Philadelphia –New Jersey 1-2 (Period 1)
* * *
O-j-v-o-j.
He’s baack!
Bad Bryz alltså, som den fullständigt schizofrene Mister Universe tydligen kallas i sin hemstad när han har såna här kvällar.
Han GER Devils den här perioden med ett par rent pajasratade ingripanden.
1-2-målet, när han drar pucken rakt på Clarkson, är något av det sämsta jag någonsin sett.
Dessförinnan ser det ut som ett riktigt nasty och brutalt hemmalag gjort Devils direkt  spaka – särskilt efter manglingen av Volchenkov–  och verkligen är på väg in i den här serien.
Jag fattar inte att hur lagkamraterna klarar att hålla sig från att ge honom kompanistryk.
Han ställer ju till det lika mycket för gruppen som den där, ehum, storväxte stackaren i Full Metal Jacket.
* * *
Först mosar alltså Volchenkov Schenn i kortplanket så att det verkligen…schenns.
Sen får han i sanning smaka egen medicin när Couturier och råskinnet Rinaldo tillsammans knockar honom med den här slutspelsrundan hittills hårdaste tackling.
Just då känns det som att Flyers tagit över och har momentum och initiativ och vad fan ni vill, men Bad Bryz har andra tankar…
* * *
Både Volchenkov och Schenn återvänder, dessbättre, till isen efter viss omplåstring, men räkna med allvarliga skador under återstoden av matchen.
Det är Walkom som dömer, nämligen, och då är det fritt fram för armbågar i skallar och blindside hits.
Bara att köra, Rinaldo.
Det är en skam för NHL att en så inkompetent hälsorisk fortfarande är med och blåser i det här slutspelet.
* * *
Ledsen att det första inlägget kom så sent, det berodde på krångel i trött biffhjärna. Jag tyckte när stavningsprogrammet tvättade texten åt mig att jag såg att ett ord försvunnit – men sedan kunde jag inte se var och letade och letade och letade tills det blev panik.
* * *
Det tråkiga med att Mezaros återvänt är att han petar Lilja.
Det var på STOR is jag sa att skåningen  inte skulle spela, på det här mer hanterbara utrymmet är han ju mister security himself och nu blir jag sur på coach toalett.
* * *
Afiniogenov, där har vi det! Tack, alla.
* * *
Tanken kommer som en elektrisk stöt av glädje sådär en gång i timmen:
Om några veckor ska jag tillbringa finaldagar i antigen Phoenix eller Los Angeles.
Så jävla häftigt.
* * *
Jublet för Mister Universe under lineup blandas med rätt så kraftiga burop.
Sen sitter de stackarna brandgula eldsjälarna bara förstummade.
Dom kan inte tro det dom ser – och vem kan det?
* * *
Ski, du är väl ingen U-båt! Du tillhör det gamla gardet – men var har du varit?
* * ^*
Åker Flyers kommer jag att sakna den betagande Lauren Hart och hennes jumbotronduett med gamla Kate Smith i ”God Bless America”.
Det är en av ligans greatest hits.
* * *
Jag missade det själv, men tydligen stod Jagr under matchvärmningen och ropade åt Devils-legendaren:
– Hey Marty, hur känns det att vara 40?
Det är avväpnande charm mitt i det här blodiga allvaret.
* * *
Man tycker inte att Devils borde behöva bli mjuka i knäna för att Broad Street Bullies plötslig återuppstår.
Sån som Carter och Clarkson ska väl kunna stå upp i såna stormar, no?
Men det hade ju inte gjort nåt om Cam Janssen spelat också.
* * *
Vi hade årets fetaste fullmåne i det här landet häromdagen.
Det kanske förklarar kvällens personlighetsdrag hos Mister Universe.
I vilket fall måste han ovillkorligen skärpa sig, annars är det här slut hur vilt Rinaldo än tacklas.
Håll i hatten nu.

Hola!
Bjuppe Biff stämplar härmed in för ytterligare ett upphetsande livepass i Stanley Cup-racet.
Nu befinner vi oss i Wells Fargo Center i Philadelphia och ska se femte matchen mellan Flyers och Devils.
Ni vet vad som gäller:
Devils leder serien med 3-1 och kan avgöra i natt. Och Flyers måste således vinna – annars tar säsongen obönhörligen slut.
Jag vill ha fullt ställ i kommentatorsspåret, båda lagen har passionerade och initierade fans som brukar kunna gjuta liv i såna här nattmanglingar.
Så:
Ladda revolvrarna och skjut.
* * *
Vill ni veta nåt om omgivningarna kring Philadelphia International är det från och med nu bara att ringa mig.
Jag har sett dem.
Bor nämligen på ett hotell alldeles intill flygplatsen och runt den  kakafonin av korsningar är det inte lättare att hitta än i basaren i Damaskus – vad jag nu inbillar mig att jag vet om den – så jag irrar runt i trekvart innan  jag hittar det förbannade hotellet och med stor möda baxar in Chevan i ett trångt garage.
Och naturligtvis visar det sig vara fel Marriott
Sen tar det 20 minuter till innan jag kommer dit jag ska.
Tårtans lillebror, har vi använt det smeknamnet på bloggaren?
* * *
Dagens stora fråga lyder:
Hur påverkas Flyers av Giroux frånvaro?
På morgonvärmningen i morse försökte hans lagkamrater få det att låta som att avstängningen bara svetsat samman laget och att de kommer ge precis allt för sin superstar.
– Han har varit vår bäste spelare hela året och vi är skyldiga att se till att han får spela en match till, menade till exempel Wayne Simmonds.
Samma toner hördes från Devils-kabyssen.
– När bäste spelaren försvinner får resten av laget ofta en massa energi. De kommer att vara helt desperata, konstaterade Elias.
Det låter logiskt och riktigt och vi HAR verkligen sett det hända förr, men som redan påpekats är Giroux inte vilken stjärna som helst.
Han är den ende i Flyers som varit i närheten av att förstå hur man ska spela mot Devils. Resten av lagets forwards verkar helt paffa över hur motståndarna uppträder och ser för det mesta bara uppgivna.
Så jag tror att det handlar om ett förödande avbräck och att det leder till en handshake.
* * *
Jo, egentligen är det givetvis under en biffs värdighet att bo på flygplatshotell, men jag åker vidare mot DC tidigt i morgon bitti och därifrån ska det vara väldigt enkelt att bara styra upp på 95:an och dundra söderöver.
Men vi får väl se hur enkelt det är. Tårtans lillebror sitter ju vid ratten…
* * *
Det ser ut som att Flyers får tillbaka Meszaros, borta sedan 1 mars, i natt. Det är inte som att Pronger gör comeback, men skadar ändå inte.
Den här gången verkar det också klart att Rinaldo spelar. Det är inte heller som att få tillbaka Pronger, men däremot Mike Tyson.
* * *
Mja, Johan, åt den där kommentaren skrockar jag glatt…
Allvarligt:
”Mja” har jag inte ens tänkt på, så det var ju som fan och måste ses över, men ”skrockar” är medvetet. Jag älskar när folk skrockar och tänker fortsätta understryka när de gör det.
* * *
Det är sensationellt trångt på pressläktaren ikväll – trots att Wells Fargo har en av de allra största.
Vi längst ut på vänsterkanten, i höjd med Brodeur förlängda mållinje, sitter så tätt ihoppackade att vi i princip får vrida oss i sidled för att kunna knattra på datorerna
Men jag är tacksam över att överhuvudtaget får vara på plats såna här kvällar och tänker inte klaga på något annat än att grannen till höger, han som i praktiken sitter i mitt knä, duttat på sig rikligt av en parfym som luktar som en blandning av rengöringsmedel och bränt potatismos.
* * *
Bra tajming på din fråga om Yayo Josefson, gode Röd Oktober.
Han fick gipset kring sin brutna handled borttaget just idag och kommer snart att börja köra på is.
Så går Devils bara vidare – vilket ju väntar tämligen troligt – är det inte alls omöjligt att vi får se honom på isen igen.
Det vore den försynte gossen värd, efter all otur han haft
* * *
De där slagorden Hagge och Strålle paraderat runt med på sina t-shirts efter Rangers träningar känns rätt mesiga jämförda med det kortfattade budskap Kimmo Timonen tydligen exponerade på sin brandgula tischa i förmiddags.
På den stod kort och gott:
Play Angry.
* * *
Kometen – den där serien mot Sabres 07 är fram till i år den bästa och mest rafflande Rangers varit inblandade i under Lundqvist-eran och just den där kvitteringen av kapten clutch Drury var en riktig klassiker.
Sabres hade överhuvudtaget ett fantastiskt lag då, med Drury och Brie-Osten och Brian Campbell och vad hette han, den ohyggligt snabbe ryssen? Det var en stor favorit.
Jag var för övrigt uppe i det som hette HSBC Arena när de sen, till sist, åkte ur i konferensfinalen mot Ottawa.
Det var sista chansen på många år, det.
* * *
Det känns redan ett par timmar före nedsläpp som att hela Philadelphia håller andan inför den här matchen.
Lyckas Flyers göra något positivt av den  visserligen nervösa men ändå mäktiga energin kan detta bli en förlösande folkfest.
Om inte riskerar allt det fantastiska serien mot Penguins genererade vändas till riktigt surt antiklimax.
* * *
För att nu fortsätta på Kometens Buffalo-tema – en gest för att han fortfarande hedrar oss med sin närvaro – såg jag Sabres i playoff några gånger året innan också, framförallt när de var just här och åtminstone bitvis spelade lysande hockey.
Bästa minnet från de matcherna är dock Foppa. Han var mycket, mycket bättre under sin korta stint i Philadelphia
än vad omvärlden valt att minnas och lärde en hel generation Flyers-spelare hur man uppträder i världens bästa liga..
* * *
Uppriktigt sagt, flygbränslet ute vid mitt sorglustiga hotell luktade godare än den här pressläktargrannens parfym.
Känner man inte själv att man luktar som ett billigt trappluder när man skvätter på sig sån skit?
* * *
–We don’t want to drag this series on any longer
Respektingivande citat från kapten Parise i morse.
* * *
Undras om man springer på Zeb Macahan ikväll också.
Ja, Big Kjell allstå.
Det vore stort – bokstavligen.
* * *
I det här jobbet ingår som bekant att fråga svenskar utslagna ur Stanley Cup-slutspelet om de är intresserade av att åka hem och spela VM.
Det är ingen särskilt rolig uppgift.  Pojkarna är av lätt förklarliga skäl djupt bedrövade precis när säsongen tagit slut och blir bara irriterade, i enskilda fall till och med förbannade, när såna som jag kommer med den okänsliga frågan.
Likafullt:
Det ska göras.
Så när Nashville igår natt åkte mot Phoenix skickade jag ett försynt litet sms till Bengan Hörnqvist med just den frågan.
En timme senare ringde han själv.
– Det är lugnt. Det här är mitt jobb och jag har vissa skyldigheter, svarade han när jag tackade som innerligast för att han tog sig tid en sån kväll.
Det kallar jag att man up.
* * *
Det är ikväll det händer nåt spektakulärt med Youngblood Larsson, jag bara känner det på mig. Kan bli mer än ett mål, faktiskt. Och en assist.
* * *
Med Big E skadad håller Mårts och Garpen av vad jag förstått dörren halvt öppen även för Grosse Grossman, Erik Gustafsson – och Lilja.
Lilja!? I love the man, få har betytt mer för den här bloggen, men att slänga ut honom på stor is vid den här tidpunkten i karriären, är inte det som att låta mig tävla med Marcus Schenkenberg om vem som har smärtast midja?
Han är inte Messi i starten direkt…
* * *
Går mitt under intro-skrivandet för att hämta kaffe och undrar först vad det är för gubbe som står och är långsam i kön fram till kannorna.
Sen läser jag orden ”Mister hockey” på träningsoverallsjackan, hör någon ropa ”jag fixar kaffet åt dig, pappa” och ser sen det omisskännliga ansiktet.
Det är Gordie Howe – med sonen Mark som stöd.
Man kan i sanning bli starstruck för mindre.
* * *
Max Talbot ser ut som en italiensk filmstjärna från 50-talet under sin hjälmlösa uppvärmning.
Mycket stilig.
* * *
Den här trängseln kompenseras något av det faktum att pressläktaren kryllar av värdinnor som är…hur ska vi säga, easy on the eyes.
Ojvoj.
* * *
Patrik Elias ser inte alls lika stilig ut som Talbot – ingen i Devils får värma utan hjälm, det är en gammal Lou-regel – men i gengäld utstrålar han grym tändning.
Håll koll på honom ikväll.
* * *
Kurt fempoängare, i natt vill jag höra mer av dig.
Och av alla andra.
Låt kommentarerna flöda, det här kan bli en storartad kväll.
Jag återkommer på sedvanligt sätt i pauserna.

NY Rangers – Washington 3-2 (Slut, första övertidsperioden)
* * *
Sorry att det här tog sån tid, men det har varit lite att skriva till sportbladet.se – och så var man ju tvungen att se när det blev klart att Phoenix går upp mot Kings i konferensfinalen i väst.
Helt otroligt.
Men Coyotes har spelat extremt bra mot Predators – gjorde det ikväll igen – och förtjänar den här sensationella triumfen.
* * *
Här på Garden hade jag alltså redan gjort bokslut när sekunderna rann ner mot full. Sladdar var utdragna och nerpackade i dataväskan, block och pennor hade rafsats ihop och jag stod upp för att kunna knattra ner resultat och sedan rusa mot omklädningsrummen.
Och jag var inte ensam om känslan av att Caps hade vunnit….
I Rangers bås stod Henke och tänkte på revanschen i nästa match…
– Under mina sju år här borta har det nästan aldrig hänt att vi kvitterat så sent, berättar han i omklädningsrumskaoset efteråt.
– Man brukar stå där och titta och sen får gå in i rummet med en förlust i ryggen. Så det var otroligt skönt.
Nu får han försöka parera ett revanschlystet Capitals istället.
* * *
Såg du Sade innan matchen, Kometen? Ja, hon är bra hon.
* * *
Rangers-spelarna verkar direkt tagna över den orkan av lycka som utbryter när Broadway Brad kvitterar.
– Helt otroligt…hallen bara exploderar ju, säger Strålle, ingen man av stora ord till vardags.
Strålle, by the way, är nu den back som gjort flest mål i slutspelet – av alla.
Det skulle man också ha spelat på.
* * *
I Nashville blir det nu en evig diskussion om det kloka i att hämta Radulov från KHL och trejda ”den andre” Kostistyn-brodern från Montreal.
Det här beramade nattklubbsbesöket var ju bara själva crescendot i ett onödigt högt vågspel av GM Poile.
Han hade ett riktigt tajt, sammansvetsat omklädningsrum och förstörde nog kemin när han tog in de där udda fåglarna.
* * *
Caps-spelarna är så snabba att lämna New York – för den här gången… – att jag aldrig hinner se vare sig Bäckis eller Bazooka, men Dale Dalle sitter på sin presskonferens helt lugnt och säger att han inte är särkilt orolig.
– Vi har karaktär och kan komma igen, menar han.
Därom råder inga tvivel.
De skakade inte bara av sig förlusten i tredje övertidsperioden förra veckan utan problem.
I första serien försatte de chansen att avgöra mot regerande mästarna i Game 6, fick det omöjliga uppdraget att gå upp mot dem i en sjunde match i TD Garden och vann.
Dessutom kan det vara värt att påminna om att de för tre år sedan låg under med 3-1 i en serie mot just Rangers och sen vann tre raka…
Så min profetia från tidigare ikväll står fast:
Det blir en Game 7 i den här serien också.
* * *
Lite demolerad i plytet är han, Bork Bork Hagelin.
– Jag fick en puck här, säger han och pekar på ett jack i hakan, ett slag på näsan så den började blöda  och så klubban i ansiktet på slutet.
Men det tar södertäljekrigaren förstås med ett leende en sån här kväll.
– Ja, det är slutspelshockey och det var ju väldigt bra att domaren såg high stickingen på slutet så han fick fyraminutersutvisningen.
* * *
Kors i både tak och golv, men det skrattas faktiskt på Tårtans presskonferens.
Någon kommer med den befängda uppgiften att John Mitchell sagt att det inte var några större fel på powerplay spricker sur-coachen upp i ett leende.
– Mja…I don’t know about that, fnissar han.
Då vet man att det hänt nåt stort i New York.
* * *
Man kan nog ganska lugnt konstatera att det här är den bästa hockeydagen i Arizona någonsin.
Först blir det mer eller mindre klart att Coyotes får en ny ägare och kan stanna i Glendale – och sedan går de in och avgör serien mot Predators.
* * *
Mot bingen.
I morgon är det bilresa till The City of Bortherly Love igen.
Vi hörs därifrån.

Inte så långt nej,  Rangers avgör direkt.
Mer kommer – vad det lider.

NY Rangers – Washington 2-2 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Jag har gått här i över sju år och kan ärligt säga att jag aldrig upplevt en eruption av det slag som bröt ut vid det kvitteringsmålet.
Ojvoj.
Sånt händer ju inte.
Men ibland gör det det ändå.
Och Broadway Brad har onekligen betalat tillbaka pengar Stealth-flygaren kastat över honom. 
* * *
Ha ha, Jesper. Det är klassisk uppgivenhet att börja tala om nästa säsong för att ens lag hamnar i enmålsunderläge i en Game 2 när det fortfarande står 2-2 i serien.
* * *
Det är bara jag och McPhee kvar på den högra delen av pressläktaren, resten av murvlarna är nere i pressrummet,  och jag törs ju knappt titta ditåt.
Tyvärr är det lallare i publiken som upptäckt honom också så Sal har fåt kalla hit security.
Det är ju trist.
* * *
Joel, jag undrade just var du var. Få inte hjärtinfarkt nu. Som du själv säger, det är bara hockey detta.
* * *
Dataväskan är alltså uppackad igen.
Och nu åker vi på overtime-resa.
Tips?
Jag tror ingenting, men det får gärna gå lite snabbare än förra gången…

Shit, jag hade redan packat ihop här. Då – med 6.6 sekunder kvar kvitterar Broadway Brad.
Hyggligt liv här nu…
Mer sen…

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 2)
* * *
Momentum var ordet.
Capitals får det när Rangers har några riktiga taskiga PP och de själva i samma slags situation skapar ohyggligt tryck och plötsligt är det kvitterat.
Sen ser det ut som det brukar igen. Blueshirts har mycket puck, men gör det extremt svårt för dem i sin zon och ser bland annat till att hemmalaget under sammanlagt sex powerplay-minuter får iväg exakt sex skott.
Nu kan det här sluta precis hur som helst.
* * *
Laich och Chimera, Chimera och Laich. Det är alltid nån av de som gör Capitals-målen i verkligt kritiska lägen.
* * *
MVP-Strålle har självförtroende nu.
Det är ju han som i det anständiga som hänt i ett hemma-PP skjuter iväg längs högerkanten och drar iväg en puck som sånär går att styra in.
* * *
McPhee är här idag också, men sitter alltså några stolar bort så jag kan inte följa utbrotten lika ingående men man kan utgå från att de väsande ”fuck” som ekar på högerkanten emanerar från den koleriske general managern.
* * *
Att döma av Tårtans reaktion har Anisimov ingen täckning för att inte täcka vid Laichs kvittering…
* * *
Bobby Baccala blir inzoomad och hetsar som han inte gjort sedan Paulie Walnuts anlitade för billigt tivoli till den årliga street-festivalen.
* * *
Risotto – vem var det som kom på att kalla Del Zotto det? Geni! – får sluta ta så korkade utvisningar om han inte vill h tårta i ansiktet, både bokstavligt och bildligt..
Är det något Capitals kan så är det att spela PP.
* * *
Brad Park blir inzoomad också.
Han var idol redan när man klistrade samlarbilder i album i början av 70-talet och egentligen bara beundrade Peo Brasar, men Park så grymt cool ut.
* * *
Det blir lite fel när de ska räkna ner till sitt ”Ovie sucks” och det blir avblåsning på 8.04, ha ha.
* * *
Tur man har mycket snus med sig.
Men synd att man ska till Philly i ottan.
Det här kan bli ett nytt maratonlopp det.
* * *
Så mycket för  Lundqvist-tvillingarnas flyt.
Sportbladet avslöjar imorrn (och ja, jag har fått tillåtelse av ren redaktör att skriva om det här…) att Joel kan ha fått en hjärnskakning mot danskarna och eventuellt missar resten av VM.
Förlorar Henke samtidigt denna Game 7 kan det här sammanfattas som ett av de mörkare dygnen i familjens hockeyhistoria.
* * *
Semin är bänkad, kanske ni noterat. Han fick bara ett byte, 55 sekunder långt, under de sista åtta och en halv minuterna i andraperren.
Dalle är inte rädd för att sätta ner sin grova bondfot.
* * *
Gary Bettman håller i detta nu presskonferens i Glendale och meddelar att Coyotes förmodligen har en ny, solid ägare inom någon vecka.
Det betyder att klubben blir kvar ute i öknen.
Bra det, tycker jag som gillar sol och vill att Oliver Ekman-Larsson ska ha det gött.
Med det beskedet kan man ju också konstatera att laget fick extraskjuts inför matchen mot Predators i natt…
* * *
Övertid eller inte – jag tror så här:
Vinner Rangers blir det sju matcher. Vinner Caps är serien slut på onsdag.
Caps förlorar inte mot Rangers hemma i Verizon igen, det är bara så.
* * *
Slutrapport?
Det kan bli framåt den svenska gryningen det.

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Rangers gör sin klart bästa period på hela serien och dominerar kraftigt.
Det står inte bara 1-0.
De får iväg 17 skott– mot Washingtons ynka fyra.
17…så många känns de inte som fick fram  på Holtby på de två matcherna i Verizon tillsammans.
Gästernas skottäckning är lite off, minst sagt.
* * *
Ha ha, 38:e gatans MVP slår alltså till i verkligheten också.
Det är precis sådär Strålle brukar glida upp på Playstation och pricka in fullträffarna också.
Fast han brukar få lite hårdare motstånd av Vokoun, som sömniga EA Sports fortfarande envisas med att ha i Capitals kasse.
För lite Varlamov-soft var väl det där agerandet?
* * *
Ron Dugay, den gamla Ben Marlene-kopian, dyker plötsligt upp i zamboni-entrén strax innan lagen ska in på isen och försöker boosta den redan heta publiken med ett par ”Let’s go Rangers”-ramsor.
Inte riktigt samma moraliskt stärkande upplevelse som när Bobby Orr visade sig i TD Garden under finalerna ifjol precis, men ändå. Bra försök.
* * *
Fast Strålle gör, i likhet med Green senast,  samtidigt  precis som man ska när man utsätts för skottäckare monumentale.
Han glider kallt lugnt en simmande Hendricks och skjuter när filen fram till kassen öppnar sig.
Hemmalaget har nog pratat en del om hur man agerar när man får smaka egen medicin…
* * *
Peter Dalle har stuvat om en del i kedjorna, trots seger senast. Ovie och Laich spelar med Brouwer, Bäckis är ankare mellan Semin och Chimera och Bazooka har hamnat i tredjelinan.
* * *
De få gånger de kommer upp i anfallszon är Caps dock som vanligt giftiga och efter Rangers fiaskoartade powerplay här i slutet kan momentum mycket väl svänga.
Det här är såklart lååååångtifrån över.
* * *
Kometen, det där Getzlaf-citatet är en klassiker.
Nästan som när min mamma spänner musklerna och meddelar omgivningen:
– En smäll och skjortan fladdrar tom
* * *
Gabby lär behöva en årsförbrukning av handdukar för att torka Tårtans saliv ur trynet när han sölar bort pucken till Semin i mitten av perioden.
Men – snipern blir knappast bänkad i en match i maj.
* * *
Det blir lite spänt när jag frågar en amerikansk murvel jag känner lite grann om han slutat på sin tidning, för jag tycker det var ett tag sedan jag såg honom, och han svarar att han fick sparken för över ett år sedan.
Ojdå.
* * *
Kalle Anka, det var mest ett skämt. Jag har inget emot någon. Och Ledin hade inget med saken att göra. Men nu när du nämner det…
* * *
Apropå Getzlafs finska nattklubbsövningar kastar Trotzen in Radulov och Kostitsyn i do-or-die-matchen ikväll.
Kommer dom att få höra fyllskämt av Coyotes-spelarna eller kommer dom att få hörs fyllskämt av Coyotes-spelarna.
Om någon ändå var uppmickad…
* * *
Paulsen och Kubb, jag håller på Memphis för att nästan allting jag älskar – utom klubba och puck – kommer från Memphis. Det har med ren lojalitet mot Elvis, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins, Howlin Wolf, Rufus Thomas, Sam And Dave, Johnny Cash och Alex Chilton att göra.
Själva basketen bryr jag mig egentligen inte så mycket om.
* * *
Det är gött att höra att Zätas folkkärhet uppdateras och förnyas därhemma.
Ni vet vad vi kräver på den här sidan Atlanten:
In med honom i All Star-laget!
* * *
Chimera blir lite gramse när Del Zotto tacklar honom sent, men annars är det fortsatt snällt där ute.
Det ser nästan ut som att det inte trashtalkas särskilt mycket där ute och det frågade jag MVP-Strålle om i morse.
– Äh, jag vet inte. Fråga han där borta, sa han och nickade mot Rupp.
– Själv säger jag aldrig nånting och inte lyssnar jag på vad andra säger heller.
Samma här. Det var nyss nån som sa att jag dricker väl mycket kaffe, men det ska han skita i.
Nu blir det en kopp till.
Hörs i nästa paus.

God afton – igen.
Nu avgörs det här mjölksyrepumpande kraftprovet till playoff-serie.
Inte.
Men den som vinner Game 5-tumultet ikväll har ypperligt läge att slå in matchbollen i Verizon på onsdag och sen har vi antigen Rangers eller Capitals i konferensfinal.
Jag fattar fortfarande inte riktigt att det kan hända, men rasande kul blir det – vilken av de två Biffen-favoriterna som än får äran.
Ni är också peppade, eller hur?
Bra.
Då blir det en klassisk nattastorm i kommentstorsspåret då.
* * *
Giroux får alltså en matchs avstängning.
Det trodde jag aldrig.
Inte för att tacklingen i huvudet på Zubrus inte var tillräckligt ful – det var den definitivt – men NHL:s benägenhet att stänga av stjärnor av Giroux kaliber brukar vara högst begränsad.
Nu blir det i princip omöjligt för Flyers.
Ibland kan såna incidenter svetsa samman lag, men den här gången handlar det om den överlägset bäste forwarden – och den ende som varit i närheten av att klura ut hur man ska göra i Devils zon.
Vi får se en handshake i Wells Fargo.
* * *
Nämen, är det gurgel om smeknamnen igen?
Jag använder ju knappt några längre, men okej okej okej.
Här är de som förekommer oftast just nu:
•Tårtan – John Tortorella, coach i New York Rangers.
•Gabby Gabby Hey – Marian Gaborik, New York Rangers.
•Broadway Brad – Brad Richards, New York Rangers.
•Duby Duby Doo – Brandon Dubinsky, New York Rangers (från Sinatra i ”Strangers in The Night”).
•Strålle – Anton Strålman, New York Rangers
•Bork Bork Hagge Hagelin – Carl Hagelin, New York Rangers (och ”Bork Bork” kommer från hans tid som collegespelare i Michigan, där fansen hyllade honom genom att försöka låta som svenske kocken och därför skrek just ”bork bork”).
•Ovie – Alex Ovetjkin, Washington Capitals.
•Bäckis – Nicklas Bäckström, Washington Capitals (ja, det är väl bäst jag drar den också…)
•Mojo, Bazooka, Globen – Marcus Johansson, Washington Capitals (första är vad han kallas av lagkamraterna, andra saknar förklaring och den tredje kom Bäckis dragande med förra veckan).
•Dale Dalle – Dale Hunter, coach Washington Capitals (för att han ser ut som Peter Dalle).
•Hedbä – Johan Hedberg, New Jersey Devils (för att det är så man uttalar namnet Hedberg på borlängemål)
•Old School Lou – Lou Lamoriello, GM New Jersey Devils (för att han är så Old School)
•Trotzen/Halsen – Barry Trotz, coach Nashville (för att han inte har någon hals).
•Bengan – Patric Hörnqvist, Nashville Predators (för att han kallas så, fråga inte mig varför).
•Coach toalett – Peter Laviolette, coach Philadelphia Flyers (för att jag är så barnslig att jag tycker det är ett roligt smeknamn)
•The Royal Oak, Eken, Oak Man, Oakie, Britney – Henrik Ek, min matglade sidekick, nu på semester i Sverige.
Bra så?
Klipp nu ut och spar för resten av slutspelet.
* * *
Ovie går först av isen efter morgonvärmningen, som vanligt.
Sen tar han emot media i omklädningsrummet med kuddrufs i håret, sömniga påsar under ögonen och sitt gamla, klassiskt tandlösa buspojkleende.
Man kunde tro att det var 2008.
Om inte varje fråga handlade om hur det känns att få mindre speltid och jobba så hårt defensivt…
* * *
Apropå ingenting kan jag inte förstå att jag alltid glömmer att köpa ny tandkräm och får stå och krama det sista ur den gamla Colegate-tuben som juiceproducenter i Florida kramar vätska ur apelsiner.
* * *
Begreppet ”blocked shots” hörs oftare än ”great goals” i det här slutspelet och idag skriver Brooksie en hel krönika om att alla framsteg som gjordes när spelet skulle öppnas och de bästa få mer utrymme efter lockouten sju år senare raderats ut av coacher som gjort skottäckningarna till religion.
Ni läser kolumnen ”absurd level of blocked shots was never NHL Godal” här:
http://www.nypost.com/p/sports/rangers/rangers_out_to_score_big_win_P9WINDcZdhiui3tv0Qpz3M
Min åsikt är att underhållningsvärdet definitivt börjat sjunka till samma nivåer som när köttbergen regerade med holding- och hooking-festivaler kväll efter kväll  och jag skulle verkligen inte klaga om ligan genomförde det Bob Gainey-förslag om regleringar i skottäckningsbranschen som nämns i texten, men det vore förmodligen bara fåfängt.
Om några år skulle coacherna – som näppeligen delar uppfattningen att de jobbar i underhållningsbranschen; fråga Tårtan… – hitta på något annat sätt att förstöra snarare än att kreera.
* * *
Om det skulle bli sändningsuppehåll i bloggen ikväll ligger jag förmodligen på sjukhus med bruten höftled, som genomsnittlig svensk tant i januari.
Mina favvodojor, de som alltid får äran att följa med på stora hockeymatcher och slits till rena tofflor under playoff, är på lagning och ersättarna har så hala sulor att jag redan varit millimetrar från att drutta på arslet i Gardens välsvabbade korridorer.
Ojvoj.
* * *
Ovie får även frågor om det ”varma” mottagande som naturligtvis väntar  honom på Garden ikväll och då blir det där Anderssonskan Kalle-leendet ännu bredare.
– I can’t wait, säger han.
Att Rangers-fansen skanderar att han suger är inget ryssen har något emot.
– Jag vill skratta, men kan inte. Det är kul att höra dem, det är ändå en form av respekt.
* * *
Har en helt ny, svart, blänkande kostym, ljusblå skjorta och matt, gul slips också, en kreation aldrig tidigare använd på hockey.
Vet inte alls hur det kommer gå.
* * *
Det är lundqvistar som regerar både här och där, verkar det som.
Vad jag förstått har Joel varit kung hemma i VM-matcherna också – och hans tvillingbrorsa i the big city är stolt.
– Jag pratade med honom igår och han verkar ha det bra. Verkligen kul att det går så bra, men det är typiskt honom att slita och kämpa och aldrig ge upp, säger Henke medan han kränger av sig utrustningen efter morgonövningarna.
Sen håller jag på att krångla in mig i ett resonemang om att det väl vore roligt att få spela ihop, men en inre röst ryter ”DON’T GO THERE!” och jag lyckas hitta en nödutgång innan ordet ”VM” kommer över mina fladdriga läppar.
Puh!
* * *
För att vara Tårtan är Tårtan rena Joe Pesci i ”Dödligt vapen”-filmerna under sin presskonferens på morgonen.
Jävlar vad han tjattrar, liksom.
– Det här har varit en renare matchserie än den mot Ottawa, men ändå hårdare. Det är en riktigt hardfought series, säger han och så uttömmande svar har vi inte fått sedan julas.
Men vi får väl se, torsk ikväll och denna glasnost lär gå om intet igen.
* * *
Står och bluddrar med Bäckis när han är klar med sina engelskspråkiga intervjuer och han säger att han känner sig laddad inför kvällen.
Just då går Mojo förbi hans plats och Valbo’s finest utbrister:
– Och det är Globen också.
Det tycker jag är rätt så roligt.
* * *
I Playstation-drabbningen blev det skräll igår.
Bortalaget tog ledningen med 3-0 efter bedrövliga ingripanden av Lunkan. Sen krigade Anisimov och Strålle – denne EA Sports-MVP! – in reduceringar, men just som den verkliga slutforceringen skulle börja släppte Henke in en strumprullare till, händelsevis avlossad av Mike Green.
Sen hjälpte det inte att Hagge slog Knuble på käften, matchen var förlorad och jag blev utbuad av Garden-publiken…
* * *
Plötsligt kommer Semin åkande på en kontorsstol genom omklädningsrummet, körd av en materialare.
Det är en oväntad syn.
* * *
Apropå täckta skott vann Capitals den matchen i matchen med 27-6 eller något liknande senast och för Rangers-spelarna måste det ha varit som att möta sig själva.
– Ja, jag har tänkt det några gånger. Det måste vara så här andra känner när dom möter oss, säger Hagge när han i sin ”The right way, the only way”-tischa är på väg till gymmet efter morgonvärmningen.
– De spelar ganska precis som vi och de gör det bra. Att siffrorna såg ut så betyder å andra sidan att vi hade pucken mycket och det var ju roligt för oss.
Ja, som omväxling.
* * *
Runtskyfflingen på pressläktaren fortsätter. Nu har jag plötsligt så bra plats som man kan igen och det är ju bra, men jag hade bespetsat mig på att få följa McPhee igen.
Han var ju minst lika underhållande som Gris-Olle.
* * *
Playoff Will, när jag är på semester i Palm Springs, och kör bil till Vegas, händer det att jag att har såna stora militärshorts som sträcker sig nedanför knäna. Men det är enda gången. Nånsin.
* * *
Det är ikväll Bazooka gör mål.
Jag känner mig helt övertygad.
* * *
Vill härmed meddela att jag håller på Memphis i NBA-slutspelet och vill att de klipper till Clippers ikväll.
* * *
Zuke på isen i morse.
Det var en syn som värmde.
Men ännu dröjer det innan han kan använda den där armen till annat än att twittra.
* * *
John Amirante, nationalsångsvokalisten, har en franskt inspirerad scarf slängd över axeln idag – eller hade åtminstone när han värmde upp i eftermiddags.
Sexigt…
* * *
Det är nåt jävligt blixtrande över Hagge på matchvärmningen.
Han kan också spräcka sin nolla ikväll.
* * *
Okej, matchbollen ligger där.
Nån ska ta den med sig till DC.
Nu ser vi vem det blir.
 
 

New Jersey – Philadelphia 4-2 (slut)
* * *
Okej, 4-2 i The Rock alltså.
Helt rättvist, Devils var klart bästa laget och eftersom Flyers fortfarande att lyckats räkna ut hur de ska handskas med dem det tyder det mesta på att det blir handshake redan på tisdag.
Och här kommer nu en gravt försenad lista , med det bästa och sämsta i Biffens grumliga ögon den senaste tiden.
 
1. Dustin Brown.
– Så här ser en riktig slutspelskung ut. Han är hård, han är elak och han är alldeles lysande.
2. Slutspelstrycket i kommentatorsspåret.
– Det var som mest ramalama i första omgången, när jag vissa kvällar tryckte på godkänt-knappen med intensiteten hos telegrafisten på ett skepp som hamnat i sjönöd. Nu när ni grottat ner i VM där hemma har det lugnat ner sig något, men jag räknar med ny storm i konferensfinalerna.
3. Jonathan Quick.
– Och så här ser en slutspelsmålis ut. Har nu varit med och fällt såväl ettan som tvåan i väst och det övergår mitt förstånd vem som istället ska knäcka honom.
4. U-båtar.
– Ett uttryck som gått hem och jag älskar att så många kört upp periskopen i kommentatorsspåret de senaste veckorna.
5. Oliver Ekman-Larsson.
– Slutspelets svensk. Och inte bara det. Den 20-årige smålänningen är alltså den spelare som får mest istid av alla, i hela Stanley Cup-cirkusen. Helt otroligt.
6. Catfish-regn på isen i Nashville.
– Så länge de flyger i sydstatsnatten behöver man inte sakna bläckfiskarna i Detroit och råttorna i Florida. Men risken är att de bara landar i stekpannor framöver.
7. Zach Parise.
– NHL:s mest underskattade forward,.
8. Maratondramat mellan Capitals och Rangers.
– Nej, hockeyn var inte så vansinnigt underhållande då heller, men ack sicken spänning. Till slut satt varenda slipsnisse i Verizon – bloggen inkluderad – i bara skjortärmarna och höll andan.
9. Claude Giroux.
– Idag visade han lite världsklass igen, i alla fall i första, och han har fortfarande tillräckligt mycket kapital från första omgången mot Pittsburgh sparat för att nypa en plats på den här gyllene listan.
10. Resschemat i öst.
– Det tar tre timmar med Acela-tåget mellan New York och Washington. Däremellan hittar man dessutom både Newark och Philadelphia. Det går således som på räls i östra konferensen…
 
 BIFFENS BU
 
•Tårtans presskonferenser.
– Det börjar bli genant.
•Shannys slutspel.
– Det har ju lugnat ner sig lite nu, men det är som för Giroux fast tvärtom; det hände så mycket tveksamt och dumt under inledningen att han och hans medarbetare tjänat ihop till ett omnämnande här.
•Mister Universe.
– Bra idag, men herregud som det sett ut tidigare. In med Backlund!
 
CITATET

– Din jävla gris, jag hatar dig.
Lite gammalt vid det här laget kanske, men den flinande Erik Karlssons handshake-hälsning till kompisen Henrik Lundqvist är en klassiker.
* * *
Det sjungs aldrig någon Happy Birthday i The Rock, men när vi står och trampar utanför Devils omklädningsrummen för att få komma in och köra våra intervjubandspelare i svettiga anleten låter det i alla fall som att lagkamraterna hurrar ordentligt för sin ikon till målis.
Bra det.
* * *
Raffe, det var nog lite lågt räknat, det.
Det har blivit i snitt 50 matcher i sju år nu, så du får plussa på med några hundra, tror jag bestämt.
* * *
Dom bor i olika lägenheter i samma grandiosa hus vid Hudson-flodens strand, men nej – Adam bjöd inte nyblivne 39-åringen Hedbä på kaffe på sängen igår.
– Fast jag sa grattis och gav honom en rejäl kram, understryker rookien som alltså föddes när leksingen redan var tjugo bast.
* * *
Det konstiga är att Flyers mer eller mindre erkänner att de inte kan komma på hur de ska handskas med den här motståndaren
– Dom gör det väldigt svårt för oss och dom är lika bra defensivt som offensivt, säger coach toalett på sin presskonferens och ser ledsen ut mer än något annat.
* * *
Hedbä, svettig som en finsk bastubadare efter ett till synes stenhårt träningspass direkt på matchen, har inte varit så här nära en konferensfinal sedan den där första, magiska resan med Pittsburgh 00-01 (när kompisen Adam var åtta år…).
– Nej, sedan dess har lagen jag spelat för åkt ut i första omgången varje gång. Vancouver, Dallas och Atlanta. Men nu står vi här. Inte dåligt med målvakter som tillsammans är 79, eller hur, skrockar han.
* * *
GA, nej, den tanken har jag inte riktigt vågat tänka ännu – särskilt inte som det i en sån Path Train-series förmodligen blir ohyggligt svårt att få plats på pressläktarna…
* * *
Plötsligt säger Devils presschef, lite försiktigt, goddag.
Det har aldrig hänt tidigare.
Vad är det för plötsligt vänlighet som sprids i den barskaste av organisationer?
* * *
Tidig väckning i morrn igen, vi har ju förmiddagsvärmningar i Garden att hålla koll på.
Sen blir det Game 5 mellan Blåskjortor och Caps.
Vi hörs strax innan den börjar.