Ojvoj, Kings fortsätter impa.
De är verkligen som skapta för slutspel.
Men det kan ju bero på alla Flyers-inslag…
Som den sedvanligt skämtsamme Hartnell tydligen hade sagt efter träningen Voorhees idag:
– King? Det är ju vårt AHL-lag i väst…
* * *
Pojkar och flickor, det blev lite japansk teriayki-biff.
Finfint var det.
* * *
Men det är inte alldeles likt Blues att släppa till shorthanded-mål – och sånär göra om det bara några sekunder senare.
Där blev Hitchcock ännu rödare i nyllet.
* * *
Voorhees är för övrigt ett jävla namn på ett samhälle, men så heter det och där tränar Flyers sen urminnes tider.
* * *
Nja, Eric – i huvudsak kommer fokus att ligga på serien mellan Rangers och Capitals. Det är där vi har de stora svenska stjärnorna och det är dom en utsänd från svensk publikation får följa.
Men till allmän journalistglädje återfinns samtliga återstående östlag på samma relativt korta tågsträcka, så det är inte alls omöjligt att det går att klämma in besök i Philly och Newark mellan varven.
Till LA tar det dock sex timmar att flyga, så dit tar man sig inte bara för enstaka matcher. Det är ju värre än när du är ute och åker buss, till och med.
* * *
Walkom – ligans farligaste domare.
* * *
John J, om Erik K kommer hem ska det ju vara han och Kron Wall of Pain i första backpar, och Yellbear och Jonte eller Vigge Hedman i tredje.
Eller hur?
Jag blir för övrigt DJUPT rörd över att du minns Ricos tid i Blues.
Rico is my man.
* * *
Steen kommer kvittera, sen blir det overtime.
 

Att få tag i en taxi utanför Garden mellan sju och åtta en lördagkväll är inte lättare än att göra mål på Jonathan Quick, så det tar ett tag att innan jag är hemma på gloriösa östsidan igen.
Men nu sitter jag i korresoffan och glor, så – bloggaftonen fortsätter.
* * *
För tre veckor sedan spelade Chris Kreider college-hockey i Boston.
Nu avgör han Stanley Cup-matcher – och får sitt namn skanderat av ett kokande Madison Square Garden.
Bör känns rätt okej i ett 20-årigt hjärta…
* * *
Bulan gick väl inte sönder när han tog det där skottet på foten?
Såg inte alldeles bra ut när han inte kunde stödja på ena 46:an, eller vad det kan röra sig om i hans gigantiska fall.
* * *
Sant Granvista, Dale Dalle är ju den verkliga hiten.
* * *
Minns när det var så kallad puck possession och offensiv talang som vann Stanley Cup?
Det är bara några år sedan, men känns som en helt annan era…
* * *
Öhman, när jag har mer tid kommer det bilder, men som jag förklarat några gånger – det går väldigt segt att ladda upp bilder på den plattform bloggen är på.
* * *
Det är, med all rätt,  Kreider som sitter och poserar i The Broadway Hat efteråt.
– Den känns lite liten, säger han.
Well, den sitter ju på ett stort hockeyhuvud.
* * *
Det är ändå rätt roligt att Garden-publiken kapat Alfie-greppet i Ottawa, räknar ner till åttonde minuten i perioderna – och förenas i ett dånande ”Ovie sucks”.
Det är läktarkultur när den är som roligast.
* * *
Bäckis hör till de som blir allra olyckligast efter förluster. Det räcker med att Carolina gör ett mål mer i 22:a omgången för att han ska skära ihop – och efter en slutspelstorsk kan ni ju bara tänka er.
Men han står i alla fall och pratar efteråt och säger att Caps inte gjorde någon bra match och måste ställa till större problem för Henke nästa gång.
* * *
Det ser ut att bli härligt hårt och jämnt mellan Blues och Kings.
* * *
Caps bor på Four Seasons under sina dagar på Manhattan. Bättre blir det inte – och inte dyrare heller. Att hitta ett rum för mindre än tusen dollar natten där är inte lätt.
Men då ingår en magisk Joel Robuchon-restaurang.
* * *
Nu kanske det är dags att försöka äta nåt. Inser plötsligt att jag glömt det idag.
 

Ja, jag ska randa lite knäck nu – och störtar sen hem för att kolla på Blues och Kings.
Hörs lite senare under kvällen.

Slut. Rangers vinner med 3-1.
Mer senare

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 2)
* * *
Det är två högst skilda karaktärer som spräcker de bägge målvaktskungarna respektive nollor – på högst skilda sätt också.
Artem Anisimov, degraderad till fjärdekedjan och offer för en måltorka monumentale senaste månaderna, brötar in ett riktigt slutspelsmål på Holtby.
Svarar, när bara sekunder återstår av perren, gör mannen som nästan alltid står för Capitals stora mål i år:
Chimera.
Och han gör det, under en kontring,  på magnifik passning från Laich – han som brukade ha samma roll tidigare.
* * *
Satan i gatan vilket liv det blir när Rangers dödar tre-mot-fem-läget i mitten av den här perioden.
Det låter ungefär som sista tjugo sekunderna i torsdags.
Men med all rätt, det är en enastående jävla penalty kill.
* * *
13-8 i skott efter två perioden…
Det gör ju inget om den här uppvisningen i defensiv åtstramning öppnar sig i alla fall liiite.
* * *
Björken, jag och Calle har ju gjort fem Stanley Cup-finaler ihop och låt oss säga att vi vet hur man har kul mellan matcherna!
* * *
Att det ens blir diskussion om målsituationen när Mojo Bazooka brakar in i Lundqvist – i och för dig med benägen assistans av Strålle, men ändå – göder de konspirationsteorier Gris-Olle och hans vänner när sedan det godkända målet i Game 6 i Ottawa.
– Ring inte Toronto, brölar han, där kommer dom att döma mål bara dom får chansen.
* * *
Vad gäller bilden, och skägget, ni såg på Viasat-sändningen var den från OS.
Skägget är mer välansat nu.
* * *-
Roligast var det den gången i Philadelphia när Calle tog med sig en kompis som hette Dale Hunter…
* * *
Medan jag lät mig plågas tv-sändning var Eken nere i pressrummet – och kom tillbaka utan kaffe!
– Ojdå, säger han med rodnande kinder, jag har glömt hur det går till här…
Oacceptabelt!
* * *
He he, Eric, jag sprang på MacGuire för några dagar sedan och kom omedelbart att tänka på dig.
Nästa berättar jag att han har ett passionate fan i Värmland in Swiiiden.
* * *
Ha ha, när Johnny Mac blir inzoomad i jumbon brukar han bara sitta och le lite. Nu reser han sig upp och gör några klassiska ”You cannot be serious”-gester med arg för att få igång Garden.
Ett stort ögonblick!
* * *
Sån där boarding som Prust får två minuter för åker jag alltid på i mina Playstation-matcher – och dom går inte att snacka bort där heller, även om jag ibland skriker åt domarn – samma alltid, egendomligt nog; han har att göra han – tv-rutan nästan spricker.
* * *
Det blir visst liv även när Stephane Matteau blir inzoomad, kyssande sin Stanley Cup-ring.
Och han gjorde ju ett av de mest klassiska målen i Rangers historia, det på övertid i sjunde konferensfinalen mot Devils 1994.
* * *
Ska morsan din jinxa Henke på det viset, Matsooon. Du får säga åt henne.
* * *
Ovie är inte samma offensiva monster längre, nej, men grejen är ju att Hunter fått honom att spela för laget, ta defensivt ansvar och till och med offra sig emellanåt.
Och inte gnäller han över att han får mindre istid heller.
Det är en verklig bedrift.
* * *
Underbart, vem det nu var, som satte ett lika som bär på Dale Hunter och Peter Dalle.
Det är ju klockrent.
Nu heter han Dalle Hunter, inget annat….
* * *
We’re in for övertid, det kan man ju nästan garantera.
* * *
Nu sprang en förskrämd Eken i alla fall iväg för att fixa kaffe.
Detta ska avnjutas innan vi klämmer sista perren.

NY Rangers- Washington 0-0 (Strax före första paus…)
* * *

Rangers kommer ut hårt och aggressivt och dominerar t i början, men precis som i matcherna mot Bruins rider Capitals behärskat och lugnt ut stormen och sedan tar de allt över lite och har de allra fetaste chanserna.
Det här blir en serie.
* * *
Det tar 35 sekunder. Sedan har Troy Brouwer sparkat bort Gabbys tappade klubba och så börjar de här lagen hata varandra…
* * *
För att vara så mycket mindre dramatisk än den i förrgår generar den här matchen oväntat peppad och exalterad atmosfär.
Lördagkvällen har liksom börjat i förtid på Manhattan.
* * *
Bäckis träffar stolpen i PP. Har han inte haft en tendens att göra det rätt frekvent på slutet. Pucken ska innanför ramen, Nicky B!
* * *
Till och med Eken är här idag.
Då vet man att det börjar bli allvar.
Han är för övrigt knivskarp i sin smalaste kostym, men så försiggicks hans avfärd från East Village mot västra Midtown också av följande SMS-konversation.
Biff: – Kommer du idag?
Oak: – Yeah!
Biff: – Knyt på dig din finaste slips.
Oak: – För första matchen i serien?
Biff: – Absolut.
Oak: – Okej, jag gör det.
* * *
Caps må vara defensivt orienterat i år, men att dra på sig utvisningar mot dem verkar fortfarande inte mr rekommendabelt än att äta flugsvamp till middag.
Gästernas PP känns riktigt, just det, giftigt.
* * *
Coolt att Mattias Sjögren står uppställd som scratch i Capitals laguppställning.
* * *
Hallå Immortals MC i Romme Hills! Det blir ju aldrig större än när du är med.
Nu ska vi se om de här gossrna är lika tuffa som vi var med Kvarnsvedens pojkar C 1978…
* * *
När han bara har amerikanska nationalsången att koncentrera sig på går det bättre för Amirante.
Toupén sitter stabilt och stämbanden darrar inte alls.
* * *
Helt riktigt, John J. Bjuppe blir mycket glad åt svenskar utan hjälm på värmning.
Jag tror att listan på de som bjuder på den godbiten on a regular basis består av Lidas, Zäta, Homer, Alfie, Erik K, Vigge Hedman, Toby Orr och just Bäckis.
Riktiga stjärnor det.
* * *
Vi får se, Devils. Det blir ganska hårt fokus på den här serien.
* * *
Semins slash på Captain Callahans vad är inte helt snygg.
* * *
Ingen renderar nuförtiden mer jubel under jumbotroninzoomningar än den lilla handikappade killen som vi fick se som Tårtans bästa polare i 24/7.
Det är lite vackert.
* * *
Gabby Gabby Hey får, känns det som, lite mer svängrum än mot Senators.
Därmed finns det inga som helst ursäkter för att inte börja producera.
* * *
Han skallige Larry dansar på jumbotronen redan i den här perioden.
Undras vad det ska betyda, det brukar ju komma först när det är pressat och jävligt i tredje.
* * *
Mot Viasat-intervju.
Vi hörs i nästa paus.
 
 

Hej och välkommen till New York City igen.
Här har vi idag den största hockeymatch som spelats på…ja, två dagar.
Första kapitlet i andra omgången alltså, mellan Rangers och Capitals?
Känner ni pulsen?
Nej, inte jag heller. Man åker alltid på en saftig downer när man varit med om en Game 7-klassiker som den i torsdags och sen får en sån här öppningsrond i knäet direkt.
Där har vi ytterligare  ett problem med att NHL inte kan ge oss minsta buffertzon mellan omgångarna.
Men vänta bara.
När serien väl börjar, när den får liv och karaktär och känslor, blir det lika häftigt igen.
Det kan ske redan i inledningsperren, så sitt inte och slumra till med lördagsgroggen nu.
* * *
Det blev en väldigt sen och väldigt blöt och väldigt rolig sittning på Neary’s när jag till slut tog mig härifrån i torsdags – och det var precis vad som behövdes efter två veckors nästan helt snustorrt playoff-race. Nu är systemet rensat och ketchupflaskan går i topp igen, för att tala Abris-svenska.
* * *
För mig är det lätt hisnande att tänka på att antigen Capitals eller Rangers kommer att spela konferensfinal.
Det är de två lag jag följt noggrannast under mina åtta år här borta, i synnerhet i slutspelet, men ingen av dem har ju under den tiden tagit sig förbi andra omgången.
Rangers var nära det året när de gick i clinch med Drury- och Briere-upplagan av Sabres, 07,  och Caps hade ju en Game 7 mot Penguins hemma i Verizon 09 – bara för att stupa igen.
Men nu kommer den ene av dem obönhörligen till tröskeln till Stanley Cup-finalen och…ja, jag har helt enkelt svårt att fatta det.
Men för jävla roligt blir det, alldeles oavsett.
* * *
Till följd av skojigheterna natten innan var det en synnerligen seg Biff som låg i korresoffan och försökte följa matchen
Jag tror till och med att jag slumrade till några gånger och det är ju inte riktigt okej, men, ah, det var ändå bara första matchen i andra omgången.
Ni ursäktar va?
* * *
Tårtans presskonferenser börjar nu anta rent metafysiskt komiska nivåer.
Idag svarar han ”no updates” tre gånger, säger tjena till Scott Burnside och går igen.
Och det satt man en kvart i intervjurummet och väntade på…
* * *
Henke är alltså inte bara up for en Vezina Trophy, han nomineras – helt välförtjänt – till tungviktspriset Hart också.
Lite jobbigt måste det vara för de som hävdar att det bara är svenska medier, med den här bloggen i spetsen, som hajpar New Yorks kung…
* * *
Dale Hunter är betydligt mer pratglad än sin kollega och pratar ingående om skillnaden mellan Lundqvist och
Det slår mig dock att den gamle bondpojken är lite nervös och trummar med fingrarna, ständigt byter ställning och slår ned blicken.
Det intrycket fick man inte riktigt när han spelade, i synnerhet i den berömda situationen med Pierre Turgeon.
* * *
Man hade inte räknat med att det skulle bli sju mål med Pekka Rinne och Mike Smith på isen igår kväll, men så är det med slutspel:
Det blir nästan aldrig som vi alla på förhand vet att det ska bli.
Å andra sidan avgjorde Coyotes på övertid och DET var i alla fall helt enligt manus.
* * *
Det här är inte första gången Caps och Rangers går upp i en playoff-dans.
De möttes ju även 2010 och ifjol – och bägge gångerna knockade huvudstadslaget ut Blåskjortorna.
Nu vill Rangers ha revansch.
– Man försöker låta bli att tänka på det förflutna, men det är svårt. De har slagit oss två gånger och vi vill verkligen spöa det där laget, säger Henke.
* * *
Danske dynamitarden Mikkel Bödker gjorde ett av slutspelets allra snyggaste mål på Rinne igår – den kylan, det tålamodet! – och när jag efter matchen pratade med Oliver på telefon höll jag ett helt litet hyllningstal om hans rödvita kompis.
– Ja, svarade smålänningen på vad som uppenbart var en handsfree-linje, han sitter med mig här i bilen.
Då kände sig Bjuppe Biff lätt fånig…
* * *
Ser att valrossmustacshen i detta nu håller säsongsavslutande presskonferens uppe i Ottawa och inleder med att säga:
– Vi hade alla velat vara i Philadelphia nu…
Ja, men då måste man vinna sina matcher, Paulie…
* * *
Det är bara ett par veckor sedan Washington sopade Garden-isen med Rangers i grundseriefinalen också, och ni kanske minns vad Bäckis sa till papa Biff då:
– Det kändes som att de inte ville möta oss i slutspelet.
Den känslan har Caps antagligen rätt så stor nytta av under förberedelserna inför den här serien.
* * *
Tämligen strikt slutspelsoutfit idag;
Svart kostym och gräddvit skjorta, men vi hyllar andra slutspelsomgångens start med en pastellfest till slips.
* * *
BB King Boyle har börjat träna igen, men huruvida han kan spela är högst oklart. Samma icke-besked gäller Duby Duby Doo.
Eller som Tårtan säger:
No updates.
* * *
Jag minns inte vem det var, men någon i kommentatorsspåret påstod för någon veckan sedan att Mojo Johansson i sin ungdom kallades Bazooka.
Detta tog jag upp med honom på telefon strax efter och fick en glad skrattsalva till svar.
– What!?! Bazooka!? Det har jag verkligen aldrig hört talas om.
Så var det med det.
Men det är ändå ett jävla coolt namn, så det är inte omöjligt att vi i den här bloggen börjar använda det i alla fall…
* * *
I den första Playstation-drabbningen i den här serien fick Rangers slita ont – huvudcoachen var ju svårt bakis – men vann till slut med 3-2 och tro på fan om inte Strålle Strålman gjorde mål igen.
Han må bli bänkad av sur-Tårtan emellanåt, men i mitt vardagsrum är västgöten definitivt kung.
* * ’
Godis-Stefan, välkommen hit! Med lite tur hinner jag in och hälsa på dig innan dess, men du har alldeles rätt – energi behövs.
* * *
Efter en kort pressträff med Hendricks, Wideman och en väldigt cool Knuble utanför Caps omklädningsrum två timmar före matchstart ser jag materialarna kånka in ett helt containerlass ispåsar.
Lär komma att behövas.
De här lagen var de två som täckte flest skott i hela första rundan…
* * *
Skånske Jan, jag förväntar mig mer tupp-beteende när du leder bloggens tips-liga.
Kom igen nu, kör ett segervarv i kommentatorsspåret.
* * *
Jag drömde i natt att jag var hemma hos Scott Hartnell – och konstigt nog bodde han i en lägenhet identisk med den gamla runketta jag en gång hade på Ljusterögatan i Stockholm.
– Här ser ju inte alls ut som i 24/7, kommer jag ihåg att jag utbrast.
– Jag har flera, sa Scott.
Sen minns jag inget mer, men jag tippar att vi spelade Playstation.
* * *
Det grova namnet på Ljusterögatan-lägenheten får ni helt enkelt ursäkta, det är så vissa borlängebor kallar ungkarlslyor…
* * *
Ojvoj, det är så kallat i the wooorld’s most famous att vi skulle kunna hänga kött på pressläktaren idag.
* * *
Det var, enligt mätningsföretaget Nielsen, över en halv miljon hushåll i New York-området som kollade Game 7-smockan i torsdags på tv.
Det är den högsta siffra Rangers haft sedan – just det, sjunde finalmatchen 1994.
Zanoj, vad säger vi om det?
Att det var media som hajpade för mycket, lyder ditt svar kan jag tänka mig…
* * *
Enligt vanligtvis välplacerade källor är hela familjen Bäckström – mamma Katta, pappa Anders och storebror Storchen – in the house idag.
Det kan bara betyda att nummer 19 kommer gör en kanonmatch.
* * *
Man kan se ett visst spår av jäkt i ögonen på de MSG-anställda. Även Knicks är ju i slutspel och det krävs ett jädra pusslande för att få ihop schemat.
De kan alltid trösta sig med att de inte jobbar på Staples Center. Där ska Kings slutspelsträngas med BÅDE Lakers och Clippers.
Jag får armsvett bara av att tänka på att det FINNS sån ekvationer att lösa.
* * *
Mojo Bazooka ser het ut på värmningen, tycker jag.
* * *
Alla the usual suspects har fått tillbaka sina säten på pressläktaren idag, men vi har spritts ut på nya, konstiga platser. Jag, till exempel, har fått flytta en stol till höger om min vanliga. Vad är dealen med det?
* * *
Nä, ingen Duby och ingen BB King på värmningen. Rangers får klara sig utan de krigarna, tydligen.
* * *
Om ni tittar på Viasat-sändningen bör ni spetsa öronen i första paus. Då kan det, om jag har mobilnät,  hända att ni får höra lite sjungande dalmål…
* * *
Okej, nu börjar andra slutspelsomgången i bloggen.
Hoppas vi får rasande kul igen.

Självklart.
Det blir liveblogg från Garden idag också.
Start 21.00 er tid.
Är ni med?

Ikväll tar bloggen en välbehövlig night off.
Jag ska förstås se matchen i Glendale på tv, men spar lite på skrivarkrutet.
Ni ska dock få mina – mycket oglamoörsa – tips inför den andra omgången innan den börjar.

NY Rangers – Washington Capitals 4-3.

Philadelphia Flyers – New Jersey Devils 4.1

St. Louis Blues – LA Kings 4-3.

Phoenix – Nashville 2-4.

Vi hörs inför första holmgången i Garden imorrn.

NY Rangers – Ottawa 2-1 (Slut)
* * *
De sista sekunderna, när det står klart att Rangers slagit ut Ottawa och tagit sig förbi den skärseld första slutspelsomgången varit för så många i år, låter det inte bara som att det är den största matchen i New York på arton år de vunnit.
Vrålet är så öronbedövande högt att man skulle kunna tro att de tagit titeln, vunnit VM, bärgat ett par OS-medaljer, fått Elaine Kaufman att återuppstå och fixat en World Series åt Yankees på en gång.
Jag har två timmar senare, efter gerillaräder i båda omklädningsrummen och artikelproduktion monumentale i det fullknökade pressrummet, fortfarande ont i öronen.
Men det får såna upplevelse vara värda.
* * *
Vab Bastens lilla knä – du stod kvällens kommentar med Castrosofal!
* * *
Otroligt roligt att Erik Karlssons hälsning till Henke under the handshake hördes rakt genom etern.
– Din jävla gris, jag hatar dig, sa han.
Men det var med glimten i ögat.
Och Lundqvist, som är mycket road över att de karlssonska svordomarna hördes i tv, tog inte illa upp.
– Ha ha, nä, det var på skämt, skrockar han.
Fast med ett litet, litet uns av uppriktighet i bottensatsen. Man frustrerar sin omgivning när man är så omöjlig som Henke var under den rent ohyggliga Senators-pressen i tredje perioden…
* * *
Själv har jag, för att nu spinna vidare på det kubanska temat, rena Bay of Pigs uppe hos mig i pressläktarholken.
Gris-Olles krig med de som ställer sig upp och skymmer hans panoramavy intensifieras nämligen och till slut känns det verkligen som en väpnad invasion pågår.
* * *
Grattis, Devils. Vi som sitter kvar här i Gardens pressrum fast klockan passerat midnatt har en fin stund framför bildskärmarna under de båda övertidsperioderna i Fort Lauderdale och det hörs ett och annat dämpat ”yes!” när Henrique avgör.
Det blir mycket hockey att skriva i den här trakten även i nästa omgång…
* * *
Det råder, förstås, djup depression i Senators omklädningsrum men Alfie, Erik och young Silfverberg visar sig alla vara riktiga män och kommer ut och svarar redigt och ingående på alla frågor.
Sånt imponerar på mig.
Read all about it på sportbladet.se – där berättar Alfie om tankarna kring framtiden, Erik om VM och Jakob om hur mycket han hunnit lära sig på de här två matcherna.
* * *
Cred till djungelkatterna också. De har pressat Devils hårdare än jag nånsin hade föreställt mig att de skulle kunna göra.
Får Tallon hålla på ett tag kan det bli nåt riktigt intressant av det där laget.
* * *
Varför kan jag inte lära mig att Pär Mårts stavar sitt förnamn med Ä? Förmodligen för att jag har väldigt bestämda åsikter om hur man bör stava när man har ett så fint namn…
* * *
Stor stund när jag står i en av alla korridorer och väntar på att Rangers omklädningsrum ska öppnas.
Edie Falco, också känd som Carmela Soprano, sveper förbi.
Jag drar efter andan – och håller nästa på att fråga om hon inte kan laga lite ziti åt mig.
Men det är lite störande att se att går hand i hand med en ung man. Han kan få problem om fel personer ser det…
* * *
Rangers mot Washington alltså.
Det betyder att ett av de lagen kommer att spela konferensfinal och bara det känns ju hisnande.
Det betyder också att jag även i år får ägna våren att pendla mellan DC och New York och det är jublande kul.
* * *
Nu har jag varit på Garden i närapå femton timmar i sträck och nu jävlar ska jag gå ut och sänka några rejäla drinkar bland vännerna på Neary’s.
Tack för i natt, det var fantastiskt. Vi hörs inom kort.