The best game on earth gör comeback, del 3
NY RANGERS – CALGARY 1-0 (Period 2)
• • •
Som Markoolio konstaterade:
Vi vill ha mål, mål, mål, mål, mål.
Till slut får vi ett också.
Jake The Snake är egentligen för bra för att Blåskjortorna ska kunna övermanna honom, men när Cuylle till slut trycker in en puck gästriken anser att han blockerat perforeras protokollet ändå.
En enda cannoli vet jag dock inte om Marko från Orminge hade varit tillfreds med.
Han hade nog fullföljt sin ramsa och skrikit:
Vi vill ha MERA mål!
• • •
Thank God för Linyreg.
Utan honom hade spåret varit helt dagen-efter-öde ikväll – och då hade jag också lutat mig tillbaka och bara strejkat.
• • •
Dock: Målen förutan är det en bra match som spelas.
Ni som ligger och snarkar missar nåt.
• • •
Lag som möter varann så sällan som de här två brukar inte ha särskilt många gäss oplockade, men flera yviga gurgel med månghövdade kombattanter inblandade utbryter på Garden-isen.
Ibland börjar det onda blodet helt enkelt bara koka.
• • •
Nya kändisar till jumbotron-rakning på Garden: Tim Robbin och David Harbour.
Men de är ju alltid här, så gäääsp.
• • •
Min bänkgranne gör plötsligt som i Hollywood-filmer: Han ringer hem och säger inte ”hejdå” i slutet av samtalet, han bara lägger på.
Det har jag faktiskt aldrig upplevt i verkligheten och när det nu händer blir jag alldeles uppspelt.
• • •
Big Adam? Han får begränsat med istid, som det brukar bli för de mindre rutinerade i så här tajta tillställningar, men när han väl är på isen sköter han sig prickfritt.
• • •
Imorrn tycker ni – ja, i alla fall Linyreg – antagligen att jag borde åka tillbaka till UBS Arena och se Krakarna, men vinterns hittills saftigaste snöstorm väntas då svepa in över Metropolis, så inte ens om jag fick ett par tusen dollar skulle jag lämna korresoffan.
Ni är välkomna till den mysiga sittning jag tänker ha där och då.