Sorry, John J.

Ullabulla får klara sig utan mig ikväll också.

Jag fick fullt upp med andra jobb och hann aldrig ta mig ut till Long Island.

Men jag finns i korresoffan och följer alla finfina matcher på programmet, så låt oss ha en trivsam hockeykväll ihop ändå.

* * *

Trista nyheter om Pronger. Han kan, rapporteras det från Philly, bli borta resten av säsongen.

Det börjar verkligen bli för många av de allra bästa som befinner sig på fel sida sargen den här säsongen.

* * *

Bra, Martin Berg, att du redan börjat fundera på vilka lag vi får se i ”24/7” nästa säsong.

Det bör väl vara dags för en winter classic out west då, så varför inte Chicago och Vancouver.

Snacka om rivalitet.

* * *

Jag börjar med Hurricanes-Canucks ikväll, sedan glider jag nog över till Blues-Rangers (blir mycket svårt för Blueshirts) och Predators-Red Wings.

Hur gör ni?

 

 

Roligast i första avsnittet:

När en lätt förskrämd Anisimov sitter ensam i omklädningsrummet efter sin omdebatterade målgest mot Tampa och Avery först av alla kommer in till periodvila, ser sin ryske lagkamrat och fyrar av ett brett flin.

Sen kommer resten, flinar lika glatt och till och med gör små imitationer av ”geväret”.

Där krackelerar den officiella bilden Rangers försökt presentera utåt – och nere på Floridas västkust kan man nog anta att det gnisslas lite tänder.

Dessutom får man veta att Bryzgalov, Flyers-keepern, är en osannolikt skön snubbe som sitter och funderar på hur meningslösa problem vi har här på jorden när hela vår galax är en sån plutt i universum…

Och ja – Dirty Harry Callahans mormor kändes som en stjärna

I övrigt får man kanske konstatera att förväntningarna var VÄL höga.

Det såg ut ungefär som ifjol, med den skillnaden att vare sig Tårtan eller Lavoliette kändes lika roliga som Boudreau. Tårtan skrek och gormade en hel del, men jag fick ändå känslan av att han höll igen och inte riktigt uppförde sig naturligt. Och om han gjorde det var han inte – som Boudreau – helt bekväm med det.

Sedan var det för lite Henke, för lite Avery, för lite Hartnell och för lite Jagr.

Men givetvis kommer jag inte missa ett ögonblick av de tre återstående episoderna;  man hann förmodligen bara bli lite bortskämd under förra säsongen. ”24/7”  är fortfarande sensationell sport-tv, inkluderande sensationella inblickar bakom NHL:s vanligtvis tätt förseglade kulisser.

* * *

Vill också meddela att jag delar Vancouver-coachen Alain Vigneaults synpunkter på Dave Bolland.

Vilken bonnlurk.

NY Rangers – Dallas 0-1 (Slut)

* * *

Nä, det hjälpte inte ens att jag flyttade ner till ett nytt och bekvämt  säte på lyx-sektionen närmast isen och för en gångs skull fick se the action på rätt avstånd.

Det var lika mycket Coldplay där.

Och om jag förstår saken rätt har det varit lika segt över lag där ute.

Mitten av december alltså, då är det serielunk på alldeles fel sätt.

* * *

Uh, Henke visar mig axeln där Sheldons brottar-mörsare träffade.

Den är lika röd som lampan bakom målet efter att Woywitka bjudit på matchens enda mål.

Och ändå tog pucken inte på nåt oskyddat ställe…

– Nej, då hade axeln gått av. Jag förstod redan när han laddade på att det skulle komma att kännas. Han har ett fruktansvärt skott. Nu kommer det inte vara skönt i morgon, grimaserar kungen.

* * *

En sak var ändå kul där nere på läktaren.

Snubben intill, en duktig tankad tjomme med ketchup och senap i mungiporna, drog Potvin Sucks-visslingen.

That’s a first, att få uppleva den på så nära håll.

* * *

Skön Tårtan om den absurda utvisningen på Hagge:

– Jag sa åt honom att göra det igen. Det var målvakten som chargade honom, ”Hags”  SKA jaga på dom där puckarna.

* * *

Tack Signaturen, Mats. Jag kör ner zambonin till Österfärnebo när kardanaxeln börjar krångla.

* * *

Henke tröstar sig med att Loui Loui i alla fall inte gjorde några mål.

– Då hade det blivit jobbigt i sommar, upprepar han.

Loui Loui, å sin sida, är besviken.

– Jag hade ett läge att styra in en puck. Verkligen synd att den inte gick in. Det finns inget roligare än att få komma på somrarna och köra med honom det, säger han med ett glatt flin.

* * *

Nu börjar uppladdningen för 24/7.

Det ska bli så JÄVLA skoj att se.

Håll utkik här efteråt, det kan komma något slags rapport åt er till torsdagens frukost.

Slut, Stars vinner säsongens sömnpiller med 1-0.

Slutrapporten lär bli kort, men den kommer.

NY Rangers – Dallas 0-0 (Period 2)

* * *

Att titta på den här matchen känns ungefär som att lyssna på en Coldplay-skiva.

Det är duktigt gjort, men för snällt och händelsefattigt och blodfattigt.

Snark.

* * *

Kul att höra, Nalle

Pastor Green vet hur man lagar ett krossat hjärta.

* * *

Rangers PP är grant, pucken går som en flipperkula med klubbladen på Gabby & co – men leder inte till något särskilt.

* * *

Coolast i den här perioden är att man får se Bob Nyström – Erics pappa, Islanders-hjälte och halvsvensk – bli intervjuad av Al Trautwig i monitorerna, iklädd Stars-keps.

Men Universe – som också blir inzoomad – är snyggare.

* * *

Mm, att få ett Sheldon Souray-skott på axeln är knappast skönare än att ramla ner från cykelsadeln och sätta sig på ramen.

Det kommer att kännas när Henke räcker sig efter sin berömda schampoo-flaska i morgon, men allvarligare än så ska det väl inte behöva vara.

* * *

Sen zoomar dom in två rodeo-kavaljerer som ska vara här och rida på tjurar i januari också.

Vi skulle behöva fler tjurrusningar redan ikväll, tycker jag.

En eller annan spelare får också bli lite – förlåt – tjurig…

* * *

Cahisclay, enligt NHL:s officiella protokoll är Zäta tvärtom en av de Wings-forwards som får mest speltid.

Tänkte du på någon annan?

* * *

Bachman begår betydligt färre grodor än sin namne i politiken, det kan man i alla fall slå fast.

Räddningen på McDonaghs skott i det numerära underläget här på slutet var ett rån, faktiskt.

* * *

Amanda, med tanke på att han sitter fastnitad i Tårtans frysbox är nog risken överhängande att det är Page Six Sean som får flytta norrut när Ruppen kommer tillbaka.

Tårtan ser inte på det här som vi andra.

* * *

Nu ska jag försöka liva upp den här upplevelsen genom att gå ner och sätta mig på lämplig ledig plats på sektionen längst ner.

Då kan det bli lite si och så med uppdateringarna, men ös på – jag har nära till pressrummet och går in och trycker på knappen emellanåt.

Sen kommer det nån form av slutrapport också.

 

NY Rangers – Dallas 0-0 (Period 1)

* * *

Det hettar till en smula de sista minuterna, men dessförinnan var det här en period så avslagen att jag efter ett tag ångrade valet att lämna korresoffan.

Båda lagen håller helt okej nivå, men det händer liksom ingenting och stämningen på läktarna speglar tyvärr bristen på action. Det är surrigt och tyst och segt.

Men vi fick i alla fall lite temperament på slutet, så det kan kanske bli roligare.

* * *

Det är ju så känsligt med målvakterna nuförtiden, så hade Hagge åkte ut för goaltender interference hade allt bara varit business as usual.

Men charging!?!

Snälla Van Massenbassen, pöjken gör ju allt han kan för att bromsa.

* * *

Steve Murphy sjunger förstås mycket bättre, men det hjälper inte.

Nationalsången ska levereras av Amirante med tupén.

Annars förlorar Rangers.

* * *

I samband med den märkliga Hagge-utvisningen får Tårtan får ett utbrott HBO tackar gudarna för.

Jag är inte mycket till lip reader, men det salivsprutande ”fucking asshole” han levererar skulle inte ens Ray Charles ha missat.

Ha ha ha.

* * *

Det spelar tydligen ingen roll om man täcker hockey eller republikanska debatter. Alltid ska det vara en Bachman/n med och få en att höja på ögonbrynen.

Stars tredjemålis är helt enkelt rätt bra.

* * *

Att Stars-spelarna ger sig på Hagge har jag däremot inga problem med.

Sen Sabres icke-reaktion på Lucics överfall måste alla knyta nävarna så fort någon så mycket som nuddar målisen, så är det ju bara.

* * *

Signaturen NYR, tills du hittar på nåt annat att publicera än dina icke-fungerande jinxar är du portad.

* * *

Det är väl sällsamt att Strålle i varje match har tröjan sådär halvt istoppad så man knappt ser tröjnumret.

Jag börjar tro att det är ett fashion statment.

* * *

Johnny Mac is in the house.

McEnroe alltså.

Såna kvällar får Garden alltid extra lyster.

* * *

Jodå, nog ser man att Loui Loui är extra målkåt i kväll.

Det är ändå hela sommarens bragging rights som står på spel.

* * *

Nope, Olof, jag har inte hört några rykten om att Omark skulle vara på väg till Växjö, men låter inte det som lite far-fetched?

* * *

Som pensionär ska jag ha en zamboni i garaget, det är ett löfte.

* * *

Stort att Dick Yderström blir föremål för diskussion i kommentatorsspåret.

Det har jag väntat på länge.

* * *

Jag tycker det var helt korrekt att Kings gjorde sig av med den träige Murray. Han har haft tillräckligt lång tid på sig att få fart på det där undepresterande laget.

Men Stevens känns inte som den klockrene ersättaren. Dom måste få tag i en tungviktare snar.

* * *

Nej, om man skulle ta och klämma in en präktig prilla Ljunglöfs Ettan.

Jag gör så – och ber att få återkomma efter ytterlige 20 minuter hockey.

Nu är det tätt på given, sa flickan.

Vi har ikväll den fjärde matchen på Garden på lite drygt en vecka och det börjar nästan kännas som vi får lite mycket av det goda.
Därför borde jag kanske gjort som Sunny Jim föreslår i kommentatorsspåret –  stannat i korresoffan och bloggat om stormatcherna Capitals-Flyers och Penguins-Red Wings.

Men fan, det är Dallas som är här på sällsynt besök. Loui Loui på Manhattan liksom. Och Grosse Grossman Det missar jag ogärna.

Så vi får ro ihop i natt.

Jag kör mitt vanliga bladder härifrån och ni är mer utförliga än vanligt i era kommentatorsspårsrapporter från de andra arenorna, okej?

* * *

Ny skylt vid pressentrén:

”Stage Door for Peter Pan”.

Ja, det är gott om pojkar som vägrar bli vuxna i det här pressrummet – den som skriver de här raderna, till exempel – så det kanske passar bra.

* * *

Stor match för Broadway Brad ikväll.

Det var ju Dallas han huserade i tre och en halv säsong innan han i år landade här på Manhattan.

– Och jag har fortfarande många väldigt goda vänner kvar där borta. Men jag ser inte bakåt, det här is the business we’re in, säger han till Post.

Likafullt, lite underligt kommer det att vara plötsligt stå mot Loui Loui.

* * *

Kan ni fatta, i morgon 22.00 lokal tid, sänder HBO första avsnittet av ”24/7”.

Jag har, på fullt allvar, inte känt sån upphetsning inför ett tv-program sedan finalavsnittet av ”Sopranos”.

Eken är naturligtvis inbjuden på middag och tittning på 38:e gatan – Beavis & Butthead måste vara samlade en sång gång – och att döma av en artikel i Times idag kommer vi få vårt lystmäte.

Så här står det:

”Except Tortorella and Laviolette, Ilya Bryzgalov and Jaromir Jagr for the Flyers, and The Rangers’ Sean Avery and Henrik Lundqvist  will be among the early stars”.

Ojvoj!

* * *

Stor match för Loui Loui också.

Inte så mycket för att han ställs mot sin gamle radarpartner, även om det mötet säkert blir egenartat även för honom. Framförallt har han chansen att göra mål på göteborgspolaren Lundqvist och inget roar Loui Loui mer.

– Gör han det är hela sommaren förstörd. Då ska han alltid prata om det, brukar Lundqvist muttra.

* * *

Vad gäller Tårtan ställer han upp för hockeyns skull, men han är – som väntat – mindre förtjust över att ha kamerateam i omklädningsrummet i parti och minut.

– There’s no question, I can’t stand it, säger han i Times-blänkaren och fortsätter:

– Listen, let me make it clear. The HBO staff members are good guys. I just don’t want people in our locker room. But I know we have to do it.

Jag tror att Tårtan, just på grund av den inställningen, blir världsstjärna efter det här.

* * *

Lyckas inte stöta på några Dallas-svenskar under den traditionella promenaden i environgerna, men ser Grosse Grossman på håll och nu, när han har ett fett jävla ärr rakt över plytet, råder det ju inga tvivel:

Han är det tuffaste som kommit från Dallas sedan Punk Anderson.

* * *

Det är verkligen för bedrövligt med Crosby. Som jag skriver i en liten krönika idag – ni hittar den på sportbladet.se – behöver man inte vara neurolog för att fatta att det är allvarligare än de vill påskina när han redan, efter en inte alltför märkvärdig smäll, får symptom igen.

Det kan vara slut, så jädra hemskt är det.

Och nu är Giroux – kanske den här säsongens hittills mest sevärda forwards – borta på obestämd tid, även han på grund av hjärnskakning.

Ska vi ha det så här? Eller ska NHL inse att något helt radikalt – mer radikalt än det Shanny försöker iscensätta till allmänt Mike Milbury-gnäll – måste ske?

* * *

Eftersom det inte längre går att få tag i en ledig taxi på Manhattan mellan halv tre och halv sex – de har off duty-skylten tända, allihop – åker jag numer buss till Garden-matcherna, längs hela 34:e gatan.

Det trodde ni inte va, att gamle Bjuppe utsätter sig för kollektivtrafik?

* * *

Länge sen man såg Sheldon Souray på den här isen, och det var ett kärt återseende för Biffens del.

Han var värdelös i defensiven under de gloriösa åren i Montreal, men en desto större offensiv attraktion och det är såna backar jag gillar allra bäst.

* * *

Idag satt jag under den där rätt sega bussturen – måste dom verkligen stanna vid varje hållplats, är det alltid så när man åker buss? – bredvid vid en stor svart man som nynnade på gamla Bill Whiters-sånger.

Rätt så trivsamt, faktiskt.

* * *

Mer från Times-artikeln om 24/7: Dom har varit med när Dirty Harry Callahan äter middag med sina föräldrar i Buffalo – och dom förföljer Kung Henrik överallt.

– Det är lite underligt ibland, när man går iväg till en avsides plats för att stretcha på egen hand och plötsligt tittar man upp och ser en kamera. Men det är det som gör showen bra, att dom som jobbar med den är så bra på att vara osynliga, säger Lunkan.

* * *

Ni som försökt hjälpa mig med inloggningen på nhl.com, förlåt att jag inte svarat men jag har slitit för att få det att funka enligt era instruktioner.

Förgäves, dock.
Det är nåt fel på den här skitdatorn och ny ska införskaffas.

* * *

Det är ny stor SSK-kväll på Garden.

Vi har Hagge i Rangers och såväl Grosse som Wandell i Stars.

Som jag konstaterade redan i lockoutartikeln i lördags: Vilket jävla lag dom skulle få i Tälje om alla NHL:ers med naturlig koppling till Scaniarinken ko hem.

* * *

Eric, du tycks ha gått igång duktigt på Lightning.

Här ska du få vatten på din kvarn.

Steve Downie bröt mot alla regler när han i torsdags hoppade in från bänken och gav sig på Anisimov.

NHL underlåter helt otippat att bestraffa honom för den incidenten och dom talar väldigt tyst om den nere i Tampa.

Tänk om en motståndare gjort likadant mot Bolts och sluppit straff.

Då hade Vinny LeCavalier antagligen gjort en Folke Pudas och hungerstrejkat i en låda utanför NHL-kontoret.

* * *

Rätt vad det är kanske Dick Yderström gör comeback också.

Ni som har koll på SSK, vad hände med honom? Jag älskade alltid det tuffa namnet.

* * *

Jag överväger att för omväxlings skull åka ut till Long Island och se Stars även mot Ullabullas Islanders på torsdag.

Ska jag det?

* * *

Det är lite cool att pressläktare vakten Sal, strax över åttio, hälsar med en fistbump när jag kliver in genom hans entré.

* * *

Stars ska alltså vara här i flera dagar – de ska till The Rock på fredag också – och lagledningen tackar sin lyckliga stjärna (no pun…ja, ni vet) att Avery inte ingår i truppen längre.

Det året när dom var här med honom visade han de yngre killarna i lagt hur New York-natten ska ”göras” och när de kom ut till New Jersey något dygn senare var dom spaka som en biff efter Elaine’s-jubileum och fick stryk med 9-1 eller nåt sånt.

Mycket underhållande, tyckte jag.

* * *

Loui Loui borde upplysas om att stjärnor som han ska värma utan hjälm – i synnerhet på den här stora scenen.

* * *

Finskan intill mig brukade ha fest när hon förr om åren såg matcher med Dallas. Det var ju Suomi west, med som mest sju finnar i truppen.

– Ikväll är inte ens Kari Lehtonen med, suckar hon, men man måste ju se dem av nostalgiska skäl.

* * *

Det är som gjort för ett nytt Hagge-mål ikväll, det ser man tydligt på värmningen.

* * *

När dom får på något så anständigt som AC/DC:s ”TNT” i högtalarna under värmningen är det i nåt slags vedervärdigt upphottad techno-version.

Är det Energy som tagit över?

* * *

Tänk att man kan ordbajsa så här mycket fast man egentligen känner sig helt tom.

Förbluffande, faktiskt.

Men nu sätter vi punkt för det här introt, laddar för nedsläpp och återkommer i första paus.

Låt kommentarerna spruta.

NY Rangers – Florida 6-1 (Slut)

* * *

Ja, det finns inte alltför mycket att berätta från efterspelet till den här matchen – även om det är nice att se SSK:arna Hagge och Samme stå och konversera utanför Panthers omklädningsrum efteråt – så vi ger oss omedelbart i kast med veckans lista.

Allts – det bästa och det sämsta från den gångna veckan, sett med Biffens stålblå.

 

1. Happy days på Broadway.
– Jag säger det igen: Det här är den bästa upplagan av Rangers jag sett sedan jag flyttade hit för sju år sedan och finskor i min närhet som varit här sedan tidiga 90-talet börjar till och med se paralleller till säsongen 93-94…

2. Den nya konferensindelningen.
– Det är alltid kul med nytt och den här förändringen kommer bara leda till gott. Bäst är att vi i New York får se Detroit och Vancouver och Chicago varje år. Näst bäst är att slutspelet inledningsvis kommer spraka av klassisk rivalitet. Och tredje bäst att det kan bli final mellan, exempelvis, Red Wings och Sharks. Eller mellan Bruins och

3. Mike Yeo.
– Rookie-coachen i Minnesota Wild har redan händerna på Jack Adams Award.

4. NY Times Derek Boogaard-artiklar.
– Epokgörande jobb. De här uppgjorda slagsmålen känns plötsligt inte alls så kul att titta på längre.

5. Anisimovs målgest.
– Höjde underhållningsvärdet och underhållning är vad det handlar om i NHL.

6. 24/7.
– Nästa veckas givna etta, skulle jag gissa. På onsdag sänds första avsnittet. Oj fucking voj!

7. Hagge Hagelin.
– För att återigen citera Hagelin-fansen i Michigan: Bork! Bork! Bork!. Virvelvinden från Södertälje har gett Rangers helt ny speed.

8. Ovies solouppvisning mot Ottawa.
– En underbar indikation om att The Russian Rocket kanske börjat varva upp igen.

9. Ullabulla Ullström.
– Det var inte igår en svensk agerade målspruta på Long Island, men desto roligare är det ju att se.

10. St. Louis
– Dom har the blues i Missouri nu. Fast tvärtom.

 BIFFENS NU

•Tampas känslighet.
– Det var dom som grinade över att Ovie ”värmde” händerna för några år sedan, det var dom som tyckte Omark var respektlös när han och det var dom som i veckan went apeshit när Artie var glad. Fan, slappna av.

•Gary Bettmans reaktion på Boogaard-artiklarna.
– Som Cox slog fast i Toronto Star: Han låter som en sån där som förnekar att klimatförändringarna alls existerar.

•Sutton i Edmonton.
– Fy sutton för spelare som blir avstängda och ändå fortsätter spela vårdslöst (ja, jag sa ju att jag var på Robban Broberg-humör…)

 

CITATET:

– Det är bara bra, han är alldeles för mycket svärmorsdröm till vardags. Kallas man Kron Wall of Pain, som vi sett att han gör på sina håll, måste man ju se tuff ut
Henrik Zetterberg om att Niklas Kronwall ser ut som Frankenstein efter att ha fått puckar både på näsan och truten i de senaste matcherna.

* * *

Då så.

Nu väntar biff på Biffen.

Och drajja.

Vi hörs, om inte förr, när Happy Days-laget möter Dallas på tisdag.

Det blir 6-1, efter typiskt avslagen tredjeperre.

Mer kommer sen – i form av lista, tror jag.

NY Rangers – Florida 6-1 (Period 2)

* * *

Amazing, this shit.

Det är fortfarande inga större fel på Panthers (well…), men de blir likafullt utspelade av Rangers.

För det är ett in i helvete bra hockeylag som bor i Madison Square Garden den här säsongen.

Jag har inte sett dem så här bra sedan min första säsong i New York, precis efterlockouten,  när Jagr och Nyllet stod för bästa showen på Broadway – och inte ens då var så här stabila i defensiven.

Som sagt, amazing.

* * *

Nu hade Panthers blivit fullt lag, men Stepans excellenta solouppvisning började i numerärt underläge, det också.

Tårtan kanske borde satsa på att ha fyra killar på isen även när han inte måste.

* * *

Jo, på en punkt är Panthers en stor besvikelse. De skulle ju ha ett sånt mördande powerplay. Det har vi inte sett mycket av. Fast det kan förstås bero på att de inte möter så här bra penalty kill-enheter varje dag.

* * *

Ja, miste – Dogge är tyvärr uppsatt som långtidsskadad.

Därmed har hajarna inget riktig tryck i bettet.

* * *

Fast Gudibrallasson låter sig snurras upp lite väl enkelt vid Stepans mål, det ska man ju inte förneka.

* * *
Magnus, jag tycker att Woywitka ska flytta på sig när Sauer kommer tillbaka – men jag vet inte om jag tror på det.

Tårtan är lite konstig när det gäller backarna ibland.

* * *

Ja, Stepan leker väl lite med elden när han gör en pilbåge-gest efter kalasbaljan, men när Lecavalier inte är här verkar det som att vi faktiskt får ha lite kul.

* * *

Jag håller med:

In med Markan!

* * *

Roligast med fajten mellan Prusten och Barch – som Barch, vad än Garden-publiken än tycker, vinner – är inte fajten i sig, eftersom såna efter avslöjandena i NYT om Boogaard inte känns så roliga alls.

Det är det faktum att de jumbotronansvariga slänger in Seinfeld-sekvensen när Frank Costanza – Georges obetalbare pappa – skriker ”You want a piece of me?”.

* * *

Varpu, som varit med och dansat avsevärt längre än yours truly och faktiskt satt här inne den mytomspunna Stanley Cup-kvällen i juni 1994, utbrister plötsligt:

– Den här upplagan av Rangers börjar påminna mig om den jag såg säsongen 1993-94.

Ojvoj.

* * *

Gudibrallanson tycker jag själv är ett ganska roligt smeknamn.

* * *

Till och med Eminger – som jag, på bästa Robban Broberg-humöret, hela tiden tänker på som Ämm-Inger, med svenskt uttal på Inger – gör mål.

Då vet man att det är en gloriös kväll.

* * *

Uppe ur gruvan för den här gången, riktigt utsövd för första gången på en vecka, inga sena matcher på programmet resten av kvällen och inget särskilt att stå i imorgon…jo, den här festen kan nog bli firad ute på byn ikväll.

En saftig drajja, en saftig biff (no pun intended)  och sen några bira vid lämplig bardisk…ah.

Innan dess kommer dock slutrapport från slakten på Garden.