Som en Tampa-supporter i min närhet skulle sagt: Hallå hallå hallå hallå! 
Det känns angeläget ropa lite, och flaxa med armarna, så jag hörs och syns och märks. Efter en kväll som den igår känner jag mig nämligen lite utanför, ett flöde av postum FOMO sköljer genom kroppen. Jag var...