Godafton.

Here we go again.

Jag är parkerad i korresoffan ikväll också, men ska försöka hålla det här forumet kokande på samma sätt som igår.

Nog är det väl någon där ute som vill vara med?

* * *

Ångrar att jag tittade på MSG-sändningen från Stockholm idag.

Inte för att matchen var tråkig, det var den inte, men de visade så förföriska höstbilder från Stockholm före, under och efter tillställningen att jag blev alldeles mjältsjuk.

Så nu rids jag av en intensiv längtan efter att få promenera längs Katarina Bangata på Söder och andas den där höga, krispiga oktoberluften, ta en långfika med alla tidningar nere vid kanalen och sen gå och äta stekt fläsk med löksås på Pelikan.

Men jag får väl försöka nöja mig med att ytterligare åtta lag begår premiär i natt.

Och visst, det är ett rätt okej substitut.

* * *

I andra och tredje perioden spelade höll de anständig klass, men i första var Rangers verkligen förstummande dåliga på Globen. Jag såg inte ens antydan till forechecking.

Har de glömt vem de har som tränare och hur han reagerar när man uppträder så huvudlöst?

* * *

Planen för kvällen är hård koncentration på matchen mellan Detroit och Ottawa.  Eftersom David Rundblad och Fabian Brunnström båda är scratchade blir det visserligen inte en fullt lika rungande svenskfest som jag hade hoppats, men ändå: Vi har nio blågula pjäser på isen och matchen borde kunna bli grym.

Ni som kollar de övriga tre matcher får gärna lämna utförliga rapporter.

* * *

Bloggen är lite bekant med Sarah Dawn Finer, så det kändes något overkligt att sitta här i New York och se henna stå och sjunga på Globens is.

Bra var hon också,

* * *

Mika Zibanejad begår alltså NHL-debut i The Joe nu, om bara några minuter.

Undrar hur det känns i en 18-åring. Jag kan inte ens föreställa mig, men det ska bli för jäkla kul att se honom.

* * *

Vi får väl som vanligt slänga in reservationen om att det är tidigt ännu, men nog ser det ut som att Kings vuxit ett par klasser med Mike Richards. Och om Kings, som ju var ett ypperligt lag redan innan, växer ett par klasser…well, då är de en äkta Stanley Cup-contender.

* * *

För att dämpa något av den löksåslängtan de där bilderna från kungliga huvudstaden utlöste har jag under eftermiddagen varit ut och införskaffat lite exotisk korv, ett par uppkäftiga ostar, lite patéer och en gudomlig laxröra. Det blir således en kallskuren hockeyfest på 38:e gatan ikväll. Synd ni inte är här och kan smaka på läckerheterna.

* * *

Om jag förstår förhandsstänkaren i The Tennessean rätt får även Mattias Ekholm debutera i Nashvilles bortapremiär mot Columbus.

Vikarybn forever!

* * *

Ja, nej, nu åker vi väl igen.

Kommentatorsspåret är öppet, så feel free att joina mig i hockeynatten.

Vancouver – Pittsburgh 3-4 (Slut, efter straffar).

* * *

Ja, under andra halvan av matchen – och i synnerhet i tredje perren – kom ju Vancouver igång.

Det såg ut precis som förra året när tvillingarna började snurra som ivrigast i offensiv zon..

Penguins ska vara glada att de inte började trampa tidigare, för då hade de aldrig kunnat stå emot.

* * *

Nja, Kmannen, jag måste nog erkänna att jag började zappa rätt så ivrigt när Yankees hade baserna loaded. När baseboll-matcher når såna cloun är de fullkomligt oemotståndliga.

* * *

Både Letang och Malkin slog väldigt snygga straffar, men Luongo övertygade inte där heller.

Jag menar det på allvar, vore det lite stake i Vigenault skulle han satsa på Corey Schneider istället. Han är en mycket jämnare och, framförallt mentalt, mer pålitlig keeper.

* * *

Ett första svenskt mål är bokfört och att det var Danne Sedin som skulle göra det var väl i praktiken lika givet som att de spolar isen mellan perioderna.

Däremot hade man kanske inte kunnat gissa att han skulle kunna vara så löjligt iskall som han var när han stod där framför buren och höll inne med skottet.

En måltjuv monumentale inledde resan mot poängligans topp där.

* * *

Släng in i en hungrig Crosby i den här mixen och visst – Penguins är en contender.

* * *

Tack för ikväll, den första i en lång och underbar rad av diton vi ska ha de närmaste åtta månaderna.

Närmats hörs vi…ja, det är ju bara några timmar dit.

Hoppas ni som ska till Globen får se nåt riktigt läckert.

 

Första blågula målet får vi fortsätta vänta på, men Henrik och Daniel har i alla fall sett till att vi kunnat bocka av de första poängen.

De stod för det rätt galanta förarbetet till det Keith Ballard-mål som bäddar för en rolig tredjeperiod i den här matchen.

* * *

Det gick åt helvete för Yankees. De hade hur många chanser som helst att ta över matchen, men Tigers pitchers var iskalla och spelade hem segern åt gästerna.

Naturligtvis kom det omedelbart sms från svenska Detroit-spelare jag kaxat mig lite för mycket mot senaste dygnet….

* * *

Det där Bobby Louuuuuu-gapandet i Vancouver måste snart förvandlas till regelrätta burop. Cookies 3-1-mål ska ju inte HELLER kunna gå in.

* * *

Det talas till och med om att jag ska få en Tiger-keps nästa gång jag visar mig i Michigan.

Hm.

* * *

På grund av referat-lämnande blir det här inlägget lite kort, men jag återkommer med en något längre sammanfattning längre fram 

2-1 till Penguins efter en förstaperre som inte riktigt höll samma klass som matchen i Boston, men när de nu har säsongens första 20 minuter under bältet borde det kunna bli bättre.

* * *

Sorry, men det är väldigt spännande uppe i Bronx just nu. Pistons leder med 3-2, men nyss hade Yankees alla baser laddade och så blev Swisher utpitchad.

Men två innings återstår…

* * *

Och Bobby Lou inleder den nya säsongen som han avslutade den förra.

Cookies balja kunde han inte göra så mycket åt, Dallas-Neals 1-0-mål ska fan inte kunna gå in i en match på den här nivån.

In med Schneider!

* * *

Canucks-fansen är bättre på att sjunga kanadensiska nationalsången än på att hantera finalförluster, om man säger så.

* * *

Dråpligt nog svarade Fleury med en ännu grövre tavla några minuter senare. Lapierres fjösare, avlossad från bakom förlängda mållinjen, ska i ännu lägre grad kunna gå in på en NHL-målis.

* * *

Cheeseburgaren, perfekt grillad,  satt som ett smäck kan jag meddela.

* * *

Och han skäggmannen som leder canuckerna i nationalsången är ju för festlig.

* * *

Apropå Cookie Cooke:

Dom säger på Versus att han  lovat att han ska bli ”en annan kille” och inte ställa till med lika många farliga dumheter i fortsättningen.

Det kommer att ta några månader innan jag tror på det.

* * *

Nick77, det ser ut som vi får vänta på blågula mål. Får Danne inte in DET skottet, då är det nog inte meningen att det ska bli några.

 

Säsongens två första matcher är slut.

Leafs slår alltså ärkerivalerna Habs med 2-0 och Flyers håller Bruins stången och vinner med 2-1.

Den första såg jag för lita av för att kommentera, men den i TD Garden var exceptionellt bra för att vara den här tiden på året och även om det är nu tidigt känns det lockande att slå fast att både Bruins och Flyers kommer bli både sevärda och väldigt farliga i vinter.

* * *

Åhå, USA-bloggen gör spefullt gästspel i kommentatorsspåret.

Men jag har inte riktigt tid att svara, Marco Polo – är plötsligt upptagen med Yankees do-or-die-match i American League-serien mot Detroit?

Red Sucks…spelar dom fortfarande, eller hur är det?

* * *

Bryzgalov gjorde fler avancerade, betydelsefulla räddningar i den här matchen än vad trion Boucher, Leighton och Bobrovsky gjorde under hela slutspelet i våras.

So far kan Holmgren vara mycket nöjd med sin nye målis.

* * *

Dessvärre ligger Yankees lite taskigt till just nu.

* * *

Att Wayne Simmonds gör en så bra premiär förvånar inte. Han var storartad även när jag spelade den här matchen på NHL 12 igår – fast då vann Bruins (jag) till slut med 3-.2.

* * *

Men ärligt, USA-bloggen – jag tycker alltid de där ceremonierna är för långa och sentimentala och trista , även när det handlar om att skicka legendariska tröjnummer mot taket på Garden.

Drop the puck och spela för fan.

* * *

Jaså, Gomez producerade inte i kväll heller…

* * *

Nu kom Canucks precis in på isen i Rogers, till samma U2-trudelutt som vanligt.

Dags för ännu en holmgång med stor potential, således.

Är ni med mig?

Fortfarande 1-2 i TD Garden, men nu har det blivit en riktigt bra, hård, jämn match som båda lagen är mycket angelägna om att få vinna.

NHL är indeed igång.

* * *

Han ser ju ruskigt bra ut, Marchand. Jisses så han snurrade upp Big Pronger i den här perren – och så nära han samtidigt var att göra ett nästan likadant mål till.

* * *
Tack för påpekandet, Avery och Erik. Korrigerat nu. Det är lätt att bli lite för övrig på tangenterna en sån här kväll.

* * *

Det var ingen hanging offense Chara gjorde sig till med tacklingen på Giorux och någon diskussion om avstängning ska det givetvis inte bli gällande den incidenten.

Tackling i ryggen, visst, och värd en tvåa, men inget mer. Slovaken kan inte rå för att han är stor och stark.

* * *

Ledsen, Jocke. Ursprungligen meddelade Habs att Engqvist åkte i sista cutten och jag hann helt enkelt inte uppfatta att de hann ändra sig i sista stund.

Men jag har länge längtat efter en svensk i Montreal så ingen är gladare än jag om han får fortsätta spela och gör det bra.

* * *

Och tränarintervjuerna under pågående match fortsätter. Ta bort, det är ett bedrövligt otyg.

* * *

Beaver, mja, jag ska se Rangers-matcherna från Globen på tv, men där har vi en hel skvadron Bladet-medarbetare på plats, så någon av de herrarna får stå för det aktiva rapporterandet.

* * *

Jagr och Giroux – det ser redan ut som ett klassiskt radarpar

* * *

Nicke 77 ställer bra fråga i kommentatorsspåret:

Vem gör första svenska målet för säsongen?

Jag hoppas fortfarande att Lilja kan ladda stora kanonen, men annars är det väl låga odds på att det blir en som heter Daniel eller Henrik lite senare ikväll.

* * *

Dags att beställa hem lite proviant, tror jag bestämt. Kan bli en saftig cheeseburger från dinern Gemini, premiärkvällen till ära.

Det blev Brad Marchand – pesten som var så formidabel i finalen i våras och tros gå mot emn monstersäsong i år.

I ett powerplay strax före 20.00, lokal tid på den nordamerikanska östkusten, gjorde han det första målet i NHL säsongen 2011/2012.

Snyggt var det också. Tyler Seguin slog en lysande passning i djupled, Marchand fångade in pucken på offensiv blå, störtade genom Flyers-zonen, skar in framför Bryzgalov och svepte in 1-0 i bortre hörnet.

Sämre hade säsongen kunnat börja.

Fram till dess såg regerande mästarna också klart starkare ut än ett något trögt Philadelphia, men sedan kom gästerna rätt starkt  och i sista minuten i perioden lyckades Claude Giroux först kvittera, på passning från Jagr, och sedan såg Jakub Voracek till att ge Flyers ledningen också.

* * *

Det är problem med visning av matcherna här också, kan jag meddela. Fajten mellan Leafs och Habs är blackoutad på tv:s Center Ice och i Game Center på nhl.com.

Jag har förstås skickat arga mail till alla inblandade, men får tills vidare följa Air Canada Center-matchen via fullänk.

Att det ska vara så svårt att behandla publiken – det vill säga kunderna – med lite respekt.

Detta måste ordnas till i morgon kväll, så kanonmatchen mellan Detroit och Ottawa kan avnjutas på anständigt sätt.

* * *

De här nordamerikanska ceremonierna före matcher när de, som ikväll, ska hissa mästaremblemet blir bara mer tröttsamma ju fler man ser.

Men fansen i TD Garden verkade nöjda, så…ja, vad betyder min åsikt?

* * *

Stort av Jagr att omedelbart göra poäng i sin första NHL-match på tre år – och vad säger ni, var det hans 1600:e?

Mäktigt.

* * *

Mike Milbury, som vanligt på plats i Versus-studion, tycker förstås att Shanahan delar ut alldeles för hårda straff för de omdebatterade tacklingarna mot spelarnas huvuden.

Vilken skräll.

* * *

Jaha, nu har Lombardi scorat för Leafs också, ser jag.

* * *

Lilja gjorde en bra förstaperiod, tycker jag. Det var till exempel inte långt ifrån att han blev säsongens förste målskytt när han hängde med upp i en kontring och fick smaska iväg en dropp-puck.

Göteborgs Prima Fint kanske inte är så dumt.

* * *

Det känns lite omtumlande att sitta här igen, och kolla matcher och blogga och leta länkar och vara arg över blackouts.

Kan ni fatta, vi är liksom igång igen…

Väntan är över.

I natt börjar NHL-säsongen 2011/2012 på riktigt.

Prisa gud, säger jag.  Eller åtminstone Gary Bettman.

Det känns ju inte precis som att det var i förrgår vi satt i Rogers Arena och såg de sista bytena innan Chara lyfte bucklan mot taket och den 94:e säsongen i ordningen var över. Av någon anledning pågår ”off season” och den trista försäsongen bra mycket längre än grundserien. Nu kommer det att säga svisch, sen sitter vi där och febrar över vilka som ställs mot varandra i första slutspelsomgången.

Men innan dess väntar sprakande show, andlös spänning, kokande ilska, fantastiska mål, brutala tacklingar och den bästa hockey som spelas på den här planeten.

Som vi brukar säga här:

Ojvoj.

* * *

Det börjar alltså med en fin trippel.

•Bruins mot Flyers – mästarna skickar fanan i taket och den store Jaromir Jagr gör comeback i NHL.

•Leafs mot Canadiens – det mest klassiska derbyt i hela ligan.

•Canucks mot Penguins – The Sedin Show mot en hel, hungrig Gino.

Jag kommer först att följa matchen i Boston och därefter gå direkt på rysaren – och mellan varven avser jag att avlägga små rapporter på det här utrymmet.

Får jag någon med mig i natten?

* * *

Beklagar att det inte löst sig med tv-avtalet för norra Europa ännu, men Offroad – det är inte mycket jag, här borta, kan säga om förhandlingar som pågår i Stockholm.

It’s out of my jurisdiction.

Men…1) – du behöver väl inte ge upp hela säsongen för att det är strul i början och 2) kommentatorerna i den här bloggen brukar kunna hjälpa varandra att lösa sånt här när det kniper.

I övrigt uppmanar jag de inblandade att hissa lädret och pröjsa för ett avtal så trogna kunder inte blir alldeles skogstokiga på er.

* * *

Färgstarke Barry Melrose är inte det enda nyförvärv NHL Network säkrat.

Under den direktsända Faceoff-sändning som rullat från plazan utanför TD Garden sedan medverkar även Mike Modano och Marty Turco.

Bra tänkt. Förutsatt att de kan sammanfoga fler än tre meningar i rad – och det verkar både Modano och Turco kunna – blir det alltid som intressantast när kommentatorer som nyss varit involverade i spelet kommer med synpunkter.

* * *

Årets första mål?

Ja, det skulle ju inte förvåna om Jagr gör det, men eftersom preludierna i TD kommer att pågå så länge lär det nog göras i Toronto och där är det…hm, låt oss se…jo, det är Joffrey Lupul som slår till.

* * *

Tack för alla kommentarer på stor tipsinlägget. 138 stycken, det gillar vi. Men fortsätt randa. Jag väntar fortfarande på säsongstips från några av spårets verkliga tungviktare.

* * *

Rangers har, något desperat, ryckt åt sig backen Jeff Woywitka på waivers från Montreal.

Det innebär att Tim Erixon lär få återvända till Hartford när Rangers kommer tillbaka till Nordamerika.

Så här säger Tårtan Tortorella till Post nätupplaga om den unge svensken:

– Tim sees the ice extremely well, we know that, but defense is the toughest position in the game and we need to teach him positioning. He needs to learn about taking away time and pace, closing the gap in the neutral zone, and understanding how to play away from the puck

* * *

Kaffebryggaren är laddad, färskt snus ligger på bordet och favoritkudden är uppbullad i korresoffan.

Nu åker vi.

 

 

Reservationen är densamma som de fem närmast föregående säsongerna:

Samtidens NHL är en så ohyggligt hård, jämn och oviss liga att den egentligen inte går att tippa.

I praktiken kan vem som helst vinna – och vem som helst kan med lite otur falla platt.

Men något måste man säga.

Så:

Här är Bjuppes facit för NHL-säsongen 2011-2012.

 

 

ÖST

1. WASHINGTON CAPITALS.

– Ja, tammefan. Jag gör det en gång till. Jag går på hypen igen. Jag sätter mina pengar på att de frustrerade – och frustrerande –  talangerna i huvudstaden till sist lyckas leva upp till sin enorma potential och får åka på en lång, lång resa nästa vår. Jag förstår att ni tar er för pannan och tro mig, dumstruten ligger redo för användning hela sommaren 2012. Men efter att ha läst och tänkt och överlagt med mig själv i några veckor tycker jag mig inte kunna komma fram till något annat än att förbannelsen bryts nu. Till att börja med har Caps i Thomas Vokoun för första gången under Ovetjkin-eran en riktigt stabil målvakt – en sådan som i motsats till borttrejdade Sergej Varlamov inte bara är ”bra” utan kontinuerligt presterar  på högsta möjliga nivå och de facto kan stjäla hela matcher. För det andra framstår också övriga nyförvärv som just den typ av pjäser Washington behöver. Roman Harmlik borde kunna limma ihop försvarslinjerna – i synnerhet om han får hjälp av en frisk Dennis Wideman – och såväl Joel Ward, playoff-maskinen från Nashville, som Troy Brouwer är stabila komplement som ger mer tyngd, karaktär och know-how i djupet av truppen. För det tredje ska laget rimligen vara i stånd att kombinera den defensiva noggrannhet som coachstaben,  under stor vånda, implementerade förra säsongen med den fantastiska offensiva kreativitet och effektivitet som tidigare var huvudstadshockeyns våldsamt underhållande signum. Det ena ska inte behöva utesluta det andra.  Och för det fjärde – och kanske viktigaste – är The Three Big Guns med all säkerhet vansinnigt revanschsugna. Det var inte bara laget som till slut misslyckades ifjol. Ovetjkin, Bäckis och Mike Green genomlevde alla individuellt bleka säsonger. Det misstänker jag starkt att de har väldigt svårt att acceptera och nu tänker korrigera med with a vengeance.

Så:

Caps till final sommaren 2012!

Bloggen är säker på: Att ”Bäckis” gör en kanonsäsong.

Bloggen undrar: Kommer Semin vilja anstränga sig, även när the going gets tough?

Bloggen säger också: Capstronauten måste återvända till läktaren i Verizon Center.

 

2. BOSTON BRUINS.

– Optimismen vi spårar hos Lillbjörn och Storbjörn, Bruins-falangen i den här bloggens kommentatorsadel, är inte obefogad. För första gången sedan 2008 har vi en Stanley Cup-mästare med realistiska chanser att försvara titeln. Laget är i princip detsamma som i våras, Tim Thomas lär fortfarande vara världens bäste målvakt och de yngel som redan under slutspelet förvandlades från pojkar till män – till exempel Tyler Seguin och pesten Brad Marchand  – kommer sannolikt att ta ytterligare några sjumilakliv framåt i utvecklingen. Det enda som talar emot back-to-back-triumf är den beryktade Stanley Cup-hangover som anfäktat varje mästare sedan Red Wings lyckades  två gånger i rad 1997 och 1998. Konkurrensen i det moderna NHL är så mördande hård att allra minsta antydan till mättnad, minsta tendens till motivationssvårigheter i matcher som inte har samma nerv som de spelarna minns från förra våren, blir utslagsgivande. Kan Claude Julien, som visat sig vara en betydligt bättre coach än många trodde,  få sina mannar att klättra upp för Mount Everest igen, utan syrgas? Det hänger på det.

Bloggen är säker på: Att vi kommer tala mycket om Tyler Seguin i vinter.

Bloggen undrar: Kan en sån som Chara, som äntligen nått sina drömmars mål, ladda om?

Bloggen säger också: Kan någon säga åt de uniformerade vakterna i TD Garden att slappna av litegrann?

 

3. PITTSBURGH PENGUINS.

– Om. Om. Om. Det är X-faktorn i prognosen gällande hockeyvintern i Steele Town. Om Sidney Crosby kan spela, och göra det på samma hisnande nivå som innan den förödande hjärnskakningen förra säsongen, då är Penguins given Stanley Cup-contender. Om inte? I så fall är de ”bara” ett bra lag som en hungrig Gino Malkin och coach Bylsma, en av ligans allra mest briljanta, möjligen kan ta genom två slutspelsomgångar men knappast  längre. Så bra är Sid The Kid,  så mycket betyder han.

Bloggen är säker på: Hela NHL-säsongen får en annan lyster om Sid kan spela. 

Bloggen undrar: Vad kommer den begåvade men ibland något ojämne Marc-Andre Fleury ha för slags säsong?

Bloggen säger också: Det är väldigt skoj att Gino börjat twittra.

 

4. TAMPA BAY LIGHTNING.

– Man kan utgå från att motståndarna inte längre kommer överraskas av Guy Bouchers klyftiga trap-variant. Man kan också utgå från att det kommer märkas att personlige favoriten Simon Gagne och Sean Bergenheim, den otippade skyttekungen i slutspelet i våras,  försvunnit – utan att ersättas av tillnärmelsevis lika kvalitativa spelare. Men Boucher är så bra på att skapa sammanhållning, på att få superstars som St. Louis och Lecavalier att spinna på alla cylindrar och på att utveckla den typ av unga talanger det kryllar av där nere på Floridas västkust att jag tror på solsken över Tampa-bukten i år också. Minns att Bolts var betydligt närmare fälla Bruins än vad Canucks var. Och så finns ju Steven Stamkos där, med näranog gränslös potential.

Bloggen är säker på: Att Vigge Hedman exploderar i år.

Bloggen undrar: Orkar Dwayne Roloson briljera en hel säsong – och om inte, är Garon Matheiu mannen att backa upp honom?

Bloggen säger också: Hoppas de spar ut mustascher i år också. Vigge var så snygg i sån.

 

5. NEW JERSEY DEVILS.

– Det förvånar att så många experter här borta utgått från första halvan av förra säsongen när de helt slarvigt avskriver Devils chanser att ens nå playoff. Det som hände då var en märklig fluktuation. Det verkliga Devils såg vi efter jul, när olycklige MacLean hade fått lämna båset – och det skulle förvåna om de inte surfar vidare på samma obevekliga framgångsvåg i höst. Nej, DeBoer är ingen LeMaire, men det som för ett år sedan var ett rätt så nytt hopkok har svetsats samman till ett riktigt lag nu. Dessutom är Zack Parise, kanske  NHL:s mest underskattade forward, frisk och – antar jag – spelsugen. Och håller svenske rookien Adam Larsson vad han lovat under försäsongen har de äntligen en riktig quarterback på blålinjen.

Bloggen är säker på: Att just Larsson blir en succé.

Bloggen undrar: Inser DeBoer att Brodeur måste få spela avsevärt mycket mindre än vanligt för att vara fräsch till playoff?

Bloggen säger också: När han bor så nära, i Jersey City, borde Hedbä visa sig på Manhattan lite oftare.

 

6. BUFFALO SABRES.

– Ett bra, sevärt lag redan under budget-regimen publiken i Buffalo fått stå ut med de senaste åren. Nu, när nye ägaren Terry Pegula bestämt att Sabres ska utmana om titeln och därför pumpat in några fina miljoner i klubben, blir det säkerligen ännu bättre. Christian Erhoff, Ville Leino och Robin Regehr, som miljardären Pegula personligen övertalade att flytta till inte helt glamorösa Buffalo, känns som perfekta komplement i en redan väl sammansatt trupp. Om sedan Ryan Miller kommer upp i normal standard…well, då kan Lindy Ruffs boys komma att skrälla. Ordentligt.

Bloggen är säker på: Att den nya miljön inspirerar Thomas Vanek till stordåd.

Bloggen undrar: Har Pegula tålamod om det inte blir önskad utväxling på investeringarna inom de närmaste säsongerna?

Bloggen säger också: Finns det tillräckligt bra skivaffärer för Velvet Underground-Ville där uppe?

 

7. PHILADELPHIA FLYERS.

– Det här är en chansning. Flyers kan lika gärna vinna hela konferensen – eller missa slutspel. Paul Holmgren har ju bytt ut hela laget och ingen vet vad det innebär för kemi på isen, laganda i omklädningsrummet eller förmåga att leverera när det behövs som mest. Sett till den kollektiva talangen SKA den senaste upplagan av Broad Street Bullies dock höra till övre halvan i vinter. Roligast blir att se om Jaromir Jagr kan följa upp sin sensationella försäsong med ett lika spektakulärt och effektivt grundserieframträdande.

Bloggen är säker på: Att det kommer att göra ont att spela mot Flyers i år också.

Bloggen undrar: Är Bryzgalov lösningen på Flyers eviga målvaktsproblem?

Bloggen säger också: Andreas Lilja borde inte snusa Göteborgs Prima Fint.

 

8. NY RANGERS.

– Offensivt är det inte omöjligt att the happy days är tillbaka på Broadway. Att döma av försäsongen blir Brad Richards och Marian Gaborik – om han nu kan hålla sig skadefri – ett klassiskt radarpar. I målburen står en annan levande försäkran om bibehållen konkurrenskraft; Henrik Lundqvist  är enligt samstämmiga rapporter i bättre form än någonsin. Men på backsidan ser det förfärligt skralt ut, i synnerhet om hjärnskakningsdrabbade Marc Staals frånvaro blir långvarig. Det vill till att flera av the youngbloods längst bak – till exempel Ryan McDonagh,  Michael Sauer och Michael Del Zotto – lyckas höja sig åtskilliga nivåer om Blåskjortorna ska slippa den gastkramande streckdans som varit standard de senaste säsongerna.

Bloggen är säker på: Att Mats Zuccarello tar den chans han får redan från start.

Bloggen undrar: Hur lång tid tar det innan Tim Erixon kallas upp från AHL?

Bloggen säger också: Det ska bli kul med ny pressläktare på Garden, bara det inte innebär att kontakten med Gris-Olle bryts.

 

9. MONTREAL CANADIENS.

– General Manager Gauthier tappade spelkulorna i somras,  är jag rädd. Backarna Roman Hamrlik och James Wisniewski gick inte att behålla och inte att ersätta, och Scott Gomez, som började regrediera mot allsvenska nivåer redan under sin tid i Rangers och förra säsongen gjorde regelrätt fiasko, gick inte att avyttra. Därför får nog Julia, kommentatorsspårets drottning, förbereda sig på en skakig åktur i år. 

Bloggen är säker på: Att Erik Cole ändå är en hygglig offensiv förstärkning.

Bloggen undrar: Är PK Subban redo för den betydligt mer framträdande roll han måste ikläda sig?

Bloggen säger också: Ett besök i Bell Center är long overdue. Den här säsongen SKA det bli av.

 

10. FLORIDA PANTHERS.

– Plötsligt är ligans mest profillösa lag fullspäckat av spektakulära namn. Brian Campbell, Kris Versteeg, Jose Theodore, Thomas Fleischmann, Scottie Upshall, Sean Bergenheim, Marcel Goc och Ed Jovanovski flyttade alla till solen i Fort Lauderdale när general managern Dale Tallon tvingades öppna plånboken för att nå lönegolvet. Det innebär inte självklart succé, det brukar ta sin tid att kreera ett solitt lagbygge av så många nya beståndsdelar, men nog ska pantrarna kunna häva sig upp från den där trettondeplatsen de prenumererat på i ett decennium.

Bloggen är säker på: Att Erik Gudbranson kommer att slåss om Calder Trophy.

Bloggen undrar: Är Brian Campbell fortfarande värd så mycket pengar?

Bloggen säger också: Kan dom inte börja slänga ut plastråttor på isen i Bank Atlantic igen? Det tycker jag var en kul tradition.

 

11. CAROLINA HURRICANES.

– Tomas Kaberle? Please. Att ett lag med så begränsat finansiellt manöverutrymme kastar den sortens summor efter en back som numer i princip bara går att använda i powerplay vittnar ju nästan om vanskötsel. Den underligt ojämna, för att inte säga direkt schizofrena, sydstatsklubben kommer som vanligt vara helt beroende av Eric Staal och han klarar inte att fixa en slutspelsplats på egen hand den här gången heller.

Bloggen är säker på: Att det går ännu sämre om Staal, god forbid, åker på en långtidsskada.

Bloggen undrar: Blir Jeff Skinner nästa offer för ”det svåra andra året”?

Bloggen säger också: Det får gärna hända mycket kring B. Allen…

 

12. NY ISLANDERS

– Det tar sig på Long Island. All ungdom och talang som ackumulerats där ute under flera års återuppbyggnad håller på att smälta samman till ett riktigt intressant lag. Det ger en större poängskörd redan i år, men inte tillräckligt stor för att nå längre än så här.

Bloggen är säker på: Att Islanders som vanligt gör sina bästa matcher mot Rangers.

Bloggen undrar: Kommer Nabokov, som i praktiken tvingats till Long Island, att vara motiverad nog i kassen?

Bloggen säger också: Varenda elitseriearena håller högre klass än sorgliga plåtlådan Nassau Coliseum.

 

13. TORONTO MAPLE LEAFS.

– Här kommer ett hundår till för den rikaste klubben i hela Nordamerika. Backbesättningen håller anständig klass, särskilt som även John-Michael Liles blivit Toronto-bo, men såvida inte Phil Kessel får ordning på sitt psyke och plötsligt börjar leverera på kontinuerlig basis är det svårt att se vem som ska stå för den offensiva produktionen.

Bloggen är säker på: Att Brian Burke kommer dra på sig en saftig telefonräkning när trading deadline närmar sig. Igen.

Bloggen undrar: Varför blir det aldrig någon riktig ordning på den här klassiska organisationen?

Bloggen säger också: Saknaden efter Fast Freddy Shoestring är, rent bloggmässigt,  stor.

 

14. OTTAWA SENATORS.

– Renovering pågår och om några år får de ett finfint lag i den kanadensiska huvudstaden, anfört av en osedvanligt spännande samling svenska talanger. Men först väntar troligen några tunga läroår. Trist för Daniel Alfredsson. Han förtjänar ett annat slags resa under den makalösa karriärens slutspurt.

Bloggen är säker på: Att Erik Karlsson står inför en breakout-säsong.

Bloggen undrar: Hur länge det dröjer innan Murray försöker trejda Jason Spezza igen?

Bloggen säger också: De nya jubileumströjorna är väldigt snygga.

 

15. WINNIPEG JETS.

– Räkna med en lyckorusig honeymoon på den kanadensiska prärien när NHL efter 15 år återvänder till Winnipeg. Själva nyhetens behag lär generera en automatisk hausse i inledningen av säsongen. Men till slut kommer Jets, som tvingas spela kvar i Southeast-divisionen ytterligare ett år, att resa ihjäl sig.

Bloggen är säker på: Att Fyrtornet och släpvagnen, Byfuglien och Enström, blir stora publikfavoriter även i Winnipeg.

Bloggen undrar: Hade inte Bettman & co kunnat stuva om i divisionerna redan till den här säsongen?

Bloggen säger också: Hoppas Toby Orr och Johnny Oduya köpt tjocka dunjackor. Det blir JÄVLIGT kallt i Winnipeg om vintern.

 

 

VÄST

1. SAN JOSE SHARKS.

– This is the year i the Silicon Valley. Efter två raka resor till konferensfinalen har hajarna lärt sig exakt hur det ultimata bytet ska fällas, eller vad man nu säger att hajar gör med sina byten. Ja, Doug Wilson – den hårt prövade general managern – visade redan när han i somras trejdade Dany Heatly och Devin Setoguchi till Minnesota i utbyte mot Martin Havlat och Brent Burns att han förstått vad som krävs. Laget förlorade lite i rå talang i den bytesaffären, men tog – som avsett – igen det i karaktär och bäst-när-det-gäller-gener. Som de påpekade i THN nyligen: Under sina 32 slutspelsmatcher med Sharks gjorde Heatly fem mål, medan Havlat under sina senaste två slutspelsrace gjorde tolv – på 26 matcher.  Med All Star-backen Burns får Sharks dessutom både ny firepower från blålinjen – och ökad kapacitet att stänga ner motståndarnas bästa forwards. Bristerna på den punkten var en verklig akilleshäl i senaste konferensfinalen mot Canucks. I ingen slutspelsserie hade bröderna Sedin lättare att utföra sina shownummer än mot San Jose. Ett annat skäl till att jag tror på hajattacker lika förödande som de som ägde rum runt Amity Island 1975 står i båset. Puck posession-specialisten Scott McLellan är en av ligans kunnigaste och mest insiktsfulla coacher och med det här finkalibrerade lagbygget kan han inte misslyckas. Det är dags nu.

Bloggen är säker på: Att Big Joe Thornton och Patrick Marleau kommer få ännu mer uträttat med Havlat vid sin sida, i synnerhet i stora matcher.

Bloggen undrar: Nä, jag undrar ingenting!

Bloggen säger också: Douglas Murray kommer inte vinna Lady Byng i år heller.

 

2. VANCOUVER CANUCKS.

– Tanken är att ’Nucks ska göra en Penguins. Alltså dra rätt sorts lärdomar av det brutala nederlaget i våras, återvända till finalen och vinna. En riktig målsättning förstås – men i mina ögon blir den svår att fullfölja. Laget  kommer säkert vara en formidabel, framgångsrik grundserieattraktion i år också, men för de mer kritiska ögonblick som följer därefter kvarstår två stora aber. Roberto Luongo har uppenbarligen inte den mentala styrkan de stora matcherna kräver. Hans uppträdande i några av finalerna i juni var direkt hårresande. Därtill har de inget riktigt vapen när motståndare med riktigt bra stänga-ner-backar – som Boston och  Nashville – bestämmer sig för att punktmarkera bort Daniel och Henrik. Ja, en andra-kedja dirigerad av den kontroversielle Ryan Kesler SKA kunna avlösa i de lägena, men som vi sett sker det inte det så ofta som det borde. Vancouver får nog dessvärre fortsätta drömma och längta och vänta.

Bloggen är säker på: Att The Sedin Show kommer blända oss i år också.

Bloggen undrar: Är inte Corey Schneider egentligen en mer pålitlig målvakt än Bobby Lou?

Bloggen säger också: Sätter Kanada in militär i centrala Vancouver om de förlorar en final till?

 

3. CHICAGO BLACKHAWKS.

– Under den episka resningen i serien mot Vancouver i april föddes nya Blackhawks. Det som fram till dess varit en uppsättning mästare med baksmälla, till synes inkompatibla med det dussin nya bekantskaper som av lönetakstekniska skäl ersatt nästintill halva Cup-vinnartruppen, blev i ett slag en omutlig, samspelt enhet . Den metamorfosen – utlöst av Raffi Torres ostraffade tackling i huvudet på Brent Seabrook – får sin fortsättning i år och kraftig varning utfärdas: När ett lag vars stomme består av ypperliga superstars som Jonathan Toews, Patrick Kane, Marian Hossa, Patrick Sharp, Duncan Keith och Brent Seabrook lyckas utveckla stabilitet och udd även på djupet, då kan vad som helst hända. Största hotet mot San Jose.

Bloggen är säker på: Att den hyperbegåvade Hossa orsakar fler Chelsea Dagger-spelningar än någonsin tidigare.,

Bloggen undrar: Kan det möjligen bli ett svårt andra år även för Corey Crawford?

Bloggen säger också: Lika hatad som han var under finalen för två år sedan, lika älskad kommer Hanson Brother Carcillo bli i United Center i år.

 

4. LA KINGS.

– Ojvoj. Det stora hockeyhoppet i La La-Land är ett annat lag som ger intryck av att vara ”ripe” för något riktigt stort. Mike Richards, som helt chockerande trejdades från Flyers, och Simon Gagne är suveräna tillskott i en trupp som redan hade en rätt komplett framtoning. Skulle backtalangerna Drew Dougthy och Jack Johnson få för sig att infria alla löften blir Kings ett mycket svårslaget powerhouse.

Bloggen är säker på: Att Anze Kopitar hamnar på medaljplats i målligan.

Bloggen undrar: Hur påverkas stämningen i laget av Drew Doughtys utdragna kontraktstjafs?  

Bloggen säger också: Det finns många tråkiga gubbstruttar till tränare i NHL, men ingen straffar Terry Murray.

 

5. DETROIT RED WINGS.

– Alltid med i diskussionen. Lag som inkluderar Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg, Pavel Datsyuk och Johan Franzén är liksom det. Ja, Brian Rafalski lämnar ett stort tomrum efter sig, men det viktigaste är att Lidas bestämde sig för att fortsätta. Om han slutat hade Wings brakat ihop, i alla fall psykologiskt. Mycket intressant är det också att GM Ken Holland för första gången sedan lönetaket infördes har rejält manöverutrymme och kan iscensätta en blockbuster-deal om det skulle behövas framåt våren. Förhoppningsvis kan han bärga en förstklassig keeper vad det lider. Jimmy Howard är och förblir ett frågetecken.

Bloggen är säker på: Att både Zäta och The Mule skjuter skarpt i vinter.

Bloggen undrar: Jimmy Howard?

Bloggen säger också: Varför får Zäta alltid hockeyfrilla i EA Sports?

 

6. NASHVILLE PREDATORS.

– Flera heart and soul-spelare har försvunnit, inklusive den förträfflige Joel Ward. Men det spelar mindre roll än det borde göra. Barry Trotz kommer som vanligt att göra sitt väloljade, disciplinerade en-för-alla-alla-för-en-kollektiv fruktansvärt tungt och jobbigt att möta . Och i kassen står ju fortfarande världens näst bäste målis. Så det blir slutspel i Dollys, Merles och Bucks hemstad i år också.

Bloggen är säker på: Att Pekka Rinne gör en Vezina-säsong.

Bloggen undrar: Kan Niclas Bergfors, som börjar bli en Anders Eriksson-aktig journeyman,  hitta sig själv i Nashville?

Bloggen säger också: Håll ölen kalla på Tootsie’s. En hockeyhelg i Nashville per säsong har blivit ett måste,

 

7. ANAHEIM DUCKS.

– Det är som vanligt i Disneyland. De har två riktigt grymma kedjor – men därutöver är det aningen tunnsått. Därför ter det sig osannolikt att ankorna vaggar särskilt djupt in i slutspelet. Men de tar sig dit, det garanterar sextetten coach Carlyle centrerar hela verksamheten kring  – Ryan Getzlaf, målkungen Corey Perry, Bobby Ryan, Teemu Selänne, Saku Koivu och Jason Blake.

Bloggen är säker på: Att The Finnish Flash aldrig blir gammal.

Bloggen undrar: Borde inte Carlyle bytas ut snart?

Bloggen säger också: George Parros kan vara ligans främste enforcer nu.

 

8. ST. LOUIS BLUES.

– Två ärrade veteraner som Jason Arnott och Jamie Langenbrunner kan vara precis vad som behövs för att få den här draken att lyfta igen. Talang och speed har ju funnits här tidigare, i massor, men rutinerat ledarskap är lika viktigt. Skadebenägenheten är alltjämt en källa till oro för fansen i Missouri, men kan åtminstone några fler hålla sig hela och friska än under det bisarra fjolåret ska åttondeplatsen gå att erövra.

Bloggen är säker på: Att Patrik Berglund slår igenom på bred front.

Bloggen undrar: Har Jaroslav Halak acklimatiserat sig i Missouri nu?

Bloggen säger också: Varför finns det inte fler Blues-fans i kommentatorsspåret?

 

9. COLORADO AVALANCHE.

– Lika illa som förra säsongen ska det inte behöva gå – den var i huvudsak en reaktion på framgångarna året innan. Sånt händer unga lag ibland. Med mer kollektiv erfarenhet, bättre målvakter och en rookie som Gabriel Landeskog,  redo att slå sig in i en av de första två kedjorna direkt, bör utdelningen bli en annan. Men för att Denver ska kunna hoppas på något mer än jakt på åttondeplatsen måste GM Greg Sherman trejda till sig några klassbackar under säsongen.

Bloggen är säker på: Att Matt Duchene etablerar sig bland de stora.

Bloggen undrar: Varlamov eller Giguere? Angenäma problem med för Joe Sacco.

Bloggen säger också: Det är för jävla mäktigt att tröjnummer 21 kommer att hänga i taket i Pepsi Center.

 

10. CALGARY FLAMES.

– Det hade nog behövts lite nytt blod för att bryta stagnationen i det här lite trötta lägret, men Flames-ledningen hoppas att praktiskt taget samma lag som missat slutspelet två år i rad ska ta sig samman och prestera mer i år. Det kommer man att få ångra.

Bloggen är säker på: Att Mickis Backlund gör sig ett namn i år.

Bloggen undrar: Borde inte Iginla ha övertalats till en trejd ändå? 

Bloggen säger också: Han kanske är på nedgång, men det finns inga coolare spelare än Mikka Kiprusoff.

 

11. EDMONTON OILERS.

– Oljebytet är snart fullbordat. Då kommer den här legendariska klubben att bli del av ligans yttersta elit igen. Redan i år kan vi räkna med en avsevärd kvalitetshöjning, men playoff är nog utom räckhåll för ett lag med så bristfällig backbesättning.

Bloggen är säker på: Att den blågula färsäsongskedjan med Pääjärvi, Lander och Omaark, om den får chansen också under grundserien, blir nåt att se.

Bloggen undrar: Hur mycket bränsle finns det kvar i Ryan Smyth?

Bloggen säger också: Det är bra fint att Tom Renney får fortsatt förtroende. Är det någon som ska baka talang är det den sympatiske mannen.

 

12. COLUMBUS BLUE JACKETS.

– Vore konkurrensen i väst bara lite mänskligare är det inte omöjligt att Jackets skulle kunna kvalificera sig för playoff en andra gång. Truppen har definitivt uppgraderats under sommaren,  framförallt såtillvida att lagets ende stjärna Rick Nash äntligen förärats en anständig center i Jeff Carter. James Wisniewski är en lysande backförstärkning också. Men tyvärr, nu är konkurrensen inte mänskligare…

Bloggen är säker på: Att Rick Nash kommer att trivas med Jeff Carter.

Bloggen undrar: Det andra året får vi ge honom, men förra säsongen fanns det ingen ursäkt för Steve Masons mediokra insats. Är det här hans sista chans att visa att rookie-säsongen inte bara var en konstig fluke?

Bloggen säger också: Hoppas, för kommentatorn John J:s skull, att det går bra för stjärnan med det egenartade namnet Grant Clitsome.

 

13. MINNESOTA WILD.

– Som Sharks fast tvärtom. Wild har fått mer talang, men förlorat hjärta och ryggrad. Jag har också svårt att se att Dany Heatley ska kunna trivas i ett så defensivt orienterat lag. Å andra sidan verkar han inte trivas någonstans. Brent Burns kommer för övrigt att saknas djupt.

Bloggen är säker på: Att Dagny, som vi kallar Heatly i den här bloggen, får det svårt.

Bloggen undrar: Är det inte konstigt att ett så defensivt lag inte har fler backar av imponerande kaliber?

Bloggen säger också: Man kan aldrig skriva om Wilds målvaktsstjärna utan att lägga till parantesen (inte att förväxla med svensken med samma namn i Washington Capitals). Gör man det inte kommer det omedelbart ett par dussin mail om vilken idiot man är…-

 

14. DALLAS STARS.

– Mike Ryder, visst, en helt okej förstärkning. Men Brad Richards är oersättlig och tomrummet efter honom kommer att ta år att fylla, hur mycket hunger och ung begåvning det än råkar finnas i kulisserna. Det här kan bli ett mycket tungt år i Texas.

Bloggen är säker på: Att framförallt Loui Eriksson kommer att sakna Brad Richards nåt oerhört.

Bloggen undrar: Vad händer med den omvittnat fina stämningen i Stars omklädningsrum när Sheldon Souray, lika omvittnad troublemaker, anländer?

Bloggen säger också: Jag har gärna fel här. Är lite svag för Dallas, nämligen.

 

15. PHOENIX COYOTES.

– Nu går det inte längre. Hjärta räcker bara så långt, i alla fall när man  tvingas släppa trotjänare som Ed Jovanovski och Ilia Bryzgalov och får ställa en reserv som Mike Smith i kassen. År av oklara ägarförhållanden och ovisshet kommer att ta ta ut sin rätt i år, tyvärr.

Bloggen är säker på: Att Ulf Samuelsson kommer att saknas mer i båset än någon har föreställt sig.

Bloggen undrar: Precis samma sak som han undrat de senaste åren. Är det sista säsongen vi ser hockey i Arizona-öknen?

Bloggen säger också: Trejda Oliver Ekman-Larsson till Detroit!

 

Till final: Washington och San Jose

Stanley Cup-segrare: San Jose.

Förste utmanare i öst: Boston.

Andre utmanare i öst: Pittsburgh.

Skrällvarning i öst: Tampa.

Förste utmanare i väst: Chicago.

Andre utmanare i väst: LA Kings.

Skrällvarning i väst: Nashville.

 

Vinner poängligan: Alexander Ovetjkin.

Vinner målligan: Alexander Ovetjkin.

Vinner assistligan: Sidney Crosby.

Årets rookie: Adam Larsson.

Årets tunga genombrott: Tyler Seguin

Svenska poängligan: Nicklas Bäckström.

Svenska målligan: Henrik Zetterberg.

Svenska assistligan: Nicklas Bäckström.

Svensk rookie: Adam Larsson

Svenskt genombrott: Victor Hedman och Erik Karlsson

* * *

Om nu någon noterar små skillnader mot det tips jag levererade i NHL-bibeln kan jag bara säga:

Guilty as charged.

Men den gjordes långt i förväg och fortsatta analyser har helt enkelt tarvat några korrigeeringar.

* * *

En era tar slut när Stealth-flygaren nu, efter garanterade påtryckningar från Tårtan,  har waivat Page Six Sean Avery och det blir fortsättningsvis betydligt tråkigare att gå på Garden och kolla Rangers.

* * *

Titta, Burkie har REDAN börjat jobba med telefonerna. IU natt häntade han Steckel från Devils.

Räcker inte, kan jag säga.

* * *

Vad händer nu med Averys två krogar på Manhattan?

* * *

Det händer överhuvudtaget mycket i natt. Flyers har satt Bartulis, Walker och Fast Freddys gamle penaltry killer-partner Blair Betts på waiver också.

Betts, really? Om honom borde det bli huggsexa.

* * *

Avery är, av lätt förklarliga skäl, mest känd för sin dåliga uppfostran, men jag måste gå i polemik med Big Papa Wennerholm vad det gäller hans kvaliteter. När han var i form  och hade en coach som trodde på honom – det vill säga innan Tårtan kom till New York – hade Blueshirts enorm nytta av hans energi och fart.

* * *

Canucks tog Dale Weise av Rangers på waivers under natten också. Det sved i Stealth-flygaren. Han hade planer för den killen, men eftersom han inte platsade i premiärtruppen var han tvungen att gå genom waivers och poff – så kan det gå.

* * *

Okej, smaka på det här tipset nu – och gå till motattack i kommentatorsspåret, för allt i världen. Era egna tips är också välkomna.

Jag ber att få återkomma på torsdag kväll.
Då, mina damer och herrar, är det premiär.

Magiskt.

 

 

 

Jag hade lovat Lilja, som obegripligt nog börjat snusa Göteborgs Prima Fint,  att komma ut till Newark och bjuda honom på en Ljunglöfs Ettan efter generalrepet mellan Flyers och Devils i The Rock denna lördagkväll.

Men regn, huvudvärk, en massa träligt skrivjobb och viss leda vid försäsongslunk kom emellan.

Så vi får vänta med live-hockey – och snusbjudning – till nästa lördag.

Då är det riktig säsongspremiär mellan samma lag och JÄVLAR vad roligt det ska bli.

* * *

Är lite förvånad över att Rangers skickar Tim Erixon till Hartford utan att ens testa honom i en riktigt NHL-batalj. Han har övertygat under försäsongen – och är per definition en bättre hockeyspelare än både Michael Del Zotto och Stu Bickel

Men Tårtan och Stealth-flygaren är ofta försiktiga, för att inte säga fega, när det gäller younbloods. Vad det lider brukar de dock korrigera sina misstag, så förhoppningsvis tar det inte lång tid förrän lill-X:et är tillbaka där han ska vara.

Nu ser den blågula rookie-prognosen, enligt lilla mig, ut så här inför

Mer eller mindre givna: Adam Larsson (Devils), Gabriel Landeskog (Avalanche), Anton Lander (Oilers) och Mika Zibanejad (Senators).

Hoppet finns: Mattias Ekholm (Predators), David Rundblad (Senators) och Mattias Sjögren (Capitals)

Sedan gör jag mig förhoppningar om att Fabian Brunnström och Anton Strålman ska få kontrakt med Red Wings respektive Devils, men vad gäller den senare ryktas det tyvärr att han ryker i cuten under söndagen.

* * *

Sid The Kid reser med Penguins på den inledande roadtrippen out west, men kommer – meddelades det idag – inte att spela premiären mot Canucks på torsdag.

Det är illa. Alla – Pittsburgh, ligan, hockeyvärlden, fansen – behöver Crosby.

* * *

Det var en sällsam upplevelse att sitta här och se matchen från Scandinavium. Särskilt när Frölunda-fansen drog den gamla ”Å, så gör vi mål igeeeen, å, så gör vi mål igeeeen”…då var jag tvungen att kasta en blick genom fönstret för att försäkra mig om att jag inte bara drömt att jag bor på Manhattan.

Men det värmde att Henke fick så grundliga hyllningar i gamla hemstaden. Det förtjänade han verkligen.

Synd bara att matchen var så avslagen. Som sagt, försäsongslunken…den börjar bli lite tröttsam.

* * *

Det är lite surt att det är så svårt att nå målet med slagskott från blå i NHL 12. Fan, till och med Toby Orr gjorde ju såna mål när jag spelade Atlanta på 11 förra säsongen. Nu fastnar även Charas atombomber i gytter  av motståndarbackar som alltid står runt buren och täcker. Ska det vara så? Slagskotten från blå är ju allra, allra roligast.

* * *

Det finns mycket lite att skriva hem om från nattens försäsongsmatcher, men derbyt mellan Canucks och Oilers – som varit helt okej, faktiskt – pågår fortfarande och Pääjärvi har gjort mål, så det kanske finns anledning att återkomma.

* * *

Nu ska jag grotta ner mig i säsongstipset igen. Det är satans så mycket att skriva, men håll utkik framåt tisdag-onsdag. Då publiceras facit här.