Jamen nu, serrni.
Nu är det slutspel på riktigt.
För mig finns ingenting som i högre grad signalerar Stanley Cup Playoffs än tågresor ner till ett Washington som balanserar på gränsen mellan vår och sommar och samtidigt vibrerar av hockeyfeber.
Man checkar in på sitt stamhotell, tar en snabb promenad i de solstekta kvarteren runt Vita huset, äter lunch, går hem och snajdar om till skarp kostym, åker till Chinatown, krånglar sig in i media-entrén och tar den mystiska hissen – utan femte våning – upp till pressläktaren och sätter sig på sin plats i den kalla, tomma Verizon Center och börjar skriva de här raderna.
Det är ett slags magi och jag hoppas jag i någon mån kan förmedla den i nattens blogg.
Hoppas några där ute vill vara med och smaka på den.
* * *
Bäckis återförenas med Ovie ikväll, står det klart efter morgonens träning. Det gamla radarparet bildar förstakedja med Mojo Bazooka Johansson.
– It’s nice. Vi har kemi, det är ingen hemlighet, säger Ovetjkin.
Särskilt glad är han förmodligen att det innebär att han får spela lite mer än de ynka fjorton minuter – ryssens lägsta siffra sen han kom till Washington – Dale Dalle bjöd på senast.
* * *
Att det känns så speciellt att komma just till Washington – precis som till Detroit – den här tiden på året beror förstås på historien.
Det är femte året i rad jag är här och följer det hårt prövade laget slutspelsövningar och jag har ju under de åren fått se både makalös hockeyshow och förstummande genomklappningar.
Bäst var det 09, i serien mot Pittsburgh, och särskilt matchen när både Ovie och Sid The Kid gjorde hat trick.
Jobbigast: Året därpå, när Presidents’ Trophy-vinnaren redan i första omgången föll mot ett Montreal så snålt spelande att dagens Rangers framstår som Harlem Globetrotters i jämförelse.
* * *
Det ser ut att bli rena rama Lundqvist-veckan i Vegas strax före midsommar.
Idag blev han nominerad för en Ted Lindsay Trophy också – den som spelarna själva delar ut och som just därför, i hemlighet, äger högst status hos vinnaren.
Man får putsa skorna ordentligt 20 juni.
* * *
Lycka är att hämta ut sin ackrediteringsbricka och inse att man fått en för hela serien.
Då slipper man den ångesten och i mitt fall den kan, som exempelvis Eken är mer än villig att vittna om ifall ni frågar, bli betydande.
Bara häromdagen  var det till och med en före detta NHL-anställd som slog fast att jag behöver terapi för neuroser kopplade till ackrediteringar och bekräftade pressläktarplatser.
Hm.
* * *
En konsekvens av att Ovie spelade så sensationellt lite i lördags var att Danny Girardi också fick se sin istid nerkrympt till rena Steve Eminger-nivåerna (nåja…).
Tårtan har ju i flera år matchat sin bäste back mot den ryske superstjärnan och när han inte fanns på isen fanns det tydligen inga skäl att ha Danny G där heller.
– Det är nog en ganska korrekt iakttagelse, sa backen diplomatiskt när han igår fick frågor om hans istid var kopplad till Ovetjkins.
Men då kan han ju egentligen vara sur på Tårtan. Det är Peter Dalle-kopian i andra båset som är taskig mot honom.
* * *
Nej, Capstronauten har tydligen inte synts till det här slutspelet heller.
Här puts väck sedan två år tillbaka.
Det kan bara betyda att han sitter inlåst på institution.
* * *
Marc Bergevin blir alltså ny GM för Habs.
Det hade jag inte kunnat föreställa mig när jag var och hälsade på Rico Persson i St. Louis för tolv år sedan och ständigt blev mobbad för mitt dåvarande krull av just Bergevin.
En hel träning åkte han – och några av er har hört det här förut, men det får ni ta – förbi den plats där jag satt och gjorde en konstig rörelse under haken.
Till slut var jag tvungen att fråga vad fan han menade.
– Ja, det är förbjudet att inte ha hjälmen knäppt, förklarade lustigkurren.
* * *
Goda nyheter från Tarrytown:
Zuke Zuccarello är på is och tränar igen.
Så nu har Rangers ytterligare ett skäl att gå långt i det här slutspelet.
Alla vill ju se artisten från Oslo spela igen.
* * *
Big Kjell is in the house!
Han är enligt pressläktarschemat här för att spionera åt Flyers och jag sträcker omedelbart på mig lite extra.
Att träffa Big Kjell är ju alltid som möta Zeb Macahan.
* * *
Man undrar lite hur Rangers , eller åtminstone den media som följer Rangers, ser på serien mot Washington.
Rapporterna de senaste dagarna har handlat frapperande mycket om att det var dumt att förlora matchen i måndags för att de får spela så många matcher innan Stanley Cup-finalen.
Som att det redan var klart att Washington bara är ett hinder på vägen.
Idag erkände till och med Ruppen-Pruppen att han funderat i samma banor.
– Men bara helt flyktigt direkt efter andra matcher. Man kan inte tänka så, säger han till Post.
Nej, det kan man verkligen inte. Då är man predestinerad att åka åt helvete av ren arrogans.
* * *
Svenskar på twitter försöker locka med att en krog mitt emot Verizon ”is calling my name for margaritas”.
Det låter ju underbart, men vore just snyggt.
Den här bloggen är nykterist och det ska vi vara väldigt glada för.
* * *
Pratade med Adam Larsson efter det underbara målet i Wells Fargo och det är alltid lika uppfriskande att få intervjua en som fortfarande är så oförstörd och bara säger vad som faller honom in.
Som:
– Det var bra att vi hade tålamod och inte började med en massa skit.
Man får njuta så länge det varar, för snart börjar säkert papa Lous mediaträning.
* * *
Dom som svarar för intern-tv här i hallen har filmat när Rangers anländer till hallen – och ägnar avsevärd tid åt följa PR-basen JR när han går från bussen till entrén.
Det är lite kul.
Mest sammanbitna är Henke, Broadway Brad och BB King Boyle. De går för sig själva med hörlurar och ser inte ut att vara medvetna om att omvärlden överhuvudtaget existerar.
Men Bork Bork Hagelin är sitt vanliga lättsamma jag och babblar glatt med Mcdonagh och Bickel.
Nu vet ni det också.
* * *
Hör Doc Emrick, kommentatorn, ”repa” i sin hytt två timmar före matchstart och otroligt nog lyckas han gå upp i samma upphetsade falsett fast ingen match alls pågår.
Så har jag aldrig sett Niklas Holmgren göra.
* * *
BB King Boyle har all anledning att se sammanbiten ut. Som han själv konstaterade efter comeback-matchen i måndags:
– I stank.
Det är svårt att säga emot.
* * *
Nåt har blivit fel och jag har för första gången nånsin fått lite bättre plats på pressläktaren än lokalreportrarna från New York.
De ger mig blickar som antyder att de inte är helt nöjda med denna sensationella utveckling.
* * *
Holtby gör det idag också:
En och an halv timme före första nedsläpp kommer han ut i hallen och ställer sig och stirrar på ena målburen, djupt försjunken i kontemplation.
Vad är det som pågår där, vad tänker han på och vad händer i honom?
Det får Bäckis ta reda på nån gång.
* * *
Capitals vann den här matchen klart igår.
Jag fortsätter ju envist att vara hemmalaget i mina Playstation-match-ups och ojvoj, Henke blev – till allmänna skrattsalvor i det hopplöst stökiga vardagsrummet – totalt bortgjord av Semin, Laich och Bäckis.
Bäckis var i slagsmål två gånger också, mot Prust respektive Callahan, och spöade dom som vore de sandvikare som klivit in på Heartbreak hemma i Gävle och kaxat.
* * *
Det börjar bli lite cementblandare från Brooklyn över Henkes slutspelsskägg också.
Att han kunde få en så svartmuskig framtoning…det hade jag inte riktigt kunnat föreställa mig.
* * *
Nu har jag just varit och pratat med Big Kjell, på en prominent plats på raden nedanför här.
Som sagt:
Zeb Macahan.
Vilken hjälte.
* * *
Dom kallar Joel Ward för Wardo i Washington.
Coolt.
* * *
Värmning pågår och mitt enda helt säkra intryck är att Strålle är jävligt peppad och förmodligen kommer att göra mål.
* * *
Liten varning:
Nätet har en tendens att braka samman i den här hallen, så namngiven efter ett telebolag den är.
Var medvetna om det – ifall det blir helt slut i rutan i bloggen.
Nu tar vi och släpper sargen, tycker jag.
Det är game night i Washington DC och roligare blir det sällan.
Vi hörs på traditionsenligt vis i paus nummer ett.

Philadelphia – New Jersey 1-4 (Slut)
* * *
Sådärja, youngblood Larsson!
Exakt så replikerar man när man kommer tillbaka från en lång sittning i fryxbosen.
Och vad rörande det var att se Larry Robinson – som jobbat med den unge svensken under hela den här långa tiden utanför laget–  jubla över att det var just han som fick pricka in den rättvisa kvitteringen.
* * *
Skillnaden mellan dig och mig, skånske Ja, är att jag de facto var musikkritiker i nästan 20 år….
* * *
Dom är bra konstiga, Flyers.
Tidigare har de varit i förstaperioderna dom spelat som päron.
Nu var dom lysande i första – och undermåliga resten av matchen.
Devil spelade bättre både offensiv och defensivt och förtjänade verkligen den här segern – och nu blir det en betydligt längre serie än jag trodde så sent som i eftermiddags.
* * *
Tårtan har tydligen haft en glad liten rendez-vous med media idag också – och gett ett slags förklaring till varför han är så grinig och kort i tonen.
Kolla här:
http://blueshirtsunited.com/videos/1422/tortorella-post-practice-tuesday
Naturligtvis får han in en jabb mot Brooksie – och lite svettig tror jag den kollega hinner bli som är måltavla när Tårtan frågar om han försöker vara en wise guy…
Men när han vägrar svara på Jack Adams-frågor för att ingen ställde dom igår, då börjar han väl passera gränsen där man vanligtvis tycker att till och med treåringar går för långt i sin trotsighet, no?
* * *
I morgon går ett tidigt tåg till DC, så nu drar vi ner gardinen i Midtown.
Tack och bock för att ni var med ikväll, vi hörs från Verizon Center

Philadelphia – New Jersey 1-0 (Period 2)
* * *
Jaha, det var ju oväntat.
Devils har slagit den där blixtrande Flyers-offensiven i tunga kedjor och tagit över.
Men mål gör de inga – för att Mister Universe plötsligt gått och blivit lysande.
Nån lär man sig förhoppningsvis att man inget vet och inget kan räkna ut när det är playoff…
* * *
Det kunde man ge sig fan på, skånske Jan är musikkritiker också…
* * *
Flyers hade alltså två skott på mål i hela perioden – och det första kom när det var en och en halv minut kvar.
Jisses.
* * *
Men i PP är Devils utan Kovy som U2 inte bara utan The Edge. Bono saknas också. och Larry Mullen. Det är bara Adam Clayton där ute och det räcker inte långt.
* * *
Tomanista, det är i och för sig också sant. Otroligt att en sån som bara är fem år yngre kan göra såna saker med sin kropp.
Men som människa känns han så otroligt mycket vuxnare och klokare och mer erfaren än jag. Känslan är densamma när jag möter såna som Lidas, Jagr, Shanahan och Alfie.
* * *
Ojvoj, nu kom det en liten springare med kycklingvingar.
Dags för dom.

Philadelphia – New Jersey 1-0 (Period 1)
* * *
Vilken show Flyers iscensätter match efter match.
Anfallsspelet är så underbart stridslystet, explosivt och, samtidigt, fantasifullt att man ju bara kan jubla.
Och alla fyra kedjorna går ju fram lika hårt, som att de liksom springer på skridskorna och skulle fortsätta rakt ut på den väldiga Wells Fargo-parkeringen om det inte fanns sarger.
Nu verkar Mister Universe ha bestämt sig för att uppträda som en NHL-målis.
Hur ska Devils kunna stoppa dem?
Jag vet inte.
* * *
Ludwig, den frågan känns det som att jag och kommentatorer i spåret besvarat varje dag:
Adam var inte riktigt sig själv efter skadan och blev till slut petad till förmån för Harrods, som DeBoer helt enkelt tyckte spelade bättre.
Konstigare än så var det inte.
* * *
Det känns lite mindblowing att höra att Broduer ska fylla 40 först om några dagar.
Jag är alltså fem år äldre, men när jag träffar honom – det vill säga står vid hans plats i omklädningsrummet – är det likafullt jag som känner mig som en pojkvasker.
* * *
Adam avlossar ett par skott i alla fall. Inga med särskilt mycket senap på, men det ansatsen är  den rätta. Snart tappar Bryzze Universe in en puck.
* * *
Kenny Albert, snubbe som kommenterar den här matchen åt NBC, är en utsökt herre som alltid varit trevlig mot bloggen.
Bra är han också – den ende i hela den amerikanska broadcast-världen som kommenterar alla de fyra stora lagsporterna.
* * *
Jagrs skägg är rätt episkt.
* * *
Zornie, jag var inne på precis samma linje om Radulov – och det är extra underligt att Nashville, där kollektivet alltid varit A och O, tar en sådan dum chans.
Fattar inte.
* * *
Nu får ni ursäkta, det är en underbart ljummen vårkväll på Manhattan så jag måste ägna resten av pausen åt att sitta på balkongen och ha det lite gött.

Ja, det är ju första maj idag, så vi måste ju börja så:
Upp till kamp!
Fast det är ingen uppmaning man behöver rikta till lagen i kvällens enda match.
Är det några i det här slutspelet som visat att de kan kämpa och köra och spela hockey är det Devils och, framförallt, Flyers.
Det kommer dom garanterat att göra ikväll också.
Själv sitter jag parkerad i korresoffan och kör en liten mindre mellandagsblogg därifrån.
Hoppas det finns en och annan filur där ute som vill vara med och gaffla lite under natten.
* * *
Adam Larsson begår Stanley Cup-debut ikväll.
Det var på tiden.
Må det gå riktigt bra så jag får ännu större anledning att följa den här sprakande serien.
* * *
Jag har hela tiden undrat varför i hela friden Predators, som hade sån uppenbar kanonkemi i sitt omklädningsrum hela säsongen, skulle knöla in Radulov i truppen.
Nu ser vi konsekvensen.
Han tar med sig ena Kostitsyn-brorsan på nattklubb kvällen före match – i Scottsdale, 45 minuters bilväg från spelarhotellet i Glendale – och måste stängas av för brott mot klubbens regler.
Snacka om distraktion, snacka om störning i förberedelserna, snacka om att sabba nåt som var i det närmaste perfekt.
Nu är det fördel Phoenix på en massa sätt.
* * *
Att Devils tvingas klara sig utan Kovy ikväll är förstås minst lika jobbigt som det skulle vara för U2 att klara sig utan The Edge.
Exakt vad ryssen har för problem vill Devils förstås inte uppge, men jag har hört surras om att det rör sig om ryggen och att den plågat honom hela slutspelet.
I så fall kan han bli borta länge och då är det svårt att se hur New Jersey-laget ska fixa det här.
* * *
Let’s go i Wells Fargo.
Med lite tur får vi sprakande underhållning därifrån ännu en gång.

NY Rangers – Washington 2-3 (Slut)
* * *
Trots den sura mittperioden var ju det här en betydligt mer sevärd match än den första.
Fast den stora behållningen för de som satt på min del av pressläktaren var McPhee,
I slutminuten, när Rangers låg på och hade en klockren i stolpen, trodde jag att den elegante mannen skulle explodera.
Men det var tydligen inget unikt för den här matchen.
En kollega från huvudstaden berättar att herr general managern  alltid är lika ”engagerad”.
En gång i Buffalo ska han ha blivit vansinnig på en av lagets stjärnor och skrikit:
– Du är överbetald din jävel…och det är mitt fel.
Klassiskt.
* * *
Elakt påstående kommer flygande från Missouri:
– I natt blev Brian Elliott Brian Elliott igen.
Var det vad som hände i Scottrade Center?
* * *
Zdenek heter en tjeckisk murvel som jobbar hårdare än alla andra under de två slutspelsmånaderna.
Han frilansar åt tv-stationer över hela Europa och levererar färska intervjuer åt exempelvis SVT, men han talar ju själv inte så många av språken i fråga och håller bara fram mikrofonen och hoppas det bästa när vi, som ikväll, pratar svenska med Bäckis.
Sen frågar han, lätt nervöst:
– Ni pratade väl om det matchavgörandet målet nu, va?
– Nej, svarar Bäckis, vi pratade bara om tjejer.
Det tycker jag är väldigt roligt.
* * *
Tårtan?
Sur sur sur sur sur.
Vad trodde ni.
* * *
Okej, det får väl ta lite tid då. Ni ska få ert lystmäte  – en slutspelsdag at the Garden i bildform.
 
Den inte helt glamorösa syn som möter när man kommer till the wooorld’s most famous arena.
Den ännu mindre glamorösa pressentrén.
Den outhärdligt långsamma backstage-hissen. Den har jag ägnat sammanlagt en månad åt att vänta på.
Rangers morgonvärmer.
Några timmar senare åker han på cykelsemester bakom just den där kassen och träffar Jason Chimera…ojvoj!
Det bästa dom har i Garden – det välvda taket. I lovet it.
När de här två senast spelade Game 7-match på Garden…då var det kul.
Den långa korridoren mot Rangers omklädningsrum. Där luktade det fisk idag, på fullt allvar. Förmodligen torsk, slår det mig nu efteråt.
Baksidan av Ovie såg vi mycket av ikväll.
The Great Lozo på nhl.com randar ännu ett aktstycke.
Klassiskt media-zoo utanför Caps omklädningsrum.
Ashley, som intervjuade mig på radio idag. Till höger alltså. I bokstavlig mening. Han till vänster hördes sällan på såna kanaler…
Så kallade Strålle-t-shirts går att köpa också.
Stilstudie av Bjuppes lilla pressrumsbås.
Jag höll på att bli överkörd av en sån här idag – och när man tänker på det: Vilket legendarisk sätt för en NHL-bloggare att checka ut på.
Lite historia
Lite anvisningar.
Pressloungen som någon gång i framtiden kommer att bli namngiven efter Eken.
Och här är Giroux-kopian i egen hög person, lycklig efter ännu en måltid.
Biffens plats i solen.
Rangers kommer in på isen för match.
Nationalsång sjungs – och bloggläsarnas särskild favorit, balongerna, går till väders…
Match är slut. Depp i läktargångarna.
Bild utlovad sedan tidigare – The redout i Joe Louis Arena.
Den här, tagen på strandrestaurangen på Casa Marina i Key West för ett drygt år sen, asvlutar vi med för att…ja, man längtar ju efter en sån här.
* * *
Tack för i natt, vi hörs igen när det är dags för nytt slag i Philly.

Capitals släcker brasan på Garden och vinner med 3-2.
Ber att få återkomma.

NY Rangers – Washington 1-2 (Period 2)
* * *
Nä, fy fan.
Bortsett från några korta sekvenser under de sista två minuterna var den här perren en skitig spegel av första matchen.
Bara bök och grind och kamp – och 8-6 i skott.
Det blev väl helt enkelt för kul för Tårtan och Dalle i inledningsakten.
Suck.
* * *
Ja, förlåt Kmannen, jag vet – men det är nu så många NHL-proffs i Tre Kronor-truppen att jag helt enkelt inte kan låta bli att febra lite om VM till och med här.
* * *
Henke är ruggigt nära en ny flopp när pucken har passerat mellan benskydden och ligger fri i målgården medan han tittar efter den som omgivningen tittad efter Chevy Chase i ”Osynlige mannen”.
Jag är på väg att säga att han kanske är lite off ikväll, men i momentet därpå gör han en utsökt räddning på ett Mike Green-skott, så troligen inte.
* * *
Det är nästan så man känner sig lite skraj för McPhee nu.
Han blir vansinnig och slår knuten näve i handflata när Ovie i en rätt så obetydlig icke-situation förlorar en närkamp.
Blodtrycket kan inte vara alldeles hälsosamt på dem kanten.
* * *
Holtby gör å sin sida inte bort sig när…eh, ja vem var det nu…well, nån, kommer loss i friläge.
Han kanske ändå är en uppgradering jämfört med From Russia With Glove.
* * *
Börjar vad Bickel betrakta känna mig som Bo Hansson när han på sjuttiotalet ständigt hackade på en spelare – minns inte namnet – i favoritlaget Tottenham.
Super-Bosse var djupt indignerad över att killen, vem det nu var, överhuvudtaget fick vara med och det är jag också.
* * *
Rätt vad det är reser sig McPhee och går också.
Vi tror han fått nog och bestämt sig för att gå ner i båset och skälla lite.
Men han kommer, lätt stressad, tillbaka några minuter senare.
Även general managers behöver kissa ibland…
* * *
Nej, Playoff Will, jag hatar också den där reklamen. Den är så vidrig att jag överväger att byta tele-leverantör.
* * *
Kate Upton gör det inget om dom zoomar in i jumbon igen.
* * *
Ingen Pietrangelo i Blues uppställning, läser jag. Brutalt avbräck.
* * *
Elof, jag kör standard på PS3-kontrollen, jag har ju inte hållit på mycket längre än Hagge Hagelin spelat i NHL.
* * *
Gris-Olle håller en låg profil, I alla fall såpass låg att han inte hörs bort till oss på McPhee-flanken. Det betyder sannolikt att han är nykter.
* * *
Nej, nu får dom här två lagen, i bildlig mening,  ta och smälla av några blixtkanoner av den sort jag i min ungdom roade mig med på det här datum.
Vi vill att det ska smälla, pojkar.

NY Rangers – Washington 1-2 (Period 1)
* * *
Det tar ett tag ikväll också, men sedan blir det ett riktigt vappu-fyrverkeri av den här matchen.
Under sista tio hinner det ju hända mer än det gjorde på 60 minuter i lördags.
Först är gamle Knuble avslutande skarpförättare på ett underbart klapp-klapp-anfall.
Sedan bjuder Henke och McDonagh tillsammans på ett av de billigare målen under hela slutspelet – nästan i klass med den där handbollspasnningen i Phoenix igår.
Och så reducerar Broadway Brad precis i slutet, efter Gabby Gaboriks finaste insats på tre veckor.
Lägg därtill rungande tacklingar och eskalerande gurgel, som Holmgren skulle sagt, och summan blir en förtjusande valborg på Manhattan.
* * *
Men vad fan är det egentligen som händer på Capitals 2-0-mål?
Henke är ute och cyklar som rena Fåglum-bröderna bakom kassen och tappar pucken till Chimera – och när han är på väg att reparera misstaget sparkar Ronald Mcdonald Mcdonagh in pucken.
Morsning korsning i blåskjortan.
* * *
Det är fan vad Dalle stuvat om i kedjorna.
Bäckis börjar alltså med Chimera och Semin – och Bazooka med Ovie och Laich.
* * *
Något riktigt svar på frågan vad Henke gjorde där bakom kassen kommer vi bara få om Rangers ändå vinner det här…
* * *
BB King Boyle får en standing ovation första gången han kliver ut på isen.
Den utvecklingen kunde man inte riktigt se för ett år sedan.
* * *
Sitter två stolar från Herr McPhee, Capitals general manager.
Lite coolt.
Hoppas han blir lika arg som John Davidson i St. Louis när han satt precis bakom i Vancouver för några år sedan och chockade Biffen med grova svordomar om både motspelare och domare.
* * *
He he, jag ska förmodligen vara glad över att ni inte kan navigera på den där radiosidan.
Dalmål och engelska vet ni, det blir lite Jonas Bergqvist över det hela.
* * *
Strålle utan hjälm i första bytet. Extra poäng i bloggen för det. Han kanske SKA slåss ikväll?
* * *
Till och med McPhee ler lite åt publikens nedräkning till åttonde minuten och de därpå följande Ovie sucks-ramsorna.
Men han kanske vet att Knuble ska göra ett av slutspelets snyggaste mål i momentet därpå…
* * *
Plötsligt kommer Donald Trump trampande i en gång på den dyraste sektionen längst ner.
Kanske är det därför det, mycket otippat,  luktar så mycket parfym här inne ikväll.
* * *
Kommentatorsspåret påminner inte precis om Penn Station i rusningen idag, men en valborgsmässoafton får man kanske ha överseende med sånt.
Till och med U-båtarna tankar väl fullt såna här nätter.
* * *
Louie CK zoomas in i jumbotronen – och möts av spridda burop.
Det låter som en given sketch i en kommande show.
* * *
I rest my case om Bickel. Det är för sedan länge ett mysterium att han är med på den här nivån.
* * *
Dalle sliter inte precis ut Ovie, nej.
* * *
Det är oklart exakt på vad, men general managern här intill blir arg som en hel Tårtan när Rangers reducerar och ser för några ögonblick vara på väg att slå sönder monitorn framför sig.
* * *
Jag har fuskat till Eken en plats intill mig här ute på hörnet och det självklara priset består i att han får springa och hämta kaffe – och göra det med extra jump i steget.
Jag återkommer när det är inmundigat.
Happy vappu på er, igen.

Hallå i valborgsnatten.
Nu tänder vi en majbrasa i the wooorld’s most famous arena också.
Det är ju dags för andra ronden mellan Rangers och Capitals och nej, det kan inte bli lika tråkigt och urvattnat igen.
Det hör man framförallt på Capitals-spelarna efter en rätt så intensiv morgonvärmning i the wooorld’s most famous.
– Vi kommer att göra en mycket bättre match än i lördags. Alla vet att vi måste det, säger till exempel Bäckis när han står och ser salt ut i röda shorts, röd vindtygsjacka och en röd kepa.
Räkna alltså med att åtminstone gästerna kommer att ta ett par skär framåt och – hör och häpna – försöka göra ett par mål.
* * *
Dagen börjar med nyheten att Tårtan nominerats till Jack Adams.
Helt riktigt, jag hade definitivt röstat på honom om jag varit radio- eller tv-man (de som enligt gamla traditioner får ta hand om den kategorin själva – fråga inte varför).
Han må vara en grinig fan och helt hopplös i intervju situationer den här tiden på året, men det han gjort med det här laget är remarkabelt.
Förmiddagens presskonferens blir dock inte mycket mer givande för det.
Han svarar ”we’ll try and win” – goddag yxskaft-tårta! – på en fråga om vad han tror om skillnaden mellan första och andra matchen och sen är det ingen som ids fråga något mer och Jack Adams-kandidaten rycker på axlarna och går.
* * *
Happy vappu, förresten!
Jo, det är den högtiden i Finland idag.
Därför har den sidekick som nästan heter likadant stannat hemma i Brooklyn – det är ändå inga tidningar där hemma som jobbar – men hon ber att få hälsa och önska alla, men särskilt John J en riktigt fin…ja vappu.
* * *
Står intill Bäckis när Mike från Toronto – en sann färgklick i mediahopen – frågar om han spelat med Henke i landslaget någon gång.
– Jaa, svarar Valbo-sonen dröjande, vi har gjort ett VM ihop…
Då känner jag mig nödgad att gripa in och påpeka att de lirat OS ihop också.
– Just ja, utbrister Bäckis och skiner upp, tack för det.
Jag borde anställas som personlig PR-assisten.
* * *
Entourage-Erik har alltså tackat ja han också och nu sitter ju Mårts med en av de bästa VM-trupper nånsin, om inte The best.
Jag menar, vilka som inte är där skulle vara aktuella om det var OS eller World Cup?
Låt oss se…bröderna Sedin, Edler, Henke, Bäckis, Mojo, Oliver Ekman-Larsson, Bengan Hörnqvist, Bulan Berglund, Alex Steen och Calle Hagelin.
Ja, det var ju i och för sig några stycken men det är bara Sedins, Henke och Bäckis som skulle vara alldeles självklara i laget.
* * *
Yours truly Biffen ägnar några av sina dyrbara minuter under eftermiddagen åt att bli intervjuad om svensk hockey av sin gode vän Ashley på internet-radio.
På engelska.
Får man alltid lite armsvett av, men det gick bättre än man skulle kunna tro och letar ni noga efter Hockey Talk på skamlöst högerorienterade Internet Radio America är det inte omöjligt att ni hittar vår pratstund…
* * *
Efter morgonens Jack Adams-nominering är ju den självklara frågan om Henke tänker hänga med Tårtan i Las Vegas i juni.
– Mja, flinar han, förmodligen inte. Det är off-season, då får man sköta sig själv.
I och för sig, men jag skulle vara väldigt nyfiken på att se Tårtan efter ett par järn.
Antagligen blir han fnissig och fånig, erfarenheten säger att såna som alltid upprätthåller en hård, militärisk fasad som nyktra får den rakt motsatta framtoning när de är på pickalurven.
Jag ska definitivt spionera de där junidagarna.
* * *
Dale Dalle ser nervös ut till och med när han åker hiss med Bjuppe tre och en halv timme före matchstart.
Ge honom ett par öl så han slappnar av nu.
* * *
Man behöver dock inte ha en hård, militärisk fasad för att få en larvigare framtoning efter några glas.
Jag, till exempel, är inte det minsta militärisk till vardags men blir ibland ändå en hopplös fåntratt när jag är out and about.
* * *
Bäckis förklarar skillnaden mellan att spela mot Bruins respektive Rangers:
– Det är inte så stor skillnad. Men Bruins är lite hårdare och Rangers är lite snabbare.
* * *^
Bork Bork Hagelin förklarar skillnaden mellan att spela mot Senators respektive Capitals:
– Senators-backarna var lite snabbare att ta beslut vad vad de ville göra med puckarna. Nu får vi lite mer tid att  forechecka och därmed blir vi kvar längre i anfallszonen.
* * *
Ha ha, Uboat Delux, jag kan inte riktigt se de självklara likheterna mellan The Oak Man och Claude Giroux, men gillar att det är en tanke som slagit dig hemma i tv-soffan.
Själv satt jag igår och skrockade över att David Legwand i sitt slutspelsskägg är ett lika-som-bär med min gamla partner in crime lo fi-Håkan Steen.
* * *
Skandal i Playstation-drabbningen igår kväll. Rangers – jag spelar alltid hemmalaget i det här slutspelet, så dra nu inga slutsatser av det  – kom ingenstans och fick stryk med 4-2.
Inte ens Strålle Strålman – kung i mitt vardagsrum de senaste veckorna –  fick något uträttat. Han slogs visserligen med Bäckis, men åkte på stryk.
Det var en svår chock, jag har inte förlorat en sån där match på månader.
* * *
Bäckis har mycket roligt åt att Mojo helt oförskyllt blivit Bazooka i bloggen – och ännu roligare har han när han kommer på att det finns ett smeknamn till som han skulle kunna droppa för
– Nej nej, protesterar Bazooka, säg det inte.
Till slut lyckas jag dock få Valbos finest att strunta i suckarna på bänken intill och klämma fram det:
Globen.
Jo, av oklara skäl har Mojo tidigare i karriären tydligen kallats Globen.
Kärt barn har verkligen många namn.
* * *
Hoppas de har laddat upp med extra sjukvårdsutrustning i environgerna bakom zamboni-truckarna idag.
För –  det är Walkom som dömer…
* * *
– Herregud, varför gjorde jag sådär?
Nej, det är inte jag som säger så, även om jag kanske borde.
Det är Ovie som berättar för den store Tarik på Washington Post om hur han flera gånger tänkte i första mötet med Rangers.
– Jag tog fel beslut och förstod inte varför. Jag fick mycket mer utrymme än mot Boston och nu ska jag utnyttja det på rätt sätt, fortsätter han.
* * *
Dribblandet på pressläktaren fortsätter.
Nu har jag plötsligt hamnat längst ut på flanken intill bortalagets lilla hörn och får se matchen med GM McPhee.
Inte mig emot, men man får intrycket att de som ansvaret för det där schemat börjat fira vappu lite väl tidigt.
* * *
Meddelas kan att Mike Knuble ger ett väldigt sympatiskt intryck när han sitter och pratar med media.
Jag känner instinktivt att han är angenäm att klämma några bira med.
* * *
BB King Boyle var med på värmningen i morse, men det är fortfarande oklart om han kan spela.
Besked lär komma efter själva matchvärmningen.
* * *
Eken är här och gläds en smula åt att bjudas på nåt slags järpar i pressloungen.
– Rätt så okej, säger han och slevar i sig ett lass.
* * *
Stort att se unge Holtbys pre game-rutiner.
Han går ut på läktaren, ställer sig vid plexit bakom ”sin” kasse och står sen där och tittar medan han böjer till en klubba.
* * *
Henke och Tåbiran har sin egen tränare i Benoit Allaire, så man undrar hur ofta han behöver vara föremål för Tårtans berömda vrede.
– Mja, jag har fått mig några avhyvlingar jag också. För det mesta lämnar han oss ifred, men ibland, så…bara händer det, skrockar han.
Det kan man utan några större problem tänka sig.
* * *
Louis CK är enligt kändisschemat som levereras i pressrummet här ikväll.
Detta finner jag utomordentligt underhållande.
* * *
– Det var väldigt snällt senast, säger Globen Bazooka Johansson och han gör det med en min som antyder att det inte kommer att bli det idag.
Lovande, säger jag.
* * *
En ledsamhet med den här omplaceringen på pressläktaren är att jag plötsligt sitter väldigt långt ifrån Gris-Olle.
Fast är han i form brukar han höras ändå, så det ska förhoppningsvis inte innebära alltför stora problem.
* * *
Kan bli Hagges kväll ikväll. Det säger jag i och för sig nästan varje kväll, men nu har han en rent ursinnig look på värmningen.
Watch out.
* * *
Nä, nu tycker jag ni ska få lite tid på er att läsa det här inlägget.
Hoppas ni är i form efter majbrasorna och vill köra en allnighther i kommentatorsspåret.
Vi hörs i första paus, på sedvanligt sätt.