NY Rangers – Florida 2-1 (Period 1)

* * *

Då var det bekräftat.

Det är åtminstone sju tusen gånger roligare att se Florida i år än det varit någon gång sedan lockout.

De har blixtrande speed,  både på rören och i passningsspel.

Å andra sidan är det fantamme roligare än på väldigt länge att se Rangers också.

De borde vara lite slaka efter gårdagskvällens urladdning i Buffalo, men spelar med ett självklart självförtroende och leder – trots det fina motståndet – helt rättvist.

Onödigt att släppa in reduceringen här på slutet bara.

* * *

Tjusigt mål av Broadway Brad. Han fintar slagskott, får Theodore att sprattla till och lägger in den.

Låt oss, igen, konstatera att mannen är Stealth-flygarens bästa blockbuster-värvning sedan Jagr.

* * *

Det sitter tre damer med Florida-tröjor några rader nedanför pressläktaren.

Kan man kalla dom för – pantertanter?

* * *

Rangers börjar bli livsfarliga i numerärt underläge.

Det var ju på skäggstrået att Hagge kommit loss i ett nytt friläge när Boyle satt utvisad.

Ojvoj.

* * *

Nalle, tråkigt att höra att du har kärleksbekymmer.

Men lyssna på Al Green, då blir det bättre – jag lovar.

* * *

För att vara en sån här Giants-söndag är det faktiskt rätt bra ställ i den gamla ladan.

* * *

Men stackars Anisimov, han vågar knappt ens le efter sitt 2-0-mål.

Så går det när det är surkukar som tar allting på så förbannat stort allvar och styr allting med sina oskrivna regler.

Jag ler däremot – inte minst som Strålle får sin första assist som blåskjorta där.

Bra tippat, S–Avery.

* * *

Blev jag just jämförd med Ylva-Marie i kommentatorsspåret?

Den kom out of the blue, milt uttryckt.

* * *

Inte ser jag någon på läktaren som gör gevären efter Arties balja heller.

Garden Faithful är inte på hugget.

* * *

Samme spelar alltså med Versteeg och Mike Weaver.

Cool kedja.

* * *

Åttan, den vita kavajen kommer enkom fram på stora slutspelsmatcher, företrädesvis när Wings spelar – och möjligen på Peace & Love.

Nu ligger den i vinteride.

* * *

Lundqvist får knyta på sig grejorna ordentlig – det höll ju på att bli direkt för att ena benskyddet satt löst.

* * *

Nädu Marcus, det är PRO-nivå på mina drabbningar vid tv:n – och så fort jag möter kanadensiska lag tvingas jag ju klaga över EA Sports gjort dom så löjeväckande bra.

Såna gånger går det i allas.

* * *

Däremot gör han det snyggt, Lunkan, när han strax därpå vurpar i slow motion och därigenom ger Rangers ett helt omotiverat powerplay.

* * *

Oj, vad många som dök upp i kommentatorsspåret så fort jag kom dragande med teorier om att det kanske skulle vara tyst hemma i Sverige så här sent en söndag.

Kul att se er.

* * *

Drottningen har, förstås, gått och hämtat kaffe åt gammelbiffen.

Det ska nu avnjutas.

Vi återkommer efter det som har alla förutsättningar att bli ytterligare en finfin period.

Bork! Bork! Bork!

Ja, förlåt.

Hagge Hagelin gjorde ju två mål uppe i Buffalo igår kväll och jag ville bara testa hur det känns att använda hans ramsa.

Det var så fansen uppe i Michigan, i ett försök att imitera svenska kocken i Mupparna, skrek varje gång virvelvinden från Södertälje gjorde något bra under college-matcherna med University of Michigan:

Bork! Bork! Bork!

Fantastiskt.

Hoppas vi får användning för den snart igen.

* * *

Jaha, denna svarta decembersöndag har vi alltså Panthers på besök i the wooooorld’s most famous arena

Så sent som för ett år sedan hade det varit en match jag med all sannolikhet hade skippat.  Då var ju det här fortfarande mest profillösa och tråkiga laget i hela ligan, passerat till och med av Carolina i varför-ska-man-se-det-här-trista-laget-klassen.

Men i somras såg ju Dale Tallon till att städsla en hel pluton nya, namnkunniga personligheter – som Brain Campbell, Ed Jovanovski, Thomas Fleischmann, Sean Bergenheim, Kris Versteeg, Scottie Upshall och Thomas Kopecky …  och de har inte bara haft sådan framgång att de nu leder

De spelar också, vad jag förstått, hockey som det anstår några som kallar sig pantrar. Snabbt, smart och med förträfflig killer-instinkt..

Så ja, tammefan, för första någonsin kan jag idag utbrista:

Vad kul det ska bli att se Florida.

* * *

Apropå för första gången:

Idag måste jag, till slut,  hänga på mig den bylsiga jävla överrocken för att gå hit.

Kylan har kort sagt kommit till New York och jag hatar det med samma hetta som alla i Chicago hatar Ryan Kesler.

April – kom nu!

* * *

Sen är det ju Samme också, trejdad till solen från Vancouver i början av säsongen.

Han är som sagt stor Biffen-favorit och han lirar ikväll igen, efter att, som försiktighetsåtgärd, ha vilat i back-to-back-matchen mot Buffalo.

Det ska bli en fröjd att se honom igen.

* * *

Nu jävlar:

Plötsligt kommer Brooksie fram medlemskortet i PHWA – Professional Hockey Writer’s Association.

Ett sånt har jag aldrig haft förut och jag vet inte riktigt vad jag behöver det till heller, men det är glittrigt och snyggt och jääävligt coolt att ha.

Bild kommer garanterat framöver.

* * *

Allra mest spänd är jag dock på en panter som funnits där nere ett tag.

Jason Garrison.

Han är ju rena Sigge Svensson med sitt helvetiska skott och sin skridskoåkning och det finns inget jag gillar mer i hockey än den sortens backar.

* * *

Plötsligt går en nerbantad Dave Maloney förbi i pressrummet, glatt visslande.

Meddelas endast på detta sätt.

* * *

Panthers gjorde precis som Leafs häromsisten och tränade på utomhusrink i Central Park igår.

Det håller på att bli en tradition för lagen som kommer hit på besök – och det är tydligen kul.

– Ja, man känner sig som en femtonåring när man var ute på isarna hemma i Sverige, sa Samme på telefon efteråt.

Sedan berättade han om hur mycket bättre organisationen är nu än när han var i Fort Lauderdale förra gången, men att det också är skönt att för första gången på sju år leva utan så våldsam press utifrån.

– Vi har knappt någon media allas i omklädningsrummet efter träningarna. Det är ju inte jag van vid efter mina år i Detroit och Vancouver.

Nej, det låter nästan som att Bjuppe måste flytta ner och höja temperaturen litegrann.

* * *

Ikväll gör Varpu comeback på sätet intill mig.

Det är en händelse som gör mig så glad att jag skulle kunna dansa i en Broadway-musikal.

* * *

De muttrar lite på sina håll om att HBO: 24/7-kameror förändrat Rangers kollektiva personlighet och att det är i det skenet man ska se den vanligtvis timide Anisimov något, hm, expressiva målgest i matchen mot Tampa.

Jag har i så fall mycket svårt att bry mig – i synnerhet som det är merparten av muttret kommer från Big Al på MSG och honom kan man nog misstänka för ganska avsevärd avundsjuka när ett annat tv-bolag kommer in och får all access.

* * *

Kometen, jag spelar en jävla massa olika matcher på NHL 12 – ofta under en paus när jag har mycket att skriva; det är suverän avkoppling – men hann aldrig göra Buffalo-Rangers.

Däremot avgjordes kvällens match borta på 38:e gatan redan i förmiddags och då var Panthers chanslösa. Blueshirts vann med 4-0, efter två mål av Broadway Brad och ett vardera av McDonagh och den underskattade Fedotenko.

* * *

Hittills måste jag dock säga att HBO:s utsända varit skandalöst ointresserade av internationell media…

Kanske får vi se bättring ikväll, jag ser att de har platser bokade på vår fina – nåja – pressläktare.

* * *

Personligen hoppas jag att Anisimov gör mål ikväll också – och att åtminstone Garden Faithful då kör ”geväret” i repris.

* * *

Fan, jag hade hoppats att man skulle få se Jacob Markström mot Henke ikväll, men som jag förstått saken är han nerskickad till San Antonio igen.

Dumma Tallon, gör dig av med den där meningslöse Clemmensen och låt Markan bli det han ska vara.

Alltså NHL-målis.

* * *

S_Avery, jag misstänker också att Strålle kan

Han fick spela lite mer i Buffalo igår, så Tårtan börjar nog ”warm up” inför sin nye svensk och ger honom ännu mer istid ikväll.

Däremot är det min dystra plikt att meddela dig att Page Six Sean tydligen hamnat i frysboxen och förmodligen är petad till förmån för Erik Christensen.

* * *

Å andra sidan, är det någonstans man ska tvingas åka när man blir nerskickad är det San Antonio.

Grym stad.

* * *

Lyckas inte springa på Samme under den numer traditionella pre game-promenad som alltid går förbi gästernas omklädningsrum, men jag ser Campbell.

Han står i rött underställ och lutar sig mot en nytejpad klubba och pratar med nån kostymtjomme och verkar väldigt glad.

* * *

Det har varit nåt slags skolbasket på Garden tidigare ikväll och först för någon

Då vet ni – isen är sannolikt i sånt skick att det hade varit lättare att spela hockey i era kylskåp.

Ha överseende.

* * *

MN Johan, här har du näven.

Wild leder ju västra med fem jädra poäng nu.

Det är en sensation lika stor som den svensk media kommer att få febra om två år, när Brage efter snabbt avancemang från Superettan går och vinner SM-guld direkt.

Ingen, absolut ingen, såg det här komma.

Och ja, någon gång under säsongen ska jag sitt i X:et. Det är där den där roadtrippen jag planerar ska börja.

* * *

Det är risk för lite folk och saggig stämning på Garden ikväll,.

Det är sen söndagväll, majoriteten har säkert inte hunnit lära sig att Panthers är spännande och framförallt : Giants spelar för sin säsong samtidigt.

Den detaljen får också den irriterande effekten att gaphalsarna på sektionen ovanför oss –  ni vet Gris-Olle och tolvåringarna som skriker om tuttar  och dom – ständigt kommer att sitta och tjata om att vi ska byta kanal på monitorerna så de får veta hur det går.

* * *

Noterar att det var alldeles för länge sedan jag fick kvällens skor putsade.

Pinsamt.

Man ska aldrig ha skitiga skor.

* * *

Ryktet säger att Kron Wall of Pain, som nu fått puckar på näsan respektive truten i de senaste två matcherna, börjar se ut som Frankenstein.

Men som Zäta konstaterade på telefon efter Winnipeg-slakten igår.

– Det är bara bra, han är alldeles för mycket svärmorsdröm till vardags. Kallas man Kron Wall of Pain, som vi sett att han gör på sina håll, måste man ju se tuff ut.

Precis.

* * *

Kalla mig 181:an Bjurman.

Det är mitt medlemsnummer i PHWA.

181.

Hade jag inte heller en aning om, men jag gillar det.

* * *

Kan inte Henke, som i alla fall gillar viss kvalitetsmusik, se till att Rangers slipper värma upp till hjärndöd eurotechno och Lady Gaga?

Vad hände med The Whos ”Baba O’Reily”?

* * *

Samma ser jävla fin ut på värmningen. Han har klippet i åkningen och snärten i de där precisa skotten. Watch it, Lundqvist.

* * *

Mitt hjärta goes out till alla AIK-fans. Ni missar en oemotståndlig attraktion när Nyllet nu inte kommer hem.

Men det finns väl andra stockholmsklubbar som kan erbjuda hockeypoeten ett kontrakt. Vad säger Mesta Mästarna?

* * *

Rangers kör som jag på NHL 12 – de helt outstanding jubileumströjorna.

Och Gabby Gabby Hey ser under värmningen ut att trivas väldigt bra i sin.

Han kan kanske ska ha one of those nights ikväll.

* * *

Jaha, nu åker vi.

Kan tänka mig att det inte är alltför många uppe och glor halv två natten före måndag, men ni som ändå är det ska känna er hjärtligt välkomna.

I första paus är jag här och babblar igen.

 

Nej tyvärr, Kometen. Inget Buffalo den här gången.  Har just kommit upp i gruvan – och blev då, som så ofta såna gånger, halvsjuk.

Måste således vara hemma och ta igen mig ikväll, om inte annat så för att kunna gå och se Samme på Garden i morrn.

Men det vore en stor ära om ni höll kommentatorsspåret levande denna intensiva lördag.

NY Rangers – Tampa 2-3 (slut, straffar)

* * *

Jo, mycket riktigt.

Tårtan har full förståelse för det gamla lagets reaktion på Anisimovs lilla show.

– Jag är inte alldeles säker på att han förstod vad han gjorde och hur oacceptabelt det var, men han har bett sina lagkamrater om ursäkt.

Den vanligtvis koleriske coachen verkar dock inte vara beredd att hålla sin ryss över glödande grillkol det närmaste dygnet.

– Jag känner mig i protective mode. Vi har några idioter i den här ligan, men Anisimov är faktiskt inte en av dem, säger han.

För att citera Amanda:

Lite sött.

* * *

Matchen tycker jag nog att Rangers ger bort, har man ett powerplay sådär sent ska man såklart inte tappa en 2-1-ledning.

Men Vigge anser att Lightning vann rättvist.

– Första var kanske inte så bra, men därefter tycker jag att vi kämpar oss till den här segern, säger han.
Sedan spänner han blicken i mig och morrar:

– Du då? Vad tycker du? Det är lika bra du berättar om du skrivit nåt skit, för nu ska jag läsa bloggen,

Jag?

Nä…ehum, jag tycker väl inget särskilt. Allra minst om reaktionen på den där målgesten…

* * *

Undrar vilka i ligan det är Tårtan menar är idioter.

Det kan väl inte vara en i egna laget…?

* * *

Du har mitt helhjärtade stöd i din uppfattning, Amanda.

Både om att det finns för få gentlemen – och att pyjamas är grovt underskattat.

* * *

Vad Anisimov själv säger om sin Ronaldo-gest vet vi inte, för han är försvunnen när media ramlar in i omklädningsrummet.

– Och har ni problem med det så bitcha för mig. Det är jag som sett till att han inte är tillgänglig för er. Ni kan tala med honom i morrn, säger Tårtan.

Protective mode var det, ja.

* * *

Strålmans match var helt okej och han verkar rätt uppsluppen när bloggen springer på honom i omklädningsrumstumultet.

– Det var kul att spela på Garden redan när man inte var Ranger och nu är det ännu roligare, säger han.

Trivs i Gotham gör han också.

– Ja, det är kanonkillar i laget och familjen har just kommit hit så vi kunnat flytta in i ett hus ute i Rye, där gamla träningshallen låg, berättar Strålle.

* * *
Kan ni förklara hur det kommer in idiotiskt jävla spam i kommentatorsspåret?

Jag steker det såklart, men hur kommer det in?

* * *

Tårtan får frågan vad han tyckte om Strålmans insats.

– Jag måste kolla matchen på video, säger han kort.

Där har vi a ringing endorsement…

* * *

Apropå lite sött:

Vigge Hedman är what, 24 år yngre än papa Biffen. Ändå är han lite pappa åt mig när jag lämnar Bolts omklädningsrum.

– Nu går du raka vägen hem, säger han, inga stopp på några krogar.

Ha ha.

* * *
Samme gjorde ju sin debut med Panthers ikväll. Han spelade närapå tio minuter och avlossade två skott, läser jag i protokollet.

Det betyder att han är här på söndag också och oj, nu känns det roligare än nånsin att gå och titta på Panthers.

Sjukt starkt, för övrigt, att åka och nolla Bruins i TD Garden.

– Ja, det är väl Samme-effekten, säger Zäta på telefon från Motown.

Exakt.

* * *

Nu kliver jag ner i gruvan igen, ska bara ut och köpa en pyjamas först.

Vi hörs under helgen.

 

 

 

Slut här.

Tampa vinner på straffar.

Så kan det gå.

Slutrapport kommer från gruvan.

NY Rangers – Tampa 2-1 (Period 2)

* * *

Rangers är snälla och släpper in Lightning i matchen.

De överlever visserligen flera utvisningar, inklusive ett långt tre-mot-fem-läge, men sen tycker McDonagh att gästerna ska ha en present och slår säsongens grövsta indianare i famnen på Malone och så är det kvitterat.

Sen lyckas Anisimov öka på till 2-1 – med viss tumult som följd… – i ett annat numerärt underläge, men det här är öppet inför tredje.

* * *

Anisimovs målgest är ja, hm, något smaklös provokativ.

Men Lighntnings reaktion – dom blir helt skogtokiga! – får väl också  betraktas som något överdriven.

Lecavalier & co är dock notoriskt känsliga.

Det var dom som grinade när Ovetjkin ”värmde” händerna över sin heta klubba för några år sedan  och det var dom som tjurade över att Omark var ”respektlös” när han utförde sin klassiska snurrstraff.

Blir man så snarstucken av Florida-solen?

* * *

Alexander, jag tror nog inte 12-åringen verkligen ville se några ”lökar”.

Hon ville bara vara tuff och förolämpa, som pappa Olle…

* * *

Samtidigt såg Anisimov i ett slag till att bli ny publikfavorit i Garden.

Sån där kaxighet står högt i kurs på Manhattan.

* * *

De jumbotron-ansvariga är inte så roliga som de tror när de över bild på bortabåset klipper in en tjomme i Lightning-dräkt som utför fånig dans till den där outhärdliga ”What is Love”.

Ingen bryr sig.

* * *

Tårtan, däremot, är knappast helt nöjd, med sin ryske stjärnas agerande.

Det var Tårtan  som en gång planterade den lättstötta attityden där nere bland palmerna.

* * *

Det är lätt att glömma när det utlöser sån kalabalik, men det var ett helvetes snyggt short handed-mål. Framförallt höll Del Zotto världsklass i det läget.

* * *

Shit, jag var på väg att börja skrika ”Bork Bork Bork” när Hagge kommer ut från utvisningsbåset och i några ögonblick är helt fri.

Men tyvärr snubblar han och druttar på ändan.

Hm.

* * *

Såja, nu visar Del Zotto rätt takter när Moore är på sin gamle kompis Lundqvist.

Han ska ha The Broadway Hat ikväll.

* * *

Intressant, Amanda.

Ska det vara Kalle Anka-stajlen också, utan nåt annat – som Sven Wolter i ”Mannen på taket”, där han chockade oss som var små då genom att iklädd Hollands landslagströja göra skabrösa saker med Eva från ”Fem myror är fler än fyra elefanter”?

* * *

Ojvoj, vilken förstaperiod Wings verkar ha gjort hemma i The Joe.

5-0!

Nu gör ”Don’t stop believin” på repeat där uppe.

* * *

Den kvinnliga Ligthning-supportern som i första blev uppmanad att, ja, ta av sig tröjan, låter sig inte direkt skrämmas av Gris-Olles kompisar och släktingar.

Hon fortsätter stå där medan otidigheterna haglar och gör till och med tummen ner när fansen runtomkring hyllar Lundqvist med HEN-RIK-ramsan.

Jag tycker hon är rätt rolig.

Pojkvännen på stolen intill (ja, hennes alltså…) verkar mindre road.

* * *

St.Paul-St. Louis-Nashville-Chicago-Columbus-Pittaburgh-New York.

Det är så, ungefär, jag tänkte att min roadtrip under senvintern/tidiga våren skulle se ut.

Ni får ju gärna hjälpa till och sy ihop ett bra spelschema längs den trippen…

* * *

Det är sällan roligare än när spelarna blir förbannade på varann på riktigt.

Då känns det som att nästan vad som helst kan hända och med lite tur är det en sån tredjeperre vi har att se fram emot.

Slutrapport kommer när jag är tillbaka i gruvan.

 

NY Rangers-Tampa 1-0 (Period 1)

* * *

Rangers leder alltså efter första och om de bara varit lite rappare i anfallen hade siffrorna varit större.

För Bolts är inte alls bra.

Är det här verkligen samma gossar som tog Boston till sju matcher i konferensfinalen i våras?

De hade åkt i fyra raka om de varit så här odisciplinerade, ängsliga och håglösa i defensiven.

Frapperande att se, faktiskt.

* * *

Strålle ingår i tredje backpar med Woywitka och det använder Tårtan alltid , men han har i alla fått nära fyra minuters istid och några powerplay-skift och inte gjort bort sig.

Men nån får säga åt honom att stoppa in tröjan så att man ser numret och vet var man har sina landsmän.

* * *

Det ska bli gala med bland andra Lady Gaga här inne i morgon och en fet ljusramp hänger redan i taket ovanför Tampas zon.

Vi som älskar Curtis Mayfield blir alltid nervösa av att se sånt. Hoppas inte Garon – eller Henke i kommande period –  får den i huvudet.

* * *

Precis som Alexander konstaterar kommer Dirty Harry Callahans mål verkligen från ingenstans.

Det händer ingenting i Rangers PP, men plötsligt får han pucken ute på vänsterkanten, tar några skär och bara sprätter in den bakom en inte helt lyckad Garon.

Det är bara i den här sällsamma sporten sånt händer, really.

* * *

Det är dessvärre mer Buffalo än Boston över Rangers reaktion när Blair Jones kör omkull Henke i början.

Fan, sånt där ska kosta mer än två minuters utvisning.

* * *

Det är inte precis Winnipeg-stämning här inne.

Stolar gapar tomma och på de som inte gör det sitter dåsiga typer och tjattrar med varandra så det ligger ett sånt där stämningsdödande sorl över allting.

Torsdagar…det är nästan alltid så då.

Fattar inte.

* * *

Jaha, Amanda, du håller på en Brodeur-tröja, men du menar i alla fall att hockey-jersey rent allmänt är okej som manlig pyjamas?

* * *

Fast det blir rätt roligt när en ung tjej precis framför oss på pressläktaren står upp mitt under matchen och gaphalsarna uppe på Gris-Olle-sektionen börjar hojta om att hon för fan ska sätta sig ner.

Hon vänder sig om, flinar kaxigt och pekar på Lightning-loggan på sitt T-shirt-bröst.

Gris-Olle-sektionen börjar bua och rätt vad det är ställer sig en liten tjej, högst tolv, upp och skriker skriker:

– Show us your tits!

My god!

* * *

Apropå tjejer blir Tårtans dotter inzoomad i jumbon i en reklampaus.

Kan ni tänka er att vara snubben som dejtar henne och följer med hem för att träffa svärfar första gången.

Jag får armsvett av blotta tanken.

* * *

Ni noterar ju själva att Hagges blir intervjuad i tv av Big Al.

Jag vill bara tillägga:

Fan vad coolt att heta Boris Hagelin!

* * *

Hyserman, no sweat.

Här håller vi alltid koll på flera matcher samtidigt och vill du rapportera från The Joe är du hjärtligt välkommen.

* * *

Ungen som skrek till Lightning-supportern är förmodligen Gris-Olles dotter, hur absurd nu tanken att han skulle kunna ha en sån än känns.

* * *

Nu ska jag, i väntan på period 2,  sitta och längta efter Varpu och planera en hockeyrelaterad road trip jag planerar i februari eller mars. Städer som St. Paul, St. Louis, Chicago, Nashville, Columbus och Pittsburgh ingår i resplanen.

Later, folks.

Okej, nu är Biffen uppe ur gruvan.

Åtminstone tillfälligtvis.

Är Tampa på Garden måste man ju helt enkelt ta ett break, hänga av sig redskapen, toka soten ur ansiktet och knalla ut i solen.

Walk with me, please.

* * *

Precis som väntat fick Saurkraut-mannen diagnosen hjärnskakning efter Phaneufs monsterpropp i måndags och det betyder att Anton Strålman får göra sin Garden-debut med Rangers ikväll.

Vi får alltså avnjuta tre blågula blåskjortor (hm…) i den här matchen.

Det har inte hänt sen Markus Näslund var här med Henke och Fast Freddy Shoestring.

Bloggen gnuggar sina valkiga i oförblommerad förtjusning.

* * *

Passerar som vanligt Herald Square och Macy’s på vägen och den här tiden på året, tre veckor före jul, är det som att passera frontlinjen i slaget om Stalingrad.

Tänk er Drottninggatan sista helgen innan dopparedan, multiplicera med hundra, krydda med en skopa Vattenfestival, en hink fotbollsderby i Solna och ett par nävar Kiviks marknad.

Chockerande, faktiskt.

* * *

Strålman kommer att få spela powerplay också, meddelar Tårtan på ett osedvanligt uppsluppet pre game-möte med de murvlar han håller ungefär lika högt som Hardy Nilsson håller kollegorna hemma i Stockholm.

Själv hoppas Anton att han kommer känna sig mer bekväm än under de där tio minuterna han fick borta mot Florida för någon vecka sedan.

– Då kändes det inte riktigt bra, måste jag erkänna. Nu har jag hunnit träna mer och är förhoppningsvis inne i tempot på ett annat sätt, säger han.

Ja, jag har en stark känsla av att det blir succé. Strålle kommer göra mål, faktiskt.

* * *

Kör den feta Erland Josephson-stajlen ikväll också, men har bytt den svarta manchester-kavajen mot en brun mocka-dito.

Därmed har ett visst drag av Rolf Lassgård liksom smugit sig in i mixen också.

* * *

Tampa har haft det tungt på slutet.

Ja, så går det när man skickar iväg borlängegrabbar.

Ritola hade behövts nu.

* * *

Rangers, impregnerat i det som här borta kallas corporate culture, har förbjudit alla spelare och ledare att uttala sig om New York Times avslöjande att Derek Boogaard led av allvarliga hjärnskador, sannolikt till följd av alla smäller han fått i huvudet under sina slagsmål.

– Jag har definitivt åsikter i ämnet, men jag har blivit tillsagd att inte prata, säger exempelvis Avery till Times.

Tragedin, och det skandalösa i att de här slagsmåle bara ska fortgå utan någons om helst utvärdering, tigs alltså ihjäl.

The show must go on.

* * *

Springer in i Vigge när jag sådär en och en halv timme före matchstart genomför den promenad i omklädningsrumskorridorerna som börjar bli en trevlig tradition i det nya Garden.

Han har blått underställ och keps på huvudet och håller på och fixar med två klubbor.

– Ska du liveblogga ikväll, frågar han entusiastiskt.

Det ska jag.

– Vad bra, fortsätter han,  hälsa till bloggen.

Det är alltså er han hälsar till, så nu vet ni vem ni ska hålla en extra tumnagel för ikväll.

* * *

Det var en upplyftande glimt av vintage Ovie vi såg vid 2-3-målet i Scotiabank Place igår (ja, vi hade tv:n på nere i gruvan…).

Han tog alltså pucken i egen zon, störtade upp längs vänsterkanten, rundade Craig Anderson, fortsatte uppåt i banan med en Ottawa-back på ryggen, tvärbromsade, vände på nytt, gjorde en liten skottfint och prickade in den i nätet.

Rena Nisse Nilsson, ju.

* * *

Går som en annan Eken hit utan att ha ätit på hela dagen och måste således låta mig utfordras i kantinan på våningen under pressrummet.

Och nu sitter jag här och undrar hur man kan få en till synes trevlig panerad kavlstek att smaka gummistövel.

Ännu mer undrar jag hur Eken alltid kan äta här med sån iver.

* * *

Wall Street Journal, av alla tidningar, har en underbar liten stänkare om Hagelin idag.

Det visar sig att han var ett slags kulthjälte på sitt college uppe i Michigan och hade fans som under matcherna satt på läktarna och hojtade ramsor inspirerade av The Swedish Chef i Mupparna.

– Bork! Bork! Bork!, löd tydligen den populäraste.

Sensationella uppgifter.

* * *

Martin St. Louis hade kunnat spela in 500:e raka match, men i enlighet med lagen om alltings jävlighet fick han en puck i ansiktet mot Islanders i förrgår och tvingas vila för första gången på flera år.

* * *

Hagges kultstatus där uppe byggde, förklarar Wall Street Journal vidare, bland annat på att han hade kondition och speed tränare och spelare aldrig hade sett maken till.

– Våra spelare fick springa upp och ner för trapporna på fotbollsstadion i timmar: Det var verkligen stenhårt. Vi hade killar som spydde och svimmade. Men Carl förlorade inte ett enda race uppför de där trapporna på fyra år, berättar tränaren Red Berenson.

* * *

Salo-effekten dröjer i Leksand, host host…

* * *

Rangers vann NHL 12-varianten av den här matchen med 4-1 igår kväll.

Broadway Brad gjorde två mål och Eminger ett och sen satte Duby Duby Doo fyran i tom kasse.

Tampas tröstmål var det Downie som tryckte in, men det målet borde varit underkänt för ruff på Henke och jag skrek ganska högljutt åt domarjäveln.

* * *

Det låter som att Samme kan komma att spela Panthers bortamatch mot Bruins ikväll och sen, förhoppningsvis, är med här i Garden på söndag.

I så fall kan man konstatera att julen kom tidigt 2011.

Samme är en stor, stor Biffen-hjäte.

* * *

Rangers Winter Classic-tröja, såld i ett stånd precis utanför pressrummet, är så jävla snygg att jag överväger att köpa en.

Riktigt när jag skulle bära den är oklart, jag är ju en opartisk (well…) och objektiv (nåja…) representant för tredje statsmakten, men jag kanske sova den.

Sånt gillar väl tjejer, Julia och Åsa?

* * *

Tycker jag hör namnet Wolski i pressrummet hela tiden. Men han ska väl inte spela? Han SKA inte spela på den här nivån. Han ska sitta i Hartford och läsa Courant.

* * *

Åh, det hade jag ju glömt. Vigge värmer utan hjälm. Många extrapoäng i bloggen där,

* * *

Varpu är inte här ikväll heller.

– Väntar till Bergeheim kommer på söndag, meddelas det.

Mer finländare i fler lag, tack.

* * *

Det är inte bara Strålman som debuterar på Garden ikväll.

Vi har långvarige och klassiske kommentaorsspårsstammisen Granvista på plats nånstans här inne också.

Hela New York is honored by his presence.

* * *

Nä, nu tar vi och släpper pucken, va?

Låt det bli entertainment.

Vi hörs i pausera, tänkte jag.

Ja, jag har the graveyard shift i den så kallade gruvan just nu.

Det betyder att jag är överhopad med en hel bunt långa, tunga texter som måste vara klara den här veckan  och sedan ett par dygn tillbaka bara sitter jag här på mitt feta arsel och randar och randar och randar. Jag har överhuvudtaget inte varit utanflör lägenheten sedan jag kom hem från Toronto-matchen, faktiskt.

Så nåt bloggande finns det tyvärr inte tid för just nu.

Men kommentatorsspåret är öppet, så ska ni följa matcherna ikväll är det bara att osäkra revolvrarna.

Sedan återkommer jag från Garden imorrn kväll.

Det dracks tydligen inte så mycket grogg i Pebble Beach ändå.

Istället tog the powers that be snabbt och redigt beslut om att strukturera om hela ligan..

Systemet med två konferenser och sex divisioner skrotas helt.

Istället delas lagen, efter geografiska och tidszonrelaterade betingelser,  in i fyra konferenser – två med åtta lag och två med sju.
De kommer att se ut så här:

Konferens A: Anaheim, Calgary, Colorado, Edmonton, LA Kings, Phoenix, San Jose, Vancouver.

Konferens B: Chicago, Columbus, Dallas, Detroit, Minnesota, Nashville, St. Louis och Winnipeg.

Konferens C: Boston, Buffalo, Florida, Montreal, Ottawa, Tampa och Toronto.

Konferens D: Carolina, New Jersey, NY Islanders, NY Rangers, Philadelphia, Pittsburgh och Washington.

Alla lag i samma konferens kommer att mötas sex gånger – tre hemma och tre borta. Dessutom möter alla varandra hemma och borta en gång – som det ska vara i en riktig liga.

Till slutspel går de fyra första i varje konferens. Ettan möter fyran, tvåan möter trean. Sedan blir det konferenssemi mellan de två vinnarna och därefter väntar regelrätta semifinaler mellan respektive konferens segrare.

Bra eller dåligt?

Tja, det finns ett moment av orättvisa i det att de som tillhör en konferens med sju lag rimligen har det lite lättare.

Det brister också något i logiken i kategori C. Panthers och Lightning får sitta på sina plan och gnugga upp till nordöst ganska så flitigt.

Men som Per slår fast i kommentatorsspåret blir det fler fyrapoängsmatcher och mer fokus på kokande rivaliteter.

För lagen själva – om än inte nödvändigtvis för fansen – är slutspelsupplägget också betydligt mer gynnsamt.

Lag som Vancouver och Detroit slipper resa ihjäl sig i de första omgångarna och det är definitivt en fördel. Båda har genom åren kroknat efter att ha tvingats till för många sextimmarsresor och tidszonsomställningar

Sammantaget känner jag mig försiktigt positiv

* * *

Om matchen på Garden finns det inte så förfärligt mycket att säga.

Toronto spelade bra och NY Rangers var sega och därför blev det, helt rättvist, 2-4.

Ibland är en cigarr en cigarr, som dom säger.

* * *

Detroit då, Storbjörn? Det skulle bli ett festligt fältslag mellan två lag som verkligen vet hur slutspelshockey ska utföras.

* * *

Slipa grillorna, Strålman.

Det var min första tanke när Phaenuf proppade Saurkraut-mannen.

Den hårde Toronto-backen begick inga fel, det var en ren och sjysst tackling, men likafullt – jävlar vad det smällde.

– Och Saur är en sån som brukar resa sig snabbt. Vi får se hur det där gick, säger Henke Lundqvist med en grimas.

Ja, det får vi – och mig skulle det förvåna mycket om inte Tårtan tvingas slänga in sin svenske back mot Tampa på torsdag.

* * *

Jag får för övrigt intrycket att Storbjörn är den mer försiktige och Lillbjörn den mer självsäkre.

Stämmer den analysen på kommentatorsspårets Beantown-favoriter?

* * *

Får äran att avslöja nyheten om den nya konferensindelningen för Henrik Sedin.

– Ja, säger han, spontant låter ju det positivt. Sedan får vi väl se om det här stämmer.

Menar herr lagkaptenen, undrar jag, att han inte litar på mina utsagor?

– Nej, skrockar han, man vet aldrig med journalister…

Ha!

* * *

Beklagar, Per. Har inte hunnit läsa Times artikelserie om Boogard.. Men tack för rekommendation.

* * *

Tack för det kloka klargörandet, Phillysteen. Jag satt och funderade vad för slags pusslande som väntar om Coyotes lämnar öknen för Quebec, men givetvis – då blir det sju lag i konferens A och åtta i konferens C. Klart som korvspad, ju.

* * *

Synd man inte visste att Leafs tränade i Central Park igår.

Där missades ett fashion statement av guds nåde.

– Det var ju så fint väder så jag fick köra med solbrillor hela träningen, berättar Monstret.

Den trenden tycker jag Mister Gustavsson kan sätta inne i NHL-rinkarna också,

* * *

HBO har fortfarande inte insett det exotiska värdet av att filma Henke när han intervjuas på sitt modersmål, så nej – ännu har Biffen inte lyckats göra något avtryck i 24/7.

Men dansen har precis börjat.

* * *

Nu, när de så oväntat snabbt lyckats ta beslutet om , nu tar nog Burkie och Stealth-flygaren ändå fram konjagarna.

Själv ska jag äta en smörgås, röka en cigarett och titta på Sons of Anarchy.

Men jag är med er i anden, gubbar.