Boston – Tampa 0-0 (Period 1)

* * *

Shit, jag trodde det skulle bli nervöst, avvaktande och tillknäppt i inledningen

Men var ju sprakande action från början till slut.

Underbart att se. Det är nästan så man glömmer illamåendet, huvudvärken, hjärtklappningen och ångesten.

Fortsätter det likadant kanske det rentav går att resa sig ur soffan vad det lider.

* * *

Ski, jag säger som min 104-åriga mormor brukade säga:

Önska i den ena handen och skit i den andra. Se sedan vilken du får mest i.

Ingenting blir fullständigt idag, inklusive de här rapporterna.

* * *

Och hur det går anyones’s guess nu. Det känns som det kan sluta hur som helst.

Jag tror dock på sudden.

* * *
Storbjörn, fint att se dig tillbaka i the swing of things. Lillbjörn kändes lite utlämnad när han fick föra er talan alldeles ensam i förrgår.

 

Hej och välkommen till Biffens branta uppförsbacke.

Det var ju last call, forever, på älskade Elaine’s igår – eller snarare i morse – och vi tog farväl med en bang.

Framåt halv fem vacklade yours truly, den siste gäst som någonsin satt vid ett av de ärevördiga borden, ut i gryningen.

Nu är det dagen efter, i alla bemärkelser, så nej – jag har inte lyckats ta mig till Boston och nej, jag är inte förmögen att trycka ur mig mycket till blogg före eller under det infernaliska Game 7-dramat i TD Garden.

Förstår om ni tycker det är dåligt, men sista natten på Elaine’s någonsin var helt enkelt ett måste och eftersom jag hade så underbart roligt har jag förlåtit mig själv.

Jag finns nu här i korresoffan och nåt inlägg då och då ska det kunna bli – och kommentatorsspåret är givetvis öppet. Välkomna att skjuta skarpt där.

Nu åker vi.

Tampa – Boston 5-4 (Slut)

* * *

Mot Boston, baby.

Det hinner ju bli riktigt gastkramande där på slutet, men Lightning lyckas hålla undan och vi får alltså en Game 7 i TD Garden på fredag kväll.

Underbart.

Den matchen har ju precis alla förutsättningar att bli en klassiker.

* * *

Vadådå, Kromator – varför unnar du inte gamle Bjuppe lite ljus och lite värme, för att nu helt – helt! – otippat citera Åge Alexandersen.

Men du kanske känner som Öhlund.

När jag är klar med min lilla intervju och stoppar undan intervjubandare tittar han på mig och säger helt kort:

– Du…solskyddsfaktor.

* * *

Kaaaaaaaaaaaaberle, Kaaaaaaaaaaaaberle, Kaaaaaaaaaaaaberle.

Ja, sorry – jag bara tyckte han var värd en sån håna-målvakten-ramsa.

* * *

Ja, Lillbjörn, Malone filmade – men Ference gav i sanning igen med samma mynt i sekvensen därpå.

Furlatt-hatten kan man sälja vad man vill till.

* * *

Den så kallade löken blommar – Bruins gör plötsligt mål i powerplay.

* * *

Vigges skepparkrans börjar anta så vildsinta proportioner att jag måste fråga om han själv tycker att den är snygg.

– Mja, tjejen gillar den i alla fall, säger han.

Det kallar jag kärlek.

* * *

Lillbjörn, mitt hjärta slår lite för dig – även om jag personligen tycker det är sketakul med en Game 7.

Nu ser vi fram emot att höra vad du och Storbjörn kommer fram till i morgon igen.

* * *

Som någon påpekade i kommentatorsspåret tidigare idag:

Om Tampa vinner på fredag är det klart att Stanley Cup-bucklan kommer till Ö-vik i sommar.

– Ja, och då ska den fan till rätt sida av stan, säger Vigge innan han kommer på sig.

– Det där går det inte att tänka på ännu, säger han fort, men…ja, det skulle såklart vara väldigt kul att spela final mot killar man känner så bra.

Det tycker vi vid sidan om också.

* * *

Stamkos proved you wrong, jeus, det är du tvungen att ge honom.

Själv ger jag honom att det ser rätt coolt ut när han går förbi i en T-shirt med smeknamnet Stammer på ryggen.

* * *

Kedjan med Krejci, Lucic och Horton stod för Bostons samtliga mål ikväll och har knappast gjort en bättre match på hela slutspelet.

– Ja, they came up big for us och det ger hopp. Om de spelar likadant på fredag gillar jag våra chanser, säger en i övrigt rätt butter Julien.

* * *

Nu säger jag som den nyblivne 70-åringen från Duluth i Minnesota:

I’m going back to New York City, I do believe I’ve had enough.

I morrn är det hockey- och bloggfritt, men vi hörs i sanning på lördag igen.

Slut – efter en pärs på slutet. Tampa vinner med 5-4, så det blir Game 7.

Ojvoj.

Mer kommer när jag är klart med allt annat och det kan dröja det. 

Tampa – Boston 3-2 (Period 2)

* * *

Lightning har alltså vänt och det har de gjort av en enda anledning:

De har ett bra powerplay – och Boston har inget powerplay alls.

Gästerna har haft fyra försök i numerärt överläge och inte uträttat mer än en eunuck skulle gjort på ett horhus. Tampa har fått två (plus en som fortfarande pågår) och gjort mål på bägge.

Tydligare kan skillnaden mellan två kombattanter inte bli.

* * *

Purcell har redan prickat in två och jag blir inte förvånad om han ser till att det seglar in lite basboll-kepor på isen innan kvällen är över.

* * *

Och bara för jag sa att det såg coolt slutade Julien förstås använda jätten från Slovakien som Homer.

Man kan tycka att det greppet förtjänade fler chanser än Kaberles bedrövliga patrullerande på blålinjen.

Detroit my ass…dom skulle lika gärna kunna ersätta Rafalski med mumintrollet.

* * *

Nja, Jeus vi kan väl inte peka ut Stammer som ny Dagny redan.

Det är pojkens första slutspel och han har varit med och tagit sitt lag ända till konferensfinal. Ytterligare några playoff-misslyckanden, gärna betydligt grövre, måste han genomleva, innan såna förolämpningar känns helt adekvata.

* * *
Det är ju egentligen Loui Louis låt, men det känns ändå coolt att dom spelar ”Louise Louise” när St. Louis gör mål (vad sägs om den meningen…?)

* * *

Någon får upplysa Ryder om att Peverly spelar i samma lag och inte ska behandlas som Kron Wall of Pain-offer.

* * *

Härligt att höra av dig, Kockfan. Du är bäst i test.

* * *

Isen ser inte ut att vara mycket lättare att spela hockey på än den jag hade i drinken på Armani’s i lördag – och det kan man inte heller vänta sig när matcherna avgörs i ett veritabelt växthus.

* * *

Piteå dansar och ler! Öhlund får en riktigt praktfull propp på…ja, vem var det?

* * *

Lite konstigt kan man ju tycka att det är att Lucic inte åker för sin rätt så grova tripping, men jag antar att det är mellan Boucher och Furlatt-hatten eller Sutherland.

* * *

Lillbjörn i kommentatorsspåret:

”Det är så pinsamt att se björnarna försöka spela PP. Det händer sällan något och när det väl händer något så är det inte bra…”

Ha ha, lysande exempel på frustrerat fan.

Men ärligt talat, hur kan det vara så kackigt – och hur i hela helvete ska det gå om de uppträder så här i en eventuell final, mot ligans bästa penalty killers?

* * *

Om det här står sig börjar finalen, ryktesvis, på onsdag i nästa vecka istället.

Jag skulle inte ha något emot lite andhämtning hemma på Manhattan, om jag säger så.

* * *

Övertid?

Kan bli.

Men inte förrän Vigge gjort sitt första slutspelsmål.

* * *

OK, ni vet hur det är med slutrapporterna – de kan dröja, men de kommer.

Tampa – Boston 1-2 (Period 1)

* * *

Bruins är halvvägs till British Columbia för en första Stanley Cup-final på måndag (jo, så är det sagt om det avgörs ikväll)

För de leder alltså – och gör det rättvist. Lightning börjar bra, men efter ett minst sagt snöpligt baklängesmål i 36:e sekunden (!) jobbar sig gästerna in i matchen, tar över och gör det framförallt väldigt svårt för Tampa med en ettrig, effektiv forechecking.

Hemmaspelarna måste vara mycket, mycket bättre om de inte vill stå på golfbanan i morgon.

* * *

Det är dock rasande vackert, det där tidiga målet. En kliniskt ren Vinny-tekning tillbaka till Purcell och tjopp bakom TT.

Sånt ser man inte ofta.

* * *

Vad var det stod på t-shirten?

Milan Fucking Lucic!

Det är en satans pärla han får på vid 1-1-målet, med Big Vigge som screen.

Men jag vill hävda att Rolo ska ta ett skott som det, så långt utifrån.

Boucher, Boucher…du har nog fuckat lite med hans psyke.

* * *

Fan Lillbjörn – vad knäckande att höra att Storbjörn inte kan vara med.

Ni behöver full uppställning för att få till det fokus ni efterlyst hela dagen.

* * *

Jag kan tycka att Rolo inte ska vara så fullständigt borta på Krejcis 2-1-mål heller, även om det är ett ännu bättre skott.

* * *

Hon som sjöng nationalsången tog inte bara lika lång tid på sig som Derian Hatcher under ett uppspel hösten 2005 – på de högre tonerna var hon lika falsk som en Steve Downie som försöker filma sig till en utvisning.

* * *

Ah, Söderlund — tråkigt att höra att du ligger i en sjukhussäng. Vad har hänt?

* * *

Bland alla Bruins-fans som skaffat biljett runt gästernas bås tror jag faktiskt att jag ser mannen i Lucic-tröja. Tyvärr lär inte ni får göra det – såna budskap är de noga med ett inte visa i amerikansk tv.

* * *

Jeus, någon skada har det inte talas om på Stamkos – och att döma av hur han uppträder när han väl får komma in beror den begränsade speltiden på att han är för dålig.

Det är just Stammer som strax innan Krejcis 2-1-mål förlorar en närkamp på egen blå och sen står och gestikulerar åt domaren.

Rookie-uppträdande.

* * *

Tries plus, står det på reklamremsan som ständigt snurrar mellan läktarsektionerna.

Men fyra plus är det väl ändå so far…

* * *

So far upprätthåller Furlatt-hatten och Sutherland sin statistik när Boucher står i båset.

Lightning har fått två utvisningar, Boston noll.

Men bägge har varit klockrena, så istället för att tänka på att the powers that be är emot dem borde blixtarna se till att uppträda lite mer disciplinerat.
* * *

Hemmafansen öser duktigt de också och dessvärre har de som tycker det är allra roligast att låta med harskramlor satt sig precis bakom mig.

Det är något påfrestande, tro mig.

* * *

Inte för att det lett till någonting ännu – Bruins powerplay är inte direkt värt att skriva poesi om – men jag håller med fansen om att det är coolt att se jätten från Slovakien som överdimensionerad Homer i målgården.

* * *

Lightning har hela säsongen tagit pride i att de alltid kommer tillbaka – efter förluster såväl som från underlägen i enskilda matcher.

Nu är det dags att visa det – på allvar.

Annars går ridån ner snart.

Next paus, folks.

Dåså, då har jag knackat min sista krokodil i Naples-nejden.

Dags för live-hockey igen.

Tampa står inför elimination hemma i Forum och måste obönhörligen vinna – annars är säsongen över.

Det märks tydligt i den nu rent kväljande värmen i den sällsamma staden vid Floridas finaste bukt. Det är en helt annan anspänning och nerv i luften än före de tidigare hemmamatcherna i serien.

Men spelarna verkar lugna och säger att de alltid gör sina bästa matcher när pressen är som störst och låt mig redan här slå fast att jag tror dem.

Det blir en Game 7 i den här konferensfinalen.

Ni följer förstås med mig genom natten för att se om jag har rätt, eller hur?

Vore nice, tycker jag.

* * *

75:an mellan Naples och Tampa är en ren fröjd att köra, i synnerhet när hyrbilen är utrustad med satellitradio så man kan sitta och lyssna på NHL Channel medan förföriska platser som Fort Myers och Punta Gorda svischar förbi utanför vindrutorna.

Idag var det talkshow med två stökiga herrar som talade i mun på varandra men ändå lyckades analysera matchen igår, intervjua Babs Babcock om Rafalskis pensionering och slå fast att Lightning ikväll.

Sånt borde finnas överallt och Vikegård skulle passa utmärkt i rollen som frifräsare i ett sånt program. I just saying.

* * *

Bruins-spelarna verkar i och för sig inte direkt skärrade de heller.

Tvärtom, Tim Thomas gjorde för några dagar sedan en Mark Messier.

– Vi vinner serien, slog han fast.

Tufft. Den sortens profetior blir legendariska om de, som för The Captain, slår in. Och om de inte gör de kan de komma att jaga upphovsmannen resten av karriären. Man kan ju bara tänka sig, exempelvis, Rolos leende vid the handshake efter en sjunde avgörande…

* * *

För att lugna eventuella djurvänner i läsekretsen vill jag göra klart att jag inte skadat några krokodiler i Naples.

Jag bara råkar tycka att det egenhändigt komponerade uttrycket ”knacka krokodil” låter väldigt kul.

* * *

Mycket snack om att The Big Three måste kliva fram i Tampa ikväll.

Och faktum är ju att vi inte sett så mycket Vinny Lecavalier, Steven Stamkos och Marty St. Louis i de senaste tre matcherna.

– Nej, vi vet. Och vi vet att man räknar med oss. Det gör vi själva också. Vi kommer vara där för vårt lag ikväll, Lovar lille Marty.

Då så.

* * *

Det var nu inte bara hockeysnack i bilen upp hit – riktigt så skadad har jag inte blivit ännu. Man kan inte köra på en interstate i Florida utan att ägna åtminstone trekvart åt Tom Petty, det är en gammal sanning.

* * *

Och som sagt:

Rolo är tillbaka i kassen igen.

Boucher hoppas att hans night off i femte matchen ska ha samma effekt som Bobby Lous dito hade under Vancouvers serie mot Chicago.

– Luongo kom tillbaka matchen därpå och därefter har de bara vunnit, påpekar han.

Sant. Men han verkar inte fullt lika knepig och bräcklig som Rolo…

* * *

På väg till hallen, flämtande i min jävla kostym, ser jag ett Bruins-fan med slutspelets hittills coolaste t-shirt.

På den står, rakt över klubbloggan:

Milan Fucking Lucic.

* * *

Vet inte om ni såg det, men när jag talade med Daniel Sedin sent i natt erkände han att han ögonblicket innan Pjäxans klassiska segermål hade ropat åt domaren att pucken tagit i nätmaskorna ovanför plexit.

– Jag trodde det, men det var en jäkla tur att han inte lyssnade på mig, skrockade skyttekungen.

Ja, snacka om kaos om domarna dömt bort målet – efter att all den där konfettin hade singlat ner på isen.

Det hade blivit det mest genanta ögonblicket i Stanley Cup-historien.

* * *

För tredje Forum-matchen i rad råkar jag titta ut i korridoren utanför pressrummet just som Zdeno Chara kommer gående – i samma jävla beiga kostym.

Det måste betyda nåt, jag vet bara inte vad.

* * *

Stamkos slutspelsskägg börjar bli riktigt coolt. Han ser fan ut som Harry Nilsson – den storartade singer-songwritern.

* * *

Det är Furlatt-hatten och Sutherland som dömer ikväll och en av dem – för mig oklart vem – har de senaste gångerna han dömt Lightning gett dem 24 utvisningar och motståndaren nio.

Boucher får efter morgonvärmningen frågor om det oroar honom att se det namnet på ”the sheet” när det levereras.

Han svarar mycket uppriktigt.

– I’m aware of it. Very aware of it. Very, very aware of it..

Ha, vad är det för beef Furulatt-hatten – eller Sutherland – har med västra Florida?

* * *

Idag var det ännu tuffare att gå ut i kostym. Tänk dunjacka i bastu,

Men ni kan credot:

Stick to your style.

Så jag sitter här i den mörkgrå kostymen, svart skjorta och en tvärrandig slips i vitt och grått.. Jag ser kanske inte ut som a million dollar, men sådär en 670 000.

* * *

Någon sprider ryktet att Red Wings överväger att försöka ersätta Brian Rafalski med Tomas Kaberle.

Meh, Ken Holland röker väl inte crack heller.

* * *

Det är tveksamt om Bergenheim kan spela ikväll, tydligen.

Ett mycket tungt avbräck.

Men jag har lösningen:

In med Rito!

* * *

Lillbjörn och Storbjörn, är ni redo?

Jag läser på ert lysande tvåmansforum – bruins.blogg.se; rekommenderas alla som håller på björnar i allmänhet och såna från Boston i synnerhet – att ni hoppas på fokus.

Det gör jag så mycket, från er sida – så att ni hinner kommentera både här och där.

* * *

Sökte Vigge Hedman hela dagen igår, men fick aldrig något svar och utgick från att han laddade så hårt att han inte ville prata skit

Men halv nio nånting, när deadline för länge sedan passerats, ringde han plötsligt och hojtade om nyheten att jag bränt mig i Naples-solen.

– Det är typiskt borlängekillar att lägga sig vid poolen utan att smörja in sig. Ni har ingen koll, menade han.

Jaja, jag har i alla fall inte lämnat David Krejci ensam framför Rolo i trekvart…

* * *

Mitt stöd till Jagrs – eventuella – planer på comeback i NHL är helhjärtat.

Jag tror faktiskt man kan säga att jag älskar honom.

* * *

Öhlund fick jag dock tag på i tid och låt mig säga att det inte finns en lugnare, mer cool svensk i den här ligan.

Vad jag än försökte hetsa honom med inför kvällens infernaliska utmaning lät det ungefär som han uttalade sig om en träningsmatch med ett veteranlag hemma i Piteå.

* * *

Minns ni att jag berättade om den lille tjeckiske reportern som jobbar hårdare än alla andra under slutspelet.

Well, i helgen slog han personligt rekord.

Morgonen efter matchen här i Tampa i lördags tog han bagarväckningsflight till San Jose, såg matinén mellan Sharks-Canucks, gjorde intervju med Sami Salo åt finsk tv och tog sedan the red eye tillbaka till Boston samma kväll.

– Det funkar med om man tar sömnpiller, säger han glatt när jag nu åter träffar honom i Forum.

Det kallar jag engagemang – eller galenskap. Och ni får ursäkta, men Bjuppe kommer aldrig åka på såna mördarresor…

* * *

Springer rakt in i en hop spelarfruar när jag ska gå och hämta kaffe och ja, man kan ju undra – varför för fan såg man inte till att bli bra på hockey?

* * *

Det känns som att Mike Ryder kommer att spela en viktig roll ikväll – på ena eller andra sättet.

* * *

När jag kommer tillbaka med kaffet springer jag in i Mike Milbury istället.

Han är inte lika snygg, om man säger så.

* * *

Hur det här kommer att arta sig kan man undra. Hittills har det varit omöjligt att förutspå händelseförloppet i de här matcherna och det är det nu också.

Men låt oss hoppas att båda lagen går ut och knackar krokodil.

Då blir det drag.

Jag ber att få återkomma i första pausen.

Vancouver – San Jose 3-2 (Slut – Vancouver till final)

* * *

Då kan dom börja duka borden på Town Hall.

Det var där vi hade nattlig redaktion under OS och om jag inte minns fel kom jag och Anrell överens om att deras crabcakes var bäst i världen utanför Maryland. Inte hade vi något emot hur de blandade drajjorna heller…

Det ska bli ett sant nöje att komma tillbaka – särskilt som stan kommer att koka av minst lika mycket hockeyfeber igen.

* * *

Slutet i den här thrillern var nästan lika konstigt och snöpligt som det i finalen förra året.

Jag trodde, som tv-kommentatorerna, att pucken hade tagit i nätet ovanför plexit och att målet skulle komma att underkännas.

Det hade just varit snyggt när det jublats, skakats händer och skjutits konfetti över hela isen.

Men det var alltså en skarv i plexit pucken studsade på och Pjäxan var den ende som fattade vad som hände.

* * *

Jag vågade inte säga nåt, av rädsla för jinx, mig för mig personligen är det väldigt lyckat att det inte blir någon match på torsdag.

Det betyder att jag kan gå sista kvällen på Elaine’s någonsin – och göra det i tid.

Så tack skarv, Pjäxa och hockegudar.

* * *

Det sägs nu att hjälten, Pjäxan Bieksa, har nummer tre som en hyllning till gamla backhjälten Lars Lindgren.

Kan det stämma ?

Fan vad coolt i så fall.

* * *
My heart goes out för Douglas Crankshaft.

Jag var med i Chicago när San Jose blev utslagna förra våren och glömmer aldrig hur eländet kändes att se honom, med darrande stämma, säga att ”det här är alltid årets värsta dag”.

Men den här gången kan ingen påstå att hans Sharks har någonting att skämmas för.

De har gjort ett riktigt bra slutspel, pressade ligans bästa lag till det yttersta och fick se sina största stjärnor slå sönder allt gammalt skitsnack om att de inte är tillräckligt bra när det gäller.

Till och med Dagny klev ju fram och var lysande under övertiden ikväll.

Next year. Då är det San Joses tur.

* * *

Det är klart att Henke inte nuddade vid pokalen – det är ju vedertaget gammalt skrock.
Den ende jag sett som inte brytt sig om den vidskepelsen är Alfie.

När Senators slog ut Sabres i HSBC Arena 2006 stod han glatt och klämde på östra konferensbucklan framför mina ögon i omklädningsrummet.

– Jag tror såklart inte på skrock. Det betyder ingenting, förklarade han.

Så gick det som det gick sedan också…

* * *
Om några veckor kan Dogge förhoppningsvis också trösta sig med att han till sist fick en fruktansvärd pärla på Ryan Kesler.

Förmodligen vibrerar det fortfarande i Vancouver-stjärnans pannben.

* * *

När finalen börjar
Det beror på hur det går i Forum kommande natt.

Om Boston vinner och blir klara kan första matchen spelas redan till helgen.

Om det blir en Game 7 mellan Bruins s och Lightning på fredag lär vi istället få vänta till nästa helg.

NHL och NBC har en någon grej med att de vill att de första matcherna ska spelas på helgkvällar, fråga mig inte varför.

* * *

Ni har säkert hört det på tv-sändningarna redan, men det är värt att upprepas.

24 maj 1994 vann Cancuks också en konferensfinal i Game 5 , mot Maple Leafs – i andra övertidsperioden.

Lite småspooky, det får ni hålla med om.

* * *

Den gången fick de till sluta möta New York Rangers – något som är rätt så svårt att tänka sig idag.

I år blir det Boston eller Tampa.

Och vad ska vi tro?

Ingenting – men min gissning är att det blir en Game 7 i TD Garden innan vi får veta.

Första ska dock sjätte matchen spelas ett 20-tal mil norr om där jag sitter nu och från det dramat återkommer jag strax före första nedsläpp, okej?

 

Vancouver – San Jose 3-2 (Slut – efter fyra och en halv period)

* * *

Märkligt slut, men inte dessbättre regelvidrigt – och Vancouver Canucks är i Stanley Cup-final.

Grattis, säger bloggen.

Mer om någon timme, är det tänkt.

Vancouver – San Jose 2-2 (Period 4 – ytterligare en övertidsperiod väntar)

* * *

Ja, nu får ni ert lystmäte vad det gäller övertid och sudden-drama.

En femte period väntar – och jag får nog börjar lägga ner planerna på att hinna till Tampas morgonvärmning i Forum imorrn.

Jag har ingen aning vem som vinner, men till slut gör någon ett allvarligt misstag – eller blir utvisad – och då är det slut.

Håller ni er vakna?