NY Rangers – Ottawa 0-1 (Period 1)

* * *

Snön faller och Rangers med den.

De ligger visserligen bara under med 1-0, men om de inte spelar bättre än under de här 20 minuterna finns inte en sportkepa att de ens får några tröstmål.

Offensiven är ju så blodfattig, fantasilös och rent apatisk att Craig Anderson skulle kunna gå ut och köpa en korv utan att det skulle göra någon skillnad.

Tvi, säger jag, tvi!

* * *

Det slår inte direkt gnistor om Senators heller, men det finns åtminstone lite kreativitet och aggressivitet när de passerar rödlinjen.

Och Alfie, visst ser han betydligt yngre ut än han är?

* * *

Halloween infaller först på måndag, men somliga har redan börjat fira.

I tröja nummer 44 i Rangers är det till exempel en lallare som heter Eminger som låtsas vara NHL-spelare.

* * *

Ett par sekunder efter målet kommer det från läktarplats:

– We want Avery.

Så låter supporterfrustration.

* * *

Vet inte om det beror på alla svenska turister, snöångest eller bakfylla, men det var mer tryck i mitt vardagsrum i morse – där jag var ensam – än bland de sjutton tusen här inne just nu.

Fan, på sån här klassisk Tipsextra-tid ska väl fyllskallarna ha hunnit komma i stämning?

* * *

NYR, du vet att man jinxar Henke om man kommer med såna där profetior, va? Det är en gammal sanning i den här bloggen.
Dock:

Det funkar inte om man, egentligen, håller på motståndarna. Så fungerar inte världen, helt enkelt.

* * *

Den armbåge Boyle ger Rundblad just som han kommit tillbaka ut på isen är ju klart mycket värre än den ”boarding” han först åker ut för.

* * *

Magnus, jag skulle hundra gånger av hundra ta din skånska dimma framför det här förbannade snön.

Men Wild-fan…hur blir man det? Och varför?

* * *

Det luktar pannbiff med lök på pressläktaren.

Mycket oväntat.

* * *

Ledsen Dunvil, men Frölunda behöver inte spara något tröjnummer åt Alfie. Om han inte spelar med Senators nästa säsong är det för att han lagt av – och alldeles oavsett kommer han att bo kvar i Ottawa.

* * *

Jo, lill-X:et leder med Tårtan-elden när han gör sig skyldig till en så grov overturn.

* * *

Schauben, man kan nog visst påstå att Richards under sina år i Dallas var en franchise-spelare.

Själv tycker jag att han är – eller åtminstone var – en av de mest begåvade playmaker-snillena i hela ligan.

* * *

Erik Karlsson är en underhållande hockeyspelare att titta på och det gläder mig att han fortsätter rada upp poäng, nu i form av en assist på Chris Neils mål.

* * *

DonEnrico, mitt intryck av Renney är att han är vad som kallas ”player’s coach”, så om Omark visar rätt attityd och tar i på träningarna borde han definitivt ha chansen att ta tillbaka sin plats i laget.

* * *

Varpu har, klokt nog, stannat hemma i Brooklyn så jag får inget kaffe i den här pausen.

Jag hoppas ändå att jag har spirit nog att återkomma med nytt inlägg i nästa paus.

Se det snöar, se det snöar, det var väl…nä, så jävla roligt var det  inte.

Men faktiskt helt sant.

Vi har fått en väldigt tidig påminnelse om att det är en vintersport vi sysslar med.

Redan tidigt i morse började säsongens första, perverst tidiga northeasterer slita i fönsterrutorna hemma i holken och nu råder full snöstorm på Manhattan.

Desto angenämare är det ju då att få krypa in i ”nya” Garden, se en match mellan Rangers och unga svensklaget Ottawa och glömma att det blir vår först om sex månader.

Är ni med mig och glömmer, nu när klockan hemma i Sverige är tidig och allt?

* * *

Jag får ibland en tvångsmässig lust att kasta nycklarna i East River när jag går över Brooklyn Bridge och fanimig:

Det är nåt lika patologiskt över Tårtans mixtrande med kedjeformationerna.

Vad tror ni händer idag?

Han skiljer på Gabby Gabby Hey och Brad Richards. Gabby får istället Erik Christensen (!) som center i förstakedjan och Richie tar plats mellan Duby och Callahan.

Kort sagt:

Efter hela åtta matcher har drömduon Gaborik-Richard fått tillräckligt med chanser att utveckla nödvändig kemi.

* * *

Det förfärliga vädret hade kunnat göra resan från coola East Side till Garden till ett oöverstigligt helvete. Manhattan slutar liksom fungera såna här gånger.

Men Biffen har koll på meteorologin och såg redan igår kväll till att beställa car service och gled istället in på en räkmacka.

Den sortens handlingskraft hade ni inte räknat med från det här hållet, eller hur?

Frågan är bara hur jag ska ta mig hem om några timmar…

* * *

David Rundblad och Mika Zibanejad delade inte bara hotellrum i Ottawa under en och en halv månad.

Den senare var kartläsare åt den förre när de försökte köra bil där uppe i den kanadensiska huvudstaden också,.

Så nu, när Zibban skickats tillbaka till Djurgården,  är det lite tomt och, framförallt, vilset för Rundblad.

– Ja, jag saknar honom, men alla andra killar i laget är så bra att jag inte tror att det ska behöva bli några problem, säger den nyblivne 21-åringen till Garrioch på Ottawa Sun.

Nå, huvudsaken är ju att han inte är vilse på isen och det framgår det i samma artikel att lagledningen inte anser att han är.

Risken att svensken ska behöva t genomlida en lärotid i AHL verkar ha eliminerats.

Coach MacLean:

– David har jobbat på sin defensiv och blivit en riktigt bra spelare. Om han fortsätter utvecklas på samma sätt finns det ingen anledning att ändra hans status som NHL-spelare.

Cool.

Själv har jag bott här i snart sju år och helt missat den nya generation svenskar som nu etablerar sig i NHL, så det blir min Rundblad-debut idag.

Jag ser fram emot den.

* * *

En tråkighet med nyordningen i Garden är att de byggt bort möjligheten att gå ett varv runt arenan inne på läktaren; de där avsatserna mellan sektionerna längst ner finns helt enkelt inte längre.

I gengäld är de nya stolarna längst ner bredare. Jag provade nyss, under en ensam stund inne The wooooorld’s most famous arena, och kunde för första gången slå mig ner utan att behöva knö, pressa och skruva ner min stora röv.

Det kallar jag framsteg.

* * *

Senators kommer att få problem med hemfärden ikväll de också. No chance att några plan lyfter i det här pisset.

Så gossarna från Kanada har en lördagkväll på Manhattan att se fram emot, stackarna…

* * *

Viss sjukdomsinsikt verkar Tårtan ändå besitta.

– Om vi ska få stadga som lag, då kan man inte hålla på och ändra så mycket i kedjorna som jag gjort. Det blir lätt kontraproduktivt, sa han till den lokala murvelsamlingen efter träningen igår.

Att han likafullt fortsätter?

Jamen, jag sa ju det;  det är som när jag vill slänga nycklarna i floden.

Tvångsmässigt.

* * *

Senators har kallat upp Lehner till den här matchen också. Vore rätt coolt om han fick spela. Då skulle han få mäta sig med förebilden som hans egen farsa målvaktstränaren en gång hade som elev.

* * *

Som Brooksie skriver idag:

När Tårtan pitchade Richards för Dolan i somras, och till slut fick ägaren att hosta upp 60 miljoner dollar för den förre Tampa- och Dallas-stjärnan, tror någon att han antydde att han skulle splittra Gabby och Richie då?

* * *

Jag vill knappt tänka på att Page Six Sean spelade med Whale igår. Det känns förnedrande.

* * *

Boston på sistaplats i östra konferensen…nu snackar vi bakfylla av midsommar 85-kaliber.

* * *

Producenterna bakom 24/7 lär förresten vara så lagom nöjda med att Avery fått lämna Broadway. Det är ju som att få tillstånd att följa Oasis bakom kulisserna – och så lägger Liam av veckan innan man börjar filma.

* * *

Gamle Biffen är trött och irriterad idag, trots match och Rundblad och allt.

För tror ni inte på fan att ungjävlarna som bor under mig hade fest i natt också, med dunka-dunka på högsta volym – till halv sex nånting.

Händer det en gång till kommer de våldsamheter Shanahan får studera på sina videosnuttar att framstå som Mumindalen.

* * *

Erik Karlsson, i långt hår och utan hjälm på värmningen, känns bara mer och mer ”Entourage” för varje gång jag ser honom.

* * *

Det räcker med en kort liten promenad genom de nyrenoverade korridorerna bakom läktarna för att förstå att svensk invasion pågår.

Det är landsmän precis överallt.

* * *

Erixon och Rundblad, var inte de bästa polare i Skellefteå? Det är förmodligen därför de åker och flinar åt varann på värmningen.

Nu håller vi koll på vem som vinner den matchen i matchen.

* * *

Rangers gör nog bäst i att spela bra, och vinna, idag. Annars bubblar hela den här Avery-affären att bubbla upp till ytan igen och innan vi vet ordet av är det revolt här inne, komplett med högljudda krav på både Tårtans och Stealth-flygarens avgång.

Jag har dock en känsla av att Senators tar det här idag.

We’ll see.

Nu ska jag krama en stor prilla Ettans Ljunglöf och sen åker vi.

Vi hörs i första paus, som vanligt. 

NY Rangers – Toronto 2-4 (Slut)

* * *

Rangers fina, nästan ovala omklädningsrum är så nytt att det fortfarande luktar målarfärg.

Men den gamla odören av besvikelse tränger ändå igenom.

Så går det när man uppträder som Blåskjortorna i den här hemmapremiären och slutar spela efter 20 minuter.

Då får man leva med känslor som är lika bistra oavsett om man får byta om i en kabyss som skulle kunna vara lounge på ett kasino i Vegas eller på en träpall i en iskall Cramo-bod utanför uterinken i Svappavaara.

* * *

Hela, eller åtminstone nästan, hela Garden när hemmahjältarna står och trampar vatten i tredje:

– We want Avery, we want Avery, we want Avery!

Ojvoj.

* * *

Kommer ut på åttonde avenyn och holy fuck!

Det är snö i luften.

Då blir det slagsmål om de få lediga taxibilarna, själv får jag en först efter att ha gjort ett Kessel-artat ryck rakt över 34:e gatan.

Tur man inte ska ner och ockupera Wall Street.

* * *

Underligt nog är det ingen som frågar om de där Avery-ramsorna under Tårtans presskonferensen…

* * *

Även gästerna har fått nytt omklädningsrum och Monstret jublar.

Eller…det gör han kanske inte, men han gillar uppgraderingen.

– Verkligen. Här var riktigt sunkigt förut, konstaterar han.

Ännu mer gläder det honom att han fick tag i snus Barclay Rex när Calle G ringde Papa Biffen häromdagen

– Ja, mitt snus hade tagit slut så jag var tvungen att hålla på med amerikanskt Skoal ett tag och det går ju inte.

Nej, det gör det verkligen inte.

* * *
Jag håller med Tikkanen, tv-kommentatorn – vem det nu var – står för höstens one-liner när han vid ställningen 8-9 konstaterar:

”Nice to see The Flyers have their goaltender problem sorted out”…

* * *

Eftersom rummet är ovalt kan jag inte längre påstå att Henke sitter i ”sitt hörn”  – och om jag ändå gör det vill ha skäll direkt, ok?.
Däremot kan jag konstatera att han, som alltid vid förluster, är svårt deppig.

Den här gången framförallt på sig själv.

– Jag var inte så koncentrerad som jag borde vara och spelade sloppy. Bättre än så här måste jag vara, menar han.

* * *

De unga grannarna en våning under mig har fest. Igen.

Kris Newbury hitåt, tack.

* * *

Vi har som bekant sett Leafs börja bra förr, men som Monstret konstaterar…

– Vi lärde oss mycket av vad som hände förra säsongen.

Ja, det känns som det finns mer stadga och tyngd och mental mognad i det här lagbygget.

Kanske, kanske kan det ändå bli en hygglig säsong för den eviga gåtan från Big Smoke.

* * *

Nu slår vi några åkarbrasor och kommer igen, ok?

På lördag kommer de unga talangerna från Ottawa hit och då börjar vi veva redan 21.00 er tid.

Det blir fruktansvärt skoj, jag lovar.

 

Slut.

Leafs slår ett blodfattigt – och utbuat – Rangers med 4-2.

Mer såsmåningom.

NY Rangers – Toronto 1-1 (Period 2)

* * *

Dom får bygga om hur mycket dom vill – somligt är sig ändå fullständigt likt.

Som at Rangers inte har nåt powerplay.

Och att de under långa sekvenser – som i större delen av den här andraperren – bara är stabbiga och tröga och trampar vatten.

Vad hände i första pausen, egentligen?

Hemmalaget tog ju bara slut och lät Leafs ta över..

Nu blir det förlängning och zzzzztraffar.

Tror jag.

* * *

Utjämnat i tavelmatchen mellan Henke och Monstret alltså.

Kvitteringen ska ju inte gå in under armen på herr kung.

Fast det är ju lätt för mig att sitta här på en fet journaliströv och tycka.

* * *

Kaffedramats upplösning var lyckligast tänkbara.

Inte nog med att lakritsdrottningen låter meddela att det inte alls innebar några ansträngningar som jag behöver ha dåligt samvete för att kasta ut henne i under periodpauserna. Kopparna hon får tag i är dubbelt så stora som tidigare också.

Det kommer bli ystra koffein-danser framåt tredje-fjärde-inläggen i vinter.

* * *

Precis som sin landsman på andra sidan rinken tar Henke dock revansch.

Räddningen på Phil Kessels friläge – och vi talar här om en Phil Kessel med så bra självförtroende att han VET att han ska scora – är inte dum, hörrni.

* * *

John Turturro inzoomad i jumbo.

Har inte han också varit med i några blodiga maffiafilmer?

Massarone Construction-konspirationen tätnar konstant.

* * *

Det lilla Rangers skapar framåt är det, faktiskt, Gabby som står för.

Han har sett betydligt hungrigare och vassare ut än, exempelvis, kedjekompisen Rangers hämtade från Dallas.

* * *

Nu har de plockat ner Avery-banderollen.

Och det är klart, sån yttrandefrihet kan ju MSG inte tillåta.

* * *

Lifman, Johan Bonde skulle vinna Calder Trophy, som materialare, om en NHL-klubb värvade honom.

* * *

Det är förresten lite maffia-varning på Kris Newburys boxningsmatch med Mike Brown också.

Fan vad dom vevar.

* * *

Fast även om han inte finna på plats i fysisk mening är Avery ändå har i ande. Det framgår om inte annat varje gång Phaneuf får pucken och ett ”sloppy seconds” ekar över läktarsektionerna.

* * *

Calle G visar knytnävarna för Dirty Harry! Det hade man inte riktigt räknat med.

* * *

Nalle, vi har Enroth på isen också. Och senare lär Hedbä stå för Devils mot Coyotes.

Svensk målvaktsfest pågår, kort sagt.

Och ja, jag börjar också tro att Panthers kan bli nåt.

* * *

Flyers kommer vända i sista perioden, det är jag övertygad om.

* * *

Mja, Taggen, jag är rädd att du mest fick mig att fnissa lite.

* * *

Stealth-flygaren får se till att trejda till sig i Loui Loui också.

Då blir det nog fart på Brad Richards.

* * *
Slutrapport kommer, som vana läsare av den här bloggen, vet när allt annat – intervjuer, referat-skrivande, förflyttande av Biff från Garden till hemmet  etc – är klart.

 

NY Rangers – Toronto 1-0 (Period 1)

* * *

Rangers bästa period för säsongen?

Might be.

De har i alla fall avlossat fler skott än under någon tidigare 20-minuterssvit – 16 stycken – och leder rättvist med 1-0, sedan Danny Girardi lyckats vispa in en fladderpuck mellan benen på stackars Monstret.

De har också haft två bortdömda inne och fortsätter de vara lika aggressiva och hungriga och kvicka i vändningarna kan nog det här bli en angenäm premiärkväll.

* * *

Alltså, att sitta här igen, på Gardens lökiga gamla pressläktare, med samma kära kollegor, och se Rangers spela inför världens störigaste hockeyfans, och samtidigt knattra i den här bloggen…jag önskar jag kunde sätta ord på glädjen och euforin och den barnsliga upprymdheten.

* * *

Jo, 1-0-målet ser väl lite taffligt ut.

Men Monstret revanscherar sig med den Lucky Luke-snabba plocken när Dirty Harry Callahan i ett 4-mot-3-överläge i princip bara har att sprätta in pucken.

* * *

Stämningen kunde vara mer elektrisk, det är sådär mumligt emellanåt, men när det bränner till – som vid målet och efter Henkes rätt så feta benparad – låter och känns det precis som vanligt här inne.

Mycket skönt att få bekräftat.

* * *

Gabby och Richards har alltså Fedotenko vid sin sida ikväll.

Han är därmed den tredje  som spelat på den positionen – på åtta matcher.

Tårtans brist på tålamod påminner ju fan om den genomsnittliga förskoleelever när man försöker undervisa dem om trafikregler, vad jag nu vet om det.

Hur ska kemi kunna uppstå om formationerna aldrig får mer än en match på sig?

* * *

Jumbotronen känns plötsligt väldigt liten, oklart varför, men New York-bilderna de visar under öppningsceremonin är lika förföriska som vanligt.

På den punkten kan ingen – någonstans – konkurrera med det här laget.

* * *

Myteri pågår på de nya, fina läktarsektionerna

De högljudda fansen uppe i nordvästra hörnet, de som började med skriket mitt i nationalsången, har hängt upp en jättelik banderoll med numret 16 och namnet Avery – och nåt som jag inte riktigt kan se.

Vår kommentator med samma namn skulle bli tårögd.

* * *

Jaha, Chazz Palminteri – känd från ”A Bronx Tale” och andra fina maffia-flicks – är konferencier under öppningsceremonierna också.

Jag blir mer och mer övertygad om att Massarone Construction varit inblandad i den beramade renoveringen.

* * *

Det kändes något störande att Boogard – som för fan spelade med de här killarna förra säsongen – inte förärades någon hyllning före matchen, men det kom i första reklampausen och det blev lite hårt i halsen när man såg hela bänken stå upp och slå med klubborna i sargen.

* * *

Gris-Olle är här, men håller ännu så länge en påfallande låg profil.

Vem vet, han kanske torkat upp under sommaren.

Det vore tråkigt.

* * *

Har vi en liten Bruins-Habs-beef kokande i kommentatorsspåret.

Håll inte igen i så fall, pojkar.

* * *

Kan Danny G få in en sån där skitpuck så kan Timpa Erixon också.

Vänta bara.

* * *

Kors i det välvda cirkustaket:

Garden har bytt nät också, och hittills fungerar det som en schweizisk klocka.

* * *

Nu pågår kvällens stora drama.

Varpu har gått och hämtat kaffe, nämligen.

För det måste hon gå en helt annan väg än tidigare år, till ett helt nytt ställe, och hela säsongens kvalitet hänger nu på om det är ett alltför krångligt uppdrag eller inte.

Rapport kommer i nästa paus.

 

För att citera NHL:s mest teatraliske speaker:

Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The wooooorld’s most famous arena!

Alltså:

Trumvirvlar och trumpetstötar .

Efter tre veckor är det äntligen, äntligen dags för New York Rangers att begå hemmapremiär.

Det betyder inte bara att vi till sist får se hockey på Broadway igen.

Det betyder framförallt att NHL-bloggens säsong börjar på riktigt.

Garden är ändå mitt hem. Det var här bloggen föddes, hittade sin form, varit oftast och känner sig tryggast. Det är på den norra pressläktaren, precis nedanför Gris-Olle, jag SKA sitta och låta intrycken rinna ut över

Så, igen:

Trumvirvlar och trumpetstötar.

Nu jävlar kör vi.

* * *

Jag kom hem från mina äventyr out west så sent som vid midnatt igår och egentligen borde jag vara rätt nerslagen, för i ett slag har jag bytt sol och värme och Filip Hammar mot kyla och regn och blåst och ingen Filip så långt ögat når.

Men det är förstås ändå med den lycklige idiotens svikt i steget jag kommer ner i lobbyn och highfajvar med Rangers-diggande dörrvakten Simon och sen studsar ut i vätan på första avenyn och – mot alla odds – lyckas vinka till mig en ledig taxi.

Det är såna här dagar en Biff lever för.

* * *

Nya Garden?

Well, det är ju långt ifrån färdigt ännu – renoveringen kommer ske i tre faser, vilket innebär att Rangers får inleda även de kommande två säsongerna on the road.

Vad man kan säga är att utrymmena bakom läktarna fräschats upp ordentligt. Den som vill köpa en korv och en bärs behöver inte känna att han eller hon vistas i en mässhall i Bukarest. Likaså har Rangers fått ett helt nytt omklädningsrum, lika flashigt som Canucks och Leafs genomlever sina dagar i.

Inne i själva hallen är skillnaden däremot inte så stor. De har bytt säten, och gjort om lite i sektionerna, i rundeln längst ner mot isen. Mer är det inte. Så för er som följer tv-sändningarna kommer det mesta att vara sig helt likt.

* * *

Oroa er inte för Leafs, de har varit i stan i flera dagar och acklimatiserat sig.

Det vet jag bestämt, för en morgon i Los Angeles vaknade jag av ett telefonsamtal från en Örebro-bördig back.

– Du, var köper man snus egentligen? Gusten har slut på sitt och behöver nytt, hette det.

Så nu vet ni om Monstret ser nöjd ut på eventuella tv-bilder. Han har läppen full av färsk General från Barclay Lex på 42:a gatan.

* * *

Allra bäst vad mig anbelangar:

Vi har fått ett helt nytt pressrum; luftigt, modernt möblerat och med – hör och häpna – stora fönster ut mot åttonde avenyn.

Kontrasten mot den skrubb där vi i alla år satt och freebäjsade asbest, sura heltäckningsmatteångor och damm som började samlas i hörnen ungefär samtidigt som Don Corleone klev i land på Ellis Island kunde inte vara större.

* * *

Rangers  har bara spelat sju matcher ännu, men de lokala mediatyckarna har redan förlorat tålamodet med Brad Richards och tycker att han ”inte gjort nånting” under de inledande veckorna.

Well, här har han chansen – hemmapremiärer finns för att såna som han ska kunna presentera sig.

* * *

Gris-Olle is in the house – och det ser ut som att vi får njuta av hans närvaro i åtminstone ett år till, för jag har pressläktarsäte på precis samma ställe som tidigare.

Men bild får du komma hit och ta själv, Eric. Att rikta en kamera mot Gris-Olle känns inte mer hälsosamt än att stå på Bada Bing och dra fat-jokes om Tony Soprano.

* * *

Man vet att ett lag vars ledning hetsar upp sig över att Michael Saur återkommer i laguppställningen efter skada har vissa problem med backuppsättningen.

* * *

Däremot vet jag inte riktigt vad jag tycker om att den lounge där media käkar – och som med tiden rimligen kommer att kallas The Henrik Ek Room – ligger en våning ner.

Det blir lite tystare, och mindre spring hos oss gravallvarliga murvlar, men det blir också onödigt långt till kaffet…

* * *

Apropå Tony Soprano:

Vem står och flässar bland fansen på tv-sändningen från stora entrén just innan hallen öppnar om inte Paulie Walnuts.

Det reser vissa frågetecken om vad för slags företag som varit inblandade i den här renoveringen…

* * *

Noterar att Leafs-fansen tar sig lite ton och för all del, låt inte mig hindra er från att njuta av den eminenta inledningen på säsongen.

Men jag kommer inte riktigt att tro att det här är på riktigt förrän de visat att de kan konkurrera också i december och januari.

Dock:

Phil Kessel gör säkert mål ikväll. Det gjorde han i alla fall när jag – mycket ringrostig – spelade genom matchen på PS3 i eftermiddags. Rangers fick stryk med 5-0, är jag rädd…

* * *

Det är nu ytterst viktigt att få veta hur ”Let’s Go, Rangers”-, ”HEN-RIK”- och ”Potvin Sucks”-ramsorna låter i den nya miljön. Många har de senaste dagarna påmint om att Yankees förlorade lite av sin själ när de byggde nytt och fansen inte riktigt hördes på samma sätt.

* * *

Mackan, den stora debatten om snabbmatskedjor ska vi ta på riktigt nån gång, men tills vidare vill jag ha sagt att jag vad det gäller Carls Jr nog i första hand är förtjust i den snygga loggan. En sådan konsumtionssamhällets lättledde slav är jag…

* * *

Rätt stort att se Tim Erixon redan på värmningen. Han är kanske inte på mammas gata, men väl på pappas.

* * *

Med Leafs på besök hamnar saknaden efter Fast Freddy Shoestring i blixtbelysning.

Vad skulle han hem och göra?

Bloggen lider.

* * *

Jag tror Lill-X:et gör mål ikväll, det känns plötsligt så.

* * *

En annan variant på samma tema:

Med Phaneuf och Komisarek på besök hamnar saknaden efter Page Six Sean i blixtbelysning.

Vad skulle dom skicka iväg honom för?

Bloggen lider.

* * *

En annan snygg nyhet är att en del av den spelargång Rangers använder är inglasad, så de kliver genom en allé av lyckliga fans när de ska ut på isen.

* * *

Men jag har Varpu vid sidan om mig på pressläktaren.

Bloggen lider inte.

* * *

Hemmapremiär som det är blir det preludier före första nedsläpp, så var förvarnad – det dröjer längre än vanligt innan ni får se hockey.

Men snart, snart börjar det.

Och då är bloggsäsongen 2011-2012 igång på allvar.

 

Jamen, vi tar väl en lista igen, va?

Alltså det jag, högst personligen, tyckt bästa och sämst om den gångna veckan.

 

BIFFENS LISTA

1. Washington Capitals.
– Sju raka segrar, krönt med en 7-1-kross mot självaste Detroit Red Wings. Oh yes det är det HÄR som är The Big Red Machine nu.

2. Gabriel Landeskog.
– Inte ens Bäckis inledde sin rookie-säsong så här lovande. Gjorde Zäta? Eller tvillingarna? Nä, Sverige har överhuvudtaget sett få så imponerande inbrytningar i världens bästa liga.

3. Viasat-dealen.
– Det värmer mig i hjärtat att mina goda, för att inte säga älskade, läsare äntligen kan se matcherna på tv. Kommentatorsspåret kommer att elektrifieras igen.

4. Mister 1500.
– Lidas 1500:e match hade onekligen kunnat vara roligare, men ändå. 1500 är en enorm milstolpe att nå för vår allra störste.

5. Premiär på Garden.
– Det är på torsdag det verkligen börjar på riktigt allvar i den här bloggen. För då sitter jag, för första gången den här säsongen, på gamla Garden och knattrar på tangenterna. Det är ju, egentligen, så det ska vara.

6. Kvicke Quick.
– Tre raka nollar, mot avancerat motstånd, är rätt så fett. Vezina-varning utfärdas redan.

7. Henkes hatt.
– De flesta lag med själ har något slags ploj i form av en hjälm eller en jacka eller en spade (Pens!) som tilldelas den som jobbast hårdast i senaste segermatchen. Nu har Brad Richards, som vet vad det här går ut på, introducerat en elegant (well…) hatt i Rangers omklädningsrum och den satt ju väldigt snyggt på Kung Henrik efter nollan uppe i Vancouver.

8. Dallas Stars.
– Det är tidigt och mycket kan hända, men på den här punkten är det bara att kapitulera och slå fast att jag hade brottarfel. Stars är ett mycket, mycket bättre hockeylag än jag kunde föreställa mig.

9. Hockeyrummet.se.
– Det är inte meningen att ni nödvändigtvis ska hålla med Schauben och hans stallbröder, ni som reste ragg. Tvärtom ni ska gå i clinch. Han är mycket inspirerande debattmotståndare, tro mig, jag vet. Och ni kan inte klaga på att han inte kan formulera sina ståndpunkter.

10. Phil Kessel.
– Okej, okej, han har varit förträfflig under inledningen. Jag har bara så svårt att tro att det ska vara…

 BIFFEN BU

•Goaltender interference-tjafset.
– Bedömningsnivåerna på den här punkten blir bara mer och mer bisarra. Det kan inte vara möjligt att någon tycker det är rimligt att spelare som blir inknuffade i motståndarmålisarna åker ut.

•Barry Trotz utfall mot Ekholm.
– Den vanligtvis balanserade och kloke Trotzen went Tårtan on our asses plötsligt. Så behandlar man väl ändå inte nervösa nykomlingar i fina klubben Nashville?

•Columbus Blue Jackets.
– En poäng på åtta matcher. Ojvoj. Hur länge överlever coach Arniel?

 VECKANS CITAT

”He was touched by a wand by God”
Red Wings-coachen Babcock  om sin 1500-matchersjubilerande lagkapten, the divine Nick Lidström.

* * *

Nu har jag några jobbintensiva dygn kvar här på Västkusten, men på torsdag, folks, då är vi som sagt tillbaka på Garden.

Då ses och hörs vi, eller hur?

LA Kings – Dallas 1-0 (Slut)

* * *

Det är ju bara att be om ursäkt.

På grund av allt som behövde refereras och ringas in denna natt hann jag knappt se nåt av matchen jag var på och därför blev ju detta lätt den sämsta livebloggen någonsin.

Bättring garanteras när jag återkommer till östkusten. Där händer saker så att säga i realtid – eller, ännu bättre, efteråt…

* * *

Träffar i alla fall Loui Loui och Grosse Grossman efteråt och de är inte särskilt nedslagna.

– Lite surt är det att förlora på det sättet, men med tanke på att vi spelade även igår var det här en väldigt bra insats och man kan inte vinna jämnt. Vi hade bra motstånd också, konstaterar de

* * *

Lite vanskligt av pressboxen-speakern att, med tekning i Kings zon, plötsligt konstatera:

– Om fem sekunder är Jonathan Quick den målvakt i Kings historia som hållit nollan under längst tid.

Det hade han kunnat få käka upp.

Men Quick släpper ingen jävel över bron och har nu alltså hållit stängt tre matcher i rad.

Pretty imponerande det.

* * *

Sheldon Souray har rykte om sig att vara lite, hm, troublemaker, men tydligen har de svåra åren påverkat attityden i positiv riktning.

– Det är verkligen en kanonkille, meddelar Grosse.

Så var det ingen som sa förut.

* * *

Klassisk presskonferens av Tårtan uppe i Edmonton.

– This is gonna be short. We SUCKED. From head to toe. Bye.

Kom inte och säg att han inte är underhållande ibland.

Nu ska jag köra tillbaka upp till glamouren i West Hollywood.

Vi hörs snart. I veckan är det ju, till exempel, säsongspremiär på Garden…

 

Slut i drömfabriken, Kings vinner med 1-0 efter sent mål av Jac Johnson.

Nåt mer kommer senare.