NY Rangers – New Jersey 1-0 (Period 1)
* * *
Holy shit, vilken start!
Tre (!) slagsmål utbryter direkt vid första nedsläpp – och de blir snabbt några oroshärdar till när Bickel och Carter slås blodiga.
Sedan börjar Tårtan skälla som en rabiessmittad pitbull mot DeBoer i motståndarbåset – och så gör Duby Duby Doo 1-0 efter en dryg minut.
Garden kokar som den inte gjort sedan Lille Fridolf Boudreau sa att det är en värdelös arena där fansen inte hörs…
* * *
Hockey?
Jo, det har spelats lite sån i förstaperren också – och det ser ut som att det är Rangers som hatar och vill döda i kväll.
Dom är mycket hetare och rappare och mer villiga att offra ett organ eller två för att vinna.
Men Marty har varit utmärkt och sett till att det fortfarande är match.
* * *
Det var dock inte direkt så att man blev chockad över att det brakade redan i första bytet.
Devils började med Janssen, Boulton och Carter – och Rangers med Prust, Rupp och Bickel.
Det vill säga, där var en hög krut och där var ett par brinnande tändstickor…
* * *
Det har jag inte tänkt på, men som dyre kollegan Lozo på nhl.com slår fast:
Det här kan vara Martin Brodeurs sista match mot Rangers – någonsin.
I så fall är det en mer monumental milstolpe till match än man riktigt förstår just nu.
* * *
Och Bickel – Bickel! – tar första tekningen.
* * *
Twittrar för övrigt till Lozo och frågar var tusan han är, för hans stol – precis till höger om mig – är tom.
Då går han in på Google, får en översättning utförd och skickar följande svar:
” Jag sitter nere till höger sida av pressen lådan”.
Hm.
* * *
Ja, men som jag sa, ”St Louis Blues” – jag har ju inte sett några svenska slutspelsmatcher och kan inte uttala mig om hur någon spelat.
Jag vet bara att den som gör sig till offer är rökt – och ingen skugga ska falla över Gnaget för det. Jag tycker det är lite spännande att dom, av vad jag läst,  verkar som gjorda för just playoff-hockey.
* * *
* * *
Det är danskar på pressläktaren ikväll.
Inte hveargang, precis.
* * *
Clarkson verkar lite ledsen över att inte han också fått slåss lite.
Men det kan komma, David, det kan komma.
* * *
Usch, det är en äldre man som får något slags hjärtattack på läktarsektionen precis nedanför och måste ledas ut av vårdare.
Sånt vill man inte se.
* * *
Red Wings har verkligen valt tillfälle att tappa all form – och dra på sig så katastrofala skador.
Det här bådar verkligen inte gott inför allvaret.
* * *
Kung Lundqvist har inte varit helt kass han heller.
Plocken i Devils PP var det ren Göran Högosta-klass på.
* * *
Ian Walsh heter kvällens domare.
Det låter som namnet på en brittisk fotbollsstjärna, gör det inte?
* * *
Yayo får gå till tandläkaren i morgon, ser det ut som, men det är inget som borde bekomma en järnkamin, väl?
* * *
Man får väl säga att jag fick mitt lyste – nog känns det här minst lika explosivt som ”Thunder Road” i Philips Arena.
Men nu tar vi extranumret ”Tenth Avenue Freeze-Out” och välter hela Garden också.

Jaha, nu har vi startat en ny liten tradition i den här bloggen.
Jag vaknar på hotell i södern, tar tidig flight tillbaka till New York, hastar hem till 38:e gatan och byter om och störtar sedan iväg till Garden för derby.
När jag kom hem från en lost weekend i Nashville förra veckan var det Islanders som var här, när jag nu sveper in direkt från en Springsteen-premiär i Atlanta har Devils tagit sig över Hudson River igen.
Därmed släpper den mosighet sådana utryckningar genererar.
Jag menar, the battle of Hudson!
Vem fan är trött när det avgörs?
I år har det varit grandiosa tillställningar och det finns ingen anledning att vänta sig att det inte blir ännu festligare i denna grundseriens sista clash.
Och ni är med, eller hur?
* * *
Jaha, det gick ju inte riktigt som jag hade hoppats på Hovet, men inget ont som inte har något gått med sig.
Nu kommer det att gå prata med Kron Wall of Pain när Wings kommer till stan i morrn.
* * *
Om Rangers tar poäng ikväll clinchar dom, som andra lag i ligan efter mäktiga St Louis, sin slutspelsplats.
Det vore nåt efter de senaste säsongernas gastkramande streckdanser i de sista omgångarna.
Men fixar dom verkligen det?
Devils var väldigt mycket bättre i förra mötet, ute i The Rock, och blåskjortorna har sett mer än lovligt vingliga ut här på slutet.
Tårtan behöver i så fall se till att hans as of lately tama krigare blir lite förbannade innan de går ut på isen.
Det var ju skillnaden senast
Som katoliken, Boyle, sa efteråt:
– Det märktes att dom hatade oss. Dom ville döda oss.
Ja, Brian, det är så det ska kännas i derbyn!
 * * *
Hade som sagt inte riktigt trott att jag skulle hamna i Philips Arena, men det var ett kärt återseende – särskilt som jag fick en så sinnessjukt bra plats, alldeles vid scenkanten, att jag hade kunnat göra en Håkan med gamle Bruce.
Det är en jävla cool och snygg arena och det känns lite sorgligt att det inte spelas NHL-hockey där längre, hur blekt Thrashers nu än var som lag.
* * *
Tim Erixon gjorde intryck på Tårtan mot Avalanche och spelar ikväll igen, vad jag förstår. Han har anpassat sig till spelet på liten rink och är mycket tryggare i sitt agerande, säger både han själv och omgivningen.
Tyvärr sker det tydligen på Strålles bekostnad och det vill man ju inte, men det ska bli kul att se framtiden ikväll,
* * *
Men Kron Wall of Pain alltså, han har vägrat svara på alla former av kommunikations
Men nu, när dramat på Hovet är över,  kommer det ett ”huge win” på sms.
Jag tror jag ska prata med Ruppen och Prusten så han får betala för det fegliret på onsdag.
* * *
Den stränge PR-chefen står och blänger på mig med sin ilsknaste lägervaktsblick så jag vågar inte hänga runt Devils omklädningsrum särskilt länge, men jag hinner se följande:
En djupt koncentrerad Adam Larsson står och sågar i ett klubbskaft. Kovy hoppar upp och ner till usel pop-techno. Bryce Salvador och David Clarkson för en eldig debatt om något medan de stretchar. Och Sykora sitter på en bänk och ser ut att inte bry sig nämnvärt om nånting.
Se där en liten scen från another night i världens bästa liga.
* * *
Henke börjar för Rangers ikväll igen – och bara det nu inte betyder att dom slänger in Tåbiran mot Wings på onsdag.
Man vill ju se Henke robba All Star-Zäta, Homer och han djurgårdaren som bara skickar sms när det passar…
Och därmed nämnde jag de enda Red Wings-svenskar som är i stridbart skick just nu – plus Nyquist då. Det känns lite deprimerande.
* * *
Här ska vi stolta medlemmar i Professional Hockey Writer’s Association rösta på Masterton-kandidater ikväll och jag har efter noga övervägande skickat mina tre namn till ordförande Brooks:
Sean Avery…nej, förlåt.
Dom här var det:
Dirty Harry Callahan, de täckta skottens genius Danny Girardi och Broadway Brad Richards.
* * *
Det fanns förhoppningar om att vi skulle få se Hedbä i en blågul matchup mot Henke ikväll också, men om jag förstått saken rätt hoppar han mot Senators imorrn istället.
Big mistake av DeBoer där. Hedbä är så förbannad över förlusten på Hovet att han hade gjort en odödlig match på rent adrenalin.
* * *
Och i Washington är Semin förstås given Masterton-vinnare
* * *
Låg på en väldigt skön hotellsäng i Atlanta och slötittade på Pennsylvania-derbyt innan Springsteen-showen igår och goddamned, vad häftigt det är att se Grosse Grossman i Philly-jersey.
Han ÄR så mycket Flyer man kan vara och har med imponerande smidighet fogats in i det där dark horse-laget.
* * *
Här pratar vi sällan Elitserien , särskilt som jag aldrig ser lagen där hemma spela, men Luleås fiasko mot AIK påminner om en lärdom man snabbt drar när man följt några Stanley Cup-slutspel på nära håll:
Det lag som börjar klaga på domare, som protesterar mot avstängningar, som känner sig orättvist behandlat , som håller presskonferenser om hur elaka motståndarna är och som fokuserar på annat än att bara spela hockey förlorar alltid.
Väldigt bra case in point:
08 iklädde sig orutinerade Penguins just den offer-rollen – och förlorade. Året därpå hade de lärt sig, uppförde sig precis lika sammanbitet som sina iskalla motståndare – och vann.
* * *
Fast det där medlemskapet i PHWA känns inte fullt lika exklusivt längre.
Även Eken, självaste The Oak Man, har på något förunderligt sätt lyckats bli medlem, nämligen.
Att Brooksie kunde gå på den finten…
* * *
Canucks gjorde definitivt misstaget jag orerar om här ovan.
Herregud, Luongo satt ju till och med och klagade över att han inte fick någon respekt av Tim Thomas.
Då är det definitivt kört.
* * *
Sherry Darling, New Jerseys mest omtalade hockeyskribent, trippar omkring i pressrummet.
Det känns rätt passande kvällen efter en Springsteen-show.
* * *
Nej, man ska inte vara kaxig och utmana sina motståndare med onödiga provokationer heller.
Man ska, som Bruins ifjol, spela hockey och hålla käften.
* * *
Den målmedvetenhet med vilken Adam sågade i det där klubbskaftet indikerar att han tänker göra avtryck i the woooorld’s most famous arena ikväll.
* * *
Undantaget från regeln – och det var fan vad jag hakade upp mig på det här då – kan vara Blackhawks i finalen 2010.
Dom ägnade alldeles för mycket energi och tid åt att vara förbannade på Chris Pronger.
Men dom mötte ett lag utan målvakt och vann i alla fall.
* * *
När jag kommer upp till pressläktaren är det ett gäng unga scandal beauties i korta shorts som står och dividerar med gamle Sal.
Ojvoj.
* * *
Två backar från fjolårets Skellefteå på världens mest berömda is ikväll alltså.
Nog är det lite häftigt.
* * *
Att dom har shorts, de skandalösa skönheterna, beror inte på att de vill gå här och vara utmanande – i alla fall inte bara.
Det är brakande sommar i New York igen.
Själv hittade jag en tjej solande på balkongen när jag kom hem.
En från Borlänge.
Det ni.
Men jag gick på hockey i alla fall.
* * *
Zuke ser het ut på värmningen. Målet mot Avs kan ha inneburit det slutliga breaket för Norges finest.
* * *
Okej, ge mig nu samma sväng, nerv och eufori som i ”The E Street Shuffle”, ”Thunder Road” och ”Tenth Avenue Freeze-Out”.
Det är så the battle of Hudson ska vara.
See you folks i första pausen.

Tack för all förståelse.
En sak bara:
Det är inte strikt mitt val att lämna New York. Också jag har chefer och när Bruce Springsteen har turnépremiär, då understryker dom cheferna att det är en prioritet.
Jag protesterar inte mycket i just det här fallet, men det känns nödvändigt att påpeka att inte heller mitt liv är så enkelt att jag kan peka och vraka och bestämma vad jag tycker är roligast att göra.

God afton!
Ledsen, men det blir ingen blogg från Garden ikväll.
Jag har hamnat down sout igen, den här gången för Bruce Springsteens världspremiär, och missar således både Gabriel Calderskogs Garden-debut och Tim Erixons comeback.
Så blir det ibland, inte mycket att göra åt.
Helt renons på hockeyvibbar blir dock inte den här resan heller. Springsteen lirar nämligen i Philips Arena, det till den kanadensiska päriren avflyttade Atlanta Thrashers gamla hemmahall.
Där trodde man ju inte att man skulle hamna igen, men inte mig emot. Jag har upplevt fina stunder där. Bäckis och Toby Orrs gemensamma NHL-debut, till exempel. All Star-helgen när The Hives lirade på isen. Och slutspelsfesten 07, när Rangers svepte Thrashers i första omgången.
Så det blir ju Enström-tröja på under Bruce-showen i morrn.
Ni är såklart ändå välkomna att dansa i kommentatorsspåret under kvällen, jag ska försöka uppdatera då och då.

NY Rangers – Pittsburgh 2-5 (Slut)
* * *
Som någon säger i tumultet utanför Pittsburgh omklädningsrum efteråt:
– Det här bra träning inför finalen. Även då ägnar man sig ju åt att stå och köa bakom ivriga kanadicker i timmar.
Ja, det ser faktiskt ut precis som efter en final – och när Pens barske pr-chef öppnar dörrarna in till rummet bildas en skolgårdsartad hög i tiodubbla led runt Crosby.
Det är nästan som att Jesus skulle ha gjort comeback.
* * *
Pens tog över helt i sista och vann till slut komfortabelt med 5-2 – utan att använda alla cylindrar i motorn.
Jag fattar verkligen inte vem och vad som ska stoppa dem i playoff nästa månad.
Däremot ser det inte alltför svårt ut att slå Rangers längre. Den där kedjan med Hagge, Richards och Gaborik men bakom dem är det inte många som imponerar längre.
Henke, Callahan och Del Zotto måste bli hela och friska å det snaraste, annars kan den där drömmen om 1994 dö väldigt snabbt.
* * *
Inte för att det är alldeles lätt att höra i kötthögen av reportrar, krönikörer, fotografer och kameramän som svingar monsterkameror i pannbenen på omgivningen hela tiden, men som jag förstår är Sid helt nöjd med sin match.
Och varför inte?
Han hade bra klipp i skridskoåkningen, var med och skapade farligheter framför Tåbiran och den där passningen till Kunitz mål i början av tredje var det verkligen inga fel på.
* * *
Jag tror rentav det är så att Hagge Hagelin är New York Rangers bäste spelare just nu.
* * *
Sista minuten, när hemmapubliken börjat lämna Garden, står några tusen Penguins-fans och skanderar ”Let’s go, Pens” i bänkraderna.
Det är lite fint – även fast Gris-Olle försöker förstöra med några gutturala bröl.
* * *
En leende Arron Asham nynnar på ”New York, New York” när han passerar pressuppbådet på väg mot omklädningsrummet.
Kaxigt.
* * *
Ett kallt, otäckt duggregn möter ute i mörkret på åttonde avenyn och det tar frustrerande lång tid att hitta en taxi för hemfärd.
Men nu är jag tillbaka i lugnet på eastside och tänkte runda av denna mitt-i-mars-dag med lite Patric Hörnqvist-show från Nashville.

NY Rangers – Pittsburgh 2-3 (Period 2)
* * *
Ojvoj, i början av mittenakten ser det ut som att Penguins är på väg att krossa Blåskjortorna.
Dom gör vad dom vill i offensiv zon och går snabbt upp i 3-1-ledning och Gris-Olle suckar så tungt att det gungar i hela läktarsektionen.
Men Rangers repar sig igen och till slut kan rappar Gabby stilsäkert in reduceringen på en rätt så fenomenal Flower.
Så nu är det upplagt för ett riktigt fint fältslag i tredje.
Stay tuned!
* * *
Ja, så mycket fick de Malkin ur balans.
Han inleder alltså andraperren med att finta damaskerna av Rangers-backarna och sen göra ett ledningsmål.
Morsning korsning.
* * *
Edie Falco, också känd om Carmela Soprano, zoomas in jumbotronen.
Då nu vet Rangers-spelarna att de måste skärpa sig.
Annars kanske hon berättar för sin make ute i North Caldwell att hon inte fick valuta för pengarna och då kan det bli problem.
* * *
Tänk att det blev människa – och hockeyspelare – av Cookie till slut ändå.
Hat trick på lut nu.
* * *
Nja, Jack, rent allmänt ska Crosby förstås inte vara föremål för någon no-touch-policy – i synnerhet inte som han kan vara rätt fysisk själv.
Men just ikväll, när han gör comeback, kan jag tycka att det är rätt schysst att visa honom lite comeback.
* * *
När det kungörs att Hagge får assist på Gabbys kvitteringsmål börjar Eken skandera:
– MVP, MVP, MVP.
Det kanske är att ta i liite, men fan vad bra han är.
* * *
Stu Bickel är och förblir ett kors att bära för Rangers.
Han ska ju inte spela i NHL.
* * *
Eken sitter också funderar över hur lång tid det skulle ta att upptäcka att han inte är NHL-spelare om han snörade på sig grillorna och hoppade ut på isen.
– Så länge jag inte hade pucken, och inte var indragen i några närkamper, tror jag det skulle gå bra. På värmningen skulle ingen märka nåt, säger han.
I beg to differ. Det här är NHL. Det skulle märkas redan när han vaknade i morse.
* * *
Herregud, ska Mister Universe hålla fjärde raka nollan ute på Long Island?
* * *
Undrar hur Henke har det hemma i Hell’s kitchen.
Man skulle bra gärna vilja hör kommentarerna i den – säkerligen – exklusiva tv-soffan.
* * *
Sid The Kid gör väl ingen braksuccé i den här perioden heller, men det känns oroligt när han glider ner till favoritpositionen intill ena stolpen.
Därifrån har han petat in åtskilliga baljor under sin gloriösa karriär och det kan komma fler.
* * *
Vad som än händer blir det veritabelt media-zoo i Penguins omklädningsrum.
Först när jag varit där och brottats kommer det en slutrapport, så ni vet.

NY Rangers – Pittsburgh 1-1 (Period 1)
* * *
Ja, Sidney Crosby är härmed tillbaka i NHL.
Så mycket har han väl ännu så länge inte hunnit åstadkomma, även om det blev mål i hans första byte, men bara att se det där drivet i skridskoåkningen igen, de där passningarna och det överlägsna sätt han läser spelet på….det är en lisa.
* * *
Själva matchen, en tillställning med kittlande nerv,  dominerar Penguins i början, men under andra halvan av perren jämnar Rangers ut spelet och oavgjort känns just nu mycket logiskt.
* * *
Nasty, var det ja.
Garden faithful förenas i ett dånande burop första gången Sid hoppar ut på isen – och sen får han skit varje gången han rör pucken.
Ovärdigt, tycker jag.
* * *
Bork Bork Hagelin!
Det är Brad Richards och Marian Gaboriks svenske kedjekamrat som sprätter in Rangers kvittering – och han är bara en fladderpuck från att göra ett till i två-mot-en-läget med Gabby.
Som någon sa senast – om Hagge bara spelat hela säsongen hade han varit Calder-kandidat.
* * *
Och två minuter före första nedsläpp, när hela arenan liksom drar in luft inför det som ska komma, glider en helt ostressad Eken in på pressläktaren, obekymrad om att det är slagsmål om platser idag, och slår sig ner på den frånvarande Varpus stol intill mig.
Det är Elvis-klass på den entrén.
* * *
Rangers verkar vara ute efter att störa Malkin med fysiskt spel – och helt har det inte misslyckats.
Om han träffat Boyle – som just hade proppat honom bakom egna kassen – över benen när han satsade över hela banan, då hade det blivit kalabalik i kubik.
Väldigt farligt spel där
* * *
Nu har det förbannade skosnöret gått upp igen.
* * *
Pens första hör ju till de mer absurda mål man sett.
Stackars Tåbiran, där var det inte mycket han kunde göra.
* * *
Oj, vilken arg Ruohonen som dök upp i kommentatorsspåret.
Vilken är årets match då, vältalige unge man?
* * *
Orpik förtjänar en extrablöt hårtork av Bylsma när han står och muckar med Gabby istället för att ta bort Hagge vid kvitteringen.
Han är alldeles för bra och för rutinerad för att begå såna misstag.
* * *
Har något så oväntat som en australiensare på stolen till höger om mig.
Undrar hur hockey ser ut i hans ögon.
* * *
Mja, nog känns det som att Rangers-backarna undviker att satsa hundra i tacklingarna mot Crosby – och den respekten vill nog jag mena att han förtjänar en sån här kväll.
Sen ska man ju ha klart för sig att han inte är så lätt att komma åt heller.
* * *
Där var Dr Fil väldigt skojig…
* * *
Nu kommer Eken med stora balja kaffe.
Den ska jag avnjuta medan temperaturen där ute på isen i den här perioden skruvas upp ytterligare några grader.
Hörs om en perre.

Ojvoj.
Big game i the woooooorld’s most famous arena ikväll.
Huge.
Riktigt monumentale, faktiskt.
Det hade det varit under alla omständigheter, eftersom det handlar om seriefinal i mäktiga Atlantic-divisionen – och poängmässigt därmed också i hela östra konferensen.
Men nu gör ju världens bäste spelare comeback just ikväll och som Brooksie konstaterar i New York Post idag:
Inte sedan Wayne Gretzky gick i pension för snart 13 år sedan har det spelats en större hockeymatch i den här hallen.
GIVETVIS hänger ni med – och dansar lambada i kommentatorsspåret
* * *
Tog lite tid att komma igång med det här introt, det gick inte att koncentrera sig på så länge Lirarnas Lag spelade i Örebro.
Men den matchen slutade ju precis som den skulle och nu är gamle Biffen full av energi och inspiration och sprittande skrivlust.
* * *
Tyvärr:
Kung Henke kan inte spela ikväll heller.
Han var med på värmningen i morse, men kände direkt att han fortfarande är för spak efter sin flunsa-attack.
– Jag hade hoppats att vara redo match, men efter tre dagar i sängen är det inte bara att hoppa in och spela, säger han.
Även Callahan och Del Zotto saknas, så det hör ser nästan ut som ett mission impossible för Rangers.
* * *
Visste man inte på förhand att det är nåt speciellt som ska hända på Garden ikväll skulle man fatta så fort man klev in i det här pressrummet.
Det är fullt vid nästan varenda plats – inklusive den jag gjort till min, grrr – redan tre timmar före matchstart.
Har vad jag kan minnas aldrig hänt före en grundseriematch, jag och Brooksie brukar vara ensamma så dags.
* * *
Hur mycket ska man tro att Sid kan uträtta i sin första match sedan början av december?
Pretty goddamned much, tror jag.
En hungrig Crosby  är något av det farligaste som finns på en hockeyis, det visade han med besked redan i sin första comeback i november – och nu har han varit borta under mycket kortare tid.
Det här blir nåt att se.
Och att Penguins, som sett ut som världens bästa lag de senaste veckorna, blir ännu bättre med  lagkaptenen i uppställningen är alldeles givet.
Det förekommer på sina håll något slag pseudodiskussion om att hans återkomst skulle kunna rubba kemin i Bylsmas finkalibrerade lagbygge, men den har noll bäring.
Det handlar om en av de största begåvningar som funnits, om en lagkapten, om en omtyckt lagkamrat som varit med klubben i sju år och känner alla.
Penguins är en stark Stanley Cup-contender nu, det är vad som händer när han kliver tillbaka ut på isen.
* * *
Vädret i New York är lika svårbegripligt som Toronto Maple Leafs.
Igår blev det plötsligt sån brakande sommar att vi alla kastade av oss kläderna (nåja) och sprang ut och satt oss på uteserveringarna.
Idag biter en iskall vind i mina plufsiga kinder igen.
Jag har dock hängt in den tyngsta vinterrocken i garderoben för säsongen och jag tänker inte ta fram den igen.
* * *
Jag hade tänkt slå fast att den här matchen utgör det ultimata testet för Rangers.
Om de kan mäta sig med glödheta Penguins, löd min teori, då är de på riktigt och ska räknas som en av de tunga utmanarna.
Men med så viktiga pjäser på skadelistan känns det inte riktigt så längre. Dom kommer att få smisk och det finns inte så mycket att utläsa av det.
* * *
Kostym?
Ja, är det gott med en drajja före maten?
Har givetvis den allra finaste grå och helt nyputsade dojor.
Däremot ingen slips.
Såna är reserverade för slutspel, premiärer och direkt avgörande streckdraman.
* * *
Första gången jag såg Crosby live var när Foppa debuterade för Flyers, i gamla igloon i Pittsburgh hösten 2005.
Dom blev omedelbart osams och sedan dess vill jag minnas att det alltid gick ett mörkt stråk genom Foppas blick när Penguins-stjärnan nämndes.
Därefter har det blivit en oändlig räcka matcher, möten och intervjuer och där även jag de första åren tyckte mig se en omogen slyngel det verkligen bar rätt lätt att irritera på sig är han idag en utmärkt, vältalig och sympatisk ambassadör för sin sport och sin klubb.
Jag välkomnar honom tillbaka med öppna armar.
* * *
Men varför går skosnöret på min högra sko upp hela tiden?
Det är lika långt som det som sitter på vänstra skon och jag knyter lika noga, men lik förbannat.
Hokus pokus.
* * *
Kris Letang gör comeback för Penguins ikväll också.
Dom ser verkligen ohyggliga ut nu.
* * *
Vet inte om det beror på matchens dignitet, men dom har till och med mat som nästan går att äta – halvtorra ribs –  i loungen idag.
Eken begår säsongens misstag om han inte kommer.
* * *
Ovjoj, till och Pierre LeBrun – ESPN-stjärnan som slåss med Ken Campbell på Hockey News, Helen Elliott på LA Times och Brooksie på Post om titeln ”Nordamerikas bästa hockeyskribent – är in the house.
Ytterligare ett bevis på hur fett det här är – han har inte varit på Manhattan på flera säsonger.
* * *
Tårtan på sin pre game-presskonferens:
– Det här bara en match i mängden för oss, vi bryr oss inte om Sidney Crosby.
Jaja.
* * *
När det är sånt här mediaintresse får man klättra upp på pressläktaren extra tidigt – erfarenheten säger att man kan behöva kronwalla ett par kollegor för att försvara sitt territorium.
Det visar sig dock att de redan hunnit skyffla om oss – och jag och Varpu har fått ännu bättre platser än tidigare.
MSG har koll på vilka som ska prioriteras!
* * *
Glada nyheter från the nations’s capital:
Bäckis åker grillor igen.
När HAN gör comeback, då ska jag ha ännu snyggare kostym på mig och gör givakt på pressläktaren, var den är belägen.
* * *
Nä, man ska inte göra sig några illusioner om att Gris-Olle och hans gelikar tänker hedra Crosby med minsta applåd.
Jag har redan hört några ”Crosby sucks” eka ute i rulltrapporna.
Det kommer bli nasty.
* * *
Joakim, du kanske såg Kometens svar? Vi vet inte om det överhuvudtaget blir några matcher nästa säsong, så Europa-tripparna har för säkerhets skull ställts in-
* * *
Det var tydligen varmt som fan i the wooooorld’s most famous  i förrgår – och nu har någon vaktmästare vridit termostaten ner i källaren.
Vi skulle kunna  frysa in älgkött under laptop-locken nu.
* * *
Men det är, av lätt förklarliga skäl, gott om Pens-fans på plats också – och dom ser till att Sid möts av ett mäktigt jubel när han sätter skridskorna i den knackiga isen.
Vackert ändå.
* * *
Tåbiran Biron ser lite stressad ut, tycker jag.
Han kanske ringt KingKong Nilsson och hört hur det är att stå när Crosby gör comeback…
* * *
Vad är det som hänt med regerande mästarna? Fan, snart går ju Ottawa om. Peka på dom trodde det i början av säsongen du pekar rakt ut i luften.
* * *
Zuke ser fin ut på värmningen.
Det vore rätt typiskt honom att sno den här showen…
* * *
Ha ha, fantastiskt att Frölunda har en ren Ytterby-kedja med Pebben, Pebbens brorsa (kalla Anton det, då blir han JÄTTEGLAD…) och The Legendary Freddy Shoestring.
Nu håller jag på dom i slutspelet.
* * *
Alltså, bara att sitta här och se Sid The Kid p träningen känns som ett privilegium.
Nu, alldeles strax, ska han alltså spela match också.
Det blir nåt, min vänner, det blir nåt.
Vi hörs traditionsenligt i första paus.

Som jag redan förvarnat om blir det ingen liveblogg från Garden ikväll.
Dels har jag primärval i Alabama och Mississippi att hålla reda på, dels är det Carolina som står för motståndet…
Men som kompensation kör vi en liten lista, long overdue.
Alltså:
Det bästa och det sämsta från senaste veckan according to Big Biffen.
 
1. Sid The Comeback Kid.
– Vilken sjujävla kanonmatch det blir på Garden på torsdag. Årets happening på den här lilla ön vad mig anbelangar.
2. Atlantic Division.
– Dom har sorgliga Islanders att dras med, men i övrigt består den bara av elitlag nu. Ligans bästa division.
3. Central Division.
– Dom har ännu sorgligare Columbus att dras med, men i övrigt består den bara av elitlag. Ligans näst bästa division.
4. Erik Karlsson.
– Vad ska man säga? Etta i svenska poängligan, före bröderna Sedin. Som 21-årig back. Det är ju sanslöst.
5. You Can Play.
– Lysande kampanj för att motverka homofobi i hockeyvärlden, initierad av hårt prövade familjen Burke. Både Henke och Alfie är med. I salute them!
5. Kovy.
– Ja, det börjar bli dags att blanda in även den här ryske superstjärnan i Hart Trophy-diskussionen.
6.  Dallas Stars.
– Vårens största och roligaste överraskning. Nu vill vi ha playoff i Texas.
7. Mister Universe.
– Ha ha, jaha, efter ett halvår i City of brotherly love har Bryzgalov alltså slutligen hittat hem? Flyers nation har i alla fall anledning att hoppas.
8. Zuke tillbaka.
– Jag har sagt det förr, men upprepar gärna: Det är ynk att det finns en given plats i NHL för en så blandande kreativ och underhållande artist. Ordningen är nu återställd.
9. Saturday Night Hockey Show i Nashville.
– Som en rockfestival på is. Jag längtar redan tillbaka.
10. Patrik Berglund.
– NHL:s mest underskattade svensk? Mycket möjligt. Nu leder han Blues mot President’s Trophy.
 
BIFFENS BU

•Avery går i pension.
– Tråkmånsar, konservativa och puritaner andas ut. För alla som tycker att hockey ska vara en underhållande show, gärna med lite edge, är det här däremot en sorgens dag. Jag utgår från att Garden hyllar honom med några AVE-RY-ramsor ikväll.
•Edmonton Oilers.
– Nu får dom se till att drafta enbart backlöften, och kanske rentav trejda en av alla offensiva youngbloods för en etablerad Timonen-typ, annars blir det där omhuldade oljebytet aldrig slutfört.
•Southeast Division
– Dom har många att dras md här. Ligans sämsta division.
 
VECKANS CITAT

– Alla andra tjecker var ju skadade, så jag var tvungen. Alla vet att det inte blir någon underhållning om det inte finns tjecker på isen…
Jarmoir Jagr om varför han spelade match i veckan fastän han var sjuk
* * *
Jaha, ingen liveblogg ikväll alltså, men kommentatorsspåret är öppet och jag ska se till att hålla ett halv ögat på det så ni får viskningar och rop publicerade.

NY Rangers – NY Islanders 4-3 (Slut)
* * *
Så vinner men ett derby.
Men prickar in det avgörande målet när fem sekunder återstår av övertidsperioden.
– Ja, jäkligt skönt. Det är mycket roligare att vinna på övertid än på straffar. Då känns det som att man verkligen vinner matchen. Straffar är mer…äh, lotteri, säger Calle Hagelin.
Han, liksom alla andra i Rangers-kabyssen, tycker dock att rättvisa skipades när Gabby högg till.
– Vi dominerade från början till slut och skapade enormt med chanser. Jo, de här två poängen förtjänade vi, menar sörmlänningen.
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas  över att Gris-Olle och de andra där uppe på läktarna börjar vråla ”shoot, shoot, for fuck’s sake, shoot” så fort Rangers har pucken i anfallszon under powerplay.
Ser ni inte, vill jag resa mig och skrika åt dem, att de inte har läge, att det ligger en täckande back i vägen och att the shooting lanes är avskurna?
Men det är jag för väluppfostrad för.
* * *
Alla är överens om att Zuke hade
– Han är en av ligans bästa i powerplay, säger Hagge.
– Zuke var Zuke, konstarerar Kung Henke.
– Det var Zuke som fick liv i vårt powerplay ikväll, han hade stor del i alla tre pp-mål, tvingas till och med Tårtan erkänna.
Själv står han vid sitt bås i omklädningsrummet och ler sitt mest avväpnande leende.
– Det är verkligen kul att vara här igen, säger han på fin norsk-svenska åt bloggen.
* * *
Man vet ingenting om oljud förrän man stått och pratat med Henrik Lundqvist medan Martin Biron sitter intill och river fyra mil tejp av skridskorna.
* * *
Men får Zuke fler chanser om Dirty Harry Callahan hinner bli hel?
Nobody knows.
För att göra någon nytta ska han ju, som Lundqvist påpekar, helst spela i någon av de två första kedjorna men där är det trångt.
Å andra sidan, kan Homer mest ägna sig åt powerplay i Detroit kan väl Zuke göra detsamma i New York, inga jämförelser i övrigt, om man säger så.
* * *
Dala56, var har du hållit hus? Dina kommentarer vill vi ha mer av!
* * *
Vis av den dyra erfarenheten från Winter Classic vill Tårtan inte kommentera det konstig domslutet när Stepan fick sin dubbla minor – och när en reporter ändå insisterar på att få höra mer om det spänner ha ögonen i honom och fräser:
– Betalar du mina böter? Då ska jag berätta vad jag tycker.
* * *
Vilken klassiker det kan bli på torsdag.
Ren seriefinal – och, kanske, Sid The Kid-comeback.
Ojvoj, det är ju så man drar efter andan.
* * *
Axel A, norskan du frågar efter jobbar på TV2 i grannlandet och har följt Zuke intensivt och Tårtan glömmer aldrig när hon förra säsongen kom ut till träningsanläggningen och fullkomligen pepprade honom med frågor – på ett sätt ingen vanligtvis vågar.
– Jaha, säger han nu och kan som sagt inte låta bli att le, snart kommer dina femton frågor om Zuke…
Det är lite charmigt, tycker jag.
* * *
Nu är det godnatt;  bagarväckningen i Nashville och de två timmar som, med tidsomställning och ny tidszon, försvann börjar i sanning kännas.
Men vi hörs inom kort, vänner.