En trippad, ramlande Zubrus drar in 4-2 i tom kasse.
Slut här alltså.
Mer kommer från Manhattan framåt småtimmarna.

New Jersey – Philadelphia 3-2 (Period 2)
* * *
Mister Universe har en högtidsdag han också.
Det är – och det känns overkligt att skriva – helt hans förtjänst att det här inte runnit iväg och blivit så kul att födelsedagsbarnet kunna dansa lambada nere i sin målgård.
Ja, Flyers får till några chanser sista 3-4 minuterna, men dessförinnan är de ju knappt ur zonen.
Till slut lyckas Zubrus ändå pricka in en puck och jag har då mycket svårt att se att Flyers ska kunna vända det här.
* * *
Om det varit nån annan än Claude Giroux som saftat in axeln i huvudet på Zubrus här på slutet – snett från sidan dessutom – hade han fått en femma
Men istället får han två för obskyra ”head contact”.
Och Shanny lär sitta med armarna i kors nu också.
* * *
Jag förstår inte att alla, i alla lag,  kan hålla sig från att bryta det tabu det innebär skjuta efter avblåsning.
Det kan inte jag när jag spelar Playstation, nånsin, och det blir ju alltid ett härligt liv!
* * *
Det var nåt poetiskt över den kommentaren, Björn, men jag förstod den inte…
* * *
Jag gillar verkligen inte den där delay-of-game-regeln, men ändå. Nog är det bra klumpigt av Couturier att safta iväg pucken ändå upp i nätet när han befinner sig bakom egen kasse.
* * *
Jag blir ju alltid lika varm i bröstkorgen när James Gandolfini – med cigarr och allt – dyker upp i jumbon och hetsar Devils-fansen att föra lite mer oväsen.
Men det ör förvirrande att Edie Falco samtidigt går på Rangers-matcher på Manhattan.
Har de separerat igen?
* * *
Och jag som trodde att Jagr skulle göra ett oförglömligt Stanley Cup-framträdande.
I själva verket gör han ingenting.
* * *
Men John J, jag sa ju just att det aldrig blir bättre än mellan 40 och 50.
Slappna av, ta en lakritskola och njut av att du fortfarande rider i den här rodeon.
* * *
Angenämt att få höra lite Costello, jajamensan.
* * *
Det är inte lite långt ifrån att Lilja drar in en sargstudsare via Martys hälar.
Då hade han efteråt kunnat stå och skrocka om hur han lärt sig den av Lidas – sin jämlike på alla plan!
* * *
Var på lotteribasen om att det väl ändå är första målet som ska räknas, men han bara flinar.
Mina chanser att ta hem potten – fem dollar per spelare på isen – känns nu sådär.
* * *
Fy fan vad bra han är emellanåt, Kovy. Och som hungern efter en titel fullkomligen lyser om honom.
* * *
Efter 12 minuter stod det alltså 11-0 i skott i den här perioden.
Ojvoj.
* * *
Det såg överhuvudtaget ut att bli lite frustrerat bland gästerna här på slutet.
Den här avslutningsperioden kan bli den när Broad Street Bullies spårar ur i den här serien.
* * *
Slutresultat publiceras här vad det lider – sen stormar jag hem till Manhattan innan det kommer slutrapport, eventuellt i form av en overdue lista.

New Jersey – Philadelphia 2-2 (Period 1)
* * *
Mja, den här 40-årsskivan börjar inte riktigt som den ska för Marty.
Han får släppa in två mål redan i första – det ena i spel i numerärt överläge.
Det är som någon lallare skulle ta över stereon på mitt födelsedagskalas och bara pumpa E-Type.
Men precis som mina polare snabbt skulle avlägsna den jönsen från min ser Martys lagkamrater till att både reducera och kvittera innan perren är över.
Det är verkligen bara i sin ordning.
Inte så mycket för att Brodeur förtjänar trevligheter på sin högtidsdag, men Devils spelar mycket bättre, i synnerhet fem mot fem, och SKA inte ligga under.
* * *
Så sent som i tisdags spelade homeboy Springsteen i den här hallen – och gjorde, som hyllning till Levon Helm, en fantastisk allsångsversion av The Bands ”The Weight”.
Men jag lovar:
Det är lika livat här ikväll.
Jag har aldrig upplevt sån fullsatt elektricitet här tidigare.
Aldrig.
* * *
Repliken från Claude Giroux dröjde dock inte. Först står han för förträffligt förarbete till Hartnells 1-0-balja, sen kontrar han själv in tvåan i penalty kill.
Dustin Brown har fortfarande konkurrens om epitetet ”världens bäste”.
* * *
Speakern i The Rock går händelserna i förväg en smula  han hälsar välkommen till ”The Stanley Cup Finals 2012”…
Men det kan mycket väl vara en profetia också.
* * *
Det här är den nyaste hallen det spelas Playoff-hockey i just nu.
Ändå är det bara här det är problem med uppkopplingen på pressläktaren.
Varför?
Jag tycker mig få vatten på min kvarn om att Tony Soprano på något sätt var inblandad i uppförandet av den här hallen och fortfarande ser till att det inte spenderas för mycket pengar på såna trivialiteter.
* * *
Coach toalett tar alltså timeout redan fyra och en halv minut – och det gör han rätt i.
Flyers är helt utspelade i början, kommer absolut ingenstans och ser helt enkelt inte ut att veta hur Devils ska mötas.
* * *
Marty är alltså den första målvakt i historien som spelat Stanley Cup-slutspel både som tonåring och 40-åring.
* * *
Vadå, Nobody, vad är det nu för fel på hyrbilar? Jag är en bekväm människa som uppskattar ett visst mått av komfort, särskilt sent om kvällarna.
* * *
Kevin Pollock dömer. Tänk vad mycket roligare det skulle vara om det var JACKSON Pollock.
* * *
Det är min åsikt att lotteriet borde gälla första målskytt istället!
* * *
Sykora är en riktig slutspelskrigare det, och honom tackade Rangers nej till redan för två år sedan, var det inte så?
* * *
De kör en liten jumbotron-uppräkning av fans som fyller år den här helgen – och den avslutas såklart med Hedbä och, allra sist, Martin Brodeur.
Sen spelar organisten ”Happy Birthday”, men den går för snabbt så åskådarna hinner aldrig växla från dånande jubel till sång.
* * *
Nu tar vi en kaffe och hoppas att partyt växlar upp på allvar.
Kul att så många ändå är med, den sena timmen till trots.

Hurra hurra hurra!
Vi kan inte gärna börja på annat sätt idag.
Bloggen har ju kört från Washington till The Rock i Newark och här firar Mary Brodeur sin 40-årsdag idag.
Och vad man än tycker om Devils, och om honom, är han en NHL-legendar och förtjänar en rungande gratulation.
Så:
Hurra hurra hurra!
Han, och hela norra New Jersey, hoppas såklart få fira bemärkelsedagen med en seger och svårintaglig 3-1-ledning i serien, men det står redan klart att Flyers inte tänker komma med några mjuka paket.
De tycker, framgår tydligt av förhandsbluddret, att de varit alldeles för snälla och lydiga och emotionellt oengagerade i de tre första matcherna – och det ska de korrigera ikväll.
Så det här kan verkligen bli ett födelsedagskalas att uppleva.
Jag tycker ni ska hänga med, allihop.
* * *
Tack för omtanken, men det är lugnt i Newark. Här hittar jag – och GPS:en – någorlunda.
Värre var det att hitta ur ett DC där de envisas med att lägga om genomfartslederna hela jävla tiden. Jag var först halvvägs till Richmond, sedan tillbaka i downtown och därefter på väg söderut igen.
Just då var det Tårtans lillebror som satt vid ratten.
* * *
Problemet för Flyers är förstås att de inte har råd att ta utvisningar mot ett Devils som, i alla fall emellanåt, går till storms med ett av slutspelets mest mördande powerplay.
Det gäller således att räkna ut exakt var domarnas gräns går och det känns inte som att Hartnell, Simmonds och de andra är så bra på just den matematiska formeln.
* * *
Har Sirius satellitradio i hyrbilen och lyssnade på NHL-kanalen större delen av resan hit.
Lite väl nördigt kanske, men ni får ursäkta – det är en högklassig källa för den som gillar hockey, fullsprängd av lysande debatter, kommentarer och nyheter.
Vet inte om den alls är möjlig att hitta från Sverige, men gör ett försök.
* * *
Marty är inte den enda målvakt med hemadress i den här hallen som fyllt år i helgen.
Hedbä blev 39 år igår också.
– Ja, Marty har berättat det är den tuffaste ålder man kan vara i. Det blir tydligen hårt. Vilket förklarar hur han varit hela året, säger masen flinande till The Record.
* * *
Något annat ni ska försöka leta på är ”The Road to Victory” – en dokumentär om Rangers resa till Stanley Cup-titeln 1994, visad på NHL Network igår kväll och huvudorsaken till att jag blev kvar på rummet.
Det spelar ingen roll om ni gillar Rangers och New York som stad eller inte; amerikaner är så bra på att bygga suggestiva stämningar i såna dokumentärer att den är sevärd för precis alla.
* * *
Kings fullbordar alltså sin sweep mot Blues och har nu, som åttondeseedad, slagit ut både ettan och tvåan i väst.
Snart är det dags att hålla trean, Phoenix, över grilljärnet också…
För ja, alltså, som det känns nu kommer ingen att kunna stoppa Kings från att nå Stanley Cup-finalen.
De har fantastiska matchvinnare som Quick och Dustin Brown – hela slutspelets kung –, de kombinerar lysande spel med den kaxiga nastiness och hårdhet som utmärker alla vinnare och de har alldeles uppenbart den vinnande feeling i laget jag brukar tjata om.
La la land, here we come!
* * *
Devils tvingas ställa över Ryan Carter ikväll. Han är sjuk. Istället spelar Tom Sestio.
Samtidigt meddelar Flyers att de förmodligen dundrar in Rinaldo i laget igen.
Det betyder att det här 40-årskalaset kan bli ungefär lika livat som det man föreställer sig att Clark Olofsson hade back in the day.
* * *
Alla representanter från nationella medier som var på plats i Verizon igår är här idag också. De kommer tillika att vara på Garden imorrn, i Wells Fargo i övermorgon och tillbaka i Verizon på onsdag.
Det faktum att alla lag i öst är belägna utefter samma relativt korta järnvägslinje har gjort oss till ett godmodigt litet turnésällskap.
* * *
Betydligt viktigare för Flyers är förstås att det ser ut som att även Couturier kan återvända ikväll.
– Han är så jädra ung och ändå en av de smartaste jag spelat med, sa artisten Lilja nyligen.
och jag tror honom.
Synd bara att Couturier ska vara ett så jädra krångligt namn att stava till.
* * *
ALDRIG Taggen, det blir inga shorts på jobbet om vi så ska ha Stanley Cup-final på Jamaica – och jag skulle hellre amputera ett par tår än sätta på mig sandaler.
Kostym it is.
Jag är för övrigt klart upphetsad över tanken på finalvistelser både i LA och Phoenix. Det är underbara favoritstäder, bägge två.
* * *
Prudential-nätet krånglar redan, så var beredd:
Det är överhängande risk för förseningar med både inlägg och publicering av kommentarer i natt.
* * *
Själv hade jag min förhållandevis modesta 40-årsskiva på gamla favoritkrogen Virage i East Village.
Jag var god vän med de som jobbade där då och hade lärt dem vissa svenska favoritfraser, så på den tårta dom rätt vad det var bar in till mitt bord stod det:
Happy Birthday, Slampa!
Sen kom det in en Marilyn Monroe-kopia, städslad av vänner hemma i Sverige, och dansade förföriskt.
Får Marty vara med om sånt idag?
* * *
För bara en dryg vecka sedan var Claude Giroux världens bästa spelare.
Men i slutspel går det fort och nu undrar alla var han tagit vägen.
För Flyers del är det väldigt bra om han replikerar på den frågan ikväll.
* * *
Vare sig  Hedbä eller Marty behöver för övrigt oroa sig; precis som min mamma alltid sagt är livet som allra bäst mellan 40 och 50, när man lärt sig exakt vad man gillar och inte gillar och samtidigt börjar slutar bry sig om vad andra tycker.
Själv har jag faktiskt inte haft en endaste ålderskris – bortsett från när jag bevakade Swedish House Mafia på Garden åt bladet för några månader sedan…
* * *
Det var enligt tillförlitliga vittnen elektrisk stämning i The Rock under senaste matchen och att döma av vad jag ser på plazan utanför drygt tre timmar före matchstart finns det ingen anledning att vänta sig något annat idag.
Det är ett regelrätt party där ute, Jersey stylee.
* * *
50-årsskivan, om DRYGT fem år, kommer bli allt annat än modest, för att nu spinna vidare på det temat.
Tanken är att jag då ska vara så förmögen att jag kan arrangera flera stycken och en ska i så fall vara för kommentatorsspårets trevligaste stammisar och U-båtar.
Bokar du Globen, John J?
* * *
Det var länge sen jag såg Adam Larsson spela live, men varje gång jag gjort det har det hänt nåt spektakulärt.
Se det som ett omen.
* * *
Och med Globen, John J, menar jag arenan i Stockholm – inte spelaren i Washington Capitals.
* * *
Är med i hemligt presslotteri om vem som gör matchavgörande målet och drar namnet Hartnell ur den lilla plastburken.
Sämre lägen har man haft på potten.
* * *
Nej, Björn, Rangers är ingen favorit. Dom har verkligen full sjå med Capitals. Jag tycker Devils känns som en vassare utmanare.
Ja, Hank, om inte förr kommer jag dit i finalen…
* * *
Ännu har vi inte hört någon Happy Birthday-sång i The Rock, men det måste ju komma.
Det är som sagt självaste Marty som når The Big Four O.
Själv hoppas jag få fira högtiden med en riktigt sprakande hockeymatch.
Häng med!

Washington – NY Rangers 3-2 (Slut)
* * *
Mike Green avgör alltså med en bomb från blå.
Det var inte igår.
– Nej, man brukade se mer av det för några år sedan, säger Bäckis och flinar medan han sliter tejpen av benskydden..
– Men det är kul för honom, han har haft det motigt med skador de senaste säsongerna.
Att även Ovetjkin och Bäckis själv scorade samtidigt får huvudstaden att jubla över att ”the young guns” skjuter skarpt igen.
– Fast vi är inte så unga längre, säger både Green och Bäckis.
Beror alldeles på vad man jämför med, det…
* * *
Det är tung och sammanbiten, nästan mörk, stämning inne i Rangers-kabyssen.
Till och med PR-männen smäller i dörrar så det rister i väggpanelerna
I luften hänger en outtalad anklagelse om att domarna sänkte dom.
– Inga kommentarer, svarar alla kort på frågor i ämnet.
Tecken på störningar i truppen – eller på kokande revanschlystnad?
You tell me.
* * *
McPhee har en betydligt mer jovialisk framtoning när han kommer till den mystiska hissen idag.
Han till och med klappar nån lokalreporter på axlarna och skrockar om the young guns.
Ingen är överbetald längre…
* * *
Man förstår att istid fick spela 50 minuter mindre än McDonagh i onsdags.
Det kan ju inte vara så att Eminger är sämre, så varför får han inte spela?
* * *
Rangers tog bara utvisningar på hela matchen, men Capitals högg på båda – med hjälp av dödligt bra powerply.
Som av en otrevlig händelse var det svenskar som satt i  bägge gångerna, först Strålle och sedan Hagge.
* * *
Kul att höra att Joel varit lika bra i Globen som han var i Dallas året när Stars gick ända till konferensfinal
Synd att det inte direkt är läge att dra den glada nyheten för hans tvillingbrorsa.
Han är snabb ut från den där dystra katakomben i dag.
* * *
Ikväll kan man vara rätt säker på att Storchen reser sig ur lillebrors soffa och går ut på byn.
Staurday night i Georgetown efter en Caps-seger…det missar han inte.
* * *
Av surret i Verizon att döma är det redan mer eller mindre klart att Shanny inte ens tänka hålla något förhör med Ovie om Girardi-knocken.
Inte oväntat.
En Jay Beagle hade säkert fått en match, men NHL stänger ogärna av sina största stjärnor när övergreppen inte är grövre än så där och det får vi helt enkelt bara leva med.
* * *
Det är The Goalie Birthday Weekend i norra New Jersey som pågår. Hedbä fyller 39 idag – och Marty blir 40 imorrn, lagom till fjärde matchen mot Flyers.
Är det någon ordning på Devils-fansen ser de till att sjunga Happy Birthday så The Rock-taket exploderar – för bägge två.
* * *
Mja, Per, att tillerkänna Tårtan tolvåringens alla goda egenskaper när han beter sig som på presskonferensen idag är alltför vänligt. Jag sa mätte ut beteendet till femårsnivå redan under Ottawa-serien och tycker det känns helt korrekt.
* * *
Det här blir nu en lång serie, a minst sex matcher, och resa måste bokas till DC på onsdag också.
Avgörs den då?
Det är helt avhängigt vad som händer på Garden på måndag, tror jag. Om Caps tar Game 5 är det högst troligt att de sedan kan döda Rangers här hemma. Om Rangers istället vinner den tror jag på sju matcher.
* * *
Nu är jag bjuden på Kentucky Derby-fest hemma hos en kameraman i en av DC:s alla prunkande förorter, men jag tror det får vara.
En stilla solomiddag räcker, sedan börjar laddningen för söndagens biltripp till Newark.
Vi hörs därifrån.

Slut, Capitals vinner med 3-2.
Mer kommer snart här – och på sportbladet.se, förstås.

Washington – NY Rangers 2-2 (Period 2)
* * *
Ojvoj, Bäckis gör en tvättäkta Foppa!
Först bjuder han Anisimov på en offensiv ”mot-tackling” som får ryssen att drutta på arslet.
Sen glider han in i banan, får tillbaka pucken och sprätter upp den i nättaket bakom Lundqvist.
Det är mästerligt, varken mer eller mindre.
* * *
Spelmässigt har Rangers jämnat ut efter utklassningen i förstaperren.
De firar inte någon offensiv karneval nu heller, men gör det i alla fall lite svårare för motståndarna och se till att de bara avlossar sex skott på hela perioden.
Sen har de flyt med målen, och därmed är det upplagt för en formidabel kraftmätning i sista.
* * *
Anisimov får försöka trösta sig med Tårtans första utskällning tog som den skulle..
Det är nästan så man tycker han borde tagit fram sin gamla målgest – den Tampa-spelarna tyckte så mycket om – av ren glädje över att kunna iscensätta en dylik respons.
* * *
Ovie hoppar in i Girardi – med båda fötterna i luften – och det är inte jag som säger det utan hans tedrickande landsmän här på pressläktaren:
– Nu blir han avstängd.
Ja, en match kan det i alla komma att kosta och i så fall var det ju ofattbart onödigt.
* * *
Israeli Madman, jag beklagar – hinner helt enkelt inte svara alla.
Men det är såklart en stor ära att ha läsare så långt bort som i Mellanöstern.
* * *
Det är ena riktiga skitmål Capitals släpper in.
Först får man veta varför Brooks Laich inte är back  – men vad tog de riktiga försvarare vägen som skulle täcka Anisimov där?
Sen är det som att både Wideman och Schultz glömmer bort att icing upphävs om motståndarna tar pucken först och skiter i att jobba hem.
Såna defensiva misstag brukar inte det här begå längre, vad fan händer?
* * *
Nejdå, utlandssvensken. Det är bara jag som tycker det är roligare med mycket kommentarer och tar till såna billiga knep när det blir stiltje…
* * *
Alla blåskjortor som inte spelar sitter på rad på din finaste delen av pressläktaren, Zuke Zuccarello alltjämnt med armen i gips,  och intill står Duby Duby Doos kryckor lutade mot en papperskorg.
Det är en rätt deppig syn.
* * *
Nu börjar man känna igen slutspels-Joel i kommentatorsspåret, ha ha.
Härlig hets nu.
* * *
Ledsen, Taggen, men vad som händer på bloggens fritid är för det mesta konfidentiellt.
Och ikväll blir det på sin höjd en bio; en episk bilresa upp längs I-95, mot Newark, väntar i morgon.
* * *
Det är en besvikelse att varken MacPhee eller Holtbys föräldrar blivit inzoomade i tv idag.
* * *
Okej, det är väl nästan lite upplagt för en lång eftermiddag idag också, eller hur?
Vad som än händer:
Bjuppe finns här för er.
Vi hörs när det är slut.

Washington – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
Det verkar inte som att Tårtan lyckades övertyga sina mannar om att de inte är trötta, trots allt.
De har uppenbara problem att freda sig mot ett frustande Washington i egen zon, lyckas bara med stor ansträngning ta sig upp i offensiv zon några gånger och avlossar ynka tre skott mot Capitals 14.
Det här vinner hemmalaget lätt om inget drastiskt händer – snabbt.
* * *
Kreider visar med sin grova indian till Ovie före 1-0-målet att steget mellan college-hockey och Stanley Cup-slutspel ändå är ganska långt.
Så kan man bara inte göra.
För Caps är det samtidigt finemang att det är just Ovie som smackar in ledningsmålet.
Som Granvista påpekar brukar det ta tid innan han kommer igång i så här tidiga matcher, men nu går han i spinn.
* * *
Stämningen på läktarna är i sanning långt från Globen-sömnig, men samma tryck som i onsdags har de församlade inte fått igång ännu.
Här är uppenbarligen som fler som passade på att göra en Radulov i sommarvärmen igår.
* * *
Helvete vilken Lucky Luke Henke är med plocken när Ovie ska styra in 1-0 i det första PP:t.
Man förstår att ryssen bara står kvar och tittar på honom.
Han får dock revansch när Henke, förmodligen oförberedd på att det ska komma en så snygg passning ut till blålinjen,  på målet klipper ett stort hål i luften med samma plockhandske.
* * *
Taggen, du påminner om Brage bara för att du är taskig, helt enkelt.
Bloggen rasar!
* * *
Det bästa med nationalsången i Verizon är att mannen som sjunger gör det lika snabbt som Hagge Hagelin åker skridskor.
Det uppskattar framförallt spelare om står och stampar av iver över att få komma igång.
* * *
Bullshit, Tryggve. Det finns inget slarvigt över dagens Mojo Bazooka. Om det var ett kännetecken skulle han inte spela så mycket som han gör.
* * *
Man är glad att man inte är Artie Anisimov när Tårtan – inför rullande kamera – böjer sig fram i båset och vrålar så den stackars ryssen blir alldeles våt om örat.
* * *
Greider, snus beställer man direkt på nätet från my snus.com och sen säger det bara pang och en försändelse från UPS kommer inom två dygn.
* * *
Ovies målgest, när han slår sig på bröstet som en gorilla, är en intstant classic.
* * *
Ni minns Zdenek va, han som under Stanley Cup-slutspelet åker omkring och gör tv-inslag åt alla möjliga och omöjliga europeiska tv-stationer – inklusive SVT?
Well, han var i Nashville igår kväll – men sitter nu lik förbannat på stolen intill mig.
Få jobbar hårdare den här tiden på året – inklusive spelarna.
* * *
Jag finner det egenartat att det är så mycket sämre tryck i kommentatorsspåret de här tidiga matcherna, när det rimligen borde vara fler som tittar och är uppkopplade.
Kom igen nu, så här segt kan vi inte ha det. Nu  tror ju mina vakna chefer att det alltid är så här och prioriterar ner bloggen…
* * *
Om inte Rangers får igång benen i den här perioden är det lika bra att beställa ny resa till DC på onsdag.
Och inte mig emot, här vill man vara så mycket som möjligt.
 
 
 
 

God morgon och välkomna till The District, ber bloggen härmed att få hälsa vänner, fiender, stammisar och U-båtar.
Här blir det, som ni vet, Stanley Cup-matiné idag.
Game 4 mellan Washington Capitals och New York Rangers.
Och ni behöver inte vara oroliga:
Här kommer det att vara fullt på läktarna…
Så skruva upp volymen på tv/dator, luta dig tillbaka, njut av riktig hockey och sprakande stämning – och spruta kommentatorsspåret fullt med synpunkter.
* * *
Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att behöva kliva upp vid åtta på morgonen för att gå på hockeymatch.
Men det är vad som krävs när en bloggare vill sitta i hallen tre timmar före första nedsläpp för att få lite tidsmarginal åt sitt intro.
Sen går man yrvaket omkring här i korridorerna och säger good morning åt andra yrvakna och det känns helt orimligt att det om bara några timmar ska kunna bli högintensiv duell nere på isen.
Men det blir det.
Det är ju livsviktig Stanley Cup-batalj som ska avgöras.
Även tredje matchen mellan Penguins och Flyers gick på en tid när man helst ska ligga i sängen med tiotalt New York Times-bilagor och bara läsa och ni minns kanske vilken vilda västern-duell det blev.
Så det är bara att hälla i sig några dussin koppar kaffe och vara beredd.
* * *
Riktigt varför jag ska skämmas för att de bara sitter några tusen i Globen och tittar på Tre Kronors VM-premiär mot Norge har jag inte lyckats reda ut för mig själv.
Ändå gör jag det.
Det är så ohyggligt pinsamt att förbundet ställer till med sånt praktfiasko när de äntligen fått hem alla NHL-stjärnor det ständigt tjatas så förbannat på om att de måste ”ställa upp” fast de just krigat sig igenom en 82 matcher lång grundserie och i de flesta fall just fått sina hjärtan krossade i slutspelsbesvikelser.
Herregud, såna som Alfie och Entorurage-Karlsson och Zäta och Kron Wall of Pain är vana vid större folkfester på försäsongens träningsmatcher.
Så rodnaden sprider sig hela vägen över Atlanten.
* * *
Klockan har alltså inte hunnit bli mycket mer än nio när jag genomför den nästan ceremoniella promenaden från hotellet till Chinatown.
Och inte nog med att det redan är så varmt i luften att den snygga silkesslipsen snabbt börjar kännas som en strypsnara.
Det har redan börjat bubbla av förväntan och nervositet och upphetsad nu-jävlar-ska-vi-slå-tillbaka-stämning
Hockeyfeber i somrigt Washington…det finns inte mycket som slår det.
* * *
– Det var inget särskilt med segern i onsdags…
Vem i Rangers kan säga något så befängt?
Tårtan såklart.
Han menar alltså att Rangers-fans som gått och varit lyriska över att favoriterna lyckades vinna det oerhörda dramat i slutet av tredje övertidsperioden och redan utsett Gabbys segermål till en Rangers-klassiker överdriver.
Särskilt bra på att sälja sin sport, och sitt lag, är han inte…
Fast egentligen vill den inte helt insmickrande förstås understryka att de inte vunnit något alls ännu och att Gabbys förlösande 2-1-mål rent formellt inte innebar något mer än att det står 2-1 i serien också.
Det har han förstås alldeles rätt i.
* * *
Noterar att Mårts håller platser öppna för antigen Berglund, Steen, Henke, Oliver Ekman-Larsson, Bäckis, Hörnqvist och/eller Anders Lindbäck.
Men Mojo Bazooka Johansson nämns ingenstans.
Vad är dealen med det?
Mojo har varit en av Capitals bästa spelare den här säsongen och är given speedkatalysator i förstakedjan med Ovetjkin och just Bäckis.
Självklart skulle han vara en förstärkning i VM-truppen.
Och tror Mårts inte på mig – vilket jag i så fall har viss förståelse för… – kan han ju kolla med Detroit-spelarna han redan har på plats i Stockholm.
Var det någon de blev imponerade av när Capitals gästade The Joe i slutet av grundserien var det Mojo.
* * *
Kommer till Verizons backstage-entré just som Rangers-spelarna börjar ramla ur bussen nere i VIP-garaget och det är som att se truppstyrka återvända från ett slagfält.
Danny Girardi, till exempel, påminner med alla sina sår och hack och blånader i ansiktet starkt om Charlie Sheen efter den där sista, kaotiska striden i ”Plutonen”.
Men nu ska han spela igen.
Hockeyspelare under playoff är verkligen värda beundran.
* * *
Noterar att yngre kollegor var ute och tog del av Washingtons nattliga attraktioner även igår och nu sitter i pressloungen med The Radulov look.
Så hade jag också kunnat göra – för 20 år sedan.
Nu är det fullständigt otänkbart, jag skulle inte kunna sitta upprätt på den här stolen den här tiden på dagen om jag var som den härskna klick smör jag kände mig som igår.
Men enjoy your youth, kids. Det blir aldrig likadant igen…
* * *
Tursamt nog fick ju de här lagen – och journalisterna som följer dem… – en extra dags vila efter maratondramat i onsdags.
Den tillbringade alla långt från is och klubbor och puckar. Ett gäng Rangers-spelare, med BB King Boyle i spetsen, besökte till exempel Arlington-kyrkogården, där USA ända sedan inbördeskriget på 1860-talet begravt sina stupade soldater.
– Man får lite perspektiv på vad vi gör. Vi sa inte mycket när vi där, det finns inga ord, säger Boyle.
Andra var mindre högtidliga och ägnade sig att fylla depåerna. Jay Beagle, till exempel, berättar att han var hemma hos Karl Alzner och bara vräkte i sig kolhydrater och proteiner och fett.
– Det blev en massa stekar och bison-burgare och beef jerky och avokado och nötter och shots med olivolja, berättar.
Olivolje-shots…där går en gräns för när jag hellre skulle vara slut och inte orka spela.
* * *
Kan ha kokat en egen lite läktarbeef här i tidiga ottan.
När jag anländer är pressboxen helt tom – sånär som på Dave Maloney.
Han sitter och knattrar – och har förstås råkat sätta sig på just min plats.
Jag går lite försiktigt fram och påpekar artigt att han dessvärre tagit min stol.
– Jaha, svarar den hårdföre backen surt, här finns ju gott om plats för alla. Men okej.
Sen rafsar han ihop sina pinaler och går.
Ojvoj.
* * *
– Jag räknar med att vi kommer att få spela fler lika långa matcher i den här serien, säger Tårtan.
Jag med.
Därför har jag för säkerhets skull med mig fyra dosor Ettan idag.
Man vet inte om vi blir sittande här till i morgon bitti.
* * *
ms, samma tanke slog mig igår kväll.
Devils mot Kings i finalen.
Det skulle man ha spelat på i höstas.
* * *
Tårtan har också tvingat sina spelare att stryka ordet ”trött” ur vokabulären.
– No fucking excuses, vrålade han så det ekade i hela Verizon under träningen igår.
– Tänker ni att ni är trötta kommer ni att vara det också och då förlorar vi nästa match.
Right on.
* * *
Det är vaket och fint av de ansvariga i hallen att just idag blåsa på Beastie Boys ”Sabotage” strax innan värmningen börjar.
* * *
– Var är offensiven, frågade Bäckis retoriskt efter Caps träning på det där underliga taket i Arlington igår.
Han är upprörd på sig för att han inte scorat sedan han avgjorde andra matchen mot Boston och kräver nu mer av både sig själv och omgivningen.
– Vi måste se till att vi är mer aggressiva, får ner pucken djupt och sedan jobbar med den.
* * *
Ryan McDonagh spelade alltså obscena 53 minuter i förra matchen.
Ändå ser han ut att ha hur mycket jump som helst i benen under värmningen idag.
Så man kanske ska tro att Tårtan talade sanning när han på presskonferensen efter Gam3 3 påstod följande:
– Vi fick hålla i honom, han ville spela ännu mer.
* * *
Den som till äventyrs tror att jag överdrivit när jag berättat om GM McPhees engagemang under matcherna kan ju kolla den här underbara videon:
http://www.russianmachineneverbreaks.com/2012/05/05/video-george-mcphee-freaks-out-during-triple-overtime/
* * *
Dirty Harry Callahan ser också het ut på värmningen.
Om honom säger Tårtan att han inte hörde så mycket som ett ord på bänken under övertidsperioderna – men i pauserna var det hans röst som ekade inne i omklädningsrummet.
* * *
Det ska bli mycket intressant att se hur NBC tänker lösa det här om det blir maraton-OT igen.
De har Kentucky Derby – en av det amerikanska idrottsårets verkliga klassiker – inplanerat i tablån redan vid 16.30 och om Gabby fortfarande inte avgjort vid den tidpunkten är risken uppenbar att de helt enkelt bryter sändningen härifrån.
Det vore just snyggt.
Kanske är det därför Pierre McGuire ser så nervös ut när han sitter nere i pressloungen och trycker i sig frukostkorv.
* * *
Betydligt fler Rangers-fans här idag än senast, kan vi konstatera.
* * *
Så vad tror vi då?
Jag tycker det lutar åt Capitals-seger.
För ett par år sedan hade de brakat samman efter en förlust som den i onsdags, men på något sätt har Dale Dalle bepansrat det här laget med en helt annan mental styrka.
Så jag tror de reser sig och slår tillbaka – hårt.
Vad tror ni?
* * *
Alldeles oavsett åker vi nu.
Det blir en fest – igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nashville –Phoenix 0-1 (Slut)
* * *
Nu blir det inte lätt för Bengan Hörnqvist att somna. Och om han väl gör det lär han drömma mardrömmar om Mike Smith.
Hur många lägen blev han bestulen på?
Otroligt.
* * *
Nu är vi bara två matcher från en konferensfinal mellan LA Kings och Phoenix Coyotes.
Den såg man inte komma.
Men för all del, både LA och Phoenix är suveräna städer att besöka, så inte mig emot.
* * *
Halloran blåste väl tidigt, det håller jag med om.
* * *
Nä, ångestpåsen. Lakritstpuck klarar jag mig utan – särskilt med de ständiga lakritsleveranser jag får från Finland. Piggelin hör till det första jag springer ut i ankomsthallen på Arlanda och köper när jag kommer till Sverige på somrarna.
* * *
Nu blir det debatt om Trotzen inte borde ha spelat Radulov och Kostitsyn, trots allt.
Är det nåt de – och framförallt då Radulov – kan med är det ju resoluta avslutningar.
Vad som än händer blir det fel i fortsättningen och man kommer nog ganska snart att kunna konstateras att Predators säsong förstördes på den där nattklubben i Scottsdale.
* * *
Mike Milbury:
– Nu ska jag gå hem och dricka ett par scotch och sova bra.
Fy fan, Mike, akta dig för spriten…
* * *
Det är fan inte dåligt att ta ledningen med 1-0 i första perioden och sedan lyckas försvara den ända in i mål – borta mot Nashville.
Det är nåt väldigt speciellt med Phoenix.
* * *
Nu ska bloggen sova sig frisk och kry så den är beredd till matinén på Verizon i morrn.
Vi ses och hörs då, hoppas jag .