Rangers vinner på övrtid, 4-3.

Där ser man.

Mer kommer när det kommer.

NY Rangers – Tampa 2-3 (Period 2)
* * *
Ja, jag sitter väl kvar då – i alla fall ett tag.
Inledningsvis är även andraperren så seg att jag åter börjar känna mig som musikskribenten som på 90-talet tvingades sitta igenom fyratimmarskonserter med Living Colour.
Men mitt i akten rasslar det helt otippat till och blir en massa mål och nu känns det här ändå som en småkul liten match.
* * *
Jodå, Taggen, för den får du några poäng för.
Jag träffade för övrigt Pronger i  St Louis när jag för tolv år sedan var där och hälsade på Rico Persson och han var
Han försvarade mig nämligen mot en Marc Bergevin som tyckte det var rasande kul att driva med den då unge Biffen.
Jag hade afrokrull på den tiden och när jag satt och tittade på träningarna i en kall plåthall ute på en dyster Missouri-slätt åkte Bergevin ständigt förbi och gjorde en konstig rörelse under hakan .
Till slut var jag, på min gamla nervösengelska,  tvungen att fråga vad han menade.
– Ja, du måste ju ha hjälmen knäppt, svarade Bergevin.
Då dök en leende Pronger upp och satt att jag inte skulle mig bry mig om lagkamratens dumheter och sen dess har han, sina fula armbågar till trots, en liten plats i mitt hockeyhjärta.
* * *
Först vill Prusten slåss med honom och sedan Emm-Inger.
Vad har Monster-Vigge gjort för att komma under skinnet på Rangers-lirarna?
* * *
En annan morgon under den där St. Louis-resan satt jag i samma hall och väntade på att träningen skulle börja när Al McInnis ensam kom ut på isen och började ladda slagskott kasse för sig själv.
Det var som ett se Jussi Björling öva på sin sång ungefär.
* * *
Vilka härlig bilda-hög-sekvener vi har i bägge målgårdarna i mitten av den här perren.
Det ser ut som på skolgården på Tångringsskolan – salig i åminnelse – på 70-talet.
Jag låg aldrig underst och tar var väl det.
* * *
Ja, Kometen, jag får ge mig – det är tydligen nåt extra med Gervais idag.
Det där skottet han gör mål på har nästan samma  snärt som ett Golden Globe-skämt.
* * *
Rangers har också några riktigt fina skottlägen mitt i slottet men Anisimov och McDonagh sprider projektilerna som rena Kenneth Kennholt.
* * *
Ja, Hugosson jag ska omedelbart gå ut och säg åt hela New York att sluta fira Super Bowl-segern, det är ju alldeles uppåt väggarna.
* * *
Slutrapport lämnas när det går.
Hoppas ni får betalt, i form av drama och bra hockey, för att ni stannat uppe.

NY Rangers – Tampa 0-1 (Period 1)
* * *
Nä, dom hörde tydligen inte vad jag sa.
Vi ville ha underhållning för fan.
Istället fick vi serielunkssegma utan nerv, utan tempo och utan adrenalin.
Stamkos lyckas precis i slutet trampa förbi Strålle och liggande fippla in ett mål och så mycket mer finns det inte att rapportera.
Blir det inte bättre i andra går jag i protest ner och sitter av slutperioden nere vid sargen
* * *
Det är dessutom sån där underlig torsdagsstämning igen.
Folk kommer först fem minuter in i perioden och sen sätter dom sig ner och babblar sådär så man bara hör ett irriterande, oengagerat surr hela tiden.
Vad är det i New Yorks ärtsoppa som får alla att tappa koncentrationen?
* * *
Rangers har bara nån enstaka chans och närmast att göra mål är Bork Bork Hagge med ett vasst skott.
Den där Broadway Brad-explosionen dröjer tydligen
* * *
Uppdatering på scoutingfronten:
Vancouver har en spion på plats ikväll igen – trots att Canucks inte ska spela några fler matcher mot något av de här lagen.
Spännande, det. Vem är det dom vill trejda till sig – i utbyte mot vem?
* * *
Måste han som sitter precis framför mig vara så förbannat lång?
Jag kommer kronwalla honom om jag missar nåt viktigt.
* * *
Eminger – eller Emm-Inger som jag alltid tänker när jag läser hans namn – är äntligen tillbaka och får, prisa gud, ersätta utvisningsbickel.
Det var fan på tiden.
* * *
Taggen, by all means – om den är någorlunda rumsren, kör din St Louis-historia.
* * *
Marty tåbira står alltså ikväll. Bra det, Lundqvist behöver vila inför helgens dubbelmacka mot Flyers respektive Capitals.
* * *
Gris-Olle har knappt yttrat en endaste svordom ikväll. Ändå dyker det plötsligt upp en ordningsvakt och vill slänga ut honom.
Då blir det uppror på platserna runt honom och vakten får lomma iväg igen, men först sedan han manat Gris-Olle att använda ett mer vårdat språk.
Ha ha, good luck med det.
* * *
Äh, Downie. Han slår ju passningar som om han hade rökt crack.
* * *
Det är Gord Dwyer som dömer ikväll. Gord? On då?
* * *
Jovisst, det blir ett sjujävla liv när dom – till tonerna av ”Empire State of Mind” – presenterar tio Giants-spelare på platserna strax ovanför Rangers bås.
Men precis innan periodpausen går dom igen, som om dom bara var här för att vinka lite åt fansen.
Kanske är det därför hemmaspelarna inte låter sig inspireras mer av mästarnas närvaro
* * *
Mja, Kometen, jag tycker mer det känns som att Gervais har ännu en dag at the office….
* * *
Eken är hemma och vårdar Foie Gras-sviterna och Varpu jobbar hemma i Brooklyn, så jag får fan gå och hämta mitt eget kaffe idag.
Känns obehagligt, men det måste göras och det måste göras nu.
Vi hörs sen.

Jaha, då laddar vi Anisimov-geväret då.
Det är ju känsliga Tampa som är här och ni vet hur det gick förra gången. Lecavalier och Downie och co blev arga som Fox News-kommentatorer efter ett Obama-tal när Artem Anisimov firade ett härligt med genom att rikta en imaginär bössa mot Garon i kassen.
Den sura degen jäser fortfarande mellan de här lagen, så det kan bli åka av ikväll.
Är ni med?
* * *
Jag har haft en del att göra idag och kom tyvärr senare än vanligt till mitt lilla bås här i Gardens pressrum, så det här introt kan bli lite kortare än ni är vana vid. Hoppas ni kan förlåta en stressad gammal biff.
* * *
Jävlar vilken Stanley Cup-final det blev på Playstation igår kväll.
Rangers dominerade Red Wings i tre raka matcher, fick snöpligt stryk i sudden i match fyra och hade sedan ett gyllene läge att bärga bucklan hemma på Garden.
Med två minuter kvar befann vi oss i 2-1-överläge och det var nästan så jag började hoppa på vardagsrumsparketten som spelarna gör i båset när matchklockan tickar ner mot Stanley Cup-vinst, men plötsligt snärtade Zäta in kvitteringen och när bara sekunder återstod styrde förbannade The Mule in avgörandet.
I det läget var det mycket nära att en redan svårt tilltygad kontroll fick åka på flygresa från 48:e våningen ner till 37:e gatan.
Big Boyle lyckades dock knocka Lidas med en rungande propp i slutet av matchen – och jag kom på mig själv med att stå upp och jubla när legendaren leddes ut i spelargången; man blir konstig av att spela NHL 12… – och skadan visade sig vara så allvarlig att han inte kunde spela mer.
Därmed blev det defilering till 6-2 i sjätte matchen i The Joe och sen stod Henke där med både Conn Smyth- och Stanley Cup-buckla och coach Biffen blev så till sig att han till slut gick ut och åt förstklassig segermiddag med Eken på Gotham Bar And Grill.
Men jag är fortfarande bitter över att vi inte fick vinna hemma på Garden…
* * *
Tänk om verklighetens Rangers också kunde göra sex mål nån gång.
Istället känns det som de inte gjort fler än två sedan Lill-Pröjsarn ingick i förstakedjan (lätt överdrift, men ni hajar…).
Att de ändå leder östra konferensen är enastående, men det kommer de inte fortsätta göra särskilt länge om såna Gabby Gabby Hey, Broadway Brad, Stepan och gevärmannen Anisimov inte snarast avbryter den pågående sympatiyttringen med gamle lagkamraten Scott Gomez.
* * *
Det var inte bara Lidas jag tillfälligt bytte uppfattning om under finalserien igår.
”The Mule” blev helt fräck kallad jävla smålandsjävel när han styrde in den där 3-2-pucken i Game 5 – och Kron Wall of Pain var jag på väg att ringa och skälla ut.
Redan i första matchen kronwallade han sönder Callahan så vår lagkapten inte kunde spela mer alls. Naturligtvis försökte mina killar efter den skandalen utmana Järfälla-Scott Stevens på fajt så fort de fick tillfälle, men han fegade ur precis hela tiden.
Buropen ekade till slut i lägenheten.
Zäta?
Jo, honom tog vi ut till All Star-match.
* * *
”All In” står det de banderoller Tampa satt upp på väggarna kring gästernas omklädningsrum, men så här långt har de bara halva inne och jag förstår verkligen inte.
Ett så bra lag, anfört av en så begåvad coach, borde inte ett drygt halvår efter game 7 i en konferensfinal kunna ha tio poäng upp till strecket, men just så ligger det till.
Mycket märkligt.
* * *
Vi hade så trevligt på segerbanketten på Gotham att Eken just ringde och meddelade att han står över live-hockeyn ikväll.
Så går det när man äter för mycket foie gras…
* * *
Just Broadway Brads sparsamma målproduktion bekymrar coach Tårtan, framgår det av en färsk Daily News-blänkare, men han tror fortfarande att hans gamle stjärna från åren i västra Florida snart börjar leverera.
– Jag väntar på att Richie ska explodera, heter det.
Ja, det vore nåt. I Stanley Cup-finalen igår var både han och Gabby Gabby Hey glödheta.
* * *
Hm, det blir alltså Winter classic-batalj mellan Red Wings och Leafs inför 110 00 på Michigan Stadium i Ann Arbor nästa år.
Till och med en utomhusmatchskeptiker som jag får nog erkänna att det låter rätt häftigt – särskilt som Ann Arbor råkar vara Iggy Pops födelsestad.
Men framförallt undrar man ju nu:
Blir det 24/7 med Wings också?
HBO ska veta att Zäta vore överlycklig över att få ha ett närgånget kamerateam med sig dygnet runt!
* * *
Vigge Hedman var också ute på Manhattan och åt middag igår, på självaste Lavo. Han är dock en seriös ung herre och tog det betydligt lugnare med foie grasen än Eken, så nu kan vi se fram emot att få klargjort vad coach Boucher menade när han i helgen konstaterade att den unge svenske backen håller på att bli ett monster.
* * *
Är det nån malle i Rangers-fansen laddar de såna där Anisimov-gvär mot Lecavalier kvällen lång.
* * *
Ojvoj, på en sån här-sitter-känidsarna-ikväll-lapp dom delar ut i pressrummet ser jag just att vi har uppemot tio Giants-spelare i huset ikväll.
Inga av de stora stjärnor, men ändå. Vilket helvetes liv det kommer att bli när de presenteras i jumbon.
* * *
Prusten gjorde några mycket avgörande mål i mina drömmars finalserie igår och ser rätt het ut även på värmningen.
Håll koll på honom.
* * *
Grattis på födelsedagen, Kometen.
Det var verkligen ingen dålig present du fick igår.
Boston var ju så bortgjorda att coach Julien såg ut som att han skulle börja gråta när dom zoomade in honom i båset på slutet.
Obetalbart.
* * *
I Lightning är det en väldigt långhårig Downie som ser ut som att han vill göra avtryck ikväll.
* * *
Kmannen, vi väntar med Sudden-lista tills tröjan hänger där, okej?
För övrigt har vi givetvis närvaro i Air Canada Center på lördag.
Denna länk till Big Papas och Jimmy Jazz gemensamma kanonblogg ger kanske en liten hint:
https://bloggar.aftonbladet.se/hockeyresan/
Själv åker jag till Long Island och tar emot Kenny J.
* * *
Nä, nu släpper vi pucken – med en sträng uppmaning till båda de båda lagen:
Underhåll oss för fan!
Jag återkommer i första paus.

Som utlovat – vi avslutar natten med den lista som aldrig blev publicerad i måndags.
Här är kort den gångna veckans best och sämst of NHL according to bloggens allsmäktige biff.
 
1. Play it again, Sam.
– Nej, ”Sam”, inte du i kommentatorsspåret. Så kul ska vi inte ha det. Det här handlar förstås om Gagner i Edmonton som gick och gjorde åtta poäng i en och samma match. Det har ingen gjort på 23 jävla år.
2. Vezina Lundqvist.
– Ja, vi kan ju nöja oss med att citera Martin Brodeur: ”Lundqvist är helt otrolig”. Exakt.
3. http://didgomezscore.com/
– Jo, lite mobbing är det, precis som när Bell Centre-publiken sjunger ”happy birthday” på årsdagen av senaste målet. Samtidigt har Gomer 7.5 miljoner dollar om året att trösta sig med så jag tar mig friheten att tycka att uppståndelsen kring hans Atacma-torka är rasande skoj.
4. Festen som kom efter förfesten i söndags.
– New York har varit i extatisk hypnos sedan Giants vann sin Super Bowl och blotta fantasin om en lika febrig hysteri kring hockey i juni är extremt upphetsande.
5. Big Bert.
– Det är Red Wings svenskar vi brukar hylla i den här bloggen, men den senaste tiden har Bertuzzi överglänst dem alla. Det är något alldeles särskilt vackert att se så stora drasuter med så bländande teknik.
6. Trejdrykten.
– Spelarna själva håller sannolikt inte med, men det här en av de roligaste tiderna på året. Iginla hit och Ruuttu dit, Bobby Ryan åt ena hållet och Jeff Carter åt andra…ah, the kittling.
7. Devils.
– Februari månads lag.
8. Sid The Kid på is.
– Minsta indikation på att det kommer en fortsättning på samtidens mest hisnande hockeykarriär är en lisa för själen.
9. Byron Bitz.
– Coolaste namnet i år. De som står för musiken i Rogers Arena MÅSTE ju spela Sweet och ”Ballroom Blitz” när han gör nåt bra.
10. Vernon Fiddler.
– Rätt obetalbart namn det också. Dallas-centern skulle lika gärna kunna vara kompgitarrist åt Buck Owens.
 
BIFFENS BU

•Scott Gomez.
– Han måste vara med här också. För skämt åsido, det är rent oacceptabelt att vara målskytt och inte göra ett mål på över ett år.
•Rene Bourque.
–Det är det här praktarslets fel att Bäckis inte spelat en match sedan början av januari. Och han som var på väg mot en sån drömsäsong…man blir deprimerad.
•The curse of Philadelphia.
– Hur kan det vara möjligt att de aldrig skaffar sig en anständig målvakt? In med Backlund!
 
VECKANS CITAT

– Han håller på att bli ett monster.
Tampa-coachen Guy Boucher om Vigge Hedman.
* * *
Så här såg Tårtan ut efter det bortdömda målet:

Men på presskonferensen har han – trots att vreden fortfarande pulserar i kinderna – inga kommentarer.
Och det är klart, den där käften har redan kostat honom 30 000 dollar i år, så han gör nog klokt i att bita ihop,
Rangers-spelarna är desto mer frispråkiga i sin upprördhet och det går ju att förstå, men nu är det för en gångs skull så att domarna blåser varje gång målvakterna blir pååkta, oavsett om utespelarna knuffas in i dom, så det är väl bara att acceptera.
Typ.
* * *
Nu ska jag en onsdag åt att göra absolut ingenting, mer än möjligen köra en Stanley Cup-final på Playstation, men på torsdag laddar vi bloggen igen.
Hörs då.

Devils vinner med 1-0.

Rangers har en puck inne med fyra sekunder kvar, men det döms – till Tårtans rätt så tydliga vrede –  bort för interference på den briljante Broduer och sen är det slut.

Mer kommer sen, kan bli en kul presskonferens nu…

NY Rangers – New Jersey 0-1 (Period 2)
* * *
Om det här verkligen var en efterfest är det Devils som skulle få grannarna att ringa och klaga, för det är definitivt dom som öser mest,.
Liksom i första akten tar sig Rangers i den kollektiva kragen på slutet – och Marty får åter ta på sig rollen som cirkuskonstnär några gånger – men dessförinnan har Paulie Walnuts favoriter övertaget, tidvis till och med kraftigt.
De är helt enkelt hungrigare, aggressivare och mer…ja, festsugna.
Det här resultatet kan mycket väl stå sig matchen igenom.
* * *
Eken har utvecklat smeknamnet han en gång kläckte och kallar mig numer för Bjuppie.
Vad ska vi tycka om det, egentligen?
* * *
Jag tycker, Jeus, tvärtom att det ser ut som att Yayo håller på att skaka av sig rosten som tre månaders frånvaro helt naturligt genererar och det är tur det för med Larsson och Hanky Tank skadade, Teddy Tedenby och oh Urbom i Albany och Hedbä på bänken är han vår ende representant i det som nyss såg ut som Red Wings east.
* * *
Det är en sekvens mitt i den här perioden när det är lika få avblåsningar, och således går lika fort, som när jag spelar NHL 12.
Det kan dom ha, eftersläntarna som inte kommer i tid från öl- och korvhandlat i pausen och får stå i entréerna och vänta på att komma upp på läktarna.
Jag gillar inte eftersläntare.
* * *
Jo, Raafk, jag är rädd att smålandsrullen skickats till Albany. Han har so far haft svårt att göra sig rättvisa under DeBoer och får nu försöka visa att han är en Karl-Oskar som aldrig ger upp.
* * *
Det verkar som att råskinnen på isen tycker att slagsmålskvoten fylldes vid första nedsläppet, för sedan dess har vi inte sett en endaste snyting.
Det kompenserar Gris-Olle och hans vänner å andra sidan med några hjärndöda uppgörelser i läktarraderna, så blodtörsten stillas ändå.
* * *
Är det sant, Tuben? Jovan? Jag gillar honom, vi har haft mycket kul på diverse melodifestivaler, men 24/7 låter inte riktigt som hans hemmaplan.
* * *
På torsdag måste Tårtan peta Bickel och spela Eminger istället, det bara är så.
* * *
Man borde köpa sig en tyrolerhatt, det hade Stikkan Andersson apropå absolut ingenting rätt i.
* * *
Det kan vara läge att hålla koll på Bork Bork Hagelin i slutperioden ändå. Det är såna här gånger han gör skillnad.
* * *
Lista var det någon som efterfrågade.
Den kommer i sista inlägget idag, som slutrapport.
Håll utkik i morrn, om ni inte orkar vara vakna ytterligare några timmar.

NY Rangers – New Jersey 0-1
* * *
Ja, det tar alltså två sekunder.
Sedan utbryter två slagsmål – samtidigt.
En sån dubbelmacka kan jag inte erinra mig att jag nånsin sett, men därmed är tonen för efterfesten i sanning satt.
Det är dock gästerna från Springsteen-land som ser ut vara hungrigast på party.
De första tio har de 9-1 i skott och kör faktiskt över serieledarna. De vinner närkamper, äger pucken hela tiden och trycker tidvis på som det vore powerplay fast det inte är det.
Såsmåningom lyckas hemmalaget dock ta sig samman och på slutet är det bara en Marty som med några häpnadsväckande spagatnummer förhindrar kvittering.
Fortsätter det likadant kan det här bli en eftersittning av samma kaliber som de som brukade utspelas på hotell Hulingen i Hultsfred förr om åren.
* * *
Nej, Kometen – i takt med att framgångarna har dom där Avery-ramsorna tystnat.
Men återkom om dom börjar förlora…
* * *
Att ett lag som ligger där Rangers ligger kan ha ett så valium-medicinerat powerplay är bra underligt.
* * *
”Vezina”, avsiktliga jinxar funkar inte – så enkel är inte världen.
* * *
Det är färre Devils-fans på läktarna än det brukar vara, men dom som är här hörs – och blir grundligt utbuade så fort de luftar sin glädje över hur det ser ut på isen.
Derby…alltid skoj det.
* * *
Inga Giants-hjältar i jumbotronen ännu, men väl Darryl från Run DMC.
Får duga så länge.
* * *
Jag förstår inte att alla, med Tårtan helt oväntat i spetsen, är så förtjusta i den här Bickel – givetvis i utvisningsbåset när Devils tar ledningen.
 Fan, han är ju lika vårdslös som en gammal Mudhoney-singel – fast inte tillnärmelsevis lika bra.
* * *
Det är bara Eken som mitt under brinnande derby helt opåkallat håller ett anförande om att legendariska stekhuset Smith & Wollenky’s måste bojkottas.
– Jag får aldrig lätt temperatur på köttet, säger han och ser ut som andra på såna här evenemang brukar se ut när favoritspelare blivit utsatta för en grov spearing.
* * *
Det har du rätt i, Virror. Den där 0-0-matchen var verkligen helt fantastisk. Tack för påminnelsen.
* * *
Självförtroendet lyser om Kovy och när det gör det är han lätt en av världens bästa.
* * *
Fifthymagpipes, vi har väldigt roligt åt ditt lysande förslag om att ackrediteringen ska hissas i taket när ”karriären” är över.
Eken kan se hur jag står på isen och med tårar rinnande för kinderna och ser hur den lilla plastbiten sakta glider upp mot takåsarna.
Sedan håller jag, med darr på rösten, ett tal om hur det var ”you fans who inspired me”, ha ha.
* * *
Efter de där akrobatiska övningarna på slutet är chansen att vi ska få se Hedbä ikväll rätt små, misstänker jag.
* * *
Nej, nu rotar vi fram de tunga punkhitsen i skivsamlingen och låter efterfesten spåra ur på allvar, eller hur?

Hallå och välkommen tillbaka till festen!
Ja, ni vet den där stora festen vi värmde upp inför i söndags – den pågår fortfarande.
New York gick bananas monumentale efter Giants Super Bowl-seger och inledde ett rungande dancing-in-the-streets-party som nådde sitt crescendo först när mästarna idag åkte på segerparad genom Canyon of Heroes på södra Broadway inför ett par miljoner.
Och nu sluter vi cirklarna med efterfest i form av ett mycket lovande Battle of Hudson-derby på Garden och jag hoppas ju ni vill vara med och stimma idag också.
* * *
Det har varit omöjligt att genomleva de här sista dygnen i New York utan att tänka på hur det skulle vara om Rangers tog sig till Stanley Cup-final och gav stan ännu en titel.
Nä, hockey är inte ens tjugondel så stort som fotboll, men ändå: Det blev feber 1994 och skulle bli det nu också och det vore så otroligt coolt att få vara med om åtminstone en gång under den korta tid jag föreställer mig att jag har här på jorden.
Det är därför jag vill att det ska gå bra för Rangers, inte för att jag ”håller” på dem.
* * *
Det här är Devils första besök på Garden för säsongen.
Egenartat, i vanliga fall känns det ju som man ser dem för jämnan.
Men den som väntar på nåt gott…kvällens möte ser i alla fall på papperet förutsättningarna att bli det bästa slaget om Hudson på flera år. Rangers är mitt upp i sin bästa säsong på nästan två decennier – och Devils är på väg uppåt med fyra raka segrar i veckan.
Och hatet, det finns där alldeles oavsett…
* * *
Att Giants triumf väckt drömmar om new yorksk Stanley Cup-feber även hos Kung Henrik har stått klart ända sedan jag i söndags inte kunde låta bli att sms:a ett ”i juni…då händer det här igen” och fick ett ”ja tack” till svar.
Nu vidimeras det i en Daily News-intervju om att han gärna lånar ut kungatiteln till Eli Manning ett tag.
–Hela året har jag stunder när jag tänker på hur det skulle vara att vinna ett mästerskap här. Det är det ultimata målet och det är inspirerande att se Giants nå det, säger han.
Mmm.
* * *
Hade ju hoppats få se Youngblood Larsson debutera på Gardens knaggliga is idag, men det blir det tyvärr inget med.
Sviterna av Subbans rungande bröstvärmare i torsdags lingers on
Enligt en målvakt jag känner – vi kan kalla honom Johan – går det dock åt rätt håll.
– Han såg ut som en 90-årig gubbe direkt efter Montreal-matchen, men nu är han i alla fall nere i 55-årsåldern, heter det.
* * *
Janne Bengtsson har åkt hem och vi saknar honom, både jag och andra.
* * *
Det ser ut som att Eminger gör comeback ikväll och jag överraskar mig själv med att tycka att det känns det lite kul.
* * *
Kovy får beröm för sina färdigheter som fajter – av Rangers.
– Jag har sett honom slåss förr och han gör det med viss passion, säger Prupp-Rupp.
– Han såg bra ut senast, tycker jag, och det är alltid stort när lagets toppspelare visar den elaka sidan. Det mår laget bra av.
Sant, alltsamman – men vad är det för artigheter visavi lede fi?
* * *
Det står för lite om Fast Freddy Shoestring i den här bloggen nuförtiden, inser jag när han en glad lördagkväll ringer och sjunger (!) in  ett, ehum, färgstarkt röstmeddelande.
Vi kanske måste dra den om  är han åt pannkaka i Chicago snart.
Och Sälen och Svinet, vill ni höra det sparade meddelandet – hör av er…
* * *
Det är något förbluffande att gå förbi Devils omklädningsrum två timmar före matchstart och höra att de värmer med ”Empire State of Mind” där inne.
Det är lite som att Frölunda skulle sitta på Hovet före match mot AIK och peppa med Pughs ”Stockholm”.
* * *
Huruvida Tårtan funnit inspiration i Giants triumf är oklart, för när han får frågan om han skickat någon grattishälsning till helgonförklarade kollegan Tom Coughlin svarar han:
– Det har ni inte med att göra.
Nej, vilken otroligt fräck fråga…
* * *
Eken is in the house och eftersom Varpu står över den här matchen avser han upplyftande nog att sitta på hennes plats bredvid mig.
Han ska bara äta först…
* * *
Ja, jag tycker också Hedbä borde få chansen ikväll, men DeBoer har tydligen bestämt sig för att slita ut Marty lagom till slutspelet – en gammal specialitet på andra sidan floden.
Men så jobbigt som legendaren haft i den här hallen de senaste åren kanske vi får se Norets Tretjak i alla fall.
* * *
I NHL 12-uppgörelsen igår kväll – avgjord mitt under Phoenix-Wings-matchen, eftersom den var så urbota tråkig – vann Rangers övertygande med 4-1 och Henke hade assist på Gabby Gabby Heys spiken-i-kistan-balja i slutet av tredje perioden.
* * *
Försöker fiska fram en penna och fan om inte den skrynkliga strumpan fortfarande ligger kvar och skräpar i ytterfacket på dataväskan.
Nu får Bjuppe ta och skärpa sig.
* * *
Bästa battle of Hudson jag sett?
Hm, ja, det var nog någon av slutspelsmatcherna 2008, när Rangers för några ögonblick spelade drömhockey och vann serien med 4-1. 2006, när rollerna var ombytta och Devils lekande lätt svepte Broadway’s finest, rymde också några stora ögonblick. Eller så var det när Page Six Sean debuterade för Blueshirts och började med att knocka legendar-Marty…då var inte Devils-fansen i kommentatorsspåret inte på muntert humör..
Men den sortens underhållning får vi ju tyvärr åka till Hartford för att se idag. Det är bittert. De här derbykvällarna hade ännu högre temperatur när han var med.
* * *
Det är ännu fler som bär Giants-jerseys på hockey ikväll, nyanlända från paraden downtown som många av dem förmodligen är.
Om någon av Super Bowl-hjältarna till äventyrs är här och blir inzoomad i jumbon…ojvoj, då får sig trumhinnorna en riktig körare.
* * *
Jaha, Owen Nolan lägger av. Pensioneringen meddelades just vid en presskonferens i San Jose. Tack för allt – men det var väl på tiden.
* * *
Kör den tyska gelleristlooken idag. Svart manchesterkavaj och lika svart turtleneck-tröja. Stilen  passar antagligen bättre på en poesiuppläsning i East Village, men ibland behöver hockeyvärlden få uppleva lite intellektuell edge…ha ha.
* * *
Devils grymme rookie Henrique, som ju just återvänt efter skada, ser otäckt het ut på värmningen.
Eminger får nåt att svettas över där.
* * *
Det är nu trekvart sedan Eken gick till pressloungen och han fortfarande inte synts till…
* * *
Nu tar vi och kör igång den här efterfesten. Ni vet hur såna ska vara – fullt spätta från första sekund. Annars blir det lätt såsigt och sömnigt.
Så ös nu.
Jag återkommer i enlighet med gamla traditioner i första paus.
 
 

Eftersom så många frågar…ja: Bloggen är på derby ikväll. Vi hör framåt 01.