Andreas Lagnelius
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB