Ottawa – NY Rangers 1-3 (Period 2)
* * *
Se på fan, Rangers har vänt.
Så går det när man börjar grinda på riktigt och ser till att få några skitmål.
Eller:
Så går det när man äntligen slutar spela grundseriehockey och kommer in i playoff fucking mode.
Nu blir det väldigt intressant att se hur de agerar.
Tidigare har de blivit helt svagsint passiva när de haft ledningen och gör dom det igen går det åt helvete nu också.
* * *
Det var inte mycket till knuff som behövdes för att Jakob skulle åka ut.
Men så är det i NHL idag – i vissa avseenden är bedömningen hårdare än hemma i Elitserien.
Skönt dock att det inte blev några mål där. Hade varit för jäkla surt om han blivit nåt slags syndabock.
* * *
Det var som att Broadway Brad plötsligt bara tröttnade på att vara mjölkpaket och blev sprängdeg istället.
De sista fem minuterna häll definitivt Conn Smythe-klass.
* * *
Nej, Toko, jag gör mitt eget kaffe. Men jag gör det blaskigt och svagt. Och älskar det. Så amerikansk har jag lyckats bli.
* * *
Dom där utvisningarna för interference på målisarna upphör ju aldrig att förbrylla.
Ingen av de som åkte den här perioden rådde själva för att de ramlade in i Missster Anderson respektive Lundy Lundqvist.
Men fråga Homer om det där, han kan dra några sköna stories i ämnet.
* * *
Lokalreportrarna i Ottawa suckar tungt just nu.
På grund av nån extra mässa, eller vad det är, har New York-hotellen jackat upp priserna så jävligt den här veckan att de tvingats boka rum ute i Seacacus i New Jersey på onsdag och torsdag.
Där är det, kan jag meddela, inte så kul…
* * *
Kreider går in och hänger en också. Sather visste kanske vad han gjorde när han tog honom ur skolan i Boston.
* * *
Nej, Elof – Hagge kan inte mätas med nån Pat LaFontaine. Men grejen är att han inte bara är snabb själv. Han gör hela Rangers snabbare – och framförallt kedjekamraterna Broadway Brad och Gaborik.
Fråga Tårtan, det är han som säger att svensken var den som lyfte laget när han hämtades upp från Hartford.
* * *
Vad har MacLean att förlora just ikväll, är det inte bara att skicka in Silfverberg i powerplay?
Skulle jag ha gjort.
* * *
Av rent själviska skäl tycker jag att det här resultatet kan få stå sig.
Då blir det inte bara Game 7 på Garden på torsdag – jag får omedelbart se Silver Mountain med egna ögon också.
Om en period vet vi om jag får det.
 
 

Ottawa – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
Unge Herr Silfverberg får nog vara med om en ny jublande fest ikväll.
Ingenting tyder på att ett tuffligt, uddlöst och frustrerat New York ska kunna vända det här.
De har haft lite mer puck idag också, men de skapar ju ingenting – och de gånger Senators kommer i anfall känns de betydligt farligare.
Så:
Fram med dansskorna igen, Jakob.
* * *
SM-hjälten hinner inte mer än in på isen förrän han laddar ett skott mot Henke.
Så ska man inleda en NHL-karriär.
Sen ser vi väl inte så värst mycket av honom, men jag sa ju det:
Han kommer in i en ohyggligt svår situation och den som förväntar sig stordåd är nästan taskig.
* * *
Mja, Rick Grames – det är sant att jag länge ifrågasatte det ”riktiga” i Rangers storhet, men till slut drogs ju även jag med i den där 94-febern och började yra om att det här skulle kunna bli The Year.
Framförallt trodde jag Tårtan var en riktig slutspelscoach, men MacLean leker ju med honom.
* * *
Hör ni Scotibank fullkomligen  explodera när Alfie återvänder till isen?
Han så stor där uppe att ni inte kan förstå.
Jag var där och följde honom några dygn för Sportmagasinet här om året och att komma in med Daniel på restauranger eller caféer var som att ha med sig själva Jesus.
Det blev alldeles tyst, ögon spärrades upp, munnar öppnades, gäster fastnade mitt i rörelser.
Och när vi körde genom en drive-thru på Starbucks och jag låg i bilen bakom och kom fram till luckan kunde biträdet bara flämta.
– Vet…du…vem…som…körde…bilen…framför!?!
Visst. Alfie. Den störste.
* * *
Nyman, Sauerkrauten åkte på en riktigt allvariga hjärnskakning och missar resten av säsongen.
* * *
Och ja, ni hör alldeles rätt.
Varje period när klockan tickar ner mot minut elva kör de alltid, likt Bajen-fansen med sitt Tidaholm sista kvarten,  en särskild Alfie-ramsa.
* * *
Tuben, din dåre, jag blev så överrumplad över din skabrösa kommentar att jag godkände den av bara farten.
Men please, låt oss inte veta i fortsättningen…
* * *
Det ser nästan ut som att McDonagh skjuter sönder knät på Turris.
Det hade ju varit oturr…
* * *
För övrigt är det sjujävla skogshuggarskägg Alfie fått ut.
Ha ha.
* * *
Det måste vara gött för BB King Boyle att sitta hemma i tv-soffan på Upper West Side och se Prusten stå upp för honom mot Neil.
Lika kul är det kanske inte att han, som vanligt, får sig en omgång…
* * *
Men då är det ingen fara, Taggen. Redan om några dagar är Henke kontaktbar igen. Det är precis efter matchen den frågan kan sluta med att man får klubbhandsken intryckt i pannan.
Det är inte SVT-Åsberg, på plats där uppe, helt medveten om så det är honom du ska fnissa åt…
* * *
Det är färre än väntat som buar åt Hagge, man hör bara nåt enstaka, Gris-Olle-artat bröl när han har pucken. Själv bryr han sig föga, han leker Indy 500 på isen som vanligt.
* * *
Nu ska det inmundigas svagt, blaskigt, underbart amerikanskt kaffe på östra Manhattan.

Ojvoj, dom är sannerligen inte fega i Ottawa.
Jakob Silfverberg flög alltså in igår – via Frankfurt – och har hunnit med en enda jetlaggad träning, som egentligen inte var någon riktig träning utan en sketen morgonträning, idag.
Likafullt slänger valrossmustaschen MacLean alltså in honom i Game 6-hettan direkt.
Man måste ju älska det.
Jag utgår från att hela Gästrikland, och stora delar av övriga nationen, är uppe och tänker orsaka rekordartad trängsel i kommentatorsspåret.
Kör så det ryker.
* * *
En enda gång har Rangers legat under med 3-2 i en slutspelsserie – i konferensfinalen 1994, mot New Jersey.
Då var det en spelare som helt sensationellt garanterade seger.
– Vi vinner ikväll, sa han.
Sedan gick han ut och ledde blåskjortorna till utlovad seger – med ett hat trick i tredje perioden.
Mark Messier hette den mannen.
Har Rangers en sådan idag?
Givetvis inte.
Det finns ingen i den här truppen som är lika bra, lika stark eller lika underbart beslutsam.
Men alla som drar på sig den där klassiska tröjan borde ta intryck och bli inspirerade och inse att det är just så man går in i en match när allt står på spel.
Inte rädd, inte nervös, inte skakig – utan fullständigt övertygad om att man ska vinna.
* * *
Jag bor ju här och har aldrig sett wonderkid Silver Mountain spela, men liksom fans och media uppe i Ottawa har jag hört om hans oerhörda skott och hans spelsinne och det ska bli fruktansvärt skoj att bevittna den här debuten.
Gör han mål, då är det ju rena Buster-sagan.
Men please, ställ inte för höga krav på pojken.
Han har just gått igenom ett gastkramande slutspel hemma i Sverige, tillryggalagt en jobbig flygresa genom sex tidszoner, varit med ett helt nytt lag på en enda fjuttig morgonvärmning, ska helt plötsligt byta stor rink mot liten och får spela mot ett fysiskt Rangers som vibrerar av desperation.
Det går att debutera under gynnsammare förhållanden, om man säger så.
* * *
Jag har sett Rangers i allmänhet och Henke Lundqvist i synnerhet förkrossade efter misslyckade do-or-die-matcher förr.
Men om dom torskar i natt, om även den här gloriösa säsongen slutar redan i första slutspelsomgången, då vet jag inte vad som händer.
Det kommer att bli djup depression i Lundqvist-land åtminstone fram till den förste knatten kommer till världen i juli.
* * *
Alfie är tillbaka i natt också – och likaså den avstängde Calle Hagelin.
Det betyder mycket för båda lagen, men framförallt för Rangers.
De har lidit svårt utan sörmlänningen och hans fantastiska speed, själva motorn i den förstakedja där Richards och Gabby Gaborik åkt omkring och varit mjölkpaket de senaste matcherna.
Hoppas svenskar som vanligtvis inte är uppe på nätterna och kollar NHL-hockey ser vad han går för.
* * *
Tänka sig, mitt i allt jagande efter VM-besked lyckades gamle Biffen ta sig ut på stan idag – för första gången sedan jag kom efter lördagens Rangers-match.
I min roll förvandlas man till eremit under slutspelet och ingen ska bli förvånad om jag i sommar går för mig själv och mumlar tyst i ett skitigt luffarskägg.
* * *
Henrik, som flera stycken redan påpekat gick Marcus Krüger direkt in i Blackhawks efter Djurgårdens respass i SM-slutspelet förra säsongen.
* * *
Ni som oroas – eller snarare ROAS, era jävlar – över att jag ska behöva ringa Henke om VM-frågan ikväll kan sluta gnugga händerna nu.
Att han skulle svara i telefon en sådan gång…ha ha. Chansen är större att Jennifer Connelly inte bara ringer på dörren och vill sova över utan dessutom har Scarlett Johansson, Elisha Cuthbert och Madeleine Stowe med sig.
* * *
Tårtan var inte direkt Lennart Hyland på sin presskonferens efter värmningen idag.
Kolla här (tack John J, för länk):
http://video.nhl.com/videocenter/console?catid=53&id=174300
Nu är det allvar.
* * *
Fan vad sur Dion Phaneuf skulle bli om Elisha Cuthbert hängde med Jennifer hit.
Men så går det när man gör fiasko säsong efter säsong, Dion…
* * *
BB King Boyle spelar inte ikväll; han fick verkligen en hjärnskakning senast och har inte ens flugit med upp till Kanada.
I New York-media rasas över att Neil inte fick minst lika lång avstängning som Hagelin, men jag vet inte jag. Jag tycker fortfarande inte att han siktade på boylens huvud och inte var så särskilt sen heller.
Men boylen kommer saknas, no doubt.
* * *
Macky, jag håller inte på någon, men för dig och Nalle har jag fixat ackrediteringar och åker över floden till The Rock i morrn.
Kul va?
* * *
Tårtan är inte direkt kär i ligan just nu han heller, men han har insett att det kostar för mycket att föra åsikter i det ämnet till torgs.
Så när han efter matchen i lördags blev upplyst om att Gary Bettman hade suttit på läktaren sa han bara:
– Wonderful.
Nu undrar alla hur dryga böter sarkasmer betingar…
* * *
Okej, då åker vi då.
Det här blir magnifikt – inget är som do-or-die-matcher.
För eventuella nykomlingar, på plats för Jakobs skull,  vill jag berätta att jag återkommer i pausen, men att allting som händer i Scotiabank Place ständigt uppdateras i det sprakande kommentatorsspåret.

Vancouver – LA Kings 1-2 (Slut – sudden death)
* * *
Så vi fick dead presidents i år alltså.
Nej, inte dollar.
Canucks vann ju presidents’ trophy – men åkte alltså direkt.
Snabbanalys på det?
Tja, Daniels frånvaro var för kännbar i de första tre matcherna ­– och i de sista två perioderna  idag kändes Kings lite hungrigare, lite vassare och samtidigt lite mer strukturerade.
Och så var det i princip omöjligt att göra mål på Quick.
Så kan det gå.
* * *
Vi har vår första match-up i nästa omgång klar i och med den här seriens slut.
Det blir tvåan St. Louis mot LA Kings. Allt som återstår att reda ut i väst är om Nashville får möta Phoenix eller Chicago – och får börja hemma (om Chicago vinner) eller borta (om Phoenix tar det).
* * *
Kmannen, här försöker vi i möjligaste mån undvika att prata om VM – det är mer intressant vilka svenskar som är kvar i Stanley Cup, tycker vi – men en sak måste jag påpeka:
Lidas har redan deklarerat att han gjort sitt i landslaget och Homer är dels för trasig i kroppen för att kunna vara med, dels sedan länge fast i beslutet att aldrig mer spela hockey på stor rink.
Så dom kan du glömma.
* * *
Blues blir ett berg att bestiga, men Kings är bra och kan säkert orsaka mer trubbel än vad Ken Hitchcock önskar.
Mike Richards, Ryan Carter, den mäktige Dustin Brown, Kopitar och Doughty verkar ha kompletterat sin tveklösa talang med rätt sorts rytande hunger efter framgångar.
* * *
Så mot Toronto nu då, Bobby Lou?
Snacka om aska och snacka om eld och snacka om att gå ur det ena i det andra.
* * *
Det måste ha varit rent stolliga odds på att just Stoll skulle avgöra…
* * *
Canucks borta, Penguins borta, Red Wings borta, Sharks borta och snart kanske även Rangers och Blackhawks borta.
Det har skett något slags paradigmskifte i det här slutspelet.
* * *
Det är tufft att heta Martinez och vara hockeyspelare.
* * *
Och ännu finns ju chansen – eller risken, om ni hellre vill det – att regerande mästarna slås ut.
Trots allt, Caps vet med sig att de kan slå dem i TD Garden.
* * *
Nä, efter närapå tolv timmars maratonbloggande ber jag nu att få dra ner ridån för idag.
Vi connectar igen när Rangers öde avgörs kommande natt.
Alla ska med, okej?
 
 

Vancouver – LA Kings 1-1 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Joho, visst fan blir det övertid i Rogers.
Den blir sinnessjukt spännande, men nej Kmannen – jag tror int dom river stan vid en förlust den här gången. Därtill krävs finaler.
I övrigt har jag ingenting att säga just nu – jo, att Drew Doghty var makalös på kvitteringen – och ber att få återkomma med några slutord när allt är över.
Tips?
Okej, jag tror Dustin Penner avgör. Jag varnade ju för honom och Drew.

Vancouver – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Ingen dålig målis, Quick.
Det är hans förtjänst att vi får ytterligare en rysare till tredjeperiod denna eviga söndag.
När Danne, efter den mirakulösa passningen från Henke, kom loss i friläge trodde jag det var morsning och godnatt för Kings, men han tog fan den också.
* * *
Det är sant, Kmannen, jag har balkong. Men det är nåt slags vårstorm i New York idag – ja, det är nästan så man kunde tro man var i Seattle! – och därför håller jag mig ändå inne.
* * *
Om kreditkortsföretaget NHL har sponsoravtal med snart inte byter sina reklamfilmer får jag snart ett nervöst sammanbrott.
Inser dom att de inte man börjar hata dem och hellre skulle bo på fattighuset än använda deras jävla kort när dom plågar oss med samma dåliga filmer om och om och om igen?
* * *
Övertid, ska vi tro på det igen? Det vore karaktäristiskt en sådan oändlig dag.

Vancouver – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Henrik till Daniel, Daniel till Henrik och – mål.
The Sedin Show går i slutspelet igen.
Det är ju faktiskt enormt vilken skillnad det är på Canucks utan Danne och med Danne.
Det här tar dom nu – ikväll i alla fall
* * *
Första matchen började till och med tolv min tid, Toko – eller skulle ha börjar, kanske man ska säga när 25-minutersförseningar blivit standard.
Svaret är att jag varit till sopnedkastet en gång, men det har jag ju här på 48:e våningen, så man kan inte säga att jag varit ute.
Sådant är slutspelet…
* * *
Men varför inte Henke hoppa upp och göra chest-bump med brorsan bakom kassen efter målet?
Såg lite taskigt ut att Daniel fick hoppa helt själv.
* * *
Eken är i Rogers Arena, kan bloggen härmed avslöja.
Han har inget särskilt att säga om hockeyn, men meddelar att maten i pressrummet – vällagad kyckling – var god.
Hoppas de bunkrat upp med mycket…
* * *
Utvisningar är inte bara av ondo. Får man, som Nucks, börja matchen med att döda två kan de lyfta hela laget.
* * *
Men ser Kings inte lika avvaktande ut, lite tagna av att Canucks –framförallt efter 1-0-målet – kör som bara fan.
De måste krama fram lite desperation nu.
* * *
Hallå Boman, varför skulle jag vilja att Berglund ringer på dörren? Jag tycker han ska fortsätta spela slutspelshockey istället för att ränna hemma hos mig. Han är väldigt bra på det.
* * *
Vad jag kunde se försökte The Three Stooges inte reta upp en enda king.
Det var en liten besvikelse.
* * *
Kaffe på, det börjar bli lite sömnigt här, känner jag.

Jaha, tio timmar efter nedsläpp i Wells Fargo klipper vi ännu en match då.
Är det nån kvar där ute?
Hoppas det, jag kör på som vanligt.
* * *
Schneider startar igen och därmed kan man ju konstatera att slutligen tagit förstaspaden av Bobby Lou.
Det var på tiden.
Nu går ryktet att Luongo, med sitt jävla tioårskontrakt, är på väg till – Toronto.
Ha ha, det vore ju så oerhört typiskt Leafs att dra på sig den bördan i ett decennium framåt.
Good luck, säger jag.
* * *
Kings vann nyss på NHL 12 och mitt råd till Canucks är att hålla koll på Dustin Penner och Drew Doughty.
Dom var grymma.
* * *
In med Backlund!
Ah, förlåt.
Ville bara dra den just nu.
* * *
Roligast blir nu att se hur mycket bus The Three Stooges – Burrows, Kesler och LaPierre – tänker hitta på tillsammans.

Washington – Boston 4-3 (Slut, övertid)
* * *
Surt för Bäckis att det ska sluta med en sån avgörande felpassning när han varit så lysande hela matchen.
Nå, nu blir det Game 7 i Boston på onsdag och man kanske borde söka sig norrut.
Det borde bli en grym match.
Nu ska jag jobba och fixa lite grejor och återkommer till Vancouver-matchen.

Washington – Boston 3-3 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Jag säger det igen:
Ojvoj.
Det blir alltså övertid – ohygglig, gastkramande övertid i vilken regerande mästarnas säsong ligger i potten.
Håll i er, björnar och alla andra.
* * *
Jag trodde det var klart när Ference dunkade in 3-2-pucken, men det är en annan nyhet med den här versionen av Capitals.
De slutar aldrig, de ger inte upp, de kommer hela tiden igen – även mot en omöjlig maskin som Boston.
Så på klockren tekning från valbo-snillet dunkar alltså Ovetjkin in ytterligare en kvittering.
* * *
Det meddelas att Vigneault satt ihop tidernas mest irriterande kedja till kvällens möte med Kings:
Burrows-Kesler-LaPierre.
Ha ha, snacka om tre amigos.
* * *
Till och med Semin är ju en riktig lagspelare, tänker jag – och då gör han förstås det där misstaget som leder till Ference-målet, men det får man ursäkta. I huvudsak är han en helt annan spelare än i de fem föregående slutspelen.
* * *
De har ju bytt mål ikväll, så min hunch säger att det är Bostons tur att göra mål nu.