Tack för den här säsongen!

Nä, nu har jag gått och trampat i en dryg vecka i väntan på att få veta var Klingburgaren kommer serveras nästa säsong, men inget besked kommer så jag tar och släcker lägerelden för säsongen; sopar bort de svartbrända vedklabbarna, krattar sanden, bär in möbler och fotogendunk i förrådet och stänger och låser.
2021-2022-dansen hör nu definitivt till historien.
Finns det något att se tillbaka på?
Tja, det var ju första någorlunda normala säsongen sedan pandemin bröt ut, matcherna avgjordes i fullsatta hallar och det gjordes mer mål än på åtskilliga år.
Om det inte varit för fortsatta media-restriktioner, allt dickederande med spelschemat och avsaknaden av dramatik i tabellen – särskilt den östra – skulle den fått fem plus.
Av enskilda höjdpunkter minns jag allra främst Henke Lundqvist-ceremonin på Garden, Trevor Zegras zorro-mål, den ystra All Star-veckan i Vegas, Seattle Krakens urpremiär, Connor McDavids slalomlopp genom Rangers-försvaret i Rogers Place, den djupfrysta Winter Classic-matchen i Minny, Pantrarnas offensiva grundserieshow, Storkens uppvisningar, nya UBS Arena, Ryan Getzlafs avsked, första halvan av Lucas Raymonds rookie-säsong, Thanksgiving i Boston, Auston Matthews 60 mål, pånyttfödd Battle of Alberta-hetta samt hela slutspelet – toppat med ljuvliga bloggkvällar i Denver, Tampa, Raleigh, Pittsburgh och New York.
Själv? Vad kommer du ihåg allra bäst från de otaliga kvällarna när brasan flammade i natten?
• • •
Det är lite förvånande att vår vän Burgaren fortfarande inte signat något nytt kontrakt – och, framförallt, att det inte finns minsta rykte om var han kommer hamna.
En dryg vecka efter free agency-starten brukar så stora namn som hans och Nazem Kadris inte finnas kvar på öppna marknaden och om de gör det ”vet” alla vilka lag som är aktuella, men inte nu.
Jag har legat på alla insiders jag känner och några av dem spekulerar om Ottawa och Detroit och Seattle, men det är inget mer än just det: Spekulationer.
Ingen vet något. Vare sig om vilken klubb John till slut väljer – eller när väntan kan tänkas vara över.
Nu när jag skriver de här raderna och stänger butiken för sommaren ska ni dock se att det plötsligt rasslar till…
• • •
Som traditionen bjuder ska några små priser delas ut i detta säsongens sista inlägg och vi börjar med de här.
Årets svensk 1: Victor Hedman
Årets svensk 2: Filip Forsberg
Årets svensk 3: Elias Lindholm
Årets svensk i Stanley Cup: Gabriel Landeskog
– Vi är så bortskämda med att Vigge dominerar varje byte han gör att vi inte tänker på hur fantastisk han faktiskt är, men han slog svenskt backrekord med 85 poäng den här säsongen – och vann också blågula poängligan.
Magnifikt det, faktiskt.
Filip och Elias pangade bägge in 42 cannolis, men Filip gjorde det på bara 69 matcher, mot Lindholms 82, så han är i mina ögon vår store skyttekung.
Sedan, under våren, tog Gabbe över showen och fick som bekant kröna hela karriären med en lång date med Lord Stanley.
• • •
Under torsdagskvällen blev det helt klart att Erik Karlsson och de andra hajarna får David Quinn som coach.
Lycka till, höll jag på att säga. Men det kan nog bli bättre i Silicon Valley än det blev här i New York. Då var han helt grön och tog sig vatten över huvudet, nu vet han i alla fall vad som väntar – och karln är en trevlig prick.
• • •
Biffen Memorial Trophy – priset till den svensk som varit mest tillgänglig och gjort livet lättast för denna bofink till NHL-korre: Gabriel Landeskog.
Konkurrensen är stenhård, för i princip är alla svenskar i ligan suveräna och går alltid med på att störas av gamle bofinken när något hänt, men kapten Gabbe stod ändå för extraordinära insatser under hela Avalanches långa resa till himlen – och väl där toppade han prestationer med lysande citat under yran på Amalie Arena-isen.
• • •
Angry Larry? Ett mysterium. Förra onsdagen hette det att han var klar för Penguins, men ingen bekräftelse kom och sedan har det varit locket på.
• • •
Sedan har vi den viktigaste utmärkelsen av alla – Årets Kommentator i spåret här i bloggen.
Det är svårt att koka ner till en enda, för jag älskar så otroligt många av er, men samtidigt känns vinnaren rätt given i år.
Trumpetstötar och trumvirvlar för – Filip Wiklund!
Han har, på helt eget initiativ, lagt ner ett hästjobb med tipsrättning i både grundserie och slutspel och sett till att sätta extra guldkant på bloggen.
Tack, bäste Filip – ha en suverän sommar, så kör vi samma race i höst, right?
• • •
Strålle, Robert Hägg, Jonathan Dahlén, Victor Rask och Loui Loui har inte heller fått ner namnteckningarna på nya kontrakt ännu, men det borde i de flesta fallen lösa sig närmaste veckorna och ni vet vad jag säger: Kom till New York, pojkar.
• • •
För att citera Andrea Bocelli: Time to say goodbye.
Tack, alla, för ännu en underbar höst och vinter och vår runt elden.
Nu blir det tyst här ett tag, men hav förtröstan – årets off-season är mycket kort. Redan om en och en halv månad börjar vi varva upp för ny säsong i världens bästa liga.
Ojvoj
Själv ska jag vara i Sverige i augusti och skulle det vara så att vi ses någonstans, företrädesvis i Dalarna – tveka inte att komma fram och hälsa.
Annars hörs vi i september igen, när isarna ligger blanka på nytt.
Tills dess:
Peace!