Slut, Leafs sätter 4-2 i tom kasse.
Mer kommer vad det lider.
NY Rangers – Toronto 2-3 (Period 2)
* * *
Så det kan gå.
Rangers gör inte ett rätt på hela perioden, blir mer eller mindre utspelade och hamnar i 3-0-underläge.
Då känns det som att matchen är slut.
Sen lyckas Anisimov klappa in en slumppuck. Med det får det tidigare helt stillastående hemmalaget plötsligt liv, jagar fram några utvisningar och till slut får Kjelle Brus Gaborik i 2-3-pucken också.
Nej, inte mer rättvist än avtalet amerikanska armén försökte få hövding Satangai att skriva på i Macahan.
Men det är upplagt för en dramatisk tredjeperre och det tackar vi för.
* * *
Skandal, jag glömde ju den inledande resultatraden i första inlägget.
Det är som att glömma ladda bönor när man brygger kaffe och ska aldrig mer upprepas.
* * *
Ojvoj, Monstret är i fjärde minuten ute och simmar som en Lars Frölander bakom kassen, men hinner tillbaka i exakt rätt tid.
Det är speed i dom där nya benskydden.
* * *
Ah, jag trodde Samme skulle spela för Panthers ikväll. Det måste hända snart. och han måste göra rungande braksuccé, så jag får kasta mig ut till LaGuardia och flyga ner.
* * *
Nog är det ändå egenartat att Rangers-spelarna lyckas vara så sanslöst orörliga under första halvan av perioden.
Skällde Tårtan så dant att de blev alldeles förlamade?
Pojkar, för fan, you’re on TV!
* * *
När Connolly gör 2-0 zoomar de in Leafs-papporna på monitorerna .
De har alla matchtröjor och highfajvar varann så det skvätter om det, de grånande männen.
Det är en fin syn.
* * *
Nu tror jag Burkie får dricka groggarna för sig själv. Efter 3-0 tog Stealth-flygaren sin cigarr och gick ut i trägårn för att mobba Garth Snow istället.
* * *
Garden faithful håller sig till och med för goda för att hojta om sloppy seconds när Phaneuf har pucken.
Då vet man att inte heller dom är på hugget.
* * *
Han från Toronto som ser ut som Tomas Ros skrynklar ihop ögonbrynen när Rangers reducerar.
Det känner man igen…
* * *
Är Elisha här by the way? Det vore en nåd att stilla be om.
* * *
Det blir Boston mot San Jose i final i vår. Och Boston vinner igen.
* * *
När fan blev Lupul så här bra?
* * *
Ja, okej, det kan bli Chicago eller Detroit också. Men Boston vinner i alla fall.
* * *
Nu jävlar händer det grejer.
Kederstedt från Svenskan dyker plötsligt upp vid min stol och frågar om jag vill ha kaffe.
Nu löser jag prenumeration på systertidningen.
* * *
Som någon säger här intill. Capitals borde ha anlitat Craig MacTavish istället. Det här går ju inte.
* * *
Stalltipset är fortfarande att Leafs tar det här, dom är alltjämt lite piggare än blåskjortorna – eller vitskjortorna, som vi väl ska säga ikväll.
Kessel står för avgörandet.
Nu ska jag njuta av det kederstedtska kaffet och bespetsa mig på en bra presskonferens med Tårtan.
Slutrapport kommer, som ni vet, när allt annat är undanstökat.
Man kan nog anta att HBO får bra material i den här pausen.
När det enda godkända blåskjortorna gör på en hel period är att döda utvisningar med viss effektivitet har Tårtan rimligen ett och annat att säga sina spelare.
Sämsta insatsen på länge, skulle jag vilja slå fast..
Desto roligare är det att se Leafs.
De är hungriga och kvicka och forecheckar sönder hemmaspelarna.
Det kan ha varit några Sudden-uppvisningar 05-06 jag glömmer, men så här bra tror jag aldrig att jag sett Toronto.
* * *
Kloka synpunkter om serielunk kontra slutspelselektricitet, ZDavid.
Exakt så är det. Utan vardag vore helgen inget särskilt.
* * *
Han har inte behövt slita ut sina nya benskydd precis, men Monstret ser stabil ut.
* * *
Behjärtansvärda barnfonden Garden of Dreams hyllas ikväll och jag förstår ju det gulliga i att de låter en liten gosse göra påannonsen om the woooorld’s most famous arena.
Men det blir lite fel också. Det här är NHL, inte friluftsdag med Unga Örnar.
* * *
Tufft av prusten att hoppa över åtminstone två viktklasser och ge sig på Rosehill.
Han är en betydligt svårare sparringpartner än det poetiska namnet antyder.
* * *
Däremot är barnkören som sjunger nationalsångerna riktigt sensationell.
Jo, käre konsertpianist – gamle Biffen får rentav nåt hårt i halsen, blödig som han är.
* * *
Men varför får inte Colton spela längre? Honom hade inte ens Prusten vågat ge sig på.
* * *
Tänk, att Rangers spelar i bortställen…
* * *
Plötsligt gör det ont i vänster axel. Det tycker hypokondrikern inte om. Nu kommer hjärtinfarkten, den en fet Erland Josephson förstås bara går och väntar på..
* * *
Den kanadensiska närvaron i Garden behöver man inte fundera över, den är mycket tydlig både under nationalsången och vid Fransons mål.
Garden faithful gör ett desto sömnigare intryck.
Dom verkar nästan tycka att det här bara är nåt slags serielunk…
* * *
Bobby Baccala är på läktaren ikväll.
Fan så coolt!
* * *
Det börjar se ut som att Anton Strålman fick 900 000 dollar för att spela tio minuter.
Räknar jag rätt blir det över en halv miljon kronor i minuten. Hygglig timpeng, kan man säga.
* * *
Storbjörn, vilken är att få se dig referera mästarna i kommentatorsspåret. Var inte blyg, ös på bara.
* * *
Nu har smärtan i axeln släppt. Jag kanske överlever. Men om nu ska checka ut vore ju Garden stället att göra det på, with the boots on och allt.
* * *
Det är lite Kjell Brus över Gabby Gabby Hey ibland.
Ja, ni minns väl Kjell Brus – sjuttiotalshjälte i det Leksand mitt hjärta brukade slå för.
Han var också för smart för sina egna medspelare emellanåt.
* * *
Vad tror ni, har Burkie och Stealth-flygaren tagit första gemensamma drinken till den här förstaperioden borta i Pebble Beach?
Det är mitt tips.
* * *
Själv ska jag nu sitta här och tänka på hur gott det skulle varit med lite kaffe.
Vi hörs snart.
Serielunk har guld i mund.
Typ.
Som jag nämnde i nåt inlägg nyligen känns det som det bara var häromdagen vi satt på stolarna och småhoppade av upphetsning över att säsongen 2011-2012 äntligen hade börjat, men vi har alltså redan borrat oss så djupt in i december att vi genomlever just serielunk.
Ibland är det just så oinspirerande och tråkigt som det låter, men lika ofta kan jag känna att det är den sortens matcher – vardagskvällstillställningar inklämda mitt i schemat – som är hockeyn, och NHL:s, verkliga själ.
De känns lätt diffusa på förhand är sällan särskilt händelserika och ingen, mer än möjligen turister som ser sin första match, minns dem efteråt
Men de ska ända spelas och de ska ändå ses och det är på något sätt i denna hockeyns – relativt – oglamorösa vardag, snarare än i de heta tv-drabbingarna, det blir som mest på riktigt.
Så det är ändå en peppad blogg som här och nu proudly presents:
Serielunk mellan Original Six-lagen Rangers och Maple Leafs.
Häng med, vettja.
* * *
När jag lämnar holken på 38:e för den omänskliga prövning det den här tiden på året innebär att ta sig från östra till västra Manhattan kommer dörrmannen Simon fram och säger att han verkligen gillar Hagelin.
Därmed har vi empiriskt bevis för att Hagge verkligen slagit igenom i Gotham, för Simon är ett av den typiska New York-sort som anser att den man älskar agar man – eller snarare misshandlar grovt – och för att en blåskjorta ska föräras tyngre ovationer än en sån där Don Corleone-nickning krävs ett egentligen hat trick sju matcher i rad.
* * *
Å andra sidan är det som sagt Maple Leafs som besöker Garden ikväll och då blir det aldrig riktigt genuin serielunksgråhet. Därtill krävs att ett Florida, Carolina, Columbus eller Calgary kommer hit och harvar.
Leafs har, som minnesgode Prytzen påpekar , alltid varit en Garden-gäst som legat mig rätt varmt om hjärtat,
Det är i och för sig inte längre lika skoj som när Sudden – eller, för att ta i ordentlig, Fast Freddy Shoestring – var med, men laget har en särskild aura, innefattar några härligt polariserande profiler och drar alltid en skrälldus kaxiga fans
Nu är dom ju dessutom bra, som det verkar alldeles på riktigt, så just den här måndagen får Rangers
* * *
Den andre dörrmannen på Simons skift, Bazil, håller som bekant på Islanders, och säger överhuvudtaget inte så mycket längre.
När jag kommer trampande genom lobbyn suckar han bara, ruskar på huvudet och muttrar:
– Måste jag se dig?
Det är ungefär som när jag var gift…
* * *
Som så många andra lag passar Leafs på att genomföra den årliga papparesan när de ska hit till New York.
– Ja, farsan var först med till Boston och sen hit till New York igår. Då tränade vi i Central Park. Det var väldigt coolt, berättar Calle Gunnarsson när jag råkar springa på honom under en typisk biffpromenad i Gardens environger två timmar före matchstart.
Sedan låter den gode närkingen, något oväntat, bli att nämna Allsvenskan hemma i Sverige.
– Ja, man får ju vara lite sjysst. Men vi kan ta det efter matchen, flinar han.
* * *
Dom skojar inte när dom säger att Gabbe Landeskog kommer att bli en av den här ligans allra största inom några år.
Helvitte vad bra han var mot Wings igår.
* * *
Närkingarna ska dock veta att slår i luften när dom försöker knäcka mig med Örebros senaste seger.
Sedan dom sparkade Christer Olsson och Niklas Eriksson är det svår kris i min livslånga relation med Leksand och för närvarande bryr jag mig inte ens om dom som får på truten av Mora i nästa omgång.
* * *
Ikväll vrider HBO på kranarna för fullt; inspelningarna av ”24/7” börjar på allvar nu.
Det betyder, förhoppningsvis, att vissa showmän i laget – till exempel han med nummer 16 på ryggen – bjuder på några extraordinära dansnummer.
Det betyder också att papa Biffen inleder arbetet för att komma med på ett hörn någonstans.
* * *
Den vanligaste invändningen mot mitt förstklassiga förslag på ny är, ser det ut som, att Pennsylvania-rivalerna Penguins och Flyers hamnar i olika divisioner.
Fine, jag hör er. Det är inte optimalt. Men personligen tycker jag drabbningarna mellan Pens och Caps är ännu roligare, så jag står tjurigt fast vid mitt utkast.
Å andra sidan spelar det ingen roll vad vi säger och tycker här,
Allt bestäms av dom bredaxlade gossar som garanterat hugger in på Kaliforniens finaste biffar (no pun intended…) i Pebble Beach ikväll.
Åh, som jag skulle vilja sitta med framåt småtimmarna, när Burkie tagit av sig i skjortärmarna och lättat på slipsen och häller upp den riktigt fina konjaken i Stealth-flygarens glas…
Det är egentligen såna stunder jag är gjord, och finns, för.
* * *
Dion Phaneuf gör inte bara en bra säsong. Enligt coach Wilson har han visat att han är ligans bäste back – by a country mile.
Är inte det en lätt överdrift?
* * *
Provar ikväll ny stajl med svart polo och svart manchesterkavaj och känner mig som en fetare Erland Josephson i ”Scener ur ett äktenskap”.
Klart coolt.
Huruvida funkar som hockeytittaroutfit återstår att se – och man vet aldrig, det kan vara som den inte helt entusiastiske signaturen Axel säger också: Jag kanske bara försöker se vuxen för att kompensera hur illa det var förr…
* * *
Ikväll ska Dion dessutom möta Avery och då brukar han vara upptagen med annat än att vara världens bäste back, om man säger så.
* * *
Pittsburgh mot Boston i Consol ikväll.
Ojvoj.
Det är rena Ali-vs-Frazier- och Borg-vs-McEnroe-given det.
Ni rapporterar, va?
* * *
Det roligaste med NHL 12-tappningen av den här matchen, avgjorde igår kväll, var att Henke slogs med MacArthur.
Skulle se ut det.
Som Fast Freddy brukade säga:
– Henke i fajt? Han skulle hålla upp händerna och ropa ”inte ansiktet, inte ansiktet”…
För övrigt vann Leafs klart, men EA Sports löjlar sig ju också. Så fort ett kanadensiskt lag har lite framgång blir de, när man laddat ner senaste rostern, så jävla bra att de skulle krossa CCCP – och i mål står plötsligt en Hasek multiplicerad med 40.
* * *
Slaget om Southeast, mellan Washington Florida, vill jag givetvis också höra allt om i kommentatorsspåret.
* * *
Plötsligt kommer det en kopia av Front 242-Åke – också känd som Tomas Rose – lufsande genom pressrummet.
Det är nästan så jag börjar diskutera Mattias Weinhandls vara i OS-truppen på ren Pavelsk hund-instinkt.
Men mannen visar sig vara tillrest Toronto-murvel och reagerar inte ens när jag visslar lite på ”Rhytm of Time” i hans riktning.
* * *
Egenartat nog spelar Rangers i dom vita bortställen ikväll.
Det lär bero på att Leafs tvingades spela i de blå tröjorna mot Boston häromkvällen. Sedan reste de direkt hit och mer än ett ställ vill de inte ha med sig på sina roadtrips.
Ska vi slå vad om att jag, trots den förklaringen, kommer att få frågor i ämnet under kvällen…
* * *
Det första jag ser när jag kliver ut på läktaren är fyra landsmän med vikingahjälmar i blågult tyg på hjässorna och jag kan inte låta bli att undra hur diskussionerna går i såna sällskap innan resan över Atlanten.
– Ah, vi ska ju på hockey. Vi tar med oss vikingahjälmarna till New York.
Eller vad?
* * *
Själv har jag inte alls emot tröj-rockaden. Vi ser det vita stället så sällan här. För att inte tala om hur sällan vi ser Leafs klassiska blå.
* * *
Av värmningen att döma blir det, något otippat, Fedotenkos kväll ikväll.
* * *
Eken är i Gävle och Varpu i Brooklyn, så jag får försöka underhålla mig själv på pressläktaren ikväll. Och blott drömma om kaffe. Hur kan dom överge mig på det sättet?
* * *
Nej, nu åker vi.
Må det slå gnistor om serielunken.
Jag ber att få återkomma i första paus.
Nu på måndagsmorgonen möts NHL:s Board of Governors i Pebble Beach i Kalifornien – ja, ägarna vet att välja angenäma ställen att träffas på – för att diskutera den hetaste frågan på länge:
Realignement.
Det vill säga divisions- och konferensindelningen från och med nästa säsong.
På bordet finns ett enkelt förslag som går ut på att Detroit och Winnipeg helt sonika byter plats och ett krångligare som går ut på att vi får bara fyra divisioner, två med sju lag och två med åtta.
Båda är lika dåliga, tycker jag.
Att placera Detroit i Southeast är en geografisk kullerbytta av rent horribla proportioner och att ha olika antal lag i divisionerna leder till orättvisor.
Istället borde ligan göra ett flertal rockader så att vi får den här mer logiska och riktiga divisionsindelningen
NORTHEAST
Ottawa
Montreal
Toronto
Buffalo
Detroit
ATLANTIC
Philadelphia
NY Rangers
NY Islanders
New Jersey
Boston
SOUTHEAST
Florida
Tampa
Carolina
Washington
Pittsburgh
CENTRAL
Chicago
Nashville
St Louis
Columbus
Minnesota
NORTHWEST
Vancouver
Calgary
Edmonton
Colorado
Winnipeg
PACIFIC (intakt)
Dallas
Phoenix
LA
Anaheim
San Jose
* * *
Now, jag förstår att Blue Jackets tycker att de i rent geografiskt hänseende borde ha minst lika stor rätt till en flytt österut, och mer skonsamt resschema, som Red Wings, men i Motown har dom väntat betydligt längre på den korrigeringen.
Dessutom, with all due respect: Vi som håller till här ute på kanten är avsevärt mycket mer angelägna om att få se mer av Wings än av Jackets.
Så Ohio får vänta, tycker jag
* * *
Några kommer skrika om att vi berövas klassiska rivaliteter, som Boston-Montreal och Boston-Leafs. Men i gengäld får vi mer av Pittsburgh-Washington och det är samtidens hetaste hatmöte. Dessutom finns det gott om gammalt bad blood mellan Red Wings och Habs och Red Wings och Leafs och de mötena har vi haft alldeles för få av de senaste decennierna, så det jämnar ut sig
* * *
Avalanche? Jo, dom kommer i kläm – igen. Men var ska vi göra av dom då? Det är ingen annans fel att de råkar bo i ett NHLskt no man’s land.
* * *
Inte oväntat men likafullt kul att så många hade synpunkter på min World Cup-trupp.
Jag lyssnar – mest på att det borde finnas mer plats för hårda och /eller defensivt säkra backar som Dogge Murray och Yellbear Hjalmarsson.
Samtidigt köper jag inte riktigt att Oliver och Adam skulle vara för fjuniga. Nästa höst, när den här fantasy-turneringen enligt mina beräkningar hålls, kommer ingen annan heller att känna så, misstänker jag starkt.
* * *
Fan, jag vill också åka till Pebble Beach. Det börjar bli väl kallt och mörkt här borta i öst. Har jag ingen liten chef som tycker att vi borde bevaka Governor’s-mötet?
* * *
Tootoo-Train spårar ur ibland, det får man helt enkelt bara acceptera…
* * *
Rangers väcker häpnad. Dom ÄR väldigt bra just nu, man får nog lov och slå fast. Samtidigt har Tårtan alldeles rätt i att påpeka att Blueshirts inte är något elitlag ännu.
De verkliga elitlagen är Boston, Pittsburgh, San Jose, Detroit, Chicago och – i alla fall ibland – Vancouver.
Sedan kommer några väldigt bra som jagar dem; Philadelphia, Washington, LA Kings och – ja – Rangers.
* * *
Det blir ingen lista idag; det känns inte som jag har tillräckligt med skoj material för en sån. Vi återkommer senare i veckan – eller nästa måndag.
* * *
Veckan rundas av med två finfina matcher. Först Colorado-Detroit, sedan Vancouver-Calgary.
Jag ska titta.
Ska du?
Tänk om slutspelet började nu, eller snarare om tabellerna skulle skulle se ut som de gör nu också i mitten av april.
Då skulle vi följande match-ups:
ÖST
Pittsburgh – Ottawa
Boston – Buffalo
Florida – Philadelphia
NY Rangers – Toronto
VÄST
Minnesota – Phoenix
Detroit – San Jose
Dallas – LA Kings
Chicago – St. Louis
Annorlunda, fräscht och roligt, inte sant?
Det kan förstås tyckas fullständigt poänglöst att ens tänka tanken. Vi är bara i början december (i och för sig inte så bara; otroligt att säsongen redan pågått i närapå två månader…var det inte förra veckan vi satt på premiär?) och det som händer just nu har mycket lite att göra med hur allting kommer att se ut när det blir allvar framåt vårkanten.
Men, tja, jag fick bara en liten flashback till forna playoff-draman just i kväll, började tänka på hur obegripligt kul det är när vi går in i första omgången och så började jag fantisera.
Rangers-Maple Leafs…jo, jävlar. Det vore nåt det.
* * *
Ledsen att jag inte kunna hålla någon live-konversation igång de senaste dagarna, och förmodligen inte heller kan förrän söndag kväll, men det är mycket nu.
Jag ser dock matcherna och ojvoj vad Red Wings imponerar just nu. Första perren mot Buffalo var ett fucking statement. Ge dom alldeles så lite, begå ett enda litet misstag och The Big Red Machine slukar dig.
Maj-juni i Motown…ja, jag fortsätter fantisera alldeles för långt i förväg.
* * *
Kung Henrik har börjat twittra och enligt nummer 16 gör han det tydligen som en dinosaur.
Klart underhållande.
Nu väntar vi bara på Zäta. Med ett twitter-konto skulle han ju kunna driva sina egna All Star-kampanjer…
* * *
Meh, vad är ankorna där borta i Kalifornien gjorda av för jädra snuttefiltstyg egentligen?
När de var uppe i 3-0-ledningen hade jag redan börjat fila på ett aktstycke om Boudreau-effekten, men så fort Jagr reducerade fick de tydligen panikångest och började ropa efter mamma och så gick allt åt helvete.
Lille Fridolf går ur askan i elden vad gäller det som brukar kallas ”den mentala biten”, that’s for sure.
* * *
Jag och twitter? Ja, jag vet att ni är några stycken som tycker att jag ska börja, men nä. Jag har stort utbyte av att följa andra, men som kanske framgått gillar jag att breda ut mig en smula när jag skriver. På 140 tecken hinner jag inte ens harkla mig. Det är inte Biffens format.
* * *
Apropå fantisera:
Inspirerad av Pro Hockey-Linus – som i veckan började febra om World Cup-scenarier i sin blogg i en tidning vi inte nämner här – har jag gått och tänkt på hur en Tre Kronor-trupp skulle se ut om man fick ta ut de bästa till en turnering kommande höst.
Efter rent löjeväckande tankemöda nominerar jag följande spelare.
(Brasklapp 1: Jag utgår från att Lidas, Homer och Alfie skulle ha tackat nej till en dylik turnering, även om de fortfarande vore aktiva till hösten).
(Brasklapp 2: Jag tar ut tre målvakter, åtta backar och 14 forwards och tycker ni det är för mycket får ni väl tycka det. Det här är Biffens World Cup…)
MÅLVAKTER
Henrik Lundqvist – NY Rangers.
Jhonas Enroth – Buffalo Sabres.
Johan Hedberg – New Jersey Devils.
BACKAR
Niklas Kronwall – Detroit Red Wings.
Jonathan Ericsson – Detroit Red Wings.
Erik Karlsson – Ottawa Senators.
Alexander Edler – Vancouver Canucks.
Victor Hedman – Tampa Bay Lightning.
Tobias Enström – Winnipeg Jets.
Adam Larsson – New Jersey Devils.
Oliver Ekman-Larsson – Phoenix Coyotes.
FORWARDS
Nicklas Bäckström – Washington Capitals.
Henrik Sedin – Vancouver Canucks.
Daniel Sedin – Vancouver Canucks
Marcus Johansson – Washington Capitals.
Alex Steen – St. Louis Blues.
Loui Eriksson – Dallas Stars.
Henrik Zetterberg – Detroit Red Wings.
Johan Franzén – Detroit Red Wings,
Gabriel Landeskog – Colorado Avalanche.
Patric Hörnqvist – Nashville Predators.
Mikael Samuelsson – Florida Panthers.
Viktor Stålberg – Chicago Blackhawks.
Patrik Berglund – St. Louis Blues.
Carl Hagelin – NY Rangers.
COACHER: Christer Olsson och Niklas Eriksson.
Det plågar mig att jag inte får plats med Yellbear Hjalmarsson, men utbudet av svenska kalasbackar är sådant att alla framtida förbundskaptener kommer att få ”angenäma problem” på den punkten – och så är det för få naturliga högerforwards, men det kan inte hjälpas.
Annars är det en jävligt kittlande trupp, tycker jag.
Kan tänka mig att ni har en och annan synpunkt på denna uttagning och jag lyssnar gärna…
P.S Det är ingen World Cup planerad. Vi bara yrar, jag och Linus…
* * *
Nu ska jag avrunda denna fredag kväll med ”True Romance” på blue-ray – och gnuggar redan händerna åt att få återuppleva den makalösa scenen med Walken och Hopper. Det är filmkost det…
Vill bara helt kort upplysa att ni missar nåt om ni inte kollar matcehn i Verizon Center.
Den är en enda ursinning urladdning från båda håll.
Underbart, faktiskt.
Penguins leder so far med 1-0 – och i Raleigh gjorde Skinner just, bara åtta sekunder före första pausvilan, 2-1.
Lille Fridolf behövde alltså inte gå arbetslös längre än en plogmaskinist i New York den kaotiska vintern förra året.
Nu är han plötsligt i Anaheim och det värmer mitt gamla hjärta.
Boudreau är, som jag tjatat om tidigare, en utmärkt person och en lysande och ska givetvis föra befäl i ett NHL-lag.
Jag är dessutom säker på att han blir omedelbar succé där borta i Disneyland.
Blotta kontrasten mellan hans livfulla personlighet och Carlyles blytunga surhet kommer att sätta fart på de haltande ankorna, Och det snabbt.
* * *
Vi hade alltså memorial för Big Mama Elaine och eftersom ett par hundra av New Yorks mest framstående festprissar återfanns i församlingen blev natten lång.
Väldigt lång.
Så jag är något trött och ligger efter med en del jobb som skulle ha gjorts under gårdagskvällen, så vi får se hur mycket aktivt bloggande det blir ikväll.
Men ni vet att kommentatorsspåret står på vid gavel.
* * *
Jag hade tänkt skriva nåt om att Ducks-ledningen tog alldeles rätt beslut som fockade Carl Gustaf Lindstedt-mannen och jag tror fortfarande att det är väldigt nyttigt för såna som The Finnish Flash och Getzlaf att efter så många år få höra en ny, betydligt muntrare stämma.
Men samtidigt fick jag humbling perspektiv på dylika avsked igår.
Niklas Eriksson är en av mina bästa vänner – dessutom känner jag Chrille Olsson väl – och att se såna kanonpolare drabbas av så brutala slag gör verkligen ont.
Så här ska det inte jublas när någon blir sparkad.
* * *
Vi har en serie finfina matcher på menyn ikväll, med Capitals-Penguins som särskilt läcker utropstecken.
Det var i och för sig något år sedan en fightnight mellan Crosby och Ovetjkin verkligen fick pulsen att rusa, men när de nu ställs mot varandra för första gången sedan Winter Classics i januari bordet det kunna bli lite elektriskt igen.
Och så väntar vi ju på Dale Hunter-effekten.
Jag håller koll på den och Rangers batalj nere i Carolina och hoppas att ni hjälper till med rapporter även från andra arenor.
NY Rangers – Pittsburgh 4-3 (Slut)
* * *
Nu får man passa sig så man inte blir bortskämd här.
Det här var andra kanonmatchen på raken på Garden och igen; under de sex år jag suttit i the woooorld¨s most famous och blängt på Rangers kan antalet dubbelgivar av den strålande sortens räknas på en gammal slaktares fingrar.
Risken är uppenbar att det blir en svår letdown när nåt Florida eller Winnipeg kommer hit och ska tråka.
Men låt oss för bövelen inte tänka på det, låt oss vara chockartat glada över att det är så här det ser
* * *
Ledsen att det här sista inlägget tog sån skandalöst lång tid att få publicerat, men vissa kvällar måste den som ska leverera NHL-texter till en svensk rikstidning jobba som en slav på bomullsfälten i Mississippi på 1830-talet..
Se sportbladet.se för exempel denna morgon.
* * *
Nej, det är inte Calle Johansson som blir assisterande åt polaren Hunter, riktigt så roligt ska vi inte få ha. Det är, bekräftar Washington Post, Jim Johnson.
* * *
Henke kom i tid till dagens match, kan vi meddela.
Förbannad blev han ändå, på Sopranos-karaktären Vitale.
– Han var på mig tre gånger på några sekunder. Så det brann till. Men det var dumt, en målvakt ska inte ta såna utvisningar, säger han.
Ah, när det nu ändå slutade så bra kan herr kung gott vara stolt över att han markerade att det får finnas gränser.
* * *
Nå, ni såg ju till sist hur intresserade domarna var att av gynna Pittsburgh.
Det där är bara snicksnack, dom dömer efter bästa förmåga och försöker inte gynna någon, såklart.
För övrigt:
Ska man klaga på nåt hos hemmalaget en sån här gloriös kväll är det väl det rent bisarra att dom får så lite uträttat i två raka fem-mot-tre-lägen.
* * *
Han har spelat, what, fem matcher – och stod trots allt för två assist ikväll.
Ändå är de som bevakar Sid The Kid så dryga att de efteråt måste fråga om han har kört in i väggen.
– Nej, så känns det inte, svarar han tålmodigt.
Själv hade jag bett vederbörande att gå och fucka sig själv.
* * *
Hagge Hagelin alltså…jag kan inte riktigt komma över hur oblygt och oförväget och coolt han går in och spelar i de här matcherna.
– Jag har spelat likadant i hela mitt liv, säger han matter-of-factly, som om det bara därför vore den enklaste saken att göra likadant i världens bästa liga.
* * *
Mitt tips är att det är en Asham med mycket oförlöst vrede som får gå och lägga sig hemma
Verkligen synd att det inte var ojämnare på slutet…
* * *
Om ni hörde mina bandupptagningar från efter-matchen-intervjuer med Henke skulle ni undra varför jag lagt ett soundtrack med dånande techno till hans svar.
Det har jag emellertid inte
Det råkar bara vara så att de placerat Henke alldeles intill dörren till det gym där spelarna relaxar efteråt och i det kör dom dunka-dunka så det rister i väggarna.
Att PR-Brendan försöker hålla dörrarna stängda hjälper inte, det kommer ständigt nån materialare eller nån Sean Avery och öppnar dom igen och där får vi stå med händerna kupade runt öronen för att höra vad Lundqvist har att säga om sina handgemäng.
* * *
Nej, hörrni, godnatt och tack för den här fina kvällen.
I morgon hålls, äntligen, en stor memorial för Elaine på en teater på, så det blir hockeyfri onsdag för Biffen.
Men på torsdag rockar vi igen.
Hallå, jag har inte avlidit.
Mycket att skriva just nu bara.
Kommer en sista skvätt här om en stund.
