Inlägg av Per Bjurman

New York City Stanley Cup-inferno

Game 5, baby.
Det kanske inte låter som det sexigaste i världen – i alla fall inte när det står 2-2 och ingen kan bli utslagen.
Men den är ofta själva nyckeln i de jämna serierna. Den som vinner får plötsligt ett saftigt övertag, i synnerhet psykologiskt, och kan go for the kill i matchen därpå.
Och alldeles oavsett:
Det är lördagkväll i New York City, Rangers spelar slutspelshockey och det kommer bli party, party, party.
Så vänner, fiender, stammisar och dear U-båtar –   jag hoppas ni är med mig även i natt.
* * *
Nog för att jag förstod – och skrev, mind you – att ligan skulle komma att make an example av Raffi Torres, men 25 matcher…holy shit.
Jag klagar inte, jag har länge haft svårt för den respektlöse ligisten och är tvärtom glad att jag slipper se honom mer.
Den våldsamma straffsatsen bekräftar dock att kritiken har tagit. NHL-ledningen tycker väldigt illa om att bli ifrågasatt och här kom reaktionen…
* * *
Vet inte riktigt vad som hände igår natt. Jag skrev ett avslutande blogginlägg – och så glömde jag publicera det.
Ni trodde kanske att Jennifer Connelly slutligen hade ringt på dörren , men tyvärr.
Jag var bara yr mitt dumma huvud.
* * *
Strålle Strålman har ny t-shirt efter morgonvärmningen. På framsidan står ingenting – och på baksidan helt kort ”On the move”.
Det öppnar för lite väl många tolkningar, kan jag tycka.
* * *
Den stora frågan igår var om vi såg det sista av Lidas och Homer.
Jag är rädd att det var det – och det sved till i hjärtat när jag såg nummer 5 och nummer 96 försvinna in i mörkret i spelargången i Bridgestone.
Lite senare meddelade Lidas via sms att inget beslut tas förrän om en eller två månader, men nånstans längst in i sitt hjärta tror jag att han redan bestämt sig.
Den där fotskadan,  som fortfarande inte läkt, var nog en otrevlig påminnelse om att 42-åriga kroppar är skörare än 35-åriga diton.
Hoppas jag har fel, jag vill alltid se Lidas på isen, men det är nog dags att börja fila på det verkligt högstämda talet.
* * *
När jag står och pratar med Strålle vid hans omklädningsrumsbås tar han plötsligt fram en stor jävla skruvmejsel ur sin necessär.
Jag tror han fått nog av mina frågor och tänker hugga mig i dubbelhakan, man har ju sett hur aggressiv han varit i den här serien, men så illa är det inte.
Han bänder bara loss sulorna ur sina skridskor – och det med viss kraft.
Jag som trodde mina myggjägare i storlek 45 var svårhanterliga.
* * *
Vad gäller Homer är det väl helt enkelt så att hans kropp inte pallar mer.
Har man ägnat femton år av sitt åt att vara pinata åt NHL:s elakaste backar tar knän, axlar, ryggslut, armar och allt annat förr eller senare slut.
Må han få en underbar tid som pensionär, få förtjänar det mer.
* * *
Henke är faktiskt också med på morgonvärmningen idag och han sitter efteråt och svarar på frågor, men man ser hör på den låga rösten och ser på the thousand yard stare att han egentligen är nån annanstans, så jag håller käften och går istället tillbaka till Strålle och pratar om hur verkligheten i hans fall imiterar NHL 12-fiktionen just nu.
Åt det skrockar han på sin finaste västgötska.
* * *
Torres kan trösta sig med att han i alla fall inte är Chris Simon.
Den dåren fick 25 matchers avstängning när han använda klubban som baseballträ mot hjälten Ryan Hollwegs huvud. Sedan kom han tillbaka, stämplade Ruttuu på oskyddad vad med skridskon och fick 30 matcher till.
Men det är klart, Torres kommer ju också tillbaka en dag och kan förstås upprepa den bedriften.
* * *
Man är bra polare med Ottawa-reportrarna nu.
Det råder nämligen, har de förklarat, rena Silfverberg-febern i Ottawa och de vill veta allt om honom.
Dessvärre har ju jag i princip sett lika lite av honom som dom har, placerad här som jag, men jag kan i alla fall upplysa om att jag såg pappa Jan-Erik spela mot Leksand många gånger att jag beundrade honom i smyg, sådär som man alltid gjorde när det gällde bra Brynäs-spelare.
* * *
Just som jag skrev det kom det fram en glad snubbe mot min stol i pressrummet och hojtade ”I know this guy”. När jag vände mig om insåg han att han inte alls känner this guy och rodnade svårt. Jobbigt för honom.
* * *
Coyotes-Maloney  är väldigt classy i sin kommentar om den rungande avstängningen.
Inget gnäll, han  bara konstaterar att den var ”very severe” men att klubben accepterar NHL:s beslut och nu vill dom fokusera på kvällens match.
* * *
Erik Karlsson syns inte till på Senators ”optional” på morgonen och är inte heller tillgänglig för oss murveldjur som stormar in i omklädningsrummet efteråt.
Ändå är han the talk of the town. Det är nämligen han, mer än någon annan, som skapar oro i New York. Reportrar, spelare, fans, alla nojar över att Entourage-Erik blivit Paul Coffey i de här matcherna och med sån briljans transporterar pucken genom mittzon och sen slår passningar som får Duby Duby Doo & co att snurra på skallarna som Linda Blair i ”Exorcisten”.
* * *
Ojvoj, Caps.
Dom åker alltså till omöjliga Boston och vinner en gastkramande Game 5 mot regerande mästarna.
Jag tycker det är djupt imponerande.
Men på det avgörande Brouwer-målet, som jag såg för att hela pressrummet plötsligt utbrast ”ouuch”, blev Tim Thomas plötsligt Bryzgalov.
* * *
Tårtan är kort och tvär, till och med för att vara han, under sin presskonferens på morgonen.
Och precis som han går ut genom sidodörren och inte tror att vi hör längre undslipper han sig ett ”Jesus christ, what a mother”…och sen slår dörren igen så vi inte kan uppfatta fortsättningen av vad som säkerligen var en härlig smädelse av tredje statsmakten.
Men som en road kollega konstaterar:
– Den här tiden på året handlar det inte om att få någon information av honom för han levererar ändå ingen, det handlar bara om att irritera honom så mycket som möjligt.
* * *
Kan inte låta bli att SMS-terra Lilja för att han gjort en Homer och använt uttrycket ”high sick”. Han försöker förstås låtas som att han inte vet vad jag talar om, men sen kommer det ett uppgivet ”vad heter det då??”.
* * *
Det är mycket fagra damer i pressrummet idag, känns det som att jag måste upplysa om. Så ni vet om jag understundom verkar distraherad.
* * *
Ny Posts förstasida idag är en sann  klassiker.
Baseball-laget Boston Red Sox – Yankees eviga rival – firade hundraårsjubileum på klassiska arenan Fenway Park och Post svarar med följande krigsrubrik över en bild när A-Rod drar iväg en homerun på arenan i fråga:
100 years of ass kicking!
Sånt ser man alldeles för sällan i svenska tidningar…
* * *
Crazy Ivan, ha ha, det var det roligaste jag hört på länge. Klart att dina kompisars kid skulle ha hetat Bjuppe!
Men istället kommer det här att sluta med att jag blir kallad Eskil. What goes around comes around i alla såna sammanhang…
* * *
Apropå Post har Brooksie en intervju med självaste GM Sather – också känd som stealth-flygaren i den här bloggen.
Där framkommer något så sensationellt som att han tycker om – trädgårdsarbete.
– Jag har ”landscapat” hela trädgården i vårt hus ute i Banff, säger han.
Oklart varför, men jag finner detta otroligt underhållande.
* * *
Alfie spelare inte ikväll heller, han har inte ens följt med ner till New York.
Men han tränade hemma i Ottawa i morse och rapporterna säger att han gör framsteg.
Hoppas.
* * *
Det blir många bejublade inzoomingar i jumbon ikväll. Vi har redan fått det papper som kallas ”photo tip sheet” och av det framgår att Game 5 lockat ut duktigt med celebriteter.
På plats finns bland andra Bryan Adams, Spike Lee, Giants-coachen Tom Coughlin, Cuba Gooding Jr, Michael Rappaport, gamle James Lipton, Albert Hamonnd från Strokes och Snooki.
Snoooki!?! Är inte det här spelet lite för avancerat…?
* * *
Ja, nu får mjölkpaketen vakna.
Mjölkpaketen?
Ja, i Nordamerika är det på mjölkpaket människor som försvunnit blir efterlysta och det är således så man kallar såna som Gabby Gabby Hey och Broadway Brad när de på det här sättet försvinner under playoff-serier…
* * *
Med Spike Lee på läktarna borde Rangers-spelarna veta vad som gäller:
Do the right thing!
* * *
Man kan redan under värmningen känna att det kommer att bli ett fruktansvärt jävla drag här inne ikväll.
Mumma!
* * *
Nä, nu ska jag låta er läsa innan matchen börjar – det här börjar ju, längdmässigt i alla fall (…) likna en rysk förkrigsroman om existensens ohyggliga villkor.
Rangers måste vinna ikväll, annars tror jag det är kört. Senators har inte fullt lika stor press på sig och just därför tror jag de blir livsfarliga.
I vilket fall:
Unleash the fury och spela makalös hockey för oss!

Big Battle och De Snälla Pojkarnas Dans, del 3

Pens i 3-2-ledning efter två – och jag tycker det känns som dom har det här under kontroll.
Flyers verkliga chans i tredje är att få dem ur balans igen, men går de på den enkla igen.
Jag tvivlar.
* * *
Dom säger på sändningen från Nashville att Lidas redan meddelat att han kommer ge Wings besked om framtiden en månad efter säsongen tagit slut.
Han får inleda tankeprocessen redan ikväll, ser det ut som.
Preds leder med 1-0 och när dom leder är dom svårare att tas med än Hallandsåsen när nån försöker bygga en tunnel.
* * *
In med Backlund!
* * *
Om Wings åker tycker jag det är dags att byta coach i Motown också.
Babs har varit enastående, men det är uppenbart att han inte får ut mer av det här materialet.
Han borde se till att få en ny utmaning i exempelvis Calgary.
Och Detroit en dito genom att anlita…ja, vem?
McLellan lär väl ha något år kvar på kontraktet med  Sharks och därmed finns det inga självklara ersättare.
Finns det förslag i kommentatorsspåret?
 * * *
Emellanåt spelar ju Penguins anfallshockey på hög nivå att Lilja måste bli lite – high sick…
* * *
Det börjar se ut som det blir konferensfinal mellan Nashville och St Louis i väst.
Inte så kul så man slår sig på knäna kanske, men vilken mäktig kamp…ojvoj.
* * *
Tänk, John J, vilken skräll om Penguins vänder det här och vänder serien…
* * *
Malkin förefaller ibland lika svår att få pli på som en Ken Ring.
Det kanske är han.
Hockeyns Ken. Briljant – och helt odisciplinerad.
* * *
Red Wings borde också börja spela lite nasty nu, men det är ju inte att vänta sig.
* * *
Själv ska jag nu röka en cigarett och fortsätta följa Lidas med lupp.

Big Battle och De Snälla Pojkarnas Dans, del 2

Coburn sätter alltså en i stolpen efter what, 20 sekunder?
Det hade varit SÅ den här serien om den gått inte.
Istället får vi vänta chockerande 11 minuter och 45 sekunder innan Carle – av alla – får in en fladdrig puck på Flower.
Sen blir det mer som det brukar; dumma utvisningar i lång parad och mål på mål.
1-2 efter en alltså.
Och spåra ur kan det fortfarande.
* * *
John J, jag tror Eric är ute och åker buss, eller vad det nu var.
Vi är tvungna att klara oss utan hans synpunkter, hur nu det ska gå.
* * *
Och helvitte vilket tempo det är i början
Det känns nästan som när jag stod i depån i Indianapolis under Kenny Bräcks  träning inför sista Indy 500-loppet 2005.
Då hörde och kände man den ohyggliga farten bilen hade snarare än såg – och det är ju lika de första minuterna i Consol.
* * *
Stefan-LA Kings, det har varit mycket frågor om Vinnerborg.
Han har huvudsakligen dömt i AHL i år och får inga uppdrag i Stanley Cup-slutspelet.
Det tar tid att etablera sig även som domare.
* * *
Jag blir alltid lika uppspelt när det är reklam för Husqvarna och speakerrösten säger ”Hasskvarna””.
* * *
Så är det Flyers som är excellenta i powerplay – eller har Penguins penalty kill skurit ihop som motorn i min gamla Ford Fiesta?
Den frågan kommer vi inte få svar på förrän i nästa omgång, vilket av lagen det än är som går det.
* * *
Sullivan ser gladare ut än någon annan när han gör mål. Ja, nästan som Christer Olsson faktiskt.
* * *
Måste Fleury verkligen göra den där svängen ner i hörnet efter varje insläppt mål.
Det ser lite fånigt ut, tycker jag.
* * *
Nu ska vi kolla på Lidas en stund.
 
 

Big Battle och De Snälla Pojkarnas Dans

And we’re off and running.
Igen.
Det är förvisso bara två matcher ikväll, men de lovar å andra sidan desto mer.
Först har vi kapitel fem i det episka slaget om Pennsylvania, redan en klassiker tryckt med fetad text i historieböckerna.
Sedan kan Nashville avsluta Detroits säsong – och Lidas karriär.
Det tänker ni inte missa, eller hur?
Nej, jag tänkte väl det.
* * *
Det där med att Predators kan avsluta Lidas karriär kväll känns inget kul att skriva, men det är likafullt sant.
Risken är att vi se ser den magnifike legendarens allra sista match.
Besked lär inte komma förrän han fått känna efter om han verkligen vill ägna ytterligare en sommar åt knallhård barmarksträningen och dessutom verkligen anser sig ha tillräckligt mycket kvar att ge på allra högsta nivå.
Det är tredje året i rad vi står inför denna frågeställning och i Detroit är nervositeten lika stor som vanligt.
Under en presskonferens i Nashville i morse försökte coach Babs ge ord åt det omöjliga i tanken på ett Red Wings utan Lidas och blev desperat.
– Jag känner Nicklas fru. Hon vill inte ha honom hemma hela tiden, sa han till allmänna skrattsalvor.
Sedan fortsatte han:
– Vad ska han göra, jag kan omöjligen tänka mig något roligare än att spela i ett riktigt bra hockeylag.
Ja ,men då måste han ju byta klubb i alla fall.
Nej, förlåt, den var taskig. Detroit är så bra så.
Ett problem, tror jag, kan vara fotskadan som förstört slutet av den här säsongen.
Fram till han åkte på den spelade ju den snart 42-årige rumpmasen ännu en gång som en Norris Trophy-kandidat, men sedan han – förmodligen lite för tidigt – kom tillbaka har det gått betydligt trögare och att drabbas av en svårläkt skada vid den här aktningsvärda åldern förmörkar nog framtidsutsikterna.
Så kolla noga på bilderna från Bridgestone Arena.
Det är kanske sista gången en av svensk idrotts allra största befinner sig på isen.
* * *
Alla undrar:
Hur blir det i Pittsburgh? Lika galet som vanligt – eller till slut en normal match?
Min hunch är att Penguins kör över Flyers första tio-femton och sedan bara fortsätter mangla i 60 minuter.
Som i de tre matcherna KAN det bara inte bli igen.
Däremot säkert som i de två sista perioderna i onsdag…
Vad jag – eller någon – tror och tycker verkar dock inte betyda mer än vad hundar lämnar efter sig på New Yorks trottoarer, så vi får allt se.
* * *
Apropå Lidas hade jag, lite påpassligt sådär, en liten kolumn om honom i hemmatidningen Dalarnas Tidningar idag.
Den kan man läsa här:
http://www.dt.se/nojekultur/1.4631569-bjurman-lidstrom-platsar-bland-de-storsta
* * *
Gabby Landeskog, Nugent-Hopkins och Henrique nominerade till Calder alltså och det var ju de tre namn jag själv röstade på, så det känns ju inte så oväntat.
Förmodligen vinner Nugent-Hopkins, om inte annat så i kraft av att han är kanadick, men jag kommer sitta på Wynn i juni och hålla hårda tummar för Gabby.
* * *
Jag bor på 48:e våningen och får således passa mig så jag inte blir – high sick.
Det är så den obetalbare Lilja kallar höjdskräck i det fantastiska klipp Tomanista nyss avlossade i kommentatorsspåret, där Hartnell, en tystlåten Grossman och just Lilja – INTE tystlåten… – åker på sightseeing.
Kolla och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=pY_kKwIDhTk
* * *
Raffi Torres har varit och här hälsat på oss på Manhattan idag.
Hitkallas av Shanny fick han vara med om riktigt förhör mellan fyra ögon.
Längden på avstängningen meddelas imorrn och Torres får hålla i hatten – den blir garanterat lång.
* * *
Grossman kan för övrigt inte spela ikväll, förmodligen på grund av en hjärnskakning han ådrog sig i kollision med Tyler Kennedy i onsdags, och det blir kännbart för Flyers det. Den tystlåtne har varit en murbräcka i försvaret sedan han kom flygande från Texas.
Coach toalett har dock bestämt sig för att matcha Erik Gustafsson istället, så det blågula inslaget i The Big Battle är konstant.
Och det blir kul att se, Gustafsson har tidvis varit förträfflig de gånger han fått chansen tidigare under säsongen.
* * *
Försöker egentligen undvika sån skit just nu, men jag råkade gå förbi Scandinavia House på Park Avenue och det gick inte riktigt motstå.
Så nu sitter jag här med svenskt godis och försöker avgöra om jag ska känna skuld eller frossarglädje, men va fan, det är ju fredag så jag väljer nog det senare.
* * *
Det var rena Bryzgalov-klassen på Blackhawks-Crawford när han släppte in Bödkels sudden-puck igår.
Herregud.
Men det är förstås jublande kul att en dansk går och avgör två matcher i rad.
Har man vuxit upp med Heinz Ehlers och Jens Nielsen gillar man såna.
* * *
Lilja är förresten väldigt rolig när han i det där klippet ovan tycker att linbanan håller ungefär samma fart som han själv.
Självironi, kallas det. Många borde testa.
* * *
Åh, akta dig Peter. Kalla inte en eventuell Flyers-seger i den där serien för skräll. Då blir kommentatorn John J vredgad.
* * *
Brooksie i NY Post idag:
Om de även fortsättningsvis blir ”outmuscled”, och inte hindrar Erik Karlssons Pauls Coffey-imitationer, kommer Rangers att förlora serien mot Ottawa.
Ja, i den här stan finns det all anledning till oro.
* * *
Har försökt spela Penguins-Flyers på NHL 12, men efter senaste roster-uppdateringarna ingår plötsligt Pronger i Flyers uppställning igen och då känns det ju inte på riktigt.
Vad menar EA Sports med det, egentligen? Har det undgått dem att han lider av en fruktansvärd hjärnskakning, missar resten av säsongen och kanske tvingas sluta?
Snart kanske Datsyuk kan få bilda kedja med Yzerman när man lirar Wings också.
* * *
Vad gäller nyblivne mästaren Jakob Silfverbergs förestående resa till Ottawa ska vi nog inte räkna med att han spelar redan på måndag.
Han anländer först på söndag eftermiddag och hinner alltså bara med en träning, egentligen en morgonvärmning, på förmiddagen före match.
Lite mer tid  vill nog ha Sens-ledningen ha innan de kastar in honom i ett helt nytt lag, i ett helt nytt sammanhang, på en ny slags rink, i ett fucking slutspel.
Men i en eventuell Game 7 här på Garden kommande vecka är det nog inte omöjligt att supertalangen från Gävle får begå debut.
* * *
Turkisk peppar alltså. Det är, och har alltid varit, en tung Bjuppe-favorit.
Smaskar så grannarna förmodligen ringer och klagar snart.
* * *
Nämen, nu tar vi väl – alldeles snart – och släpper pucken, va.
Låt det gnistra i kommentatorsspåret.
Jag återkommer då och då under aftonen.

Andningspaus i Stanley Cup-infernot

Grattis Brynäs.
Jag är ju leksing och Brynäs egentligen lede fi, men vi masar är storsinta och gläds med vår rival – en sann klassiker i svensk hockey.
Dessutom har jag under mina år här fattat så mycket tycke för vissa ex-BIF:are – en i Washington comes to mind – att motviljan helt enkelt svalnat.
Så, igen:
Grattis Brynäs (men utan utropstecken, hoppas jag ni noterar. Nån måtta får det vara…).
* * *
Vad gäller Stanley Cup-dramat tar jag som förvarnat lite bloggpaus och hämtar andan i natt. Såvida det inte händer nåt jag bara MÅSTE orera om, man vet aldrig.
Men kommentatorsspåret är i vanlig ordning öppet, så be my guest om det skulle vara så.

Slutspelets The Alamo, del 5 – The End

Philadelphia – Pittsburgh 3-10 (Slut – och det känns fortfarande asburt att skriva de siffrorna)
* * *
Nähä, ingen av favoriterna ville låta sig svepas.
Canucks slog ju tillbaka mot Kings också – och nu kanske det blir serie där också.
Man kan för övrigt lugnt konstatera att Canucks är ett helt annat lag, med en helt annan offensiv skärpa,  när Danne kan spela.
Och att hans brorsa är en helt annan spelare. The amputee är hel igen, liksom.
* * *
Jag tror Lilja vill hälsa när han sträcker fram handen i Flyers jämförelsevis trånga omklädningsrum.
Men han vill bara ha en snus.
Förstås.
Den trycker han med vad hand upp under läppen och rycker sen på axlarna.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Den här serien är bara sjuk. Sanslös. Det går bara att skratta, menar han.
Ja, om man inte ska gråta.
* * *
Är fortfarande rätt så tagen av trycket i bloggen under inledningen av kvällen.
271 kommentarer
Det är värre än vid de största OS-matcherna för två år sen, det.
Jag tackar allra ödmjukast – och hoppas verkligen det fortsätter likadant.
Som Eric sa, vi måste ju spräng 300-gränsen…
* * *
Vägg i vägg med Lilja sitter Crosby, som vanligt omgiven av ett köttberg reportrar,  och ser lättad ut snarare än nånting annat
Tills han får finska choklad av en tjej jag känner rätt bra.
Då skiner superstjärnan upp på allvar.
Jag vet hur det känns.
* * *
Coach toalett lyckas hålla masken när han på frågan om han är nöjd med sina målvakter so far svarar med ett kort:
– Ja.
Jag har inte sett någon ljuga så övertygande sedan Michael Corleone övertygade hustrun Kay om att han inte hade något med svågern Carlos död att göra.
* * *
Den där handukstjejen ni pratar om i Flyers bås har jag missat helt, men berätta gärna mer…
* * *
Rangers lever farligt. Det börjar kännas som att det blir sju matcher i  den där serien – och för all del; en game 7 på Garden vore lika stort som att få rida med Zeb Macahan.
* * *
Alamo och Alamo.
Det här var ju snarare en fars på Lisebergsteatern, med Mister Universal Bryzgalov i rollen som Sonya Hedenbratt.
Kul i all galenskap – ett tag.
Sen blev det bara tröttsamt att titta på skiten,.
Så var det till slut bara jag, Super Mario och en vaktmästare kvar på läktaren till slut också.
Typ.
Fortsättningsvis får det gärna vara skojigt och knäppt, men gärna lite bra också.
* * *
Nu ser jag väldigt mycket fram emot en förmiddagskörning tillbaka till New York City i lugn och ro och sen ha två väldigt tillbakalutade kvällar i korresoffan.
I morrn, torsdag, skulle jag tippa att jag tar det lite piano med  bloggen, men ni får gärna höra av er ändå förstås.

Slutspelets The Alamo, del 3

Philadelphia – Pittsburgh 3-9 (Period 2)
* * *
Det känns ju befängt bara att skriva den raden här ovan.
3-9.
Efter två perioder.
Det här är inte hockey. Det är ett inslag i Mupparna.
Och jag är ledsen, ni som sitter och hoppas att det inte är klart ännu.
Det är det.
Intressant är bara att se hur många mål Penguins egentligen kommer att göra.
I vanliga fall undviker NHL-lag att förnedra sina motståndare och slutar spela efter nio, men det kan vi garanterat glömma i den här serien.
Just den här motståndaren VILL Penguins förnedra – med lust och fägring stor.
Stannar det vid femton?
Jag säger ingenting.
* * *
Nåja, Jonas, Inte för att försvarsspelet är bättre än det Pojkar C2 i Skövde presterar, men samtidigt är ju Mister Universe ihålig som väggen på en peepshow-teater.
Och mycket riktigt – efter femman kommer landsmannen Bobrovsky.
* * *
Pelle, du behöver ackreditering för att komma upp på pressläktaren, så det blir nog lite svårt.
Men hoppas du har lika roligt som jag.
* * *
Men jo, Bobrovsky kunde tydligen vara lika undermålig han också.
* * *
Roligast är att Mister Universe verkar förvånad, rentav sur, när han blir utbytt.
Och det är klart, han var ju lika dålig i de två första matcherna och fick stå kvar då…
* * *
Jim Pesiö, har vi legat under en sten och sovit ett tag? Anaheim gick på golfsemester när grundserien var över.
* * *
Stämningen i Wells har sjunkit något, om man säger så.
* * *
Eric, jag är ledsen, men det är inte domarna det är fel på. Det är håglösa Flyers-spelare som tar jävligt sloppy utvisningar.
Dom är inget vidare idag.
* * *
In med Backlund!
Eller hon som sjunger ”America the Beautiful”, sämre blir det inte.
* * *
Shero och Mario och deras entourage är lite mer avslappnade nu och vågar rentav kosta på sig att jubla lite när målen regnar in.
* * *
Den här klubben och deras målvakter är verkligen en säregen historia…
* * *
Jag snor Abbes underbara twitter-klipp;
”Pens unbeaten this season when leading by 15 goals after 2 periods”.
Ha ha ha
* * *
Risken är förstås att Rinaldo sätter tonen för tredjeperren med sitt ambitiösa försök att få prata lite med Shanny imorgon.
Lite galenskap skulle i och för sig liva upp, men fan – det vore bedrövligt om det blir en massa skador.
* * *
Eftersom allt som hänt är det alldeles självklart att Pittsburgh kan komma tillbaka i serien också.
Det här är definitivt ett jättekliv i den riktningen.
Och fråga Flyers, dom vet hur det går till, dom gjorde det själva på Bruins för två säsonger sedan.
* * *
Shanny, ja. Säga vad man vill, men han får göra skäl för ersättningen.
Förra året hade vi sju avslutningar under hela slutspelet.
Nu har vi lika många på en vecka – plus två pending på Torres och nu Rinaldo.
Vad var det Skåne-Hugosson sa, kanske borde nån i ledande ställning gå ut och hålla presskonferens och hälla lite kallt vatten på alla involverade.
* * *
Ett par drinkar till Vancouver-matchen senare…jo, tammefan. Det kommer behövas.
* * *
Femton mål för Pens.
Plus en eller två knäckta näsben.
Det är mitt tips nu.

Sida 1026 av 1346