Nashville –Phoenix 0-1 (Period 2)
* * *
Stackars Bengan.
Han blir ju rånad lika ofta som en vilsen turist i South Bronx i början av 90-talet.
Smith är överhuvudtaget omöjlig och nu måste Trotzen hitta på nåt, annars rinner den här serien Predators ur händerna.
* * *
Rickard, jag dricksade i princip vad måltiden skulle ha kostat, annars är ju risken att de där anställda själva fått betala för att göra sitt jobb.
Men ändå.
Man hann ju bli bra paff.
* * *
Härlig konspirationsteori där, Bubbe. Den köper vi.
* * *
Nej, nu tror jag vi ska ta en titt på room service-menyn. Där lär måltiderna inte vara gratis.

Nashville – Phoenix 0-1 (period 1)
* * *
Fin match i Bridgestone –framförallt gör Coyotes riktigt solid förstaperre.
Det här blir mycket svårt för Preds om de inte kan skapa mer tryck och få igång lite forecheck.
* * *
Tack för omtanke, Mange och andra. I morrn kommer allt att vara gräddsås igen. Bara ni kan få van Bastens knä att sluta skriva om piggelin. Annars riskerar jag ett nervöst sammanbrott av ren abstinens.
* * *
Man – eller åtminstone jag – unnar Shane Doan en framgång. Han har alltid spelat med hjärtat utanpå tröjan och är ju helt grym just nu.
* * *
Ja, Umeå-U-båt, det är helt klart att Kings spelar effektivast och bäst slutspelshockey just nu och därmed känns lite som en favorit.
Men så sent som förra veckan kändes Flyers som given vinnare, så man får behålla skjortan på ett tag. Mycket hinner ändras under ett slutspelsgång…
* * *
Nu kommer Oliver att klappa in ett mål från blå.

God afton.
Jaha, Trotzen ställer över Radulov och Andrei Kostitsyn ikväll också.
Och mådde de ens en tiondel dåligt som jag gjort idag när de skulle spela andra matchen i Phoenix är det fullt förståeligt om de aldrig mer får spela.
Det händer ju nästan aldrig att vi får en så fri kväll som igår – när inget ska hända dagen efter – och när det väl händer så kan man väl säga att det blev rätt många klackar i taket.
Ojvoj, faktiskt.
Men nu sitter jag parkerad vid hotellrums-tv:n och ska se Nashville mot Phoenix och jag har inget annat äppeljuice (Biffens special såna här dagar) tillhands.
Det blir kanske inget romanskrivande direkt, behöver spara mig för morgondagens urladdning, men nåt inlägg kommer säkert då och då och kommentatorsspåret är öppet.
* * *
Det är förbluffande att se hur jädra bra slutspelshockey Devils börjat spela.
Att det finns kvaliteter i den där truppen är ingen nyhet, jag har ju hela tiden varnat för the dark horse från Newark, men att de skulle knocka Flyers trodde jag inte.
Vinner de även på söndag – då bloggen sitter i The Rock – är serien i princip över.
* * *
Jag har ätit ute i, what, 35 år, men aldrig varit med om det som hände under en sen lunch här i DC idag.
När jag bad om notan kommer servitören fram och förklarade att datorn var trasig, att de inte kunde printa någon nota och att de därför var tvungna att bjuda på måltiden.
Varför hände inte sånt på den tiden när man var fattig?
* * *
Mellan Kings och Blues är det definitivt kört nu. Jag tycker det känns smått chockerande, Blues har ju varit så lysande hela säsongen, men inte en chans att de hämtar in 3-0 på Los Angeles-kungar som spelar hela slutspelets mest mördande hockey.
* * *
 Jag tror att Predators utjämnar serien ikväll.
Andra åsikter i det ämnet?

Washington – NY Rangers 1-2 (Slut – 14.41 in i tredje övertidsperioden)
* * *
Jag hade tre dosor Ljunglöfs Ettan med mig till Verizon ikväll – och bara en halv med mig tillbaka till hotellet.
Det säger något om hur länge det här sanslösa dramat pågick – och hur mycket det kittlade i nerverna på en gammal tunhuk.
Ojvoj!
* * *
Alltså, hur mycket måste man inte älska den här sporten?
De spelar i över fem timmar, är inne i tredje jävla övertidperioden och klockan har för länge sedan passerat midnatt.
Men likafullt slänger sig spelarna och täcker stenhårda skott, likafullt går de in i mjölksyrepumpande närkamper, likafullt vägrar de ge upp.
Det finns inga tuffare – någonstans
* * *
Ja, han må varit påfallande osynlig i nio matcher.
Men än sen?
Det är till sånt här man har Gabby Gabby Hey!
* * *
Kung Lundqvist ser direkt mörbultad ut när jag hittar honom i ett omklädningsrum som ser ut som fältsjukhus  plus glada leenden och hundra gläfsande journalister..
– Ja, fy fan, jag har ont överallt. Det krampar i fötterna, det värker i nacken och axlarna, ropar han på svenska genom hopen av
Och egentligen gör det ju inte ont.
Inte när man vinner.
* * *
Det är nästan galghumor av discjockeyn att mitt i sjätte perioden, när tempot sjunkit till snigelfart och spelarna knappt orkar ta sig ur båsen, blåsa på med Van Halens ”Jump!”.
Men han sprider i alla fall lite gott humör på en pressläktare där missade deadlines på parad orsakat först ångest, sedan panik och till slut hålögd uppgivenhet.
* * *
Man kunde ju tro att Tårtan skulle vara på lite gott humör och rentav dra ett skämt när han kommer till presskonferensen i den klassiska baskethalllen de ställer i ordning i Verizon under slutspelet.
Jag hade ju inlett med ett ”Wow guys, you’re still here”, typ.
Och han är i och för sig något mer talför än vanligt, men onödigt allvarlig.
Ska det vara så svårt…
* * *
Helt fåraktigt frågar jag Lunkan om man nästan inte tycker synd om en motståndare som måste förlora en sån här match.
– Inte det minsta, utbrister han närmast förnärmat.
– Vi förtjänade det här, jag tycker vi kämpade mer, framförallt i sista övertidsperioden.
Ja, det är ju som är dum som tror att det kan finnas ens flisor av såna sympatier i såna här sammanhang.
* * *
Hamnar naturligtvis vid den mystiska hissen just som McPhee ska åka ner och han är ju så lagom munter. När en stackars kollega råkar hamna i hans väg, helt oförskyllt, fräser general managern ”Och var the fuck tror du att du går?”.
Ouch.
* * *
Strålle är från Västergötland och där blir man tydligen inte så trött av att spela närapå två matcher efter varandra.
– Nä, det är inte så jobbigt som det förmodligen ser ut. Tempot sjunker ju, säger han och rycker på axlarna.
Sen lägger han till:
– Men det är klart, det hjälper ju att vinna.
* * *
Det är dock så trångt vid den där hissen att det lätt blir konflikt.
En gång såg jag Mike Milbury sånär hamna i slagsmål med en vaktmästare på samma plats.
* * *
I en tyst Caps-kabin konstateras det kort att det här ju var surt, men att det bara handlade om en match och att de inte blir knäckta av det här.
Och de kan ju inte gärna säga sanningen:
Att Rangers skaffar sig ett sjujävla mentalt övertag när de vinner en match i tredje övertidsperioden.
Men artisterna från huvudstaden får göra som Björn Borg när han förlorade tidernas tiebreak mot McEnroe i Wimbledon och sedan bara fortsatte spela som om inget hade hänt och vann ändå.
Det var det Detroit gjorde när dom torskade en likadan maratonmatch i femte finalen 2008, hemma i The Joe, och för några dygn fick bucklan ryckt ur famnen.
* * *
Den andre general managern, en viss Glenn vi brukar kalla Stealth-flygaren här, ser något coolare ut när han kommer vaggande från omklädningrumsregionerna med en fet cigarr mellan läpparna.
* * *
Strålle kan inte annat än erkänna att det var lite ångestladdat  när Ovie tog pucken och prickade den i stolpen.
– Jag fick en rätt taskig passning och hamnade fel. Sen tändes mållampan också…ja, just då kändes det inget vidare.
* * *
De inblandade spelarna kan skatta sig väldigt lyckliga över att de nu har två lediga dagar och inte spelar Game 4 förrän på lördag lunch.
Viss maintenance lär behövas, omklädningsrummet är som sagt som taget ur MASH och egentligen en enda kakafoni av ispåsar, stygn och muskler som ska masseras.
* * *
Utan att på något sätt jämföra mig med Djingis Kahn-epigonerna vi såg på isen i sex perioder tänker jag nog ta en liten day off imorrn jag också.
Planen är att se matcherna – men att göra det i lämplig sportbar utan dator.
Hoppas ni ursäktar.
Tack för den här aftonen, den gjorde i sanning skäl för rubrikordet magisk.

Och där tog det slut. Rangers vinner efter fem perioder och femton minuter.
Gabby!
Mer sen…typ

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 5 – tredje övertidsperioden väntar).
* * *
Tammefan, det blir en tredje (!) övertidsperiod.
En midnight rambler kommer avgöra detta…
* * *
Alltså, JAG börjar bli trött nu och har inte så mycket att skriva.
Då kan ni ju tänka er spelarna.
Vilken enda lång…kramp.
* * *
En sak bara, tagen från Lozos twitter i mitten av andra OT-perioden, innan jag går och fyller på med kaffe:
McDonagh har spelat 42.13 minuter. Bickel har spelat 3.24.
Ha ha ha!

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 4 – andra övertidsperioden väntar).
* * *
Dags att order pizza till omklädningsrummet.
Det blir en andra övertidsperiod också.
Ojvoj.
* * *
Hittills är det ju Washington som ligger klart närmast ett avgörande.
De spelar bäst – och skapar mest.
Troy Brouwer missar grovt när han i princip har öppen kasse och Ovie sätter en i stolpen som alla – inklusive herr bloggaren bakom de här tangenterna – går in.
Så mitt tips är nu hemmavinst.
* * *
Holtbys mamma är ju en attraktion på läktaren.
Inte sedan jag spelade handboll med Norpan Nilsson hemma i Borlänge och han tog med sig mamma Berit på match har jag sett en mer engagerad morsa.
* * *
För Washington talar också Rangers usla statistik i playoff-övertid.
Henke har 1-7 eller nåt liknande i lägen när det bränt till på det här viset.
* * *
Det går jävlarimig undan när dom syr ihop Girardi i omklädningsrummet.
* * *
Danne, hur är det med magsjukan? Låter lite vådligt att utsätta sig för den här spänningen om det så att säga är oroligt i de regionerna…
* * *
Strålle Strålman är en millimeter från att bli syndabock monumentale i New York-tidningarna när han tappar pucken till Ovie ögonblicket innan stolpskottet.
Undrar hur det kändes i HANS mage i det läget.
* * *
McPhee blir inzoomad när domaren tar skitutvisningen på Semin.
Hur HAN är just nu vill jag inte ens tänka på…
* * *
Att ta ett Semin-skott med hakan är nog inget tandläkaren direkt rekommenderar.
Poor BB King.
* * *
Wardo, ska man flytta insatsen dit nu?
 

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Har ni hört XTC:s ”Senses working overtime”?
Den är det hur som helst dags att lyssna på nu, för det får dom ikväll, the senses.
Den hittills överlägset bästa matchen i den här serien kommer – helt logiskt –  att avgöras i sudden death overtime.
Pännande, som jag tydligen sa när jag var för liten för att kunna uttrycka mig redigt men gillade när det brände till i Emil i Lönneberga.
* * *
Jamen, Alexander, tänk McEnroe och Borg eller McEnroe och Wilander.
Dom var bittra fiender dom också – och nu är dom bästa polare.
Jag säger inte att det kommer att hända i fallet Girardi-Oetjkin – de framstår som tämligen väsenskilda personligheter – men man vet aldrig.
* * *
Broadway Brad kanske ska ta och sluta ta utvisningar i slutet av matcherna.
Ja, den här var petig – men väntad när de strax innan hade tagit en lika petig på Knuble och då kan man ju tycka at the guys borde vara lite extra försiktiga.
* * *
Jadu, skånske Jan, det ser ut som att Thorleifs svänger rätt bra utan sin festprisse till bandledare.
* * *
Kollegorna med tajta deadlines har lämnat oss och sitter nu nere i pressrummet.
Synd om dom, men så blir det såna här kvällar – dom måste stöka ihop allt i racing-tempo efteråt och har inte tid att stå och vänta på några hissar utan våning fem.
* * *
Apropå lysande låtar – where did our love go?
Det är en väldig stiltje i kommentatorsspåret.
Någon alert U-båt kan gott sticka upp periskopet nu, tycker jag.
* * *
Jag har ingen riktig känsla för vem som tar det här, men jag tror det kan bli en lång kväll – och sen avgör antigen Strålle eller Mojo Bazooka.
 
 

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 2)
* * *
Det här fortsätter att vara seriens hittills mest underhållande spektakel.
Jag tror att det ska dö en smula när Rangers lyckas spräcka Holtbys nolla, men de fortsätter ligga på och spenderar ju ett par minuter i sträck i Caps-zonen vid ”halvtid” – bara för att få se Carlson kontra in kvitteringen strax därpå.
Sen blir det speedig, intensiv kamp igen.
Kul.
Så här mycket har jag inte sett fram emot en tredje period – och eventuell förlängning – sedan…ja, Flyers serie mot pingvinerna.
* * *
Typiskt Dirty Harry Callahan-mål, ja.
Men det är ingen tillfällighet att Michael Del Zotto är inblandad heller.
Han har varit Rangers bäste back de senaste två matcherna.
* * *
Sånt händer inte, Alexander. Lite hederskodex finns det i den här yrkeskåren – tro det eller ej.
* * *
Carlsons mål, däremot, är inte särskilt karaktäristiskt.
Backen får plötsligt för sig att han är Kenta Nilsson och soloåker in kvitteringen.
* * *
Hanky Lundqvist gör nog sin svettigaste räddning på hela slutspelet när Laich & co kommer i klapp-klappande tre-mot-en-läge den här perioden.
Sen följer han upp med ett par grymma parader till i momentet efteråt.
* * *
Det syns några små blå fläckar av Rangers-sympati här och där i all det röda och de försöker dra igång någon ramsa då och då, men blir genast överröstade.
Som sig bör.
* * *
Tänk om de ryska kollegorna också följde den kodex som säger att man inte ska sitta och bladdra oavbrutet om  annat när det är match…
* * *
Ojvoj, när till och med Elof klättrar upp på the Bork bork-banwagon, då vet man att Hagelin verkligen börjar göra intryck.
Ja – det ÄR han som ger det här laget fart.
* * *
Zuke sitter på pressläktaren – och meddelas kan att armen i alla fall fungerar tillräckligt bra för ivrigt knattrande på mobiltelefonen.
* * *
Hör ni möjligen vad McGuire säger åt Tårtan när han är inne i båset och gör sin störande mitt-under-matchen-intervju med den koleriske coachen? Jag ser bara att Tårtan flinar outgrundligt efteråt.
* * *
Tadd, just ikväll stämmer ju den analysen rätt dåligt.
Jämfört de tidigare två matcherna – och framförallt den första – är ju det här rena cirkusföreställningen.
* * *
Det känns som att det måste komma en liten islossning för Mojo Bazooka snart.
Han är så nära, så nära hela tiden.
* * *
Girardi och Ovetjkin har mötts på det här siamesiska-tvillingar-sättet sättet i tre-fyra år och måste nästan känna varandra intimare än vad respektive flickvänner/fruar gör.
Blir man inte till slut lite kompis på det viset?
Mja, en julkortstradition borde i alla fall ta vid när deras karriärer såsmåningom är över.
* * *
Nu hoppas jag på frekventa uppdateringar från Nashville.
Okej?
* * *
Här blir det, jodå – overtime. Lång och jobbig och härlig.

Washington – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Det här hade man kanske kunnat räkna ut när Dalle återförenade Ovie och Bäckis.
Caps går för första gången på hela slutspelet till storms i anfallszonen och pumpar tidvis så Lundqvist i sanning får jobba för alla de där siffrorna på bankkontot.
Rangers, å sin sida, börjar extremt avvaktande och låter helt bli att forechecka – men efter halva perioden är det som att dom får nog av Tårtans snåla filosofi och börjar köra dom också.
Sen blir det verkligt kul att titta.
Hoppas nu det inte blir räfst- och rättarting i omklädningsrummen och att det här får fortsätta i ytterligare någon period.
* * *
Bästa chanserna har Mojo Bazooka och Marc Staal. Men det där skottet Stall sätter i kortplanket hade man blivit hånad för av NHL 12-kommentatorerna.
Vad är det dom brukar säga, ”hundra procent av skotten som går utanför blir resultatlös” – och så sitter man där och skriker att man för fan blev tacklad i skottögonblicket, men nån sån ursäkt hade ju inte Staal.
* * *
Ingen capstronaut, men han med näverluren är här. Man får vara glad åt det lilla.
* * *
Och det är ju inte som att nummer 8 i Capitals har något emot att det blivit sån här hockey idag.
Han ser nästan lika ivrig och lycklig ut över att vara på isen som för två-tre år sedan.
* * *
Men att det fortfarande ska behöva vara så här snällt och väluppfostrat på isen.
I tredje matchen på några få dagar ska det väl inte vara möjligt att känna annat än avsky för sina motståndare?
* * *
Jag tycker Rangers-spelarna är väl ointresserade av den unga kvinnliga supporter som hela värmningen står med blottad, väldigt platt mage för att visa en NYR-målning hon tagit sig tid att placera över naveln.
SÅ koncentrerad ska man väl inte behöva vara ens när det är slutspel…
* * *
De har ett helt ok Rock-The-Red-intro innan Caps kommer in på isen. Inget att skriva separata artiklar om precis, men helt ok.
Roligast är dock att se att Tårtan redan står i båset – ett där han haft, eh, händelserika kvällar förut – och tittar intresserat på spektaklet.
* * *
Jo, sandvikare har jag en liten beef med. Så är det bara.
* * *
Det är inte riktigt som dom gångerna 09 och 10 när man satt här inne och fick tinnitus, men ändå:
Bra jävla tryck i holken ikväll också,
* * *
Är det verkligen nödvändigt att de öststatskollegor jag har till ”bordet” ikväll både måste ha bred armföring OCH dricka nåt stinkande te som får Surkålsmannens gamla doft-terrorism att framstå som balsam-behandling på gamla Salong Gaby i Borlänge?
* * *
Vi har Pierre McGuire på plats mellan båsen.
Så, Eric – jag hoppas du är där ute och lyssnar…
* * *
Sunny Jim, det får du fråga Pro Hockey-Hugosson om. Jag är beredd!
* * *
I reklampauser här inne får åskådarna njuta av en ”burttito-toss” – och lyckas faktiskt att hetsa upp sig.
Ibland är amerikaner väldigt lättroade.
* * *
Lite hinner man dra efter andan när Henke är bakom kassen och vevar.
* * *
Dom har adopterat Alfie-nedräkningen här också, och försöker ge Ovie en hyllning när klockan närmar sig åttonde minuten, men det blir ingen riktig studs i ramsan.
* * *
13-10 i skott också.
Det betyder att Capitals bara skjutit ett skott färre i den här perioden än vad Rangers gjorde på hela sin första hemmamatch i lördags…
* * *
Nej, nu känner jag att har lite hybris och ska gå och hälla upp lite kaffe.
Next paus, folks.